Vet inte riktigt vad jag ska göra för tillfället.
Sonen 11 år går i en klass med 47 st elever.
En klass med 47 elever, varav 75 % har invandrarbakrund. Behöver väl inte ens nämna att nivån i klassen inte riktigt når upp till en "normal" 5.e klass. Är och har alltid varit orolig hur det ska bli när han ska upp i högstadiet och sen gymnasiet. Och som om det inte räckt blev han i höstas diagnoserad med ADHD. Han har börjat att ta tabletter för detta och det har hjälpt lite, men han är ingen "cooling" eller "fotbollskille" eller med i "innegäng" och blir arg och ledsen snabbt (i och med ADHD, han är som man säger tunn-hudad) vilket gör att han är utsatt i klassen. Han är inte helt ensam, men det är många som retar honom till och från.
Nu till min fråga, VAD kan man som förälder göra? Vi har varit i kontakt med lärarna men de hänvisar till "inga resurser" och de gör så gott de kan. De stoppar det de ser och pratar om det. Vi har pratat med rektorer och de har satt in åtgärdsprogram?? Vilket vi inte riktigt vet vad det innebär.
Är det någon som har någon bra erfarenhet om vad man kan göra.
Vi har även varit i kontakt med andra barns föräldrar i klassen som också är "drabbade" av de barn som mobbar.
Tacksam för tankar erfarenheter och idéer
Själv vill sonen byta skola men är lite rädd att det är lite väl drastiskt?!
1
Stökig klass Vet inte riktigt vad jag ska göra för tillfället.
Sonen 11 år går i en klass med 47 st elever.
En klass med 47 elever, varav 75 % har invandrarbakrund. Behöver väl inte ens nämna att nivån i klassen inte riktigt når upp till en "normal" 5.e klass. Är och har alltid varit orolig hur det ska bli när han ska upp i högstadiet och sen gymnasiet. Och som om det inte räckt blev han i höstas diagnoserad med ADHD. Han har börjat att ta tabletter för detta och det har hjälpt lite, men han är ingen "cooling" eller "fotbollskille" eller med i "innegäng" och blir arg och ledsen snabbt (i och med ADHD, han är som man säger tunn-hudad) vilket gör att han är utsatt i klassen. Han är inte helt ensam, men det är många som retar honom till och från.
Nu till min fråga, VAD kan man som förälder göra? Vi har varit i kontakt med lärarna men de hänvisar till "inga resurser" och de gör så gott de kan. De stoppar det de ser och pratar om det. Vi har pratat med rektorer och de har satt in åtgärdsprogram?? Vilket vi inte riktigt vet vad det innebär.
Är det någon som har någon bra erfarenhet om vad man kan göra.
Vi har även varit i kontakt med andra barns föräldrar i klassen som också är "drabbade" av de barn som mobbar.
Tacksam för tankar erfarenheter och idéer
Själv vill sonen byta skola men är lite rädd att det är lite väl drastiskt?!
Min erfarenhet (poängterar det) är att en stökig klass består av ungefär lika delar av ouppfostrade ungar (alltså föräldrar som inte tar sitt ansvar), en slapp disciplin i skolan och i viss mån alldeles för många barn. Så frågan är hur det är just i ditt barns klass. 47 elever låter ju som alldeles för många, men det orsakar inte mobbning. Det är människor som mobbar och det sker oavsett antal även omväl risken kan öka om de är många. Att stöket i andra avseenden ökar är inte så konstigt, men de är elva år och ska faktiskt kunna uppföra sig.
Nu har ni som är "drabbade" pratat med varandra. Mitt tips till dig/er är att _alla_ föräldrar måste prata om det här och att ni både som föräldrar ska vara tydliga och kräva av skolan att de är tydliga. Barn som mobbar ska inte kunna gömma sig i några gruppsamtal, vilket är en annan av mina erfarenheter. De ska talas med som individer så att de förstår att de är ansvariga för sitt eget beteende.
I sonens förra skola vann tyvärr en stor del av feghet och oförmåga hos skolledningen och vissa lärare och tvyärr var det så att de föräldrar vars barn uppförde sig mest illa struntade i sitt ansvar eller i bästa fall satt hemma och skämdes. Alltså gick det inte att göra så mycket och vi valde att byta skola. Man ger det en chans, men som förälder kan man inte göra mer än så och vid någon punkt måste man göra det som är rätt för ens eget barn.
