om att hon skulle ha "tjatat sig till" respons från mannen hon dejtar - det funderar jag på.
Är det verkligen att "tjata sig till"? Eller handlar det om att människor är olika och fungerar olika, och har olika önskemål om hur en relation ska se ut?
Jag tror sällan att det är så att två människor möts och blir kära, och så råkar de ha exakt samma förväntningar och förhoppningar på förhållandet, och exakt samma sätt att kommunicera. Men det är ju då kommunikationen kommer in. Tycker man att någon känns "fel" eller inte så bra, så får man ju säga det? För mig är inte det att "tjata sig till".
När jag träffade min nuvarande sambo så var vi väldigt lika på många sätt, men just i det här hur man vill ha ett förhållande var vi väldigt olika. Kanske för att vi hade så olika bakgrund - jag hade varit tillsammans med min exman i 16 år, bott ihop i 15 av dem. Han (min nuvarande sambo) hade förvisso haft ett par längre förhållanden, men aldrig varit sambo. Dessutom särbo på distans, aldrig med någon som han träffade typ varje dag.
För mig var det helt naturligt att man hörs av varje dag. Inte för att kontrollera varandra eller så, utan för att man tänker på varandra och för att man vill veta hur den andra har det. Inte oavbrutet och hela tiden, men nån gång i alla fall. Han däremot, var inte van vid det, så han körde ju på i _sitt_ spår och tyckte att det inte var nödvändigt att höras varje dag.
För mig funkade inte det, jag kände mig inte bekväm i det, så då tog jag upp det med honom. Vi diskuterade och båda förklarade hur de tänkte om det, och det slutade med att han tyckte att det jag sa lät rimligt. Han hade ju inget _emot_ att höras varje dag, bara det att det var inte så det hade fungerat i hans tidigare förhållande och då körde han ju utefter det?
Jag kände inte ett dugg att jag hade "tjatat mig till" daglig kontakt.
Så har det varit med en del andra saker också i vårt förhållande. Vi upptäcker att något inte stämmer samman i hur vi två är, och då pratar man om det och löser det. Ibland blir det på "hans" sätt, ibland på "mitt", ibland nåt helt annat.
Är det liksom inte det som är kommunikation i ett förhållande? Eller vadå, har alla bitar bara klaffat exakt i era förhållanden?...
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
1
Det här en del skriver till Frida om att hon skulle ha "tjatat sig till" respons från mannen hon dejtar - det funderar jag på.
Är det verkligen att "tjata sig till"? Eller handlar det om att människor är olika och fungerar olika, och har olika önskemål om hur en relation ska se ut?
Jag tror sällan att det är så att två människor möts och blir kära, och så råkar de ha exakt samma förväntningar och förhoppningar på förhållandet, och exakt samma sätt att kommunicera. Men det är ju då kommunikationen kommer in. Tycker man att någon känns "fel" eller inte så bra, så får man ju säga det? För mig är inte det att "tjata sig till".
När jag träffade min nuvarande sambo så var vi väldigt lika på många sätt, men just i det här hur man vill ha ett förhållande var vi väldigt olika. Kanske för att vi hade så olika bakgrund - jag hade varit tillsammans med min exman i 16 år, bott ihop i 15 av dem. Han (min nuvarande sambo) hade förvisso haft ett par längre förhållanden, men aldrig varit sambo. Dessutom särbo på distans, aldrig med någon som han träffade typ varje dag.
För mig var det helt naturligt att man hörs av varje dag. Inte för att kontrollera varandra eller så, utan för att man tänker på varandra och för att man vill veta hur den andra har det. Inte oavbrutet och hela tiden, men nån gång i alla fall. Han däremot, var inte van vid det, så han körde ju på i _sitt_ spår och tyckte att det inte var nödvändigt att höras varje dag.
