Två års trots...
_1004 Aprilbarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2009
    #1

    Två års trots...

    Vad har hänt med min lilla solstråle? Felicia har gått från att vara världens goaste och gladaste unge till att bli en litet ilsket monster. Hon kastar sig på golvet och skriker om hon inte får som hon vill. Hennes nya favoritord är NEJ! och hon sätter sig på tvären hela tiden. Vill inte borsta tänderna, vill inte ta på sig pyjamasen, vill inte ha bada (hon ÄLSKAR att bada) osv osv.
    Senaste veckan har hon dessutom börjat att slå oss när hon blir arg. Det känns inte alls ok. Vet att det är två-års trotsen som är på G, men tycker att det är jättesvårt att veta hur man ska hantera detta. Inte alltid lätt att ha en ängels tålamod, när man själv är gravidtrött och knappt orkar med sig själv.

    Tydligen är hon en liten solstråle på dagis, så det är bara när hon är hemma med mig och sambon som hon trotsar. Har era små också kommit in i trotsåldern? Har ni några bra tips hur man ska bete sig och agera?

    Känns extra svårt eftersom vi snart får en ny bebis i familjen, med allt vad det innebär, och då kommer det ju säkerligen att bli ännu värre...
  2. 1
    Två års trots... Vad har hänt med min lilla solstråle? Felicia har gått från att vara världens goaste och gladaste unge till att bli en litet ilsket monster. Hon kastar sig på golvet och skriker om hon inte får som hon vill. Hennes nya favoritord är NEJ! och hon sätter sig på tvären hela tiden. Vill inte borsta tänderna, vill inte ta på sig pyjamasen, vill inte ha bada (hon ÄLSKAR att bada) osv osv.
    Senaste veckan har hon dessutom börjat att slå oss när hon blir arg. Det känns inte alls ok. Vet att det är två-års trotsen som är på G, men tycker att det är jättesvårt att veta hur man ska hantera detta. Inte alltid lätt att ha en ängels tålamod, när man själv är gravidtrött och knappt orkar med sig själv.

    Tydligen är hon en liten solstråle på dagis, så det är bara när hon är hemma med mig och sambon som hon trotsar. Har era små också kommit in i trotsåldern? Har ni några bra tips hur man ska bete sig och agera?

    Känns extra svårt eftersom vi snart får en ny bebis i familjen, med allt vad det innebär, och då kommer det ju säkerligen att bli ännu värre...
  3. Medlem sedan
    Sep 2009
    #2
    uscha.. så jag känner med dig.. Vi har precis lika här.. Linnéa har alltid visserligen vart en envis liten fröken med stark vilja men blir bara värre och värre..
    Periodvis fungerar allt jättebra sen som en blixt kommer det.. Tror bara att man måste vara konsekvent och visa tydligt vad som gäller och vad som är okej och inte.. är hon mycket med andra, berätta för dem vad ni tycker är okej och hur ni vill att hon ska bete sig så kan de också stötta er..
    Är mitt första barn och vi väntar vårt andra i juli.. så jag tar också väldigt gärna emot tips!! Allt för att underlätta sådanahar perioder..
    Sköt om er i vårsolen
  4. 2
    uscha.. så jag känner med dig.. Vi har precis lika här.. Linnéa har alltid visserligen vart en envis liten fröken med stark vilja men blir bara värre och värre..
    Periodvis fungerar allt jättebra sen som en blixt kommer det.. Tror bara att man måste vara konsekvent och visa tydligt vad som gäller och vad som är okej och inte.. är hon mycket med andra, berätta för dem vad ni tycker är okej och hur ni vill att hon ska bete sig så kan de också stötta er..
    Är mitt första barn och vi väntar vårt andra i juli.. så jag tar också väldigt gärna emot tips!! Allt för att underlätta sådanahar perioder..
    Sköt om er i vårsolen
  5. Medlem sedan
    Mar 2002
    #3
    Samma här... Slänger sig, skriker flera ggr/dag när det inte blir som hon vill eller det inte går hennes väg.
    Inte lätt att klä på eller bära Wilda heller nu. Bebis magen tar upp all plats känns som nu.

    När hon slåss etc håller jag fast henne, för hon måste lära sig att hon inte får slå eller göra illa någon.
  6. 3
    Samma här... Slänger sig, skriker flera ggr/dag när det inte blir som hon vill eller det inte går hennes väg.
    Inte lätt att klä på eller bära Wilda heller nu. Bebis magen tar upp all plats känns som nu.

    När hon slåss etc håller jag fast henne, för hon måste lära sig att hon inte får slå eller göra illa någon.
  7. Medlem sedan
    Aug 2006
    #4
    Ja usch det där känner jag igen. Häromdagen satt jag med en illtjutande M i knät i mataffären i över en halvtimme. Allt för att jag inte fattat tillräckligt snabbt att hon ville sitta i en kundvagn istället för att gå runt och plocka grejer som hon oftast vill. Total katastrof...

    Trotset vad gäller att klä på sig, borsta tänderna och så går lite upp och ner, ena dagen tvärstopp, andra dagen inga problem alls. Jag försöker "muta" ganska ofta, typ "om du klär på dig ytterkläderna kan vi gå ut och se om vi ser någon buss på gatan" (M fullkomligt älskar bussar). Har hört av andra att det är bra att ge alternativ ("vill du att mamma klär på dig eller vill du klä på dig själv"), men jag vete katten om jag tycker det verkar funka så himla bra. Känns som M är lite för liten för att greppa det där med valmöjligheter.

    Hoppas dom trotsat färdigt snart, men det är väl en fåfäng önskan...
  8. 4
    Ja usch det där känner jag igen. Häromdagen satt jag med en illtjutande M i knät i mataffären i över en halvtimme. Allt för att jag inte fattat tillräckligt snabbt att hon ville sitta i en kundvagn istället för att gå runt och plocka grejer som hon oftast vill. Total katastrof...

    Trotset vad gäller att klä på sig, borsta tänderna och så går lite upp och ner, ena dagen tvärstopp, andra dagen inga problem alls. Jag försöker "muta" ganska ofta, typ "om du klär på dig ytterkläderna kan vi gå ut och se om vi ser någon buss på gatan" (M fullkomligt älskar bussar). Har hört av andra att det är bra att ge alternativ ("vill du att mamma klär på dig eller vill du klä på dig själv"), men jag vete katten om jag tycker det verkar funka så himla bra. Känns som M är lite för liten för att greppa det där med valmöjligheter.

    Hoppas dom trotsat färdigt snart, men det är väl en fåfäng önskan...
  9. Medlem sedan
    Aug 2006
    #5
    Just det, en sak till. M slogs också en del för några månader sen. Vi var verkligen benhårda (där gick vår gräns). Vi tog henne till soffan och förklarade med vår allra strängaste röst att man inte slåss och att ingen vill leka med någon som slåss. Sen sa vi att hon var tvungen att säga förlåt genom att klappa oss på kinden (det gör hon ofta av sig själv när hon vet att hon gjort något dumt). Och så satt vi där med en urförbannad M i famnen och upprepade det här mantrat ända tills hon sa förlåt (kunde nog ta en halvtimme de värsta gångerna). Efter att ha gått igenom det här tre fyra gånger slutade hon slåss. Det kanske inte var relaterat, men det kändes som om hon faktiskt fattade att det inte var okej att bete sig så. I vanliga fall är vi inte alls stränga i vår uppfostran, men just att slåss vill vi verkligen inte att hon gör. Lycka till med era egna duster!
  10. 5
    Just det, en sak till. M slogs också en del för några månader sen. Vi var verkligen benhårda (där gick vår gräns). Vi tog henne till soffan och förklarade med vår allra strängaste röst att man inte slåss och att ingen vill leka med någon som slåss. Sen sa vi att hon var tvungen att säga förlåt genom att klappa oss på kinden (det gör hon ofta av sig själv när hon vet att hon gjort något dumt). Och så satt vi där med en urförbannad M i famnen och upprepade det här mantrat ända tills hon sa förlåt (kunde nog ta en halvtimme de värsta gångerna). Efter att ha gått igenom det här tre fyra gånger slutade hon slåss. Det kanske inte var relaterat, men det kändes som om hon faktiskt fattade att det inte var okej att bete sig så. I vanliga fall är vi inte alls stränga i vår uppfostran, men just att slåss vill vi verkligen inte att hon gör. Lycka till med era egna duster!
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Japp! Hon kan få riktiga utbrott. Min erf är att det bitvis handlar om trötthet och annat som dålig timing. Men en del är ju att komma på att man är en egen person och var gränserna går... Då är det bara att försöka finnas där som förälder och ta det lugnt - välja sina strider, och visa att man älskar sitt lilla monster också. När det gäller slå har jag hela tiden kört med "Vi slår inte varandra i den här familjen" och det funkade bra med ettan - men nu har hon några storebröder som ryker ihop ibland, så...
  12. 6
    Japp! Hon kan få riktiga utbrott. Min erf är att det bitvis handlar om trötthet och annat som dålig timing. Men en del är ju att komma på att man är en egen person och var gränserna går... Då är det bara att försöka finnas där som förälder och ta det lugnt - välja sina strider, och visa att man älskar sitt lilla monster också. När det gäller slå har jag hela tiden kört med "Vi slår inte varandra i den här familjen" och det funkade bra med ettan - men nu har hon några storebröder som ryker ihop ibland, så...
  13. Medlem sedan
    Nov 2006
    #7
    Jag nickar igenkännande.
    Det är mycket vilja nu!
    Det känns som att barn fram till två mest kräver en massa omsorg och får de det är de nöjda, men kring två händer det något, det blir små människor med egna tankar och idéer.

    Det är ibland skitjobbigt och inte helt lätt att hantera och jag förstår att tålamodet tryter nu när du är höggravid dessutom.

    Jag har tre tips.
    1. Var vuxen, det är så himla lätt att halka med i tramset, särskilt med ett verbalt barn. Det är inte lätt att inte triggas igång, men kom ihåg att argbiggan helt saknar ditt perspektiv.
    2. Acceptans. "Ja, jag ser att du inte vill ta på dig skorna" "Nej, det är verkligen inte kul att gå och lägga sig" Häng sedan på ett "Men nu gör vi så här".
    3. Avleda avleda avleda. "Nej, du vill inte gå åt detta håll. Titta, en hund! Åh vad söt, tror du att den gillar banan?" "Nej det är inte kul att borsta tänderna, men det måste man. Wow, har du sett vad många tår du du har! 1,2,3 osv"

    Hos oss slåss det inte så mycket, men det kastas, mest i ilska och vi visar tydligt att det inte är ok. Ibland ryter jag rätt ordentligt, jag tar bort saken som kastas och lyfter iväg Abbe och sätter honom på trappen eller neutralt ställe och tittar honom i ögonen och förklarar tydligt att man ju inte får kasta. "nää kasta" brukar han svara. Om jag ser på honom att han har busblicken kvar tar jag med honom och gör något annat, annars får han fortsätta leka.

    När det trotsas försöker jag komma ihåg att tänka utveckling istället, för det är ju precis vad det är och då känns det positivare än det ganska negativt klingande trots. Dessutom har jag alltid den mycket användbara frasen This too shall pass! i bakhuvudet, för precis så är det ju. Detta är den första av en mängd utvecklingsperioder, vissa blir värre och längre, vissa kortare och mildare.

    Slutligen kan jag rekommendera Trotsboken. Jag tycker, särskilt med storasyster, att det är skönt att läsa, känna igen sig och inse att allt är fullkomligt normalt!
  14. 7
    Jag nickar igenkännande.
    Det är mycket vilja nu!
    Det känns som att barn fram till två mest kräver en massa omsorg och får de det är de nöjda, men kring två händer det något, det blir små människor med egna tankar och idéer.

    Det är ibland skitjobbigt och inte helt lätt att hantera och jag förstår att tålamodet tryter nu när du är höggravid dessutom.

    Jag har tre tips.
    1. Var vuxen, det är så himla lätt att halka med i tramset, särskilt med ett verbalt barn. Det är inte lätt att inte triggas igång, men kom ihåg att argbiggan helt saknar ditt perspektiv.
    2. Acceptans. "Ja, jag ser att du inte vill ta på dig skorna" "Nej, det är verkligen inte kul att gå och lägga sig" Häng sedan på ett "Men nu gör vi så här".
    3. Avleda avleda avleda. "Nej, du vill inte gå åt detta håll. Titta, en hund! Åh vad söt, tror du att den gillar banan?" "Nej det är inte kul att borsta tänderna, men det måste man. Wow, har du sett vad många tår du du har! 1,2,3 osv"

    Hos oss slåss det inte så mycket, men det kastas, mest i ilska och vi visar tydligt att det inte är ok. Ibland ryter jag rätt ordentligt, jag tar bort saken som kastas och lyfter iväg Abbe och sätter honom på trappen eller neutralt ställe och tittar honom i ögonen och förklarar tydligt att man ju inte får kasta. "nää kasta" brukar han svara. Om jag ser på honom att han har busblicken kvar tar jag med honom och gör något annat, annars får han fortsätta leka.

    När det trotsas försöker jag komma ihåg att tänka utveckling istället, för det är ju precis vad det är och då känns det positivare än det ganska negativt klingande trots. Dessutom har jag alltid den mycket användbara frasen This too shall pass! i bakhuvudet, för precis så är det ju. Detta är den första av en mängd utvecklingsperioder, vissa blir värre och längre, vissa kortare och mildare.

    Slutligen kan jag rekommendera Trotsboken. Jag tycker, särskilt med storasyster, att det är skönt att läsa, känna igen sig och inse att allt är fullkomligt normalt!
  15. Medlem sedan
    Jul 2009
    #8
    Skönt att höra att det är fler som har det likadant hemma och tack för era tips.
    Här har det faktiskt lugnat ner sig, de senaste dagarna så har Felicia varit go och glad igen (förutom vid tandborstningen då...), men det lär väl komma nya duster.
  16. 8
    Skönt att höra att det är fler som har det likadant hemma och tack för era tips.
    Här har det faktiskt lugnat ner sig, de senaste dagarna så har Felicia varit go och glad igen (förutom vid tandborstningen då...), men det lär väl komma nya duster.
  17. Medlem sedan
    Nov 2006
    #9
    Så skönt!
    Att det kommer nya duster är det enda som är säkert.
  18. 9
    Så skönt!
    Att det kommer nya duster är det enda som är säkert.

Liknande trådar

  1. Trots?!
    By Anonym in forum Föräldraskap
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2010-05-20, 22:50
  2. detta trots,trots,trots.......
    By kattis,moa o gustav in forum _0701 Januaribarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2009-03-06, 12:50
  3. Trots?
    By paddan in forum Småbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2008-11-20, 20:04
  4. Det här med trots
    By anonymt namn in forum _0603 Marsbarn
    Svar: 8
    Senaste inlägg: 2008-11-16, 21:37
  5. 6-års trots???
    By Jenny_ in forum Ordet är fritt
    Svar: 17
    Senaste inlägg: 2007-04-03, 14:42
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar