Tankar kring besök efter förlossningen
_1204 Aprilbarn
  1. Anonym
    #1

    Tankar kring besök efter förlossningen

    Tänkte bara höra lite hur ni andra resonerar.

    Idag fick jag veta att min mor tar för givet att de ska komma till BB och hälsa på så fort det bara går (de bor 20 mil bort) så hon började prata om hur vi ska informera oss när vi är på väg in så att de kan vara redo att åka så fort det bara går.

    Jag blev direkt lite avvaktande, försökte säga att "vi kan ju inte lova att vi orkar med besök så snabbt efter, jag har ju ingen aning om hur man mår" (det är ju första barnet). Dessutom försökte jag med det faktum att vårt BB enbart tillåter besök av fadern till barnet och eventuella syskon.

    Det jag fick till svar var "ja men ni kan ju lämna avdelningen och träffa oss anhöriga utanför en stund, det går ju snabbt"

    Igen försökte jag säga: Ja, men vi kanske tycker att det är bäst med besök när vi landat lite hemma istället? Men det blev återigen tydligt att hennes uppfattning var klar: Det är ju så smidigt, det behöver ju inte vara så länge. Och så kom det klassiska: Med din bror gick det ju JÄTTEBRA!

    Jag utesluter ju inte besök. Men jag vet ju heller inte hur jag vill ha det, för det här är en unik upplevelse som kan påverka mig i alla möjliga riktningar. Sen blir jag direkt lite störd över att hon så totalt kör över MIG och vad jag tycker, tänker och känner. Som det är nu vill jag nästan hålla hemligt att vi åker in och inte berätta förrän allt är fix och färdigt, när jag VET hur det kommer kännas...

    Det är inte heller första gången min mor totalt kör över mig, men i den här frågan känns det så himla viktigt att jag får fatta beslutet själv. Och det verkar inte gå in, vilket gör att jag nästan är mer stressad över detta än själva förlossningen. Svärmor är mycket mer respektfull t ex vilket gör att jag känner mig mycket mer lugn med att hon kommer acceptera precis det beslut vi fattar. Hon är mer av åsikten att några dagar mer eller mindre gör ju inte så mycket, bara ni känner er redo, så kommer vi.

    Hur resonerar ni andra kring besök? Ni som har varit med om det innan?
  2. 1
    Tankar kring besök efter förlossningen Tänkte bara höra lite hur ni andra resonerar.

    Idag fick jag veta att min mor tar för givet att de ska komma till BB och hälsa på så fort det bara går (de bor 20 mil bort) så hon började prata om hur vi ska informera oss när vi är på väg in så att de kan vara redo att åka så fort det bara går.

    Jag blev direkt lite avvaktande, försökte säga att "vi kan ju inte lova att vi orkar med besök så snabbt efter, jag har ju ingen aning om hur man mår" (det är ju första barnet). Dessutom försökte jag med det faktum att vårt BB enbart tillåter besök av fadern till barnet och eventuella syskon.

    Det jag fick till svar var "ja men ni kan ju lämna avdelningen och träffa oss anhöriga utanför en stund, det går ju snabbt"

    Igen försökte jag säga: Ja, men vi kanske tycker att det är bäst med besök när vi landat lite hemma istället? Men det blev återigen tydligt att hennes uppfattning var klar: Det är ju så smidigt, det behöver ju inte vara så länge. Och så kom det klassiska: Med din bror gick det ju JÄTTEBRA!

    Jag utesluter ju inte besök. Men jag vet ju heller inte hur jag vill ha det, för det här är en unik upplevelse som kan påverka mig i alla möjliga riktningar. Sen blir jag direkt lite störd över att hon så totalt kör över MIG och vad jag tycker, tänker och känner. Som det är nu vill jag nästan hålla hemligt att vi åker in och inte berätta förrän allt är fix och färdigt, när jag VET hur det kommer kännas...

    Det är inte heller första gången min mor totalt kör över mig, men i den här frågan känns det så himla viktigt att jag får fatta beslutet själv. Och det verkar inte gå in, vilket gör att jag nästan är mer stressad över detta än själva förlossningen. Svärmor är mycket mer respektfull t ex vilket gör att jag känner mig mycket mer lugn med att hon kommer acceptera precis det beslut vi fattar. Hon är mer av åsikten att några dagar mer eller mindre gör ju inte så mycket, bara ni känner er redo, så kommer vi.