För mig funkade inte det, jag kände mig inte bekväm i det, så då tog jag upp det med honom. Vi diskuterade och båda förklarade hur de tänkte om det, och det slutade med att han tyckte att det jag sa lät rimligt. Han hade ju inget _emot_ att höras varje dag, bara det att det var inte så det hade fungerat i hans tidigare förhållande och då körde han ju utefter det?
Jag kände inte ett dugg att jag hade "tjatat mig till" daglig kontakt.
Så har det varit med en del andra saker också i vårt förhållande. Vi upptäcker att något inte stämmer samman i hur vi två är, och då pratar man om det och löser det. Ibland blir det på "hans" sätt, ibland på "mitt", ibland nåt helt annat.
Är det liksom inte det som är kommunikation i ett förhållande? Eller vadå, har alla bitar bara klaffat exakt i era förhållanden?...
Jag tänker att det är en himla balansgång att vara i en kärleksrelation... hur mycket ska man lyfta fram sina egna krav/behov/önskemål? och hur mycket ska man acceptera att ens partner är som hen är?
Ibland känns det klokast (för mig) att tänka att det är jag själv som har ansvar för mitt mående, och att det inte är en framkomlig väg att försöka ändra på en annan person (min partner).
Andra gånger känns det viktigt att berätta hur jag upplever partners agerande (eller icke-agerande) och försöka förklara vilken typ av förändring som skulle göra stor skillnad för mig, i vår gemensamma vardag..
Så, jag tänker nog att det är lite både och som gäller. Jag önskar dock att jag kunde vara ännu mer accepterande, jag strävar alltså mer åt att acceptera min partner som han är, än mot att försöka få honom att ändra sig så att han bättre ska leva upp till mina behov/önskemål.
2
Jag tänker att det är en himla balansgång att vara i en kärleksrelation... hur mycket ska man lyfta fram sina egna krav/behov/önskemål? och hur mycket ska man acceptera att ens partner är som hen är?
Ibland känns det klokast (för mig) att tänka att det är jag själv som har ansvar för mitt mående, och att det inte är en framkomlig väg att försöka ändra på en annan person (min partner).
Andra gånger känns det viktigt att berätta hur jag upplever partners agerande (eller icke-agerande) och försöka förklara vilken typ av förändring som skulle göra stor skillnad för mig, i vår gemensamma vardag..
Så, jag tänker nog att det är lite både och som gäller. Jag önskar dock att jag kunde vara ännu mer accepterande, jag strävar alltså mer åt att acceptera min partner som han är, än mot att försöka få honom att ändra sig så att han bättre ska leva upp till mina behov/önskemål.
Beror lite på var i förhållandeman befinner sig. Jag tycker att man ska kunna uttrycka sina önskemål, men i det här fallet är ju hans önskemål (som är lika viktigt) att inte höra av sig varje dag, helt uppenbarligen. Vem har rätt att få sitt önskemål uppfyllt?
3
Beror lite på var i förhållandeman befinner sig. Jag tycker att man ska kunna uttrycka sina önskemål, men i det här fallet är ju hans önskemål (som är lika viktigt) att inte höra av sig varje dag, helt uppenbarligen. Vem har rätt att få sitt önskemål uppfyllt?
Ja, absolut. Allt kan ju inte stötas och blötas, då blir det outhärdligt. Men jag tycker att det är viktigt med en öppen dialog om det är något som känns viktigt för en. Man kan såklart inte _tvinga_ sin partner att ändra på sig, men om det är något som känns viktigt för mig och jag tar upp det med min partner och han inte tycker att han vill ändra på sig på den punkten, så får man ju utgå därifrån - kan jag leva med det här, eller är det så viktigt för mig så jag får välja att bryta upp?
Det är där det felar, tror jag, även som i fallet med kvinnan som skriver här på K&R om särbon som röker. Uppenbarligen är det en viktig fråga för henne, och hon har tagit upp det med sin särbo - så långt är det jättebra, tycker jag. Men om nu särbon inte vill ändra på det (sluta röka) så måste ju hon till slut välja på att antingen acceptera det, eller också göra slut. Så enkelt är det ju faktiskt.
