nya kompisar?
_00 Alla barn
  1. Medlem sedan
    Nov 2011
    #1

    nya kompisar?

    Hej!

    Jag är en mamma till 4 barn, i åldrarna 3-13 år. Det som oroar mig nu är min 11 åriga dotter. Hon känner sig utanför i skolan, har några få kompisar varav en hon brukar ta med hem ibland. Under hela sommarlovet träffade hon inte en enda kompis. Hon gråter ibland när hon ska till skolan, hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter för att inte gå dit. Jag är glad och tacksam över att hon åtminstone har tagit mod till sig och pratat med mig om detta. Tycker så synd om henne att mitt hjärta brister :´(....

    Som förälder känner jag mig rätt hjälplös, hon vill inte att jag pratar med hennes lärare och ärligt talat tror jag inte att det skulle hjälpa... det är svårt när det inte är någon uttalad mobbning, inga elaka kommentarer eller annat konkret att ta på. Hon får bara inte riktigt vara med och det går ju inte att tvinga andra barn att vara med henne. Jag tror att hon behöver styrkas i sin självkänsla och att hon skulle må bra av att ha lite fler kompisar, kanske andra tjejer i hennes ålder som har varit/är i en liknande situation?

    Ni ser väl vartåt detta barkar antar jag.... Jag är helt enkelt ute efter att ragga kompisar åt min dotter..!!

    Är det NÅGON som känner igen sig i detta? Är det någon av er där ute som liksom jag skulle vilja hjälpa sin dotter att lära känna starka och omtänksamma nya vänner som de kan känna gemenskap och samhörighet med? Skriv till mig! Vi kan väl försöka lära känna varandra och eventuellt träffas med våra barn på ett inte allt för genomskinligt sätt? Vem vet, det kanske kan leda till något bra för dem?

    Vi bor i norrort, väntar ivrigt på era svar!
  2. 1
    nya kompisar? Hej!

    Jag är en mamma till 4 barn, i åldrarna 3-13 år. Det som oroar mig nu är min 11 åriga dotter. Hon känner sig utanför i skolan, har några få kompisar varav en hon brukar ta med hem ibland. Under hela sommarlovet träffade hon inte en enda kompis. Hon gråter ibland när hon ska till skolan, hittar på alla möjliga och omöjliga ursäkter för att inte gå dit. Jag är glad och tacksam över att hon åtminstone har tagit mod till sig och pratat med mig om detta. Tycker så synd om henne att mitt hjärta brister :´(....

    Som förälder känner jag mig rätt hjälplös, hon vill inte att jag pratar med hennes lärare och ärligt talat tror jag inte att det skulle hjälpa... det är svårt när det inte är någon uttalad mobbning, inga elaka kommentarer eller annat konkret att ta på. Hon får bara inte riktigt vara med och det går ju inte att tvinga andra barn att vara med henne. Jag tror att hon behöver styrkas i sin självkänsla och att hon skulle må bra av att ha lite fler kompisar, kanske andra tjejer i hennes ålder som har varit/är i en liknande situation?

    Ni ser väl vartåt detta barkar antar jag.... Jag är helt enkelt ute efter att ragga kompisar åt min dotter..!!

    Är det NÅGON som känner igen sig i detta? Är det någon av er där ute som liksom jag skulle vilja hjälpa sin dotter att lära känna starka och omtänksamma nya vänner som de kan känna gemenskap och samhörighet med? Skriv till mig! Vi kan väl försöka lära känna varandra och eventuellt träffas med våra barn på ett inte allt för genomskinligt sätt? Vem vet, det kanske kan leda till något bra för dem?