    Hur resonerar ni andra kring besök? Ni som har varit med om det innan?
  3. Medlem sedan
    nov 2009
    #2
    Hej!
    Så här tänker jag: Är det någon gång i livet som det är viktigt att du står på dig och fattar ett eget beslut, så är det i den här situationen! Jag tror det är rätt vanligt att både föräldrar och svärföräldrar resonerar som din mamma - men det är faktiskt själviskt och handlar mer om att de vill träffa det nya barnbarnet så fort som möjligt, än vad som är bäst för barnet och er nyblivna föräldrar.

    Jag tycker du ska vara stenhård. Säg att du inte kommer att bestämma i förväg när de får komma och hälsa på er, just eftersom du inte alls vet hur ni alla kommer att må eller reagera. Er familj behöver kanske tid att landa lite innan ni släpper andra människor. Eller så vill ni inget hellre än att dela er glädje mer era anhöriga så fort som möjligt. Men valet är ert och ni har också rätt att ändra er!

    När vårt första barn föddes visste jag instinktivt att jag inte ville ha mina föräldrar där precis i början. Som tur är var de väldigt förstående. Det dröjde hela tre veckor innan de kom på besök, vilket var den tid vi behövde. Däremot var det några vänner som kom förbi som jag inte vågade sätta samma gräns mot, vilket jag ångrade sen.

    En annan sak att vara medveten om är att nu kommer du inte i första hand vara din mors dotter, utan ert barns mamma. Om du inte börjar sätta tydliga gränser mot henne nu, finns risken att hon fortsätter "ta sig friheter" och köra över dig i din roll som mamma. Det tror jag skulle vara både jobbigt och kunna underminera din självkänsla som mamma. Så lita på att du har rätten på din sida OCH att du har allt du behöver för att vara den bästa mamman till ert barn. Lycka till och stå på dig!
  4. 2
    Hej!
    Så här tänker jag: Är det någon gång i livet som det är viktigt att du står på dig och fattar ett eget beslut, så är det i den här situationen! Jag tror det är rätt vanligt att både föräldrar och svärföräldrar resonerar som din mamma - men det är faktiskt själviskt och handlar mer om att de vill träffa det nya barnbarnet så fort som möjligt, än vad som är bäst för barnet och er nyblivna föräldrar.

    Jag tycker du ska vara stenhård. Säg att du inte kommer att bestämma i förväg när de får komma och hälsa på er, just eftersom du inte alls vet hur ni alla kommer att må eller reagera. Er familj behöver kanske tid att landa lite innan ni släpper andra människor. Eller så vill ni inget hellre än att dela er glädje mer era anhöriga så fort som möjligt. Men valet är ert och ni har också rätt att ändra er!

    När vårt första barn föddes visste jag instinktivt att jag inte ville ha mina föräldrar där precis i början. Som tur är var de väldigt förstående. Det dröjde hela tre veckor innan de kom på besök, vilket var den tid vi behövde. Däremot var det några vänner som kom förbi som jag inte vågade sätta samma gräns mot, vilket jag ångrade sen.

    En annan sak att vara medveten om är att nu kommer du inte i första hand vara din mors dotter, utan ert barns mamma. Om du inte börjar sätta tydliga gränser mot henne nu, finns risken att hon fortsätter "ta sig friheter" och köra över dig i din roll som mamma. Det tror jag skulle vara både jobbigt och kunna underminera din självkänsla som mamma. Så lita på att du har rätten på din sida OCH att du har allt du behöver för att vara den bästa mamman till ert barn. Lycka till och stå på dig!
  5. Medlem sedan
    aug 2011
    #3
    Tänkte bara höra lite hur ni andra resonerar.

    Idag fick jag veta att min mor tar för givet att de ska komma till BB och hälsa på så fort det bara går (de bor 20 mil bort) så hon började prata om hur vi ska informera oss när vi är på väg in så att de kan vara redo att åka så fort det bara går.

    Jag blev direkt lite avvaktande, försökte säga att "vi kan ju inte lova att vi orkar med besök så snabbt efter, jag har ju ingen aning om hur man mår" (det är ju första barnet). Dessutom försökte jag med det faktum att vårt BB enbart tillåter besök av fadern till barnet och eventuella syskon.