4
Ja, absolut. Allt kan ju inte stötas och blötas, då blir det outhärdligt. Men jag tycker att det är viktigt med en öppen dialog om det är något som känns viktigt för en. Man kan såklart inte _tvinga_ sin partner att ändra på sig, men om det är något som känns viktigt för mig och jag tar upp det med min partner och han inte tycker att han vill ändra på sig på den punkten, så får man ju utgå därifrån - kan jag leva med det här, eller är det så viktigt för mig så jag får välja att bryta upp?
Det är där det felar, tror jag, även som i fallet med kvinnan som skriver här på K&R om särbon som röker. Uppenbarligen är det en viktig fråga för henne, och hon har tagit upp det med sin särbo - så långt är det jättebra, tycker jag. Men om nu särbon inte vill ändra på det (sluta röka) så måste ju hon till slut välja på att antingen acceptera det, eller också göra slut. Så enkelt är det ju faktiskt.
Pratar du nu om exemplet jag gav från mitt eget förhållande?
För då tänker jag såhär, att det KUNDE ju vara så att det var hans önskemål att inte höra av sig varje dag - eller så hade han bara inte tänkt på det, utan körde på som han gjort i sina tidigare förhållanden och som funkat där? När jag då tog upp det med honom så funderade han på det och insåg att han gärna kunde höra av sig varje dag, han hade inget emot det. Och gjorde det mig gladare så ville han det.
Bara ett kort tag efter var det han som tyckte att det var viktigast att höra av sig varje dag . Det handlar kanske om vana?
Skulle han däremot sagt att "Nej, jag vill inte att vi hörs varje dag, därför att..*insert anledning" så hade ju jag fått fundera på hur viktigt det är för mig att höras varje dag. Känns det jätteviktigt och som att förhållandet bara är "halvt" om vi inte hörs, så får jag ju inse att vi kanske inte funkar ihop. Eller så kommer jag fram till att "Äsch, det är inte hela världen om vi inte hörs varje dag", och då är ju allt bra.
5
Pratar du nu om exemplet jag gav från mitt eget förhållande?
För då tänker jag såhär, att det KUNDE ju vara så att det var hans önskemål att inte höra av sig varje dag - eller så hade han bara inte tänkt på det, utan körde på som han gjort i sina tidigare förhållanden och som funkat där? När jag då tog upp det med honom så funderade han på det och insåg att han gärna kunde höra av sig varje dag, han hade inget emot det. Och gjorde det mig gladare så ville han det.
Bara ett kort tag efter var det han som tyckte att det var viktigast att höra av sig varje dag . Det handlar kanske om vana?
Skulle han däremot sagt att "Nej, jag vill inte att vi hörs varje dag, därför att..*insert anledning" så hade ju jag fått fundera på hur viktigt det är för mig att höras varje dag. Känns det jätteviktigt och som att förhållandet bara är "halvt" om vi inte hörs, så får jag ju inse att vi kanske inte funkar ihop. Eller så kommer jag fram till att "Äsch, det är inte hela världen om vi inte hörs varje dag", och då är ju allt bra.
precis Mary, du har fattat hur det funkar när man möts på halva vägen och kompromissar i ett förhållande. Du har lärt dig att se värdet att man faktiskt vågar tala om för sin partner vad man mår bra av, för ingen är tanke läsare och förstår den andre helt från början. Man ska inte vara rädd för förändringar, det är så man utvecklas som människa
6
precis Mary, du har fattat hur det funkar när man möts på halva vägen och kompromissar i ett förhållande. Du har lärt dig att se värdet att man faktiskt vågar tala om för sin partner vad man mår bra av, för ingen är tanke läsare och förstår den andre helt från början. Man ska inte vara rädd för förändringar, det är så man utvecklas som människa
Ja det är verkligen en intressant frågeställning! Jag har en väninna som skrivit in i sin särbos kalender med lite ojämna mellanrum "ge L en komplimang", för han är dålig på att uttrycka kärlek med ord och min väninna uppskattar kärleksord väldigt mycket. De har hittat en modell som funkar för dem..
