Sur man!

[Anonym]

Min man , särbo. är snäll, godhjärtad, rolig och framför allt så visar han mig alltid sin stora kärlek. Jag känner mig väldigt älskad.. Men något som jag har svårt för är att han svänger så i humöret. Han är snarstucken och kan hänga upp sig på detaljer.
Har bott hos honom under helgen, vi är särbos men bor inte mer än 5 mil ifrån varandra.
Hade en mysig helg även om vi kom ihop oss lite angående hans rökning. Jag röker inte och har svårt för att han röker inne. Han röker numera inte inne när jag är där utan vi kom överens om att han då ska röka på sin balkong.

Men då och då kommer det upp hur mycket han fått ändra på sedan jag kom in i bilden. Att han måste röka ute fast det är kallt ute nu. Han tycker själv att han gjort en stor uppoffring med det och ja, jag är tacksam för det. Men lukten i hans lgh är inte bra ändå, eftersom det röks där under veckorna. Han är storrökare. Han verkar bitter på något sätt över att han måste gå ut och röka i sitt eget hem.

Igår då jag kom hem efter ett kärleksfullt "avsked", vi ska inte träffas förrän ännu nästa helg, så nämnde han då han ringde att han hittat två genomblöta handdukar på badrumsgolvet då jag åkt. Det var jag som lagt ut dem där eftersom han har en dusch som är "'fel", så vattnet rinner under sargen, och igår blev det så när jag duschade. Vattnet rann ut över golvet. Jag borde vridit ut handdukarna och hängt dem på elementet men glömde det.

Han lät småsur och sa att för honom blir det aldrig så, man ska tydligen hålla duschmunstycket åt ett visst håll. Han sa också att han måste gå till tvättstugan i huset mitt emot för att tumla handdukarna. Jag sa åt honom att vrida ur dem bara och hänga på tork. Men han skulle promt tumla dem. Jag förklarade att han ju inte kan använda dem igen då de legat på golvet.

Jag bad om ursäkt också eftersom det blev sånt gnäll för det här.

Han skickade sedan ett mms , en bild på ljus han tänt på vardagsrumsbordet. Men i förgrunden stod min ask med vindruvor, jag hade ätit av dem i helgen, han ville slänga resten men jag sa att jag slänger dem då jag åker hem..

Jag frågade honom om han ville ge mig en pik för vindruvorna eftersom de fanns i förgrunden på bilden han skickat. Men nej, så var det inte enligt honom. Men det tror i alla fall jag!

Vi kan också bli osams för andra småsaker. Men i det stora hela är han en underbar man som gör allt för mig. Han kan stå och se på mig när jag sminkar mig, eller äter frukost. När jag frågar varför han tittar så svarar han alltid *för att jag är så otroligt kär i dig , och du är så vacker att se på*.

Då kan man ju undra varför han blir så sur över småsaker..jag blir osäker och ledsen när jag får pikar, och gillar inte subtila sådana. Som bilden med vindruvorna.

Är jag överkänslig? Han är petig med vissa grejer, sen att han själv röker ner sin lgh verkar inte spela nån roll. Han askar också på golvet i sin bil. När jag frågar varför säger han att den kille som hans firma anlitar att städa bilen måste ju ha nåt att göra också..

I helgen när vi var ute och åt blev han sur på en servitris för att hon berättade att det kostar 5 kr att byta ut en del i en maträtt vi skulle ha. Inte kostnaden han reagerade på utan för att han tyckte det var fjantigt att ens nämna saken. Men det är väl hennes jobb , tycker jag!

Han sa *dumjävel* liksom för sig själv, då hon berättade. Ganska tyst men jag tror hon kan ha uppfattat det. Jag blev arg och sa åt honom senare att jag aldrig mera vill vara med om sånt. Jag skäms ihjäl!! Kvällen blev dämpad efter det här restaurangbesöket!

Jag tycker inte om de här dragen hos honom. Men älskar honom väldigt mycket och vi har det oftast fantastiskt bra ihop. Men som sagt, jag blir ledsen över att småsaker får så stora proportioner för honom. Själv klagar jag ofta på hans rökande, och det förstår jag är jobbigt för honom. Vill att han ska sluta eftersom han har en kronisk sjukdom och även haft hjärtproblem . Men han bryr sig inte.

Tycker om när han är nyduschad och ännu inte hunnit röka. Men annars luktar han alltid rök.

[Mimisoul]

Hinner inte svara genomgående nu men en sak slår mig. Om det är så jobbigt att han röker så tycker jag att valet är ditt.

Han röker och verkar inte ha några planer på att sluta. DU vet om att han röker och inte verkar ha några planer på att sluta. Okej att han inte röker inomhus, det borde ingen göra, men att leva med honom och klaga på rökningen gång på gång funkar inte. Antingen så köper du att han luktar eller så gör du det inte..

[Annita]

Jag reagerar på att du skriver att det mest positiva i ert förhållande är att han får dig att känna dig älskad. Kanske betyder det inget alls, bara att du råkade formulera dig så - eller så betyder det att du faktiskt inte är så väldigt kär i _honom_ utan mest att du är glad för all uppmärksamhet du får? Jag vet att du har sagt många gånger att du älskar honom, men du lyfter gång på gång också fram att han visar dig så stor kärlek. Och gång på gång - detta tjafs mellan er. Och hans ohyfsade sätt på restauranger... (som jag också skulle skämmas jättemycket för!)

Jag tycker egentligen inte att du kan säga så jättemycket om att han röker i _sin_ lägenhet. Och att han luktar rök. Det gör det om rökare. Och han _är_ rökare. Förstår att du önskar att han ska sluta, men det är inget du kan kräva - och i värsta fall är han en sån person som bara blir ännu tjurskalligare av att bli tjatad på... (sån är jag nämligen, tyvärr...)

Sen är det ju löjligt av honom att klaga på handdukarna, och att ta kort på vindruvorna.

Tjafs! Från båda sidor! Låter jobbigt. Tyvärr har jag inget förslag på hur ni ska lösa det. Enda sättet är väl att ni båda blir mer toleranta. Men det är svårt att ändra sin personlighet...

[icecapx]

Hmmm... du har skrivit om detta förut är jag ganska säker på! Och där var svaren ganska samstämmande: Han är så och han ämnar att förbli så. Lär dig leva med det eller avsluta!

Du verkar tro att han minsann är underbar i stort - men att du minsann nog ska rensa bort de saker i hans personlighet som _du_ inte gillar!

Ni verkar båda vara inbitna i er egen förträfflighet och allmänt omogna! Med pikar/tolkning av pikar är nu på ett lägre nivå en fjortisar, väx upp och skaffa ett liv helt enkelt!

Ju högre värde grunder man möts på, ju mindre tjafs kan finnas! Läs här: http://123an.tjosan.se/professorn.html

Ni har fyllt upp med sand men har tydligen ingen större stenar alls...

[Eliza62]

Jag får inte ihop det att man kan skriva ett så långt inlägg fullt av en massa negativa (och sk*tknepiga) saker kopplade till denne man - och samtidigt skriva att han är din stora kärlek etc. Hur kan man älska någon som man samtidigt tycker det är så mycket fel på och knepigheter med?

För mig är den jag älskar *perfekt* - för att det är han. Men om han höll på och hackade på mig eller om det fanns vanor som verkligen äcklade eller stötte bort mig så skulle jag lixom inte vara kär så länge.

Du får acceptera honom som han är - eller ge upp. Jag skulle dumpat honom för länge sen - men det är jag det.

[luddtussen]

Det är en process förstås, och när man är mitt i det ser man inte.

Du beskriver någon som möjligen ger dig trevliga stunder (bekräftelse som kvinna, bra sex?), men mest verkar orsaka tråkiga tankar hos dig annars.

Det funkar inte i längden. Antingen låter du det dö långsamt, tar det du kan under tiden, eller så gör du slut nu och gör dig fri att hitta en bra man.

Eller så slutar du gnälla och gillar läget med mannen.

[Mimisoul]

Tillägg: Du verkar tycka att han är mannen i ditt liv, din stora kärlek "om inte" en massa saker. Det låter helt konstigt i mina öron.

Han är liksom paketet du får. Det funkar inte att han har några fina sidor men att han kan bli perfekt om han slutar röker, blir mindre lättirriterad, uppför sig bättre på restaurang osv.

Vart står du i allt det här? Som du beskriver det så älskar du hur han ser på dig, hur han älskar dig osv. Är det själva uppskattningen du gillar kanske?

Det verkar fånigt att bli irriterad och tramsa så angående ett par blöta handdukar, helt klart. Men du verkar också lika snarstucken som genast tar åt dig av att vindruvorna syndes på bilden och dessutom konfronterade om dessa direkt.

Sånt tjafs som ni verkar ha skulle jag inte stå ut med en dag och det skulle ta död på alla eventuella känslor jag hade. Det låter mest osäkert och omoget.

För visst är det du som skrivit tidigare också?

[sisla]

Hade aldrig orkat med tjafs om såna småsaker, men ni verkar vara lika goda kålsupare båda två, så ni kanske passar varann?

[Malinau]

Att du orkar... Ni passar ju inte ihop. Kanske dags att inse det?

[Anonym]

Tycker nog att du kanske borde ändra på dig! Ska han utplåna sina sidor du inte gillar för att han ska duga för dig?
Allvarligt..småsaket du hänger upp dig på! Var glad istället att du har en man som bedyrar att du är vacker och säger att han älskar dig!

[Anonym]

Jag försöker ju skärpa mig! Men får jag fråga dig, tycker du att det är rätt av honom att pika mig för smågrejer? Jag blir ledsen av sånt. Han säger nästan dagligen att han fascineras av min personlighet som han säger sig älska, dvs min charmiga impulsivitet. ( Hans ord) Jag gör vad jag kan för att inte vara gnällig själv. Men han blir lite stött bara jag ber honom ta bort näshåren.. Tycker inte det ser så fräscht ut. Han säger att han älskar mig och accepterar mig som jag är. Och att han känner att han inte duger åt mig. Men kan man inte försöka förbättra saker i utseendet som går? Plocka bort näshåren eller vad det nu är. Och jo, jag älskar honom, annars hade jag för länge sedan gett upp. Någon skriver ju att jag kanske är kär i kärleken och inte i honom. Helt fel, jag älskar honom!

[Annita]

Men ärligt: tycker du att det är konstigt att han blir stött när du ber honom ta bort näshåren?!

[luddtussen]

Vad vill du höra?

Jo, han är dum som skickar mms med vindruvspaket till dig.
Han är korkad som inte fattar att man kan vrida ur några handdukar som blivit blöta.
Jo, han borde sluta röka för att inte äckla dig.
Han borde plocka näshår utan att ens bli ombedd om det.
Han borde lära sig bete sig bättre på restaurang.

Sådär. Blev det bra nu?

När man petar i detaljer är det nästan alltid andra saker som inte är bra. Annars skulle man inte reta sig på småsaker, eller tolka mms som pikar.

Det är helt uppenbart att du inte tycker att han duger till dig, precis som han säger, men att du trivs så himla bra med hans uppmärksamhet och beundran av dig, så du har svårt att släppa det. Jag skulle inte kalla det kärlek, jag skulle säga det är egoism.

[krax]

men han gör ju samma sak mot dig, som tex ber dig ta upp handdukarna efter dig, och då blir ju du sur, eller hur? en handduk mot ett näshår, liksom! baserat på ditt resonemang måste du ju således uppskatta hans försök att hyfsa till dig.

[Mimisoul]

Är det konstigt att han blir stött om du ber honom att ta bort näshåren? Hade det varit lika lätt för dig om han bad dig att noppa ögonbrynen eller raka dig mellan benen?

Jag skulle inte uppskatta att jag fick förbättringstips för att jag inte såg fräsch ut, inte på det sättet.

Och vad är en blöt handduk mot lite näshår? Jag tycker att du verkar ha konstig syn på ett förhållande och hur man får varandra att må bra.

[Eliza62]

Men hallå, är du på riktigt?! Plocka bort näshår...Inse att du inte är ett skvatt kär i denne man - du är hög på uppmärksamhet och bekräftelse, that's it. Sluta klaga på honom och njut av DET, om det är vad du vill ha.

[Anonym]

Jo, jag är verkligen kär i honom, och för sista gången, jag älskar honom! Det är inte så att jag är helt desperat, uppmärksamhet har jag alltid fått för mitt utseende! Men nu är det just HONOM jag vill ha. Och ja, jag är på riktigt! Det här att vi tjafsar om småsaker håller på att göra oss båda galna. Vi är alltid överens om, efter ett meningsutbyte, att vi inte kan fortsätta så här, vi älskar ju varandra. Men så går det en vecka eller så, och så är vi där igen.

[-Allis-]

Men det säger sig väl självt att man skulle bli galen av att haka upp sig på vindruvor/näshår/handdukar.... Det är ju sådana petitesser, herregud. Det jag undrar över är vad man skulle få ut av att öht haka upp sig på liknande grejer? Fattar nada.

[gossan]

Det du uppfattar som att ni tjafsar om småsaker kanske står för att ni egentligen är väldigt olika och att det sammanlagt innebär att det är "avgörande storsaker" ni tjafsar om? Dvs att småtjafsen i grund och botten handlar om att ni verkligen _inte_ passar ihop? Småtjafsen är kanske bara ett symptom på ett mer djupliggande problem som består i att ni är helt och hållet okompatibla med varandra.

[Mimisoul]

Men är det verkligen så svårt, om man nu älskar någon, att låta bli att hacka på denne om rökning, näshår och allt vad det kan vara?

Det är skillnad på hur man uttrycker sig och vad det är man uttrycker för missnöje. Det du klagar över är _honom_, hans last och hans fräschör. Det är en jäkla skillnad mot att säga något om en gärning, t ex skor innanför ytterdörren (om det nu vore aktuellt).

Du ser inte det konstiga i att be honom att ta bort näshåren? Eller att tjata på honom om rökningen?

Det är väl närmare till hands isf att säga nåt i stil med att "Vad bra att du röker ute, det uppskattar jag" istället för att "När ska du sluta röka?"

Era problem måste vara djupare än så om det blir så stora saker om såna petitesser att det krävs ett kapitel för att förklara en hadduks-historia.