    Det jag fick till svar var "ja men ni kan ju lämna avdelningen och träffa oss anhöriga utanför en stund, det går ju snabbt"

    Igen försökte jag säga: Ja, men vi kanske tycker att det är bäst med besök när vi landat lite hemma istället? Men det blev återigen tydligt att hennes uppfattning var klar: Det är ju så smidigt, det behöver ju inte vara så länge. Och så kom det klassiska: Med din bror gick det ju JÄTTEBRA!

    Jag utesluter ju inte besök. Men jag vet ju heller inte hur jag vill ha det, för det här är en unik upplevelse som kan påverka mig i alla möjliga riktningar. Sen blir jag direkt lite störd över att hon så totalt kör över MIG och vad jag tycker, tänker och känner. Som det är nu vill jag nästan hålla hemligt att vi åker in och inte berätta förrän allt är fix och färdigt, när jag VET hur det kommer kännas...

    Det är inte heller första gången min mor totalt kör över mig, men i den här frågan känns det så himla viktigt att jag får fatta beslutet själv. Och det verkar inte gå in, vilket gör att jag nästan är mer stressad över detta än själva förlossningen. Svärmor är mycket mer respektfull t ex vilket gör att jag känner mig mycket mer lugn med att hon kommer acceptera precis det beslut vi fattar. Hon är mer av åsikten att några dagar mer eller mindre gör ju inte så mycket, bara ni känner er redo, så kommer vi.

    Hur resonerar ni andra kring besök? Ni som har varit med om det innan?

    Har som tur var föräldrar som tog avstånd från sina föräldrar och gifte sig i smyg. Kan dock sakna lite ibland att de inte verkar intresserade men det är nog deras sätt att lämna oss i fred.

    Kör över mamma är mitt spontana råd. Om det är någon gång som du ska göra det så är det nu, det är din familj. Kanske en bra kompromiss kunde vara att de kunde få komma hem till er först av alla? Så har hon det i alla fall?

    Vi kommer ( tredje barnet ) nog få besök av svärföräldrar till sjukhuset eftersom de kommer ha hand om våra andra barn. Men inte andra besök. Första gången blev det för mycket, både kompisar och föräldrar och ja..efter förlossningen kan man vara lite känslig.

    Lycka till!
  6. 3
    Tänkte bara höra lite hur ni andra resonerar.

    Idag fick jag veta att min mor tar för givet att de ska komma till BB och hälsa på så fort det bara går (de bor 20 mil bort) så hon började prata om hur vi ska informera oss när vi är på väg in så att de kan vara redo att åka så fort det bara går.

    Jag blev direkt lite avvaktande, försökte säga att "vi kan ju inte lova att vi orkar med besök så snabbt efter, jag har ju ingen aning om hur man mår" (det är ju första barnet). Dessutom försökte jag med det faktum att vårt BB enbart tillåter besök av fadern till barnet och eventuella syskon.

    Det jag fick till svar var "ja men ni kan ju lämna avdelningen och träffa oss anhöriga utanför en stund, det går ju snabbt"

    Igen försökte jag säga: Ja, men vi kanske tycker att det är bäst med besök när vi landat lite hemma istället? Men det blev återigen tydligt att hennes uppfattning var klar: Det är ju så smidigt, det behöver ju inte vara så länge. Och så kom det klassiska: Med din bror gick det ju JÄTTEBRA!

    Jag utesluter ju inte besök. Men jag vet ju heller inte hur jag vill ha det, för det här är en unik upplevelse som kan påverka mig i alla möjliga riktningar. Sen blir jag direkt lite störd över att hon så totalt kör över MIG och vad jag tycker, tänker och känner. Som det är nu vill jag nästan hålla hemligt att vi åker in och inte berätta förrän allt är fix och färdigt, när jag VET hur det kommer kännas...

    Det är inte heller första gången min mor totalt kör över mig, men i den här frågan känns det så himla viktigt att jag får fatta beslutet själv. Och det verkar inte gå in, vilket gör att jag nästan är mer stressad över detta än själva förlossningen. Svärmor är mycket mer respektfull t ex vilket gör att jag känner mig mycket mer lugn med att hon kommer acceptera precis det beslut vi fattar. Hon är mer av åsikten att några dagar mer eller mindre gör ju inte så mycket, bara ni känner er redo, så kommer vi.

    Hur resonerar ni andra kring besök? Ni som har varit med om det innan?

    Har som tur var föräldrar som tog avstånd från sina föräldrar och gifte sig i smyg. Kan dock sakna lite ibland att de inte verkar intresserade men det är nog deras sätt att lämna oss i fred.

    Kör över mamma är mitt spontana råd. Om det är någon gång som du ska göra det så är det nu, det är din familj. Kanske en bra kompromiss kunde vara att de kunde få komma hem till er först av alla? Så har hon det i alla fall?

    Vi kommer ( tredje barnet ) nog få besök av svärföräldrar till sjukhuset eftersom de kommer ha hand om våra andra barn. Men inte andra besök. Första gången blev det för mycket, både kompisar och föräldrar och ja..efter förlossningen kan man vara lite känslig.

    Lycka till!
  7. Medlem sedan
    jun 2010
    #4
    Tillhör inte gruppen men hade lite samma "problem" som du med sambons familj. Hans bror å denens sambo ville gärna komma till BB men jag sa att det va bara pappor å syskon som va välkomna dit, fick samma förslag att vi kunde träffas utanför, men du kan säga till din släkt att på många BB är de direkt emot att besök som görs utanför BB. För att minska smittorisken så ville de på vårt BB att man inte hälsade på någon utifrån ens i trappan eller utanför avdelningen för att inte få in mer baciller till de nyfödda än nödvändigt. Vi va hemma i fyra dagar innan vi tog emot något besök å då hade jag en lätt förlossning, men det e så mycket som händer i kroppen, hormoner som ändrar sig från gravid till att va mamma å amma å sömnlösa nätter innan man vant sig vid att ligga bredvid en liten. Va bestämd å säg att oavsett om det gick bra emd din bror eller inte så vill vi inte ha besök förrän efter en vecka hemma. Känner ni sen för besök efter fyra dagar så får det väl bli en glad överraskning för dem, men det är så tumultartat att få sitt första barn så man behöver va ifred ett tag innan man börjar va social igen. Å bjud inte alla på samam gång, dela upp dem om ni har många som vill komma, ett tips bara, sen e det naturligtvis olika hur många man orkar med ;-)
  8. 4
    Tillhör inte gruppen men hade lite samma "problem" som du med sambons familj. Hans bror å denens sambo ville gärna komma till BB men jag sa att det va bara pappor å syskon som va välkomna dit, fick samma förslag att vi kunde träffas utanför, men du kan säga till din släkt att på många BB är de direkt emot att besök som görs utanför BB. För att minska smittorisken så ville de på vårt BB att man inte hälsade på någon utifrån ens i trappan eller utanför avdelningen för att inte få in mer baciller till de nyfödda än nödvändigt. Vi va hemma i fyra dagar innan vi tog emot något besök å då hade jag en lätt förlossning, men det e så mycket som händer i kroppen, hormoner som ändrar sig från gravid till att va mamma å amma å sömnlösa nätter innan man vant sig vid att ligga bredvid en liten. Va bestämd å säg att oavsett om det gick bra emd din bror eller inte så vill vi inte ha besök förrän efter en vecka hemma. Känner ni sen för besök efter fyra dagar så får det väl bli en glad överraskning för dem, men det är så tumultartat att få sitt första barn så man behöver va ifred ett tag innan man börjar va social igen. Å bjud inte alla på samam gång, dela upp dem om ni har många som vill komma, ett tips bara, sen e det naturligtvis olika hur många man orkar med ;-)
  9. Medlem sedan
    feb 2012
    #5
    Det där är ju så individuellt hur man vill ha det.
    Jag har aldrig upplevt det som jobbigt om någon i min familj eller vändkrets velat komma upp en snabbtitt för att gratulera till den lilla babyn.
    Lär inte tycka det nu heller med nr 3 skulle jag tro.
    Men allt beror ju på hur man mår och vad man känner att man orkar.
    Det måste man ju själv känna efter och det får man väl hoppas att andra kan respektera.
    Inget är varken fel eller rätt.
  10. 5
    Det där är ju så individuellt hur man vill ha det.
    Jag har aldrig upplevt det som jobbigt om någon i min familj eller vändkrets velat komma upp en snabbtitt för att gratulera till den lilla babyn.
    Lär inte tycka det nu heller med nr 3 skulle jag tro.
    Men allt beror ju på hur man mår och vad man känner att man orkar.
    Det måste man ju själv känna efter och det får man väl hoppas att andra kan respektera.
    Inget är varken fel eller rätt.
  11. Medlem sedan
    nov 2011
    #6
    Gud va jobbigt! Min mamma är också väldigt bra på att köra över folk. Sjukt jobbigt!

