Skrivet: 2012-01-06, 12:48
#1
Hjälp! Vad gör man?!?
Hej alla!
Min dotter är snart 9, går i särskolan. Har fått diagnos "lindrigt utvecklingstörd" men jag tyckte utredning var hafsig och slarvig. Psykologen var inte särskilt psykologisk... Frågade frågorna i testerna som man skulle frågat en vuxen, utan det engagemang och uppmärksamhet man måste använda när man har med barn att göra. Diagnospappret var i stort sett en kopia (ordagrant i stora delar) av det som föregående psykolog gjort då dottern var 4 och inte kunde tala som någon förstod och inte var med på testerna knappt allt (vilket hon inte heller nu var eftersom psykologen inte lyckades få henne intresserad).
Så jag vet inte om diagnosen stämmer. Delar av den vet jag ju att den inte stämmer eftersom jag vet att hon kunde mycket av sakerna men helt enkelt inte hade lust att visa upp det.
Nu till saken...
Hon har vissa beteenden som verkar tvångsmässiga och som är oerhört jobbiga. Vi vet inte hur vi ska få henne att sluta.
Hon ser ut som ett "vanligt" barn och beter sig som ett "vanligt" ofta, men hon är efter i utvecklign och har dålig finmotorik.
Det som är bekymmersamt är att hon hakar upp sig på beteenden som folk inte uppskattar. Hon skriker fula saker till folk oprovocerat (mest säger hon "Jävla CP-mamma" till mig, kanske 100-200 gånger om dagen. Ofta oprococerat och då vi pratar om annat. Hon kan t e x fråga mig (hon stammar och hakar upp sig en del) "kan jag få, få , få, jävla CP-mamma, kan jag få... eh... Jävla CP-mamma, kan jag få smöret?" med helt neutral röst som om hon helt enkelt bara ville fråga efter smöret. Men hon säger det också när hon är arg.
Hon skriker det efter mig hela dagarna långa och till andra också. I perioder (en sådan har just inletts) spottar hon på folk och saker, ideligen. Också ofta oprovocerat, men ofta även på ett trotsigt sätt.
Jullovet har varit en plåga!!!
Jag vet sen förut att det blir bättre när vi ignorerar och avleder. Men det har bara varit för mycket denna gång. Hon driver mig till vansinne! Det värsta är ju att andra barn inte vill vara med henne och jag känner mig som den uslaste mamman i histrorien!
Förra veckan tänkte jag att nä, nu räcker det, så jag gjorde så att jag satte in henne i rummet var gång hon sa fula saker och spottade på oss och sa att hon fick komma ut när hon lovar att inte göra detta. Men hon lovar och kommer ut och gör samma igen. Höll på i en vecka och resultatet är att det snarare blev en aning värre.
Det finns inga straff eller belöningar som hjälper mot detta. Det vet vi med.
Skolan har problem med det också, hon lär ju andra barn och även då de också vet att avleda och ignorera hjälper bäst så hamnar de i dilemmat att andra barn vill att man säger till och då gör de det. Sånt är mitt problem också.
Vi har fastnat i en dålig spiral och jag känner att jag skulle behöva konkret hjälp för att komma ur detta. Men jag vet inte VAR jag kan få hjälpen. Känns som att ingen förstår detta problem.
Önskar jag hade någon couch som jag kunde luta mig mot och få stöd av då jag ilsknar till. Även om jag lovat mig själv att inte bli provocerad så är det så fruktansvärt svårt att avleda/ignorera då ens dotter kommer fram och spottar en rätt i ansiktet och säger det hon säger. Eller spottar någon annan i ansiktet. Eller som igår då hon spottade rakt i stekpannan där jag stekte grönsaker.
Suck...