7
Ja det är verkligen en intressant frågeställning! Jag har en väninna som skrivit in i sin särbos kalender med lite ojämna mellanrum "ge L en komplimang", för han är dålig på att uttrycka kärlek med ord och min väninna uppskattar kärleksord väldigt mycket. De har hittat en modell som funkar för dem..
Jamen precis så. Jag tolkar det som att det inte handlar om att han inte VILL uttrycka kärlek med ord, men att han inte är så bra på det bara - kommer sig helt enkelt inte för. Men om han känner positivt inför att göra det bara han kommer ihåg (med hjälp av hennes påminnelser ) så är det ju jättebra?
8
Jamen precis så. Jag tolkar det som att det inte handlar om att han inte VILL uttrycka kärlek med ord, men att han inte är så bra på det bara - kommer sig helt enkelt inte för. Men om han känner positivt inför att göra det bara han kommer ihåg (med hjälp av hennes påminnelser ) så är det ju jättebra?
Varför ska man vara så jäkla rädd för förändringar? Om han är så känslig att han känner sig kontrollerad för att jag talar om på ett snällt sätt vad jag mår bra av, då tycker jag faktiskt att det är han som har problem. Ingen är tanke läsare och kan läsa av den andre människan helt på pricken , man måste få höra ibland vad den andre vill och behöver.
9
Varför ska man vara så jäkla rädd för förändringar? Om han är så känslig att han känner sig kontrollerad för att jag talar om på ett snällt sätt vad jag mår bra av, då tycker jag faktiskt att det är han som har problem. Ingen är tanke läsare och kan läsa av den andre människan helt på pricken , man måste få höra ibland vad den andre vill och behöver.
Jo, precis. Men sen är det förstås viktigt att man inte går för långt i sin iver. Man får inse att man är olika, och ha respekt för om den andre har andra uppfattningar om hur det ska vara.
Jag skulle i alla fall tycka att det var bra om min sambo berättade t ex att "Jag tycker inte så mycket om att pussas och kramas offentligt, det känns inte bra..". Då kan jag tänka på det i fortsättningen, för jag kanske bara kör på som jag är van sen förut - fastän offentligt pussande och kramande egentligen inte alls är nödvändigt för mig heller .
Och hela tiden får man ju hålla det på nivån "För mig känns det lite halvt om man inte hörs varje dag. Det känns inte bra alls." och inte "Vafan kan du inte höra av dig för?".
11
Jo, precis. Men sen är det förstås viktigt att man inte går för långt i sin iver. Man får inse att man är olika, och ha respekt för om den andre har andra uppfattningar om hur det ska vara.
Jag skulle i alla fall tycka att det var bra om min sambo berättade t ex att "Jag tycker inte så mycket om att pussas och kramas offentligt, det känns inte bra..". Då kan jag tänka på det i fortsättningen, för jag kanske bara kör på som jag är van sen förut - fastän offentligt pussande och kramande egentligen inte alls är nödvändigt för mig heller .
Och hela tiden får man ju hålla det på nivån "För mig känns det lite halvt om man inte hörs varje dag. Det känns inte bra alls." och inte "Vafan kan du inte höra av dig för?".
men hur vet du att inte höra av sig är inte lika viktigt för honom? och varför tror du att han skulle känna sig kontrollerad eller trampad på för att han i såna fall skulle ändra det? Jag älskar att göra saker för min partner, men jag är ingen tanke läsare så han får faktiskt prata med mig om det är nått som är viktigt för honom. Jag skulle bli jätte glad om han skulle våga tala om för mig nått som han behövde och väldigt glad och nöjd att göra det för honom. Jag tycker vi ska sluta vara såna tråkiga svenskar som stänger in sig och vägrar att folk steppar in på sitt revir och vågar visa känslor för varandra.
