Hej! Jag och min man längtar otroligt mycket efter en liten bebis. Jag har inte pluggat färdigt än, har ett år kvar. Min hjärna säger att man ska göra allt i rätt ordning. 1. plugga färdigt. 2. skaffa ett jobb och jobba en stund 3. skaffa barn. men just nu har jag all världens lust att göra det i omvänd ordning och det skrämmer mig lite, men hur mycket ska man egentligen bry sig om det som är mer rätt?!
Nån mer som har samma funderingar?
1
Studentmamma? Hej! Jag och min man längtar otroligt mycket efter en liten bebis. Jag har inte pluggat färdigt än, har ett år kvar. Min hjärna säger att man ska göra allt i rätt ordning. 1. plugga färdigt. 2. skaffa ett jobb och jobba en stund 3. skaffa barn. men just nu har jag all världens lust att göra det i omvänd ordning och det skrämmer mig lite, men hur mycket ska man egentligen bry sig om det som är mer rätt?!
Nån mer som har samma funderingar?
JAg har två väninnor som fått barn under studierna, en planerat och en oplanerat. Hon som blev planerat gravid hade barn sedan tidigare.
Det är en gigantisk omställning att bli förälder. Man blir behövd 24 timmar om dygnet... Visst är det värt det, mer än så, men det är skitjobbigt också.
Har du jobbat tidigare så att du har en SGI? Annars får du inte mycket till föräldrapenning. Din man kanske jobbar och kan vara föräldraledig iofs. Du är hemma 3-4 månader och tar upp studierna sedan och så är han hemma med bebisen. Funkar det inte att pumpa ur, så kan han komma med bebisen för amning.
Eller om du kan ta ett sabbatsår? Hänger ju på ekonomin om det funkar.
2
JAg har två väninnor som fått barn under studierna, en planerat och en oplanerat. Hon som blev planerat gravid hade barn sedan tidigare.
Det är en gigantisk omställning att bli förälder. Man blir behövd 24 timmar om dygnet... Visst är det värt det, mer än så, men det är skitjobbigt också.
Har du jobbat tidigare så att du har en SGI? Annars får du inte mycket till föräldrapenning. Din man kanske jobbar och kan vara föräldraledig iofs. Du är hemma 3-4 månader och tar upp studierna sedan och så är han hemma med bebisen. Funkar det inte att pumpa ur, så kan han komma med bebisen för amning.
Eller om du kan ta ett sabbatsår? Hänger ju på ekonomin om det funkar.
JAg har två väninnor som fått barn under studierna, en planerat och en oplanerat. Hon som blev planerat gravid hade barn sedan tidigare.
Det är en gigantisk omställning att bli förälder. Man blir behövd 24 timmar om dygnet... Visst är det värt det, mer än så, men det är skitjobbigt också.
Har du jobbat tidigare så att du har en SGI? Annars får du inte mycket till föräldrapenning. Din man kanske jobbar och kan vara föräldraledig iofs. Du är hemma 3-4 månader och tar upp studierna sedan och så är han hemma med bebisen. Funkar det inte att pumpa ur, så kan han komma med bebisen för amning.
Eller om du kan ta ett sabbatsår? Hänger ju på ekonomin om det funkar.
Ja han jobbar i Stockholm och jag har ett litet jobb vid sidan av mina studier så vi har ca 23000 i månaden ut. Ekonomin är det som oroar mig mest. Vi vill inte vara egoistiska och skaffa barn bara för att vi vill om vi inte har råd att försörja det.
Till saken hör också att min man är äldre än mig, och även om det är fysiskt möjligt för honom att få barn hela livet, så tickar klockan ändå på utifrån andra perspektiv...
Har jag tur så mår jag bra under den "preliminära" graviditeten och kan skriva klart en C-uppsats och därmed få ut en examination innan barnet kommer, men man kan ju inte anta att allt kommer vara som en dans på rosor heller. Å det är så mycket att tänka på. När tänker man för mycket?
3
JAg har två väninnor som fått barn under studierna, en planerat och en oplanerat. Hon som blev planerat gravid hade barn sedan tidigare.
Det är en gigantisk omställning att bli förälder. Man blir behövd 24 timmar om dygnet... Visst är det värt det, mer än så, men det är skitjobbigt också.
Har du jobbat tidigare så att du har en SGI? Annars får du inte mycket till föräldrapenning. Din man kanske jobbar och kan vara föräldraledig iofs. Du är hemma 3-4 månader och tar upp studierna sedan och så är han hemma med bebisen. Funkar det inte att pumpa ur, så kan han komma med bebisen för amning.
Eller om du kan ta ett sabbatsår? Hänger ju på ekonomin om det funkar.
Ja han jobbar i Stockholm och jag har ett litet jobb vid sidan av mina studier så vi har ca 23000 i månaden ut. Ekonomin är det som oroar mig mest. Vi vill inte vara egoistiska och skaffa barn bara för att vi vill om vi inte har råd att försörja det.
Till saken hör också att min man är äldre än mig, och även om det är fysiskt möjligt för honom att få barn hela livet, så tickar klockan ändå på utifrån andra perspektiv...
Har jag tur så mår jag bra under den "preliminära" graviditeten och kan skriva klart en C-uppsats och därmed få ut en examination innan barnet kommer, men man kan ju inte anta att allt kommer vara som en dans på rosor heller. Å det är så mycket att tänka på. När tänker man för mycket?
hej både jag och min sambo studerar, vi fick vårt första barn under studierna, på sommaren, och de har fungerat finfint. Jag va hemma ett år medans sambon studerade vidare. Vi hade båda jobbat innan så vi har bra sgi vilket underlättar!
Nu planerar vi att skaffa ett till barn som också kommer komma under studierna! En fördel är ju att man kan vara hemma ganska mycke ändå även om vi pluggar.
Men du borde väl nästan hinna klart med studierna då borde det inte vara något problem, beror ju på hur mycket utgifter ni har. Vi har dragit in på allt onödigt och klarar oss fint. Vi sparade ihop en buffert för bebissaker under graviditeten. Man får ju prioritera vad som är värt att lägga pengar på. vi har köpt en del beg barngrejer och en del nytt så som bilbarnstol.
Vi känner inte att vi ger vårt bran nåt sämre än nån annan för att vi inte har så mycke pengar just nu. Vi mår bra har tak överhuvudet, äter gott och har hela kläder. Sen är de klart att de ska bli kul å skämma bort barnen extra när vi har mer pengar också, men de är ju inte så långt dit heller! =)
Jag tycker man ska lyssna på hjärtat! Resten löser sej!
4
hej både jag och min sambo studerar, vi fick vårt första barn under studierna, på sommaren, och de har fungerat finfint. Jag va hemma ett år medans sambon studerade vidare. Vi hade båda jobbat innan så vi har bra sgi vilket underlättar!
Nu planerar vi att skaffa ett till barn som också kommer komma under studierna! En fördel är ju att man kan vara hemma ganska mycke ändå även om vi pluggar.
Men du borde väl nästan hinna klart med studierna då borde det inte vara något problem, beror ju på hur mycket utgifter ni har. Vi har dragit in på allt onödigt och klarar oss fint. Vi sparade ihop en buffert för bebissaker under graviditeten. Man får ju prioritera vad som är värt att lägga pengar på. vi har köpt en del beg barngrejer och en del nytt så som bilbarnstol.
Vi känner inte att vi ger vårt bran nåt sämre än nån annan för att vi inte har så mycke pengar just nu. Vi mår bra har tak överhuvudet, äter gott och har hela kläder. Sen är de klart att de ska bli kul å skämma bort barnen extra när vi har mer pengar också, men de är ju inte så långt dit heller! =)
Jag tycker man ska lyssna på hjärtat! Resten löser sej!
hej både jag och min sambo studerar, vi fick vårt första barn under studierna, på sommaren, och de har fungerat finfint. Jag va hemma ett år medans sambon studerade vidare. Vi hade båda jobbat innan så vi har bra sgi vilket underlättar!
Nu planerar vi att skaffa ett till barn som också kommer komma under studierna! En fördel är ju att man kan vara hemma ganska mycke ändå även om vi pluggar.
Men du borde väl nästan hinna klart med studierna då borde det inte vara något problem, beror ju på hur mycket utgifter ni har. Vi har dragit in på allt onödigt och klarar oss fint. Vi sparade ihop en buffert för bebissaker under graviditeten. Man får ju prioritera vad som är värt att lägga pengar på. vi har köpt en del beg barngrejer och en del nytt så som bilbarnstol.
Vi känner inte att vi ger vårt bran nåt sämre än nån annan för att vi inte har så mycke pengar just nu. Vi mår bra har tak överhuvudet, äter gott och har hela kläder. Sen är de klart att de ska bli kul å skämma bort barnen extra när vi har mer pengar också, men de är ju inte så långt dit heller! =)
Jag tycker man ska lyssna på hjärtat! Resten löser sej!
Hur är det med bidrag och så när man är mamma och pluggar? Får du både mammapeng och studiebidrag, eller är det antingen eller? Grundpengen är väl 160:-/dag vilket efter skatt blir ca 3500:- och bidraget från CSN är ca 2500:-, plus barnbidrag, men det får man ju oavsett. För om jag kan skriva min C-uppsats, få fullt studiemedel + mammapeng så klarar vi oss utan några som helst problem, dessvärre tror jag det är en drömvärld. Lite mer realistiskt är om det är som jag hoppas och kan tänka mig. Att jag får studiebidraget+mammapengen+bar nbidrag. Det är 6000 mindre, men då kan det gå. Frågan är bara om det är alldeles för naivt det också. Du lär ju veta
Hur är det med SGI egentligen? Jag har aldrig jobbat på "riktigt". Jag har haft sommarjobb och sen så har jag jobbat vid sidan av mina studier, men inte så jag haft nån riktig lön direkt. En tusing hit och en tusing dit, men inte så mycket mer. Jag funderar på att ringa till FK för att få en uträkning på min eventuella mammapeng. Just nu utgår jag bara från grundpengen.
5
hej både jag och min sambo studerar, vi fick vårt första barn under studierna, på sommaren, och de har fungerat finfint. Jag va hemma ett år medans sambon studerade vidare. Vi hade båda jobbat innan så vi har bra sgi vilket underlättar!
Nu planerar vi att skaffa ett till barn som också kommer komma under studierna! En fördel är ju att man kan vara hemma ganska mycke ändå även om vi pluggar.
Men du borde väl nästan hinna klart med studierna då borde det inte vara något problem, beror ju på hur mycket utgifter ni har. Vi har dragit in på allt onödigt och klarar oss fint. Vi sparade ihop en buffert för bebissaker under graviditeten. Man får ju prioritera vad som är värt att lägga pengar på. vi har köpt en del beg barngrejer och en del nytt så som bilbarnstol.
Vi känner inte att vi ger vårt bran nåt sämre än nån annan för att vi inte har så mycke pengar just nu. Vi mår bra har tak överhuvudet, äter gott och har hela kläder. Sen är de klart att de ska bli kul å skämma bort barnen extra när vi har mer pengar också, men de är ju inte så långt dit heller! =)
Jag tycker man ska lyssna på hjärtat! Resten löser sej!
Hur är det med bidrag och så när man är mamma och pluggar? Får du både mammapeng och studiebidrag, eller är det antingen eller? Grundpengen är väl 160:-/dag vilket efter skatt blir ca 3500:- och bidraget från CSN är ca 2500:-, plus barnbidrag, men det får man ju oavsett. För om jag kan skriva min C-uppsats, få fullt studiemedel + mammapeng så klarar vi oss utan några som helst problem, dessvärre tror jag det är en drömvärld. Lite mer realistiskt är om det är som jag hoppas och kan tänka mig. Att jag får studiebidraget+mammapengen+bar nbidrag. Det är 6000 mindre, men då kan det gå. Frågan är bara om det är alldeles för naivt det också. Du lär ju veta
Hur är det med SGI egentligen? Jag har aldrig jobbat på "riktigt". Jag har haft sommarjobb och sen så har jag jobbat vid sidan av mina studier, men inte så jag haft nån riktig lön direkt. En tusing hit och en tusing dit, men inte så mycket mer. Jag funderar på att ringa till FK för att få en uträkning på min eventuella mammapeng. Just nu utgår jag bara från grundpengen.
grundpenningen är på 180 kr per dag och man kan få föräldrapenning och bidrag när man pluggar dock bara fk på helgerna! så de är ju 8-9 dagar i månaden man kan få fk då! plus att man får ca 600-700/månaden extra i csn bidrag när man har ett barn också! Ett alternativ är ju å försöka lägga undan lite extra nu som man kan ta av ifall de krisar!
Vet inte hur de fungerar med sgi när man jobbat timmar och så, men kolla upp de! varje liten krona gör ju något!
6
grundpenningen är på 180 kr per dag och man kan få föräldrapenning och bidrag när man pluggar dock bara fk på helgerna! så de är ju 8-9 dagar i månaden man kan få fk då! plus att man får ca 600-700/månaden extra i csn bidrag när man har ett barn också! Ett alternativ är ju å försöka lägga undan lite extra nu som man kan ta av ifall de krisar!
Vet inte hur de fungerar med sgi när man jobbat timmar och så, men kolla upp de! varje liten krona gör ju något!
grundpenningen är på 180 kr per dag och man kan få föräldrapenning och bidrag när man pluggar dock bara fk på helgerna! så de är ju 8-9 dagar i månaden man kan få fk då! plus att man får ca 600-700/månaden extra i csn bidrag när man har ett barn också! Ett alternativ är ju å försöka lägga undan lite extra nu som man kan ta av ifall de krisar!
Vet inte hur de fungerar med sgi när man jobbat timmar och så, men kolla upp de! varje liten krona gör ju något!
Det låter inte lika omöjligt längre, jag gillart när jag räknade på det första gången så blev det -6000:- från vad jag har idag, och eftersom jag har astma så kändes det helt omöjligt. Nu låter det kanske som att min man inte kommer betala något alls och så är det självklart inte.
Om jag räknat rätt nu så blir det -1500-2000 och det känns helt överkomligt
Jag ska ringa FK och CSN och höra lite och förhoppningsvis kanske man kan ha en liten höstbebis
7
grundpenningen är på 180 kr per dag och man kan få föräldrapenning och bidrag när man pluggar dock bara fk på helgerna! så de är ju 8-9 dagar i månaden man kan få fk då! plus att man får ca 600-700/månaden extra i csn bidrag när man har ett barn också! Ett alternativ är ju å försöka lägga undan lite extra nu som man kan ta av ifall de krisar!
Vet inte hur de fungerar med sgi när man jobbat timmar och så, men kolla upp de! varje liten krona gör ju något!
Det låter inte lika omöjligt längre, jag gillart när jag räknade på det första gången så blev det -6000:- från vad jag har idag, och eftersom jag har astma så kändes det helt omöjligt. Nu låter det kanske som att min man inte kommer betala något alls och så är det självklart inte.
Om jag räknat rätt nu så blir det -1500-2000 och det känns helt överkomligt
Jag ska ringa FK och CSN och höra lite och förhoppningsvis kanske man kan ha en liten höstbebis
Ja han jobbar som tur väl är. Men eftersom man tenderar att göra slut på pengarna som det ser ut idag så är det svårt att räkna på hur man skulle få plats med en liten en i beräkningarna. Det är ju allt annat än billigt att ha barn.
Förhoppningsvis så kan vi få en liten under tiden som jag skriver mitt examensarbete. Förutsatt att jag pallar....
9
Ja han jobbar som tur väl är. Men eftersom man tenderar att göra slut på pengarna som det ser ut idag så är det svårt att räkna på hur man skulle få plats med en liten en i beräkningarna. Det är ju allt annat än billigt att ha barn.
Förhoppningsvis så kan vi få en liten under tiden som jag skriver mitt examensarbete. Förutsatt att jag pallar....
Hej! Jag och min man längtar otroligt mycket efter en liten bebis. Jag har inte pluggat färdigt än, har ett år kvar. Min hjärna säger att man ska göra allt i rätt ordning. 1. plugga färdigt. 2. skaffa ett jobb och jobba en stund 3. skaffa barn. men just nu har jag all världens lust att göra det i omvänd ordning och det skrämmer mig lite, men hur mycket ska man egentligen bry sig om det som är mer rätt?!
Nån mer som har samma funderingar?
Hej!
Jag går i precis samma funderingar. Jag har drygt 3 terminer kvar på min utbildning och kommer att vara 29 när jag tar examen 2013. Jag känner att tiden rullar och man vill ju inte vänta för länge och sen upptäcka att man inte kan få barn eller att det tar längre tid än man trott. Jag har precis samma prioriteringsordning som du har, men har börjat fundera på om man kanske ska ifrågasätta den. Jag är orolig för att man kommer få en dålig ekonomi under mammaledigheten, och så tänker jag på min karriär... Vad är bäst att komma ut i arbetslivet igen 29 år i en stabil relation men inget barn, eller att komma ut i arbetslivet igen som 30 år och med ett barn?? Prioritering barn eller karriär känns iofs ganska given för mig, barn är viktigast i mitt liv...
10
Hej! Jag och min man längtar otroligt mycket efter en liten bebis. Jag har inte pluggat färdigt än, har ett år kvar. Min hjärna säger att man ska göra allt i rätt ordning. 1. plugga färdigt. 2. skaffa ett jobb och jobba en stund 3. skaffa barn. men just nu har jag all världens lust att göra det i omvänd ordning och det skrämmer mig lite, men hur mycket ska man egentligen bry sig om det som är mer rätt?!
Nån mer som har samma funderingar?
Hej!
Jag går i precis samma funderingar. Jag har drygt 3 terminer kvar på min utbildning och kommer att vara 29 när jag tar examen 2013. Jag känner att tiden rullar och man vill ju inte vänta för länge och sen upptäcka att man inte kan få barn eller att det tar längre tid än man trott. Jag har precis samma prioriteringsordning som du har, men har börjat fundera på om man kanske ska ifrågasätta den. Jag är orolig för att man kommer få en dålig ekonomi under mammaledigheten, och så tänker jag på min karriär... Vad är bäst att komma ut i arbetslivet igen 29 år i en stabil relation men inget barn, eller att komma ut i arbetslivet igen som 30 år och med ett barn?? Prioritering barn eller karriär känns iofs ganska given för mig, barn är viktigast i mitt liv...
Jag går i precis samma funderingar. Jag har drygt 3 terminer kvar på min utbildning och kommer att vara 29 när jag tar examen 2013. Jag känner att tiden rullar och man vill ju inte vänta för länge och sen upptäcka att man inte kan få barn eller att det tar längre tid än man trott. Jag har precis samma prioriteringsordning som du har, men har börjat fundera på om man kanske ska ifrågasätta den. Jag är orolig för att man kommer få en dålig ekonomi under mammaledigheten, och så tänker jag på min karriär... Vad är bäst att komma ut i arbetslivet igen 29 år i en stabil relation men inget barn, eller att komma ut i arbetslivet igen som 30 år och med ett barn?? Prioritering barn eller karriär känns iofs ganska given för mig, barn är viktigast i mitt liv...
Ja för att vara ung och utan barn så förstår arbetsgivaren att förmodligen så kommer det lite kottar, men att redan ha barn innebär ju å andra sidan att det förmodligen blir VAB-dagar och liknande så det känns lite som att det egentligen inte spelar någon roll. Det som är värst är det med pengarna tycker jag. Dom tar ju slut även utan barn... Självklart får man göra uppoffringar men ändå... Vill ju gärna se att man klarar sig själv först innan man fixar barn till världen.
11
Hej!
Jag går i precis samma funderingar. Jag har drygt 3 terminer kvar på min utbildning och kommer att vara 29 när jag tar examen 2013. Jag känner att tiden rullar och man vill ju inte vänta för länge och sen upptäcka att man inte kan få barn eller att det tar längre tid än man trott. Jag har precis samma prioriteringsordning som du har, men har börjat fundera på om man kanske ska ifrågasätta den. Jag är orolig för att man kommer få en dålig ekonomi under mammaledigheten, och så tänker jag på min karriär... Vad är bäst att komma ut i arbetslivet igen 29 år i en stabil relation men inget barn, eller att komma ut i arbetslivet igen som 30 år och med ett barn?? Prioritering barn eller karriär känns iofs ganska given för mig, barn är viktigast i mitt liv...
Ja för att vara ung och utan barn så förstår arbetsgivaren att förmodligen så kommer det lite kottar, men att redan ha barn innebär ju å andra sidan att det förmodligen blir VAB-dagar och liknande så det känns lite som att det egentligen inte spelar någon roll. Det som är värst är det med pengarna tycker jag. Dom tar ju slut även utan barn... Självklart får man göra uppoffringar men ändå... Vill ju gärna se att man klarar sig själv först innan man fixar barn till världen.
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
12
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
Ja för att vara ung och utan barn så förstår arbetsgivaren att förmodligen så kommer det lite kottar, men att redan ha barn innebär ju å andra sidan att det förmodligen blir VAB-dagar och liknande så det känns lite som att det egentligen inte spelar någon roll. Det som är värst är det med pengarna tycker jag. Dom tar ju slut även utan barn... Självklart får man göra uppoffringar men ändå... Vill ju gärna se att man klarar sig själv först innan man fixar barn till världen.
Ja det är ju såklart sant som du säger, att om man inte förväntas skaffa barn snart så har man barn och då är det annat som kan bekymra en arbetsgivare... Man får helt enkelt hoppas att man är tillräckligt bra ändå, och att arbetsgivaren inte lägger för stor vikt vid sådant.
Ja pengarna är ju helt klart ett problem, 180:-/dag ger ju inte så mycket till hushållskassan direkt. Ett barn är ju inte direkt gratis heller, så att utgifterna kommer att öka men inkomsten minska... Det känns ju viktigt att ha en stabil ekonomi och bas innan man skaffar barn, men samtidigt, hur länge ska man vänta på det då.. Man kanske aldrig får det...
13
Ja för att vara ung och utan barn så förstår arbetsgivaren att förmodligen så kommer det lite kottar, men att redan ha barn innebär ju å andra sidan att det förmodligen blir VAB-dagar och liknande så det känns lite som att det egentligen inte spelar någon roll. Det som är värst är det med pengarna tycker jag. Dom tar ju slut även utan barn... Självklart får man göra uppoffringar men ändå... Vill ju gärna se att man klarar sig själv först innan man fixar barn till världen.
Ja det är ju såklart sant som du säger, att om man inte förväntas skaffa barn snart så har man barn och då är det annat som kan bekymra en arbetsgivare... Man får helt enkelt hoppas att man är tillräckligt bra ändå, och att arbetsgivaren inte lägger för stor vikt vid sådant.
Ja pengarna är ju helt klart ett problem, 180:-/dag ger ju inte så mycket till hushållskassan direkt. Ett barn är ju inte direkt gratis heller, så att utgifterna kommer att öka men inkomsten minska... Det känns ju viktigt att ha en stabil ekonomi och bas innan man skaffar barn, men samtidigt, hur länge ska man vänta på det då.. Man kanske aldrig får det...
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
En sån härlig inställning! Jag kan säga att jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker, jag och min sambo är också i en så annorlunda situation jämfört med våra vänner, så att skaffa barn är mer normalt i vår krets än att plugga när man är närmare 30.
Anledningen till att jag började plugga vid 26 års ålder var ju för att jag ville få en examen och få ett bra jobb och en karriär. Och det är något jag fortfarande vill. Och jag kommer som person inte må bra om jag inte har ett utvecklande och givande jobb. Nu har situationen förändrats då jag har fysiska issues som gör att det kan vara svårt för oss att få barn. Jag är rädd att vakna upp en dag och känna att jag väntat för länge med att skaffa barn, att jag är för gammal och/eller inte kan få barn. Jag tar det inte förgivet att jag kan få biologiska barn. Men då vill jag adoptera istället, och det är ju en process som kan ta väldigt lång tid.
Usch så svårt, jag vet inte vad mitt hjärta vill så det är skit svårt att följa det också!!
14
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
En sån härlig inställning! Jag kan säga att jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker, jag och min sambo är också i en så annorlunda situation jämfört med våra vänner, så att skaffa barn är mer normalt i vår krets än att plugga när man är närmare 30.
Anledningen till att jag började plugga vid 26 års ålder var ju för att jag ville få en examen och få ett bra jobb och en karriär. Och det är något jag fortfarande vill. Och jag kommer som person inte må bra om jag inte har ett utvecklande och givande jobb. Nu har situationen förändrats då jag har fysiska issues som gör att det kan vara svårt för oss att få barn. Jag är rädd att vakna upp en dag och känna att jag väntat för länge med att skaffa barn, att jag är för gammal och/eller inte kan få barn. Jag tar det inte förgivet att jag kan få biologiska barn. Men då vill jag adoptera istället, och det är ju en process som kan ta väldigt lång tid.
Usch så svårt, jag vet inte vad mitt hjärta vill så det är skit svårt att följa det också!!
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
Jag hade velat ha en gilla-knapp på det här inlägget för det är PRECIIIIS likadant här. Jag lyssnar också alldeles för mycket på andra och min man följer sitt hjärta. Igår när vi var i affären så skulle jag gå och hämta kaffe, och när vi sen springer på varandra igen ler min man som en hund som hittat världens största ben. Jag tittar ner i korgen för att lägga i kaffet och då har han lagt ner ett paket nappar från Bambino i korgen. Jag smälte som smör i solsken. Jag hoppas vi kan börja längta efter ett plus i sommar.
15
är i samma situation!! har 1,5 år kvar på min utbildning. sambo har jobb och jag har jobb vid sidan av studierna. det är lätt att fastna i tankarna att allt ska göras i rätt ordning, jag har dessutom nära vänner som är övertygade om att det är så det ska gå till... själv har jag alltid lyssnat lite för mycket på vad andra tycker så sådana samtal gör mig osäker ("vad ska dom säga?"). men min sambo är oerhört duktig på att följa sitt hjärta och det smittar av sig, jag bryr mig mindre och mindre om vad andra har att säga och försöker känna efter vad jag själv vill istället. livet blir ju krångligt om det ska levas genom andra! nu längtar vi efter ett plus och är övertygade om att våra vänner och vår familj kommer bli glada för vår skull när det kommer! <3
Jag hade velat ha en gilla-knapp på det här inlägget för det är PRECIIIIS likadant här. Jag lyssnar också alldeles för mycket på andra och min man följer sitt hjärta. Igår när vi var i affären så skulle jag gå och hämta kaffe, och när vi sen springer på varandra igen ler min man som en hund som hittat världens största ben. Jag tittar ner i korgen för att lägga i kaffet och då har han lagt ner ett paket nappar från Bambino i korgen. Jag smälte som smör i solsken. Jag hoppas vi kan börja längta efter ett plus i sommar.
Problemet är väl också det att det finns ju alltid(!) hål att stoppa pengarna i, det är inte ofta jag hör att folk har överflöd av det så man får väl försöka göra nån för/nackdel-lista och sen VÅGA känna efter.
16
Problemet är väl också det att det finns ju alltid(!) hål att stoppa pengarna i, det är inte ofta jag hör att folk har överflöd av det så man får väl försöka göra nån för/nackdel-lista och sen VÅGA känna efter.
Jag hade velat ha en gilla-knapp på det här inlägget för det är PRECIIIIS likadant här. Jag lyssnar också alldeles för mycket på andra och min man följer sitt hjärta. Igår när vi var i affären så skulle jag gå och hämta kaffe, och när vi sen springer på varandra igen ler min man som en hund som hittat världens största ben. Jag tittar ner i korgen för att lägga i kaffet och då har han lagt ner ett paket nappar från Bambino i korgen. Jag smälte som smör i solsken. Jag hoppas vi kan börja längta efter ett plus i sommar.
det var detta inlägget jag tyckte va underbart!!!
18
Jag hade velat ha en gilla-knapp på det här inlägget för det är PRECIIIIS likadant här. Jag lyssnar också alldeles för mycket på andra och min man följer sitt hjärta. Igår när vi var i affären så skulle jag gå och hämta kaffe, och när vi sen springer på varandra igen ler min man som en hund som hittat världens största ben. Jag tittar ner i korgen för att lägga i kaffet och då har han lagt ner ett paket nappar från Bambino i korgen. Jag smälte som smör i solsken. Jag hoppas vi kan börja längta efter ett plus i sommar.
en fundering kring detta med föräldrapenning.. Jag har inte riktigt förstått hur det funkar. =) Jag studerar och har gjort i 1,5 år, innan dess hade jag ett heltidsjobb i ungefär 2 år. Läste någonstans att mm jag skulle bli gravid och gå på mammaledighet under mina studier skulle jag då få föräldrapenning baserad på min lön innan studierna och inte bara de 180:-/dag?? Det skulle ju helt klart göra stor skillnad!! Är det någon av er som vet om så är fallet och vad är i såfall premisserna...
19
föräldrapenning... en fundering kring detta med föräldrapenning.. Jag har inte riktigt förstått hur det funkar. =) Jag studerar och har gjort i 1,5 år, innan dess hade jag ett heltidsjobb i ungefär 2 år. Läste någonstans att mm jag skulle bli gravid och gå på mammaledighet under mina studier skulle jag då få föräldrapenning baserad på min lön innan studierna och inte bara de 180:-/dag?? Det skulle ju helt klart göra stor skillnad!! Är det någon av er som vet om så är fallet och vad är i såfall premisserna...
Livet blir inte bättre eller lyckligare för att man planerar så att ekonomin är så god som möjligt. Vill du ha barn nu så jobba efter det, det kan ju ta ett tag innan babyn kommer.
20
Livet blir inte bättre eller lyckligare för att man planerar så att ekonomin är så god som möjligt. Vill du ha barn nu så jobba efter det, det kan ju ta ett tag innan babyn kommer.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
när jag räknade på det första gången så blev det -6000:- från vad jag har idag, och eftersom jag har astma så kändes det helt omöjligt. Nu låter det kanske som att min man inte kommer betala något alls och så är det självklart inte.
