mitt barn fantiserar om sin sysster
Änglabarn
  1. Medlem sedan
    Dec 2011
    #1

    mitt barn fantiserar om sin sysster

    min 4 åriga dotter fantiserar mycket om sin sysster som dog för 3 år sedan är detta vanligt bland barn som har ängla syskon

    när flickan ritar tekningar så ritar hon sig och sin syster och i bland kan hon komma till oss och sega att hon pratar med sin syster men är detta vanligt???????????
  2. 1
    mitt barn fantiserar om sin sysster min 4 åriga dotter fantiserar mycket om sin sysster som dog för 3 år sedan är detta vanligt bland barn som har ängla syskon

    när flickan ritar tekningar så ritar hon sig och sin syster och i bland kan hon komma till oss och sega att hon pratar med sin syster men är detta vanligt???????????
  3. Annam.4
    #2
    Hej!

    Jag har ingen aning om det är vanligt eller inte - men jag gissar på att det är det! Jag har också en fyraåring. Hon har två äldre syskon (10 och 13 år) och en "änglasyster" Hanna som skulle ha varit 6 år.

    Ända sen vår Hanna dog har vi pratat mycket om henne, hon har alltid varit en självklar del i familjen. Jag, min man och våra stora barn har levt med en saknad dotter/syster i mer än sex år. När "Lilla E" kom till oss, 2 år efter att Hanna dött, slutade vi ju inte att ha Hanna i våra tankar och hjärtan. Vi går till kyrkogården och gör fint, vi har bilder framme, vi tänder vårt "Hanna-ljus" osv. Lilla E är med i allt det där. Vi har aldrig hållit något hemligt för henne. Hon vet att Hanna dog i min mage, hon tittar gärna på bilder osv.
    Ibland leker hon med Hanna precis på samma sätt som hon har andra låtsaskompisar. Hon ritar också bilder på sig själv, Hanna och sina andra syskon då och då. Jag låter henne hållas. Jag tror att man ska låta det vara lika "naturligt" för henne som det är för de stora som minns sin döda syster "på riktigt".

    I fyraårsåldern börjar många barn fundera över döden och andra svåra frågor, kanske är det därför fantasierna blir flera nu? Utan att lägga något alltför stort och tungt på henne, måste hon i sin egen takt/på sitt eget sätt få komma underfund med tanken/känslan att det faktiskt finns någon mer som ingår i familjen, någon som bor i himlen hos änglarna men som ändå alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

    Oroa dig inte! Låt henne leka/fantisera/fundera. Svara på det du kan, var ärlig om du inte kan svara.

    Kram!
  4. 2
    Hej!

    Jag har ingen aning om det är vanligt eller inte - men jag gissar på att det är det! Jag har också en fyraåring. Hon har två äldre syskon (10 och 13 år) och en "änglasyster" Hanna som skulle ha varit 6 år.

    Ända sen vår Hanna dog har vi pratat mycket om henne, hon har alltid varit en självklar del i familjen. Jag, min man och våra stora barn har levt med en saknad dotter/syster i mer än sex år. När "Lilla E" kom till oss, 2 år efter att Hanna dött, slutade vi ju inte att ha Hanna i våra tankar och hjärtan. Vi går till kyrkogården och gör fint, vi har bilder framme, vi tänder vårt "Hanna-ljus" osv. Lilla E är med i allt det där. Vi har aldrig hållit något hemligt för henne. Hon vet att Hanna dog i min mage, hon tittar gärna på bilder osv.
    Ibland leker hon med Hanna precis på samma sätt som hon har andra låtsaskompisar. Hon ritar också bilder på sig själv, Hanna och sina andra syskon då och då. Jag låter henne hållas. Jag tror att man ska låta det vara lika "naturligt" för henne som det är för de stora som minns sin döda syster "på riktigt".

    I fyraårsåldern börjar många barn fundera över döden och andra svåra frågor, kanske är det därför fantasierna blir flera nu? Utan att lägga något alltför stort och tungt på henne, måste hon i sin egen takt/på sitt eget sätt få komma underfund med tanken/känslan att det faktiskt finns någon mer som ingår i familjen, någon som bor i himlen hos änglarna men som ändå alltid kommer att finnas i våra hjärtan.

    Oroa dig inte! Låt henne leka/fantisera/fundera. Svara på det du kan, var ärlig om du inte kan svara.

    Kram!
  5. Medlem sedan
    Mar 2012
    #3
    Det kan vara ett sätt för ditt barn att hantera det som hänt. Jag vet inte riktigt hur detta kommer låta då det är svårt att formulera, men när jag var liten så var jag väldigt ensam och ofta ledsen pga traumatiska upplevelser, Det enklaste sättet för mig att klara av vardagen som 4-10 åring var att hitta någon att prata med, någon som bara var min och alltid fanns. I och med det uppstod mina "osynliga" vänner. Det var mycket farmor som var död som jag pratade med speciellt när jag var ledsen, jag kunde prata och på något vis känna mig bättre till mods efteråt som om hon faktiskt var där, en varm omfamning.

    Alla sörjer på olika sett och små barn/barn/ungdomar har mindre erfarenhet och kunskap om vad "bortgång" är. Jag tror det är din flickas sett att hantera bortgången. Jag skulle inte försöka få bort detta beteende om det inte skulle övergå till ett stört beteende, som är skrämmande, ex om systern skulle börja "be" henne göra saker, eller liknande då skulle jag prata med en barnpsykolog. Sedan är det skillnad på att be och "hon vill att ni ska veta att hon älskar er". Hoppas du förstår vad jag menar. Har en del erfarenhet från "osynliga vänner" så om du undrar något så är det bara att du frågar!
  6. 3
    Det kan vara ett sätt för ditt barn att hantera det som hänt. Jag vet inte riktigt hur detta kommer låta då det är svårt att formulera, men när jag var liten så var jag väldigt ensam och ofta ledsen pga traumatiska upplevelser, Det enklaste sättet för mig att klara av vardagen som 4-10 åring var att hitta någon att prata med, någon som bara var min och alltid fanns. I och med det uppstod mina "osynliga" vänner. Det var mycket farmor som var död som jag pratade med speciellt när jag var ledsen, jag kunde prata och på något vis känna mig bättre till mods efteråt som om hon faktiskt var där, en varm omfamning.

    Alla sörjer på olika sett och små barn/barn/ungdomar har mindre erfarenhet och kunskap om vad "bortgång" är. Jag tror det är din flickas sett att hantera bortgången. Jag skulle inte försöka få bort detta beteende om det inte skulle övergå till ett stört beteende, som är skrämmande, ex om systern skulle börja "be" henne göra saker, eller liknande då skulle jag prata med en barnpsykolog. Sedan är det skillnad på att be och "hon vill att ni ska veta att hon älskar er". Hoppas du förstår vad jag menar. Har en del erfarenhet från "osynliga vänner" så om du undrar något så är det bara att du frågar!

Liknande trådar

  1. Fantiserar
    By Anonym in forum Sex & erotik
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2011-07-30, 15:41
  2. Fantiserar om wet
    By Vår dröm in forum Sex & erotik
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2011-04-26, 19:49
  3. Fantiserar..
    By Sowed in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-01-23, 11:36
  4. Min son fantiserar
    By anonymt namn in forum Småbarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2007-08-22, 16:53
  5. Barn som fantiserar
    By undrande mamma in forum Barn som yrke
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2006-09-07, 16:22
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar