Ledsen ikväll

[evajess]

Har inte haft en dejt på 2 år, delvis självvalt. Har inte aktivt sökt men hade jag trillat över någon så hade det vari välkommet såklart. Lämnade barnens pappa för 3 år sedan efter några års funderande.
Ikväll blev jag ledsen för första gången på länge. Har försökt leva ett aktivt liv utan män och samtidigt bli trygg i mig själv.
Vid årsskiftet la jag ut mig på en dejtingsida, kände mig redo men inte haft en dejt och tycker det känns svårt. Ja, jag är kräsen och det tänker jag fortsätta med. Jag ser bra ut och får ofta komplimanger för mitt utseende. Visst är det inte bara det som räknas men jag har även ett bra jobb, får ofta höra att jag är klok, glad och trevlig. Varför träffar inte jag någon???
På dejtingsidan är det mest en gamla gubbar med tomtenössa som skriver eller så är det killar som man har intensiv mailkontakt med ett tag sen rinner det ut i sanden. Varför vill ingen träffa mig?
Min profiltext är bra och jag har bra bilder. Vad är fel??? Ikväll är jag riktigt ledsen och undrar om jag någonsin kommer träffa någon och bli kär? Är jag för gammal? (runt 40) eller är jag för tjock? Tycker bara att jag känner mig sämre genom att " sälja" mig på en dejtingsida. Var har ni andra träffat era nya män? Känns som jag varit singel ovanligt länge....

[evajess]

Skulle ju vara anonym men får väl bjuda på detta deppinlägg

[monka]

Du spelar kanske i en högre liga känner de? Den förklaringen har jag fått... Byt sajt kanske, eller var mer på. Jag har inte dejtat nåt till för nån vecka sen, nu har jag på kort tid träffat 3 st som var trevliga tack tack och så en som får mig jätteglad och jag smsar massor med och som kommer till mig på lördag Om det blir nåt mer efter det skiter jag i, det blir som det blir. Han gör mig glad och prillig just nu iallafall

den stora skillnaden sen jag bytte sajt är att jag är mer rakt på, tydlig som sjutton och jag upplever mig nästa dryg emellanåt och talar om för de jag är intresserad av att så är inte fallet. Vad övriga tycker bryr jag mig mindre om. Otrevlig är jag aldrig dock

[Fredde_]

Bra fråga minst sagt. Känner igen den på många sätt. Blir fundersam ofta över hur det fungerar på dejtingsidor. Egentligen borde det inte vara så svårt, men kanske är det egentligen. Tills den där, rätte är där och allt bara faller på plats.

Jag har väl egentligen inget riktigt bra svar gissar jag. Har ju inte hittat någon man.

Men att vara kräsen är väl en naturlighet tycker jag. Eller jag gillar inte ordet egentligen. Att vara noga, tydlig och öppen med vad man gillar och inte gillar tycker inte jag är att vara kräsen.

Personligen tror jag att dejtingsidor allt med blivit ett tidsfördriv för många. De är där, mailar lite men är egentligen inte så där super intresserade av att träffa någon. Eller intresserade är dem men kanske lite för bekväma för att rucka på sina komfortzoner.

Byt sajt kanske, som monka föreslog. Eller vänta för eller senare kommer den där prinsen på sin vita häst. Eller, nähe, just det, kanske inte passar sig i det moderna Sverige att rida runt på en häst mitt inne i en stad.

Vad gäller mejlandet, så kanske man ska dra ned på det lite, ses lite fortare kanske. För då får man ett bättre grepp på hur den andre är egentligen. Mejlandet har jag upplevt tenderar att avta med tiden. Krävs väldigt mycket för att kunna hålla uppe entusiasmen med mejl en längre tid.
Att ses måste ju inte innebära att man har en längre dejt, fika eller promenad funkar ju kalas där.

Jag får ge dig en lycka till spark i baken, så får du ge mig en också.

[Smålandspappa]

för dig. Dejtingsidor är jag mycket skeptisk till, jag är ju gift så jag har inga erfarenheter själv men hör man alla andra som hänger där så verkar det vara rena lottovinsten om man träffar något guldkort därifrån.