2
Min erfarenhet (poängterar det) är att en stökig klass består av ungefär lika delar av ouppfostrade ungar (alltså föräldrar som inte tar sitt ansvar), en slapp disciplin i skolan och i viss mån alldeles för många barn. Så frågan är hur det är just i ditt barns klass. 47 elever låter ju som alldeles för många, men det orsakar inte mobbning. Det är människor som mobbar och det sker oavsett antal även omväl risken kan öka om de är många. Att stöket i andra avseenden ökar är inte så konstigt, men de är elva år och ska faktiskt kunna uppföra sig.
Nu har ni som är "drabbade" pratat med varandra. Mitt tips till dig/er är att _alla_ föräldrar måste prata om det här och att ni både som föräldrar ska vara tydliga och kräva av skolan att de är tydliga. Barn som mobbar ska inte kunna gömma sig i några gruppsamtal, vilket är en annan av mina erfarenheter. De ska talas med som individer så att de förstår att de är ansvariga för sitt eget beteende.
I sonens förra skola vann tyvärr en stor del av feghet och oförmåga hos skolledningen och vissa lärare och tvyärr var det så att de föräldrar vars barn uppförde sig mest illa struntade i sitt ansvar eller i bästa fall satt hemma och skämdes. Alltså gick det inte att göra så mycket och vi valde att byta skola. Man ger det en chans, men som förälder kan man inte göra mer än så och vid någon punkt måste man göra det som är rätt för ens eget barn.
Byt! Jag var inte alls nöjd med dotterns klass och vi bytte när hon skulle börja 4:an. Nu går hon i 9:an och jag är SÅ GLAD att vi bytte. Jag har kontakt med en mamma i den gamla klassen och det har varit problem hela vägen men de har inte fått "ändan ur" och bytt klass. Hennes dotter bytte klass nu i höstas i 9:an (!) för att hon helt enkelt inte stod ut längre. Hur kul är det?
Jag är helt säker på att min dotter hade stått på en mycket lägre kunskapsnivå, haft mycket lägre pluggvana, haft stökigare kompisar (ja, det är också viktigt! ) och öht haft sämre förutsättningar inför gymnasiet.
3
Byt! Jag var inte alls nöjd med dotterns klass och vi bytte när hon skulle börja 4:an. Nu går hon i 9:an och jag är SÅ GLAD att vi bytte. Jag har kontakt med en mamma i den gamla klassen och det har varit problem hela vägen men de har inte fått "ändan ur" och bytt klass. Hennes dotter bytte klass nu i höstas i 9:an (!) för att hon helt enkelt inte stod ut längre. Hur kul är det?
Jag är helt säker på att min dotter hade stått på en mycket lägre kunskapsnivå, haft mycket lägre pluggvana, haft stökigare kompisar (ja, det är också viktigt! ) och öht haft sämre förutsättningar inför gymnasiet.
Om sonen vill byta tycker jag att ni ska göra det. Om inte ska ni kräva av skolan att de motiverar varför det ska vara 47 barn i en klass. De flesta kommuner har delningstal på 28. 47 elever hade absolut räckt till 2 två klasser på en skola med normal budget.
4
Om sonen vill byta tycker jag att ni ska göra det. Om inte ska ni kräva av skolan att de motiverar varför det ska vara 47 barn i en klass. De flesta kommuner har delningstal på 28. 47 elever hade absolut räckt till 2 två klasser på en skola med normal budget.
Vi har diskuterat med ett par andra föräldrar i klassen att vi skulle dra ihop ett möte med hela klassens föräldrar, problemet är att förmodligen inte alla kommer. Baserat på erfarenheter från andra föräldramöten vi varit på.... Klassföreståndarna erbjuder de utsatta barnen samtal med kurator, men vore det inte ide att de som retas och mobbas skulle prata med en kurator?!
Jag är mer och mer inne på han ska byta klass / skola men vet inte riktigt hur man för det första ska gå till väga. Sen är man ju rädd att det blir ännu värre, man rycker upp honom med rötterna och de kompisar han har. Men tror som någon skrev att det verkligen inte kommer att bli bättre med en klass på 47 elever (även om de ändå oftast delas upp i grupper 2 eller 3, kan man ju undra varför de inte ändå gör 2 - 3 klasser av det?!)
Usch va rörigt detta blev, men det är ungefär så jag känner just nu - helt rörigt.
5
Vi har diskuterat med ett par andra föräldrar i klassen att vi skulle dra ihop ett möte med hela klassens föräldrar, problemet är att förmodligen inte alla kommer. Baserat på erfarenheter från andra föräldramöten vi varit på.... Klassföreståndarna erbjuder de utsatta barnen samtal med kurator, men vore det inte ide att de som retas och mobbas skulle prata med en kurator?!
Jag är mer och mer inne på han ska byta klass / skola men vet inte riktigt hur man för det första ska gå till väga. Sen är man ju rädd att det blir ännu värre, man rycker upp honom med rötterna och de kompisar han har. Men tror som någon skrev att det verkligen inte kommer att bli bättre med en klass på 47 elever (även om de ändå oftast delas upp i grupper 2 eller 3, kan man ju undra varför de inte ändå gör 2 - 3 klasser av det?!)
Usch va rörigt detta blev, men det är ungefär så jag känner just nu - helt rörigt.
Ditt barns rötter och trygghet är inte kamrater som han inte trivs med! Hans rötter och trygghet är ni föräldrar och släkten, kanske en eller annan kompis han gillar, men den kontakten kan han ju ha kvar om han vill. Man måste inte gå samma klass som sina vänner för att vara vänner.
6
Ditt barns rötter och trygghet är inte kamrater som han inte trivs med! Hans rötter och trygghet är ni föräldrar och släkten, kanske en eller annan kompis han gillar, men den kontakten kan han ju ha kvar om han vill. Man måste inte gå samma klass som sina vänner för att vara vänner.
Håller med "Sist" om det där med rötter och trygghet. Kan också säga att flera föräldrar använde just det som argument för att de inte bytte skola även om de tyckte bristerna var allvarliga. Ett par av dem har sagt nu att de ångrar sig. Sonen var inte nöjd kan jag säga, inte alls, när vi meddelade beslutet. Men det tog bara några dagar så hade han nya kompisar och efter några veckor var han jätteglad att ha bytt skola och nu är han närmast tacksam. Ibland måste man våga fatta den sortens beslut åt sina barn.
7
Håller med "Sist" om det där med rötter och trygghet. Kan också säga att flera föräldrar använde just det som argument för att de inte bytte skola även om de tyckte bristerna var allvarliga. Ett par av dem har sagt nu att de ångrar sig. Sonen var inte nöjd kan jag säga, inte alls, när vi meddelade beslutet. Men det tog bara några dagar så hade han nya kompisar och efter några veckor var han jätteglad att ha bytt skola och nu är han närmast tacksam. Ibland måste man våga fatta den sortens beslut åt sina barn.
Hej,
Ville bara tala om att har ni ett barn med diagnos så är kommunen/skolan skyldig att se till att barnet får det stöd han behöver, då kan de inte skylla på brist på pengar och resurser. Vi fick strida väldigt länge för våra 2 pojkar med ADHD/ADD och gick vidare både till Skolstyrelsen och de högsta cheferna i kommunen. Ligg på och var starka!
Angående stöket i klassen så vet jag precis vad ni går igenom, min dotter fick byta skola förra veckan efter ett par års stök i klassen där både rektor och lärare skyllde på barnen.
Lycka till.
8
Hej,
Ville bara tala om att har ni ett barn med diagnos så är kommunen/skolan skyldig att se till att barnet får det stöd han behöver, då kan de inte skylla på brist på pengar och resurser. Vi fick strida väldigt länge för våra 2 pojkar med ADHD/ADD och gick vidare både till Skolstyrelsen och de högsta cheferna i kommunen. Ligg på och var starka!
Angående stöket i klassen så vet jag precis vad ni går igenom, min dotter fick byta skola förra veckan efter ett par års stök i klassen där både rektor och lärare skyllde på barnen.
Lycka till.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
) och öht haft sämre förutsättningar inför gymnasiet.