14
men hur vet du att inte höra av sig är inte lika viktigt för honom? och varför tror du att han skulle känna sig kontrollerad eller trampad på för att han i såna fall skulle ändra det? Jag älskar att göra saker för min partner, men jag är ingen tanke läsare så han får faktiskt prata med mig om det är nått som är viktigt för honom. Jag skulle bli jätte glad om han skulle våga tala om för mig nått som han behövde och väldigt glad och nöjd att göra det för honom. Jag tycker vi ska sluta vara såna tråkiga svenskar som stänger in sig och vägrar att folk steppar in på sitt revir och vågar visa känslor för varandra.
I det fall frida_1979 beskrev, kommunikationen och responsen, är min tolkning "tjat". Tolkning. Huruvida det känns så för frida_1979 eller hennes kille, det vet ju bara de båda.
Generellt ser jag nog ett stort antal varianter när det gäller kommunikation.
Det kan vara som du skriver, man berättar hur något som partnern gör påverkar en, något önskemål. Något man inte tänkt på alls, något man lika gärna kan göra som att inte göra, eller tvärtom.
Det kan vara att man berättar att jag påverkas negativt av det där du gör, jag vill att du ska veta det, sen är det upp till dig att värdera hur viktigt det är för dig. Kan bli någon kompromiss, eller så får någon lära sig leva med den andres "negativa" känsla för just det.
Eller det kan vara rena kompromisslösa krav "Jag vill att du gör ditten och datten för det vill jag, och gör du inte det åker du ut". Och så anpassar sig den andre, till tjatet, och så kommer nytt tjat ... etcetc.
Hela spektrat.
15
I det fall frida_1979 beskrev, kommunikationen och responsen, är min tolkning "tjat". Tolkning. Huruvida det känns så för frida_1979 eller hennes kille, det vet ju bara de båda.
Generellt ser jag nog ett stort antal varianter när det gäller kommunikation.
Det kan vara som du skriver, man berättar hur något som partnern gör påverkar en, något önskemål. Något man inte tänkt på alls, något man lika gärna kan göra som att inte göra, eller tvärtom.
Det kan vara att man berättar att jag påverkas negativt av det där du gör, jag vill att du ska veta det, sen är det upp till dig att värdera hur viktigt det är för dig. Kan bli någon kompromiss, eller så får någon lära sig leva med den andres "negativa" känsla för just det.
Eller det kan vara rena kompromisslösa krav "Jag vill att du gör ditten och datten för det vill jag, och gör du inte det åker du ut". Och så anpassar sig den andre, till tjatet, och så kommer nytt tjat ... etcetc.
Just det, jag skulle bli överlycklig om min partner våga säger såna saker till mig, för många saker jag gör kanske jag bara gör av gammal vana och inte alls för att det är jätte viktigt för mig.
16
Just det, jag skulle bli överlycklig om min partner våga säger såna saker till mig, för många saker jag gör kanske jag bara gör av gammal vana och inte alls för att det är jätte viktigt för mig.
Jag har inte läst så noga. Går även efter egna erfarenheter, och vänners, där det verkar vara vanligt att tjejen vill höras väldigt ofta men killen inte tycker att det är lika viktigt. Det har nog lite med bekräftelse att göra, tror att tjejer tycker att det är viktigare iaf i början.
19
Jag har inte läst så noga. Går även efter egna erfarenheter, och vänners, där det verkar vara vanligt att tjejen vill höras väldigt ofta men killen inte tycker att det är lika viktigt. Det har nog lite med bekräftelse att göra, tror att tjejer tycker att det är viktigare iaf i början.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Det handlar kanske om vana?
) så är det ju jättebra?