Olycklig kärlek, vid 11 års ålder!

[Piilla]

Idag inträffade den största katastrofen ever.. Äldste sonens tjej gjorde slut! Efter nästan ett år. Och han har verligen varit KÄR sedan dag ett. Och säkert ett bra tag innan dess också. Klassens finaste tjej liksom. Och han är helt förkrossad. Deppig, vill ingenting, vill bara döö typ. Alltså.. var vi sådana när vi fick slut av våra pojk/flickvänner när vi var 11 år?! Det känns så tonårsaktigt.. men å andra sidan är han nog i sina tidiga tonår och har så varit senaste året. Han är menalt brådmogen.

Det får mig iaf att inse att det inte lär vara sista gången som jag tröstar barn för olycklig kärlek, så jag tänker mig att ni erfarna kanske har fina fraser att dela med er med, eller annat som man kan hjälpa till med.

[Nilsson_84]

Stackars , jag har bara tips på vad du inte ska säga...
"mister du en står där tusen åter" gaaaah min mormor sa det varje gång jag fick mitt hjälta krossat, gillar inte!

[Persikan]

Jag hade ingen pojkvän när jag var 11.
Inte när jag var 14 eller 16 heller...
Men när jag var 18 hade jag en pojkvän men fick inte hjärtat krossat förräns jag var 20.

[Piilla]

Exakt det har jag fått höra, och det kommer jag aldrig säga. Fasen vad det sved.

[Piilla]

Nä herregud. Inte jag heller.. men jag känner igen hans känslor som jag hade fast X antal år senare..

[Persikan]

Ohh ja. Och jag minns att jag även hade krossathjärta känslor i 13-15 års åldern även om jag inte varit i hop med objektet i fråga.
Jag fick reda på att min kärlek blivit i hop med en annan tjej på en skoldans i 8:an, medan jag varit på en annan ort. Oj vad det gjorde ont!

( LoL, jag var tvungen att FB han och är glad att han blev någon annans :-)