    Vi bor i norrort, väntar ivrigt på era svar!
  3. Medlem sedan
    Aug 2000
    #2
    Hej här kommer lite tankar från mig kring din tråd. Ingen av mina barn har varit intresserade av att ta hem kompisar i någon större utsträckning. Det räcker med tiden i skolan sen vill de umgås med oss och med varandra samt gå på sina fritidsaktiviteter. Men att din dotter inte vill till skolan och känner sig ensam där är mer oroande. Fråga henne vem i skolan hon skulle vilja vara med där och be sedan lärarna att hjälpa henne in i dessa grupper. Sen kan ju en aktiv fritid med kompisar ersätta frånvaro av social samvaro i skolan. Jag var ett ensamt barn i skolan men hade mina kompisar på scouterna. Eftersom scouterna inte är tävlingsinriktat och inte fokuserar på personliga prestationer blev det ett fungerande socialt sammanhang. Mina barn är också med i scouterna men har sina största vänkretsar i sin dansgrupp respektive orkestern. Så leta efter kul fritidsaktiviteter så kan hon både arbeta på självkänlsan genom att kunna något de andra i klassen inte kan och få en chans till nya vänner.
  4. 2
    Hej här kommer lite tankar från mig kring din tråd. Ingen av mina barn har varit intresserade av att ta hem kompisar i någon större utsträckning. Det räcker med tiden i skolan sen vill de umgås med oss och med varandra samt gå på sina fritidsaktiviteter. Men att din dotter inte vill till skolan och känner sig ensam där är mer oroande. Fråga henne vem i skolan hon skulle vilja vara med där och be sedan lärarna att hjälpa henne in i dessa grupper. Sen kan ju en aktiv fritid med kompisar ersätta frånvaro av social samvaro i skolan. Jag var ett ensamt barn i skolan men hade mina kompisar på scouterna. Eftersom scouterna inte är tävlingsinriktat och inte fokuserar på personliga prestationer blev det ett fungerande socialt sammanhang. Mina barn är också med i scouterna men har sina största vänkretsar i sin dansgrupp respektive orkestern. Så leta efter kul fritidsaktiviteter så kan hon både arbeta på självkänlsan genom att kunna något de andra i klassen inte kan och få en chans till nya vänner.
  5. Medlem sedan
    Nov 2011
    #3
    Hej här kommer lite tankar från mig kring din tråd. Ingen av mina barn har varit intresserade av att ta hem kompisar i någon större utsträckning. Det räcker med tiden i skolan sen vill de umgås med oss och med varandra samt gå på sina fritidsaktiviteter. Men att din dotter inte vill till skolan och känner sig ensam där är mer oroande. Fråga henne vem i skolan hon skulle vilja vara med där och be sedan lärarna att hjälpa henne in i dessa grupper. Sen kan ju en aktiv fritid med kompisar ersätta frånvaro av social samvaro i skolan. Jag var ett ensamt barn i skolan men hade mina kompisar på scouterna. Eftersom scouterna inte är tävlingsinriktat och inte fokuserar på personliga prestationer blev det ett fungerande socialt sammanhang. Mina barn är också med i scouterna men har sina största vänkretsar i sin dansgrupp respektive orkestern. Så leta efter kul fritidsaktiviteter så kan hon både arbeta på självkänlsan genom att kunna något de andra i klassen inte kan och få en chans till nya vänner.
    Hej, tack för ditt svar! Vi har självklart en dialog med lärarna på skolan och de gör vad de kan där. Problemet är att min dotter inte är speciellt intresserad av någonting... Tro mig, vi har verkligen försökt peppa henne att delta i olika fritidsaktiviteter men hon vill inte... Vi har även en kontakt på Bup som vi träffar. Det är ju många faktorer som spelar in i att det är som det är men jag tror att det skulle hjälpa hennes självkänsla om hon hade ngn i samma situation att prata med och skapa en relation till.

    Än en gång tack för ditt svar!
  6. 3
    Hej här kommer lite tankar från mig kring din tråd. Ingen av mina barn har varit intresserade av att ta hem kompisar i någon större utsträckning. Det räcker med tiden i skolan sen vill de umgås med oss och med varandra samt gå på sina fritidsaktiviteter. Men att din dotter inte vill till skolan och känner sig ensam där är mer oroande. Fråga henne vem i skolan hon skulle vilja vara med där och be sedan lärarna att hjälpa henne in i dessa grupper. Sen kan ju en aktiv fritid med kompisar ersätta frånvaro av social samvaro i skolan. Jag var ett ensamt barn i skolan men hade mina kompisar på scouterna. Eftersom scouterna inte är tävlingsinriktat och inte fokuserar på personliga prestationer blev det ett fungerande socialt sammanhang. Mina barn är också med i scouterna men har sina största vänkretsar i sin dansgrupp respektive orkestern. Så leta efter kul fritidsaktiviteter så kan hon både arbeta på självkänlsan genom att kunna något de andra i klassen inte kan och få en chans till nya vänner.
    Hej, tack för ditt svar! Vi har självklart en dialog med lärarna på skolan och de gör vad de kan där. Problemet är att min dotter inte är speciellt intresserad av någonting... Tro mig, vi har verkligen försökt peppa henne att delta i olika fritidsaktiviteter men hon vill inte... Vi har även en kontakt på Bup som vi träffar. Det är ju många faktorer som spelar in i att det är som det är men jag tror att det skulle hjälpa hennes självkänsla om hon hade ngn i samma situation att prata med och skapa en relation till.

    Än en gång tack för ditt svar!
  7. Medlem sedan
    Aug 2000
    #4
    Vad gör hon när hon kommer hem från skolan?
  8. 4
    Vad gör hon när hon kommer hem från skolan?
  9. Medlem sedan
    Nov 2011
    #5
    Vad gör hon när hon kommer hem från skolan?
    Hon leker med sina småsyskon, spelar sims, chattar ibland med kompisar, bakar, följer med o promenerar med hunden, ser på tv...
  10. 5
    Vad gör hon när hon kommer hem från skolan?
    Hon leker med sina småsyskon, spelar sims, chattar ibland med kompisar, bakar, följer med o promenerar med hunden, ser på tv...
  11. Medlem sedan
    Aug 2000
    #6
    Leken med småsyskonen ser jag som positivt. Det ger samma sociala "skolning" som att leka med kamrater. Av det andra tänker jag (kanske har ni redan provat men jag bara tänker krativit) Baka kan man gå på studieförbund och göra tillsammans med andra barn. Hunden kan vara en väg in i ett socialt sammanhang genom att t.ex gå på kurs på en hundklubb. Kanske kan man bjuda hem någon klasskamrat för att baka tillsammans?
  12. 6
    Leken med småsyskonen ser jag som positivt. Det ger samma sociala "skolning" som att leka med kamrater. Av det andra tänker jag (kanske har ni redan provat men jag bara tänker krativit) Baka kan man gå på studieförbund och göra tillsammans med andra barn. Hunden kan vara en väg in i ett socialt sammanhang genom att t.ex gå på kurs på en hundklubb. Kanske kan man bjuda hem någon klasskamrat för att baka tillsammans?
  13. Medlem sedan
    Jan 2000
    #7
    Bor långt från Sthlm, men sonen hade liknande problem innan.
    Mitt tips är att bjuda in någon av klasskamraterna eller de hon umgås med på aktiviteter (för sonens del var det folk från fotbollen - som han aldrig tidigare umgåtts med utanför träningen). Vi bjöd hem tre stycken kompisar och hade lite myskväll, med pizzabak och sedan spelade de spel. Det gjorde att de fick andra kontaktpunkter och på så sätt blev det inte konstigt att höra av sig till varandra. Min son är inte blyg, men är oerhört rädd för att få ett nej om han frågar någon om de ska leka. Han kan ta det personligt om någon ska åka och hälsa på sin mormor.....

    Men: Det är inte ovanligt. Försök att fånga upp intressen och på det viser antingen vidga bekantskapskrets - eller att involvera andra barn för att få fler kontaktpunkter.
  14. 7
    Bor långt från Sthlm, men sonen hade liknande problem innan.
    Mitt tips är att bjuda in någon av klasskamraterna eller de hon umgås med på aktiviteter (för sonens del var det folk från fotbollen - som han aldrig tidigare umgåtts med utanför träningen). Vi bjöd hem tre stycken kompisar och hade lite myskväll, med pizzabak och sedan spelade de spel. Det gjorde att de fick andra kontaktpunkter och på så sätt blev det inte konstigt att höra av sig till varandra. Min son är inte blyg, men är oerhört rädd för att få ett nej om han frågar någon om de ska leka. Han kan ta det personligt om någon ska åka och hälsa på sin mormor.....

    Men: Det är inte ovanligt. Försök att fånga upp intressen och på det viser antingen vidga bekantskapskrets - eller att involvera andra barn för att få fler kontaktpunkter.

Liknande trådar

  1. Hur gör ni med kompisar?
    By Extra fritids in forum Stora barn
    Svar: 7
    Senaste inlägg: 2010-05-28, 16:42
  2. AJ kompisar!!!...
    By SAGA! in forum Ordet är fritt
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2010-04-16, 20:35
  3. Ang kompisar
    By Lilla Jag in forum Känsliga snack
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2006-07-22, 19:55
  4. Det här med kompisar.....
    By tigeroga in forum Autismspektrum
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-07-20, 17:12
  5. Kompisar
    By glad in forum Hitta nya vänner
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-04-08, 09:33
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar