Hej, jag och min sambo har varit tillsammans i snart 7 år (sen jag var 15 år och han 19år) Och vi har haft det bra, men vi har inte haft vänner av motsatta könet under alla år ( fråga mig inte varför) Och nu har min bästa väns bror (som jag varit intresserad av innan jag blev tillsammans med min nuvarande) vissat känslor för mig! Vi har träffats på några fester bla och han har berättat att han är kär i mig! Vi tog en fika i veckan och pratade om allt. Att jag inte vet vad jag känner osv. Han sa att han inte har några förväntningar på mig eftersom att jag har pojkvän. Men jag har själv nån form av känslor för denna kille! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Älskar min sambo, men börjar fundera på om vi är tsm för att de är bekvämt eller om vi verkligen är gjorda för varandra!? Vi har inte nått tidigare förhållande nån av oss!
Hjälp! Vad ska jag göra!?
1
Hjälp! Hej, jag och min sambo har varit tillsammans i snart 7 år (sen jag var 15 år och han 19år) Och vi har haft det bra, men vi har inte haft vänner av motsatta könet under alla år ( fråga mig inte varför) Och nu har min bästa väns bror (som jag varit intresserad av innan jag blev tillsammans med min nuvarande) vissat känslor för mig! Vi har träffats på några fester bla och han har berättat att han är kär i mig! Vi tog en fika i veckan och pratade om allt. Att jag inte vet vad jag känner osv. Han sa att han inte har några förväntningar på mig eftersom att jag har pojkvän. Men jag har själv nån form av känslor för denna kille! Och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Älskar min sambo, men börjar fundera på om vi är tsm för att de är bekvämt eller om vi verkligen är gjorda för varandra!? Vi har inte nått tidigare förhållande nån av oss!
Hjälp! Vad ska jag göra!?
Du är smickrad, det känns underbart och spännande att vara begärlig. Vore du trygg i dig själv, skulle du kunna tacka för komplimangen men också påpeka att du är i en relation med en man som du älskar. Därför vore det orätt mot både beundraren och din sambo om du fortsatte träffa beundraren. Skulle ditt civilstånd förändras, kan du ju be att få återkomma.
När du klarat av den biten får du fundera vidare på varför du är tillsammans med din partner, en utvärdering är aldrig fel. Ni är på tok för unga att ens komma på tanken att vara tillsammans av ren bekvämlighet, tycker jag. Jag förespråkar öppenhet, för även om du gör vad du kan för att fundera i ensamhet, så kommer din partner att märka att något är annorlunda - och troligen må rätt dåligt av att inte veta. Man behöver ju inte ställa frågan rätt ut, utan prata om framtid, mål, intressen, göra saker ihop för att få svar på en del av frågorna i alla fall.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
2
Du är smickrad, det känns underbart och spännande att vara begärlig. Vore du trygg i dig själv, skulle du kunna tacka för komplimangen men också påpeka att du är i en relation med en man som du älskar. Därför vore det orätt mot både beundraren och din sambo om du fortsatte träffa beundraren. Skulle ditt civilstånd förändras, kan du ju be att få återkomma.
När du klarat av den biten får du fundera vidare på varför du är tillsammans med din partner, en utvärdering är aldrig fel. Ni är på tok för unga att ens komma på tanken att vara tillsammans av ren bekvämlighet, tycker jag. Jag förespråkar öppenhet, för även om du gör vad du kan för att fundera i ensamhet, så kommer din partner att märka att något är annorlunda - och troligen må rätt dåligt av att inte veta. Man behöver ju inte ställa frågan rätt ut, utan prata om framtid, mål, intressen, göra saker ihop för att få svar på en del av frågorna i alla fall.
Då låter ju vettigt! Men nästa steg i vår relation är barn, de har vi pratat om, och sambon tror att de kan stärka vårt förhållande... Och vi har för 2 mån sedan bestämmt oss att försöka! Men nu vet jag helt plötsig inte om han är mannen i mitt liv!?! Och jag vill inte skaffa barn när jag känner så här. Funderar på att träffa en psykolog och rensa min hjärna/ hjärta! Eftersom att jag inte har någon annan man eller förhållande att jämföra med så blir jag ännu mer osäker!
3
Då låter ju vettigt! Men nästa steg i vår relation är barn, de har vi pratat om, och sambon tror att de kan stärka vårt förhållande... Och vi har för 2 mån sedan bestämmt oss att försöka! Men nu vet jag helt plötsig inte om han är mannen i mitt liv!?! Och jag vill inte skaffa barn när jag känner så här. Funderar på att träffa en psykolog och rensa min hjärna/ hjärta! Eftersom att jag inte har någon annan man eller förhållande att jämföra med så blir jag ännu mer osäker!
men barn är för tusan levande människor, inte relationsklister!
det låter faktiskt som att ni får bromsa alstrandet och fundera en runda till. ta en långpromenad eller tio, och visualisera din framtid. be partnern göra samma sak. det du ser och det som känns viktigt, är det du ska gå på. det är betydligt billigare, och troligen effektivare, än att söka upp en terapeut (tänk väntetid och behandlingstid). har ni tur kommer ni fram till (ungefär) samma sak, vilket ökar chanserna till att antingen fortsätta eller skiljas som vänner.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
4
men barn är för tusan levande människor, inte relationsklister!
det låter faktiskt som att ni får bromsa alstrandet och fundera en runda till. ta en långpromenad eller tio, och visualisera din framtid. be partnern göra samma sak. det du ser och det som känns viktigt, är det du ska gå på. det är betydligt billigare, och troligen effektivare, än att söka upp en terapeut (tänk väntetid och behandlingstid). har ni tur kommer ni fram till (ungefär) samma sak, vilket ökar chanserna till att antingen fortsätta eller skiljas som vänner.
I min värld så är man alldeles för ung för att binda sig för restan av livet, när man är 15 år. Att du har de funderingar du har nu tyder för mig på att du inte alls är redo att binda dig vid en man. Men detta är ju i min värld och din är ju en annan.
5
I min värld så är man alldeles för ung för att binda sig för restan av livet, när man är 15 år. Att du har de funderingar du har nu tyder för mig på att du inte alls är redo att binda dig vid en man. Men detta är ju i min värld och din är ju en annan.
Det är jättesvårt att veta så mycket om relationer om man blivit ihop när man är väldigt ung och varit ihop sedan dess. Det kan vara så att ni hör ihop på riktigt, men det kan också finnas helt andra personer för er båda.
Barn bör man bestämma sig för när förhållandet känns riktigt stadigt, inte för att stärka ett förhållande. Du kan få barn i 20 år till, det kommer finnas tillfällen när du verkligen känner att du längtar efter barn, och känner dig säker på vem du vill ska vara pappan. Vänta du tills du känner detta.
Har du och din partner pratat om er relation ordentligt eller har den mest fortsatt? Nu är kanske ett bra tillfälle att göra det annars, så kommer sådana prat nog göra att du känner dig mer, eller mindre, säker. Och båda är ju helt OK, men det är vitkigt att ta reda på hur ni står innan ni skaffar barn "för att det är dags".
6
Det är jättesvårt att veta så mycket om relationer om man blivit ihop när man är väldigt ung och varit ihop sedan dess. Det kan vara så att ni hör ihop på riktigt, men det kan också finnas helt andra personer för er båda.
Barn bör man bestämma sig för när förhållandet känns riktigt stadigt, inte för att stärka ett förhållande. Du kan få barn i 20 år till, det kommer finnas tillfällen när du verkligen känner att du längtar efter barn, och känner dig säker på vem du vill ska vara pappan. Vänta du tills du känner detta.
Har du och din partner pratat om er relation ordentligt eller har den mest fortsatt? Nu är kanske ett bra tillfälle att göra det annars, så kommer sådana prat nog göra att du känner dig mer, eller mindre, säker. Och båda är ju helt OK, men det är vitkigt att ta reda på hur ni står innan ni skaffar barn "för att det är dags".
Jag har några i min närhet som träffades vid 12 resp 15-16 år och de håller ihop fortfarande efter närmare 30 år och de verkar hur lyckliga som helst.
Jag träffade mitt ex vid 15 och vi bröt 15 år senare. Så jag förstår definitivt din fundering.. du undrar om gräset är grönare på andra sidan.. du njuter i allra högsta grad av intresset från den andra, du är nyfiken och känner dig troligen mer levande än på länge En känsla man inte gärna avstår ifrån.
Frågan är.. om du tänker dig scenariot att ni går isär och din nuvarande sambon snabbt hittar en annan... Vad säger ditt hjärta om den saken?
I mitt fall så sa det "gäsp! jaha! trevligt för honom! Så att vi separerade var rätt för oss. Tänker jag i samma tankar nu så protersterar hjärtat vilt! Nuvarande make är MIN och jag vet helt och fullt att jag kommer att hålla hårt i honom
Bara måste...... allt....
7
7 år är väl en sån där klassisk bryt- punkt om jag minns rätt.
Jag har några i min närhet som träffades vid 12 resp 15-16 år och de håller ihop fortfarande efter närmare 30 år och de verkar hur lyckliga som helst.
Jag träffade mitt ex vid 15 och vi bröt 15 år senare. Så jag förstår definitivt din fundering.. du undrar om gräset är grönare på andra sidan.. du njuter i allra högsta grad av intresset från den andra, du är nyfiken och känner dig troligen mer levande än på länge En känsla man inte gärna avstår ifrån.
Frågan är.. om du tänker dig scenariot att ni går isär och din nuvarande sambon snabbt hittar en annan... Vad säger ditt hjärta om den saken?
I mitt fall så sa det "gäsp! jaha! trevligt för honom! Så att vi separerade var rätt för oss. Tänker jag i samma tankar nu så protersterar hjärtat vilt! Nuvarande make är MIN och jag vet helt och fullt att jag kommer att hålla hårt i honom
Om ni "är gjorda för varandra" eller inte är din egen åsikt om det. Ingen människa är gjord för någon annan, frågan är bara hur vi själva känner inför det; alltså, en människa kan ha många möjliga idealpartners.
Kärleken blir lätt bekväm och självklar med tiden och då kan ett hett förslag kännas lockande, men det är just bara det; ett intressant inslag i en trygg vardag.
Om du inte har nåt att klaga på i ditt nuvarande förhållande så bör du ta det lugnt.
8
Om ni "är gjorda för varandra" eller inte är din egen åsikt om det. Ingen människa är gjord för någon annan, frågan är bara hur vi själva känner inför det; alltså, en människa kan ha många möjliga idealpartners.
Kärleken blir lätt bekväm och självklar med tiden och då kan ett hett förslag kännas lockande, men det är just bara det; ett intressant inslag i en trygg vardag.
Om du inte har nåt att klaga på i ditt nuvarande förhållande så bör du ta det lugnt.
STOPP!! Barn är inget som gör relationen bättre om det är just det som är syftet med barn.
Ni är båda unga, du funderar uppenbart mycket kring relationen och kanske även om livet generellt??
Det är troligen tecken på att du inte är redo att bild familj ännu. Lyssna på sina tvivel och ta reda på alterntiva vägar att förbättra och stärka reliationen eller kanske bryta den och utforska livet lite på egen hand.
9
STOPP!! Barn är inget som gör relationen bättre om det är just det som är syftet med barn.
Ni är båda unga, du funderar uppenbart mycket kring relationen och kanske även om livet generellt??
Det är troligen tecken på att du inte är redo att bild familj ännu. Lyssna på sina tvivel och ta reda på alterntiva vägar att förbättra och stärka reliationen eller kanske bryta den och utforska livet lite på egen hand.
Åh sjuårskrisen..Been there. Jag ska absolut inte låtsas att jag kan råda dig eller säga hur du ska göra för tyvärr är det bara du och din sambo som kan göra rätt i en sådan situation. Däremot kan jag säga att vi också hamnade i en stor kris vid sju år. Just funderingar som "är detta rätt" snurrade jämt, hos oss båda men mest hos mig. Vad som gjorde att vi ändå höll ihop var nog mest att jag upptäckte av en slump att jag fortfarande var svartsjuk på min sambo. Alltså jag upptäckte att en tjej i bekantskapskretsen var intresserad och då var det som ett hugg i hjärtat. Då insåg jag att mina känslor faktiskt var på riktigt. Nu har det gått lika många år till och jag är fortfarande lika säker på oss. Men därmed inte sagt att det inte funnits dagar jag funderat!..
Tror lite tvärtemot andra skribenter att det kan vara dags att ta ett steg till. Alla relationer behöver gå framåt..Det kan vara att skaffa barn, eller byta lägenhet, eller köpa hund för all del. Menar mest att ingen relation mår bra av att stå stilla.
Lycka till, håller tummarna.
10
Åh sjuårskrisen..Been there. Jag ska absolut inte låtsas att jag kan råda dig eller säga hur du ska göra för tyvärr är det bara du och din sambo som kan göra rätt i en sådan situation. Däremot kan jag säga att vi också hamnade i en stor kris vid sju år. Just funderingar som "är detta rätt" snurrade jämt, hos oss båda men mest hos mig. Vad som gjorde att vi ändå höll ihop var nog mest att jag upptäckte av en slump att jag fortfarande var svartsjuk på min sambo. Alltså jag upptäckte att en tjej i bekantskapskretsen var intresserad och då var det som ett hugg i hjärtat. Då insåg jag att mina känslor faktiskt var på riktigt. Nu har det gått lika många år till och jag är fortfarande lika säker på oss. Men därmed inte sagt att det inte funnits dagar jag funderat!..
Tror lite tvärtemot andra skribenter att det kan vara dags att ta ett steg till. Alla relationer behöver gå framåt..Det kan vara att skaffa barn, eller byta lägenhet, eller köpa hund för all del. Menar mest att ingen relation mår bra av att stå stilla.
Lycka till, håller tummarna.
Nu tycker jag att killen som uttryckte sina känslor för dig kan gå bort direkt. Om han vet att du är i ett förhållande så borde han ha vett att hålla tand för tunga. Att komma med en kärleksförklaring till en person som redan befinner sig i en relation är ett stort "no no" i min värld. Men å andra sidan så misstänker jag att du själv öppnat för möjligheten, för man säger ju inte sådana saker till en person som inte känns tillgänglig eller öppen för att lyssna. Man går ju liksom inte fram till någon på vinst och förlust och säger att man "är kär". Vilket intresse har du själv visat? blir min fråga till dig. Och svaret är kanske en temperaturmätare på ditt förhållande. Om man är tillfreds med, eller rent av lycklig i förhållandet som man är i så sticker inte tankarna iväg på det här sättet. Man göder dem i alla fall inte genom att börja tänka på eller fantisera om något annat.
14
Nu tycker jag att killen som uttryckte sina känslor för dig kan gå bort direkt. Om han vet att du är i ett förhållande så borde han ha vett att hålla tand för tunga. Att komma med en kärleksförklaring till en person som redan befinner sig i en relation är ett stort "no no" i min värld. Men å andra sidan så misstänker jag att du själv öppnat för möjligheten, för man säger ju inte sådana saker till en person som inte känns tillgänglig eller öppen för att lyssna. Man går ju liksom inte fram till någon på vinst och förlust och säger att man "är kär". Vilket intresse har du själv visat? blir min fråga till dig. Och svaret är kanske en temperaturmätare på ditt förhållande. Om man är tillfreds med, eller rent av lycklig i förhållandet som man är i så sticker inte tankarna iväg på det här sättet. Man göder dem i alla fall inte genom att börja tänka på eller fantisera om något annat.
Det är sant, men så kan man ju inte tänka när man faktiskt funderar och har ett starkt tvivel INNAN barn ens är med i bilden. Då är det bättre att tänka ett par varv och vänta tills tankarna och känslorna känns tydliga och under kontroll.
15
Det är sant, men så kan man ju inte tänka när man faktiskt funderar och har ett starkt tvivel INNAN barn ens är med i bilden. Då är det bättre att tänka ett par varv och vänta tills tankarna och känslorna känns tydliga och under kontroll.
Sen kan jag hålla med dig om att en relation mår bra av att gå framåt. Men jag tycker fortfarande inte att barn är någon lösning på det. Man kan skaffa sig en gemensam hobby, flytta till nåt bättre boende, skaffa hund möjligtvis (om man vet att man kan ta hand om den även om man skulle gå isär, så den inte hamnar på Blocket "på grund av ändrade familjeförhållanden"). Man kan resa ihop, man kan förlova sig, man kan till och med gifta sig om man känner att det vore skoj - allt det där är ju saker som ingen annan blir lidande av ifall det ändå inte funkar. Men att skaffa barn för att relationen är halvkass? Nej, det gör man faktiskt inte om man har nåt vett i skallen.
18
Sen kan jag hålla med dig om att en relation mår bra av att gå framåt. Men jag tycker fortfarande inte att barn är någon lösning på det. Man kan skaffa sig en gemensam hobby, flytta till nåt bättre boende, skaffa hund möjligtvis (om man vet att man kan ta hand om den även om man skulle gå isär, så den inte hamnar på Blocket "på grund av ändrade familjeförhållanden"). Man kan resa ihop, man kan förlova sig, man kan till och med gifta sig om man känner att det vore skoj - allt det där är ju saker som ingen annan blir lidande av ifall det ändå inte funkar. Men att skaffa barn för att relationen är halvkass? Nej, det gör man faktiskt inte om man har nåt vett i skallen.
Fast nä, här kan jag inte helt hålla med. Det är ju faktiskt fritt fram att förklara sina känslor för vem som helst egentligen, bara man är beredd att ta konsekvenserna. Möjligen bör man tänka efter om personens partner är en vän eller bror eller så, för då kan ju sveket bli dubbelt mot den personen så att säga. Men om nån utomstående skulle förklara sin kärlek för min sambo skulle jag tycka att det hela hängde på min sambo - han väljer ju sitt agerande och vem han vill vara med. Vill han hellre vara med den andra, hon som förklarat honom sin kärlek, så vill ju inte jag vara med honom heller såklart.
19
Fast nä, här kan jag inte helt hålla med. Det är ju faktiskt fritt fram att förklara sina känslor för vem som helst egentligen, bara man är beredd att ta konsekvenserna. Möjligen bör man tänka efter om personens partner är en vän eller bror eller så, för då kan ju sveket bli dubbelt mot den personen så att säga. Men om nån utomstående skulle förklara sin kärlek för min sambo skulle jag tycka att det hela hängde på min sambo - han väljer ju sitt agerande och vem han vill vara med. Vill han hellre vara med den andra, hon som förklarat honom sin kärlek, så vill ju inte jag vara med honom heller såklart.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Älskar min sambo, men börjar fundera på om vi är tsm för att de är bekvämt eller om vi verkligen är gjorda för varandra!? Vi har inte nått tidigare förhållande nån av oss!
En känsla man inte gärna avstår ifrån.