Kräsen är ju bra i alla ära men är man runt 40-årsåldern så inbillar jag mig att man kan bli plågsamt kräsen, så skulle jag bli om jag blev singel, jag skulle noga aldrig någonsin mer kunna leva med en dam.

Jag tror du ska försöka söka dig till lite andra platser irl, har du inga kompisar som kan ta med dig i en ny (annan) vänkrets, sökt dig till typiska manliga aktiviteter och försök att inte dissa alltför lätt om någon tjur nu skulle vilja flirta lite med dig.

Men jag har full förståelse för jag tror inte det blir lättare med åren och all livserfarenhet som man har.

[luddtussen]

Du kanske inte är öppen för att träffa någon, bara, fast du tror det? Du kanske inte _ser_ de bra männen? Eller är du på fel sajt?

Eller lyckas du inte vaska fram de bra männen med din presentation? Du kanske skulle börja med att ta bort bilderna?

Jag var en mycket kort period på dejtningsajt, iofs inte för att skaffa en relation, men det blev det i alla fall , utan för att ordna ett bra sexliv. Jag fick hundratals mail, dejtade kanske 10 stycken, helt normala män, ordnat liv, bra jobb. OK, det var bara en bråkdel av de som skrev, men ... jag hade känslan av att om man vill själv så kan man träffa hur många som helst. Och ja, jag hade en rätt avskräckande (kräsen, men inte negativ), men välskriven, presentation.

En sak som jag tänkt på när jag läst presentationer, av speciellt kvinnor, är just hur _negativa_ de är. "Du ska inte ...", "Om du gör så ... svarar jag inte". Etc. Skittrist skulle jag tycka.

[Anonym kvinna]

Ändra din text, skriv nästan inget om dej. Säg till att är någon intresserad så är det träff direkt som gäller. Träffas på en allmän plats, bara för att se varandra och säga hej.

Ta själv kontakt med alla som inte är rakt ut sagt äckliga.

Kräsen är inget fel att vara när det gäller att hitta rätt man i livet. Men för att träffas, där tycker jag inte man ska vara kräsen. För då kanske man missar något gulkorn som bara inte ser så bra ut på papper. Hur man är på nätet och hur man är på riktigt är två helt olika saker. Det som är viktigt är ju hurdan man är på riktigt. Och därför är det viktigaste att träffas fort, så får man se vad det handlar om. _Sen_ kan man ta fram den kräsna sidan.

Det finns även olika dejtingsidor, en del är sämre än andra, testa flera så vet du vilken som fungerar bäst för dej.

[Smålandspappa]

du har pekat på nåt viktigt där.

Jag vet förr när man var med på vilda webben - läste man en kvinnas presentation där så var det alltid så bitchigt skrivet. Oftast med taggarna utåt medan män uteslutande välkomnade och skrev utryckligen att de villa ha ett litet hej eller nåt i gästboken.

En sak som jag tänkt på när jag läst presentationer, av speciellt kvinnor, är just hur _negativa_ de är. "Du ska inte ...", "Om du gör så ... svarar jag inte". Etc. Skittrist skulle jag tycka.

[sisla]

Oj min strategi var helt tvärtom när jag nätdejtade.
Iofs hade jag oftast en väldigt kort, men personlig text, lite obegripligt och poetiskt sådär. Men jag väntade lääänge med att träffa nån, och såg till att lära känna dem genom flitigt skrivande i måånader, och gärna en massa telefonsamtal också innan irl. Jag sållade noga bland dem jag inledde kontakt med, om de verkade knäppa, tråkiga etc så kapade jag kontakten långt innan det var dags att ses.

Jag träffade över 20 pers som jag läst känna via nätet, och inte en enda idiot eller dåre, det var trevliga, intelligenta, mysiga människor allihop. En var lite smågalen, men det hade jag på känn redan innan vi träffades, men jag var nyfiken så jag träffade honom ändå.

[sisla]

Byt sajt! Registrera dig på fler sajter! Föreslå själv kontakt med dem du blir nyfiken på! Fortsätt vara kräsen!

[Anonym kvinna]

Jag träffade män av två orsaker, ett tag var jag bara ute efter sex. Sen tröttnade jag på det och sökte efter någon att bli kär i. Men allt som allt träffade jag ca 100st personer från nätet, då hade jag pratat minimalt med dem innan. En gång var det en mindre trevlig upplevelse, men det var inte värre än att jag vände på klacken och gick därifrån. Alla andra var jättetrevliga människor, även de som inte passade in på vad jag sökte.

Det ända obehagliga jag varit med om, var helt i början, då jag inte hadde snabba träffar. Då skapade jag en bild av en man och det gjorde fruktansvärt ont när vi träffades och jag märkte att den bild jag skapat inte hade något med honom att göra. (då var han ingen idiot, bara helt fel för mej, men det obehagliga var den krossade bild jag fick leva med, att bli lurad kändes det som, även fast han säkert inte gjort det medvetet)

Den man jag nu varit gift med i tio år med. Han trodde jag inte alls på, att han skulle vara något att ha. Men tänkte jag kan väll träffas ändå, vad spelar det för roll. Så upptagen var jag inte att man inte hinner med en kvarts fika på stan. Vilket jag i dag är glad för.

[CaveMan]

Svårt att veta vad som är fel. Du ser inte direkt avskräckande ut på din avatarbild, snarare tvärtom . Så det är antagligen inte dina bilder det är fel på. Men din text kanske upplevs som lite avvisande eller liknande. Om du vill kan du ju skriva vad du har i din presentation så kan vi tycka till.

Många män är faktiskt rätt fega och rädda för att bli nobbade. Om du då både ser bra ut och har lite avvisande text (typ lång kravlista) så kanske de tänker "Nej hon är det inte lönt att ta kontakt med".

Fast många gånger är det ett mysterium det där. Känner en kvinna som dock dejtar en del, men har stora problem att träffa någon. Då är hon väldigt snygg (ung samma ålder som du) och trevlig, lätt att prata med och har skön humor. Fast där tror jag problemet är henne själv. Hon har inte riktigt processat klart sin skilsmässa tror jag och sätter upp en mur mot andra som är svår att ta sig igenom.

Sen finns det vissa som inte ens ser speciellt bra ut och som har hur lätt som helst att träffa någon.

Nu ar jag iof ingen större erfarenhet av nätdejting, men jag tror det gäller att se till en träff relativt snabbt. Annars rinner det nog ut i sanden. Man måste kyssa många grodor innan man hittar en prins vet du .

Sen får du kanske vara aktiv själv. Inte vänta på att någon skall trilla över dig. Ser du någon som är intressant så tag kontakt själv.

[Lycklig sambo]

Här håller jag inte med i det där med kravlistan.
När jag var singel hängde jag en del på dejtingsajter. Jag hade högst alldagliga bilder och dessutom en ganska "kaxig" kravlista på min presentation, skriven med glimten i ögat men ändå ett tydligt allvar. Visst fick jag en del sura svar som att "Vem tror du att du är, varför skulle någon gå med på den där listan". Men då var det ju enkelt, då var det ändå ingen som jag ville ha med att göra! För jag fick också väldigt många mejl från män som förstått poängen i det jag skrev och det blev som en naturlig utgallring. Var dom inte smarta nog att förstå så var jag inte intresserad.
Så en dag fick jag mejl från en man som gillade min presentation skarpt. Det var fyra år sen och nu är vi sambo sedan ett par år tillbaka. Så jag tycker att man ska ha en kravlista.

Nu pratar jag alltså kravlista på egenskaper mer än utseende. Dessutom tog jag med mina egna dåliga sidor i samma andetag (och även dom bra förstås).

[F d dejterska]

Jag tänker precis tvärtom. Jag hade verkligen ingen lust att träffa den ene efter den andre utan urskiljning och jag ville heller inte träffa någon som själv gjorde det. Vem vill vara en i en lång rad?
Jag ville ha en stadig och trygg man, inte någon som desperat måste dejta person efter person, och jag kände mig heller inte desperat själv.

[Anonym kvinna]

Det är ju omöjligt att inte vara en i en lång rad, bortsätt från om man sätter sej som barn i ett högt torn och inte träffar en ända människa i hela sitt liv, och sen träffar en person. Då är den den första. Annars träffar man ju människor hela tiden. Det är inte mer märkligt att träffa människor via nätet än de man ser på ica.

[CaveMan]

Ja gör man det med glimten i ögat så är det en sak. Speciellt om man beskriver sina egna dåliga sidor med.

Det kan tom vara en bra grej för det är en rätt kul sak att svara på. Skulle själv tex förklara ingående hur dåligt jag uppfyller en del av kraven. Eller göra tvärtom, överdriva på ett sådant sätt att det är uppenbart att jag överdriver.

Men det förutsätter lite att man skrivit med humor och inte ger intryck av att vara en dryg jävel som bara nöjer sig med Mr Perfect (en mytisk varelse).

Hehe kom att tänka på en kul annons jag sett (el rättare fått återberättad):

"SÖKES: Snygg, rik, vältränad, intelligent och rolig man som kan laga mat och bilar och allt som går sönder.

FINNES: Raka motsatsen. Men jag tar den i tvåan. Think about it."

[F d dejterska]

Du måste ju ha förstått vad jag menade? Jag menade att jag inte vill vara en i en lång rad av ständiga dejter. Självklart möter jag människor varje dag men inte ens när jag var singel träffade jag jämt och ständigt personer som jag såg som potentiella partners.

Men om du tycker att det är attraktivt så ska du ju fortsätta så, då träffar du ju också män som delar dina värderingar. Går det bra för dig?

[Anonym kvinna]

Har svårt att förstå hur man kan tycka som du.

Träffade min prins för över tio år sen. Är inte ledsen att jag gjorde det även fast han inte verkade vara någon drömprins på pappret, men sen träffades vi i verkligheten och han var just det jag ville ha.

[luddtussen]

Ja, den har jag sett i lite olika varianter på dejtingsajter. Smågulligt.

Man får ju se det man skriver själv, som F d dejterska ovan skriver också, som ett "filter". Skriver man lite mer "komplext" ser man vilka som läser, och de som protesterar är man ju i alla fall inte intresserad av. Bra sållning. :-)

[Eliza62]

Min uppfattning är att på en dejtingsida befinner sig flertalet för att de ivll hitta en partner rätt snabbt. Väldigt snabbt, t.o.m. Ute i Livet inser man nog att det kan ta år innan det klickar - men på en dejtingsajt glömmer man lätt att det är samma människor där också, det blir liksom inte så att Mr Right plötsligt ska materialiseras där, bara för att man fyllt i sina sökkriterier och lagt ut en schysst presentation (och schyssta bilder). Och det gäller, konstigt nog kanske, särskilt om man inte är helt mainstream och kanske t.o.m. ser ovanligt bra ut.

Jag är stupis på (jag har viss erfarenhet av nätdejting - höll på med det i flera år, innan jag gav upp) att de flesta män är aktiva på dejtingsajter för att de vill 1) ha en KK=ha sex utan förpliktelser 2) vill ha en ny fru. istället för den som nyss lämnade dem. Och eftersom män ofta är väldigt inriktade på problemlösning så vill de helt enkelt fixa problemet (=avsaknad av Fru) så snabbt som möjligt. Och eftersom de blev lämnade av förra frun (ca 75% av skilsmässorna initieras av kvinnan) så vill de inte bli lämnade igen; de vill ha en trygg och vanlig kvinna som sitter still i båten. Nån som sticker ut och är ovanlig och litet väl intelligent och litet väl snygg (ah, låter ju som om jag beskriver mig själv! ) blir mest bara hotfullt och jobbigt.

Eller så är du egentligen inte tillräckligt intresserad. Jag har skrivit några gånger här att om man träffar på lämpliga män bakom var och varannan husknut så är man en medelmåtta - som passar vem som helst och som tycker en helt ordinär hyggligt man duger. Ja det vore ju så enkelt och bra om det vore så, men så är det inte för alla...