    Mina föräldrar brukar åka till vårt sommarhus över påsk, och nu har de sen i oktober frågat om det är okej att de åker. Har bf 12 april, ett par dagar efter påsk. Och jag vet liksom inte vad jag ska svara, vet inte vad de förväntar sig. Nu ringde hon och meddelade att hon blivit inbjuden till "tjejträff" den 12 april, och undrade om det var okej. Min spontana reaktion var "vad har det med mig att göra?!".

    Det är svårt att säga ifrån, men jag tror i likhet med många andra som svarat ovan att det i det här fallet är viktigt att du gör just det; säger ifrån. Och gör det tydligt. Alternativt att du bara struntar att höra av dig till henne när det är dags. Pepp och styrka till dig! Stå på dig!
  12. 6
    Gud va jobbigt! Min mamma är också väldigt bra på att köra över folk. Sjukt jobbigt!

    Mina föräldrar brukar åka till vårt sommarhus över påsk, och nu har de sen i oktober frågat om det är okej att de åker. Har bf 12 april, ett par dagar efter påsk. Och jag vet liksom inte vad jag ska svara, vet inte vad de förväntar sig. Nu ringde hon och meddelade att hon blivit inbjuden till "tjejträff" den 12 april, och undrade om det var okej. Min spontana reaktion var "vad har det med mig att göra?!".

    Det är svårt att säga ifrån, men jag tror i likhet med många andra som svarat ovan att det i det här fallet är viktigt att du gör just det; säger ifrån. Och gör det tydligt. Alternativt att du bara struntar att höra av dig till henne när det är dags. Pepp och styrka till dig! Stå på dig!
  13. Anonym
    #7
    Säg bara nej... Om du inte vill att din mamma ska komma så tätt inpå förlossningen. Ditt val, inte hennes. Svårt dock att känna igen mig i dina tankar då både min mamma och pappa ska vara med under förlossningen (och min sambo såklart). Men vi är alla olika människor med olika relationer till våra föräldrar. Stå på dig!
  14. 7
    Säg bara nej... Om du inte vill att din mamma ska komma så tätt inpå förlossningen. Ditt val, inte hennes. Svårt dock att känna igen mig i dina tankar då både min mamma och pappa ska vara med under förlossningen (och min sambo såklart). Men vi är alla olika människor med olika relationer till våra föräldrar. Stå på dig!
  15. Anonym
    #8
    Tack och lov så får inte andra än föräldrar och eventuellt syskon till nyfödda barnet komma till BB i mitt landsting.
    Då slipper man själv ta beslutet.
    Men ni kommer vilja visa upp er skatt så fort som möjligt och bor mamma 20 mil bort är det nog bättre att hon kommer till bb än att hon kommer direkt ni kommit hem, då är det nog "risk" att hon stannar en natt eller 2?... och det skulle jag inte tycka var så roligt... Man vill ju hitta sin egen lunk med sin egna familj, då kan det vara jobbigt om inte annat för din partner att ha "svärmor" där...

    Hoppas att du får göra som du vill och att mamma är överseende med ditt beslut.
  16. 8
    Tack och lov så får inte andra än föräldrar och eventuellt syskon till nyfödda barnet komma till BB i mitt landsting.
    Då slipper man själv ta beslutet.
    Men ni kommer vilja visa upp er skatt så fort som möjligt och bor mamma 20 mil bort är det nog bättre att hon kommer till bb än att hon kommer direkt ni kommit hem, då är det nog "risk" att hon stannar en natt eller 2?... och det skulle jag inte tycka var så roligt... Man vill ju hitta sin egen lunk med sin egna familj, då kan det vara jobbigt om inte annat för din partner att ha "svärmor" där...

    Hoppas att du får göra som du vill och att mamma är överseende med ditt beslut.
  17. Medlem sedan
    dec 2011
    #9
    På det sjukhuset där vi ska föda, så finns det något som heter Lättvård. Om förlossningen gått bra och bebisen mår bra och så hamnar man där. Det ska fungera mer som ett hotell och dit är anhöriga välkomna. Man har eget rum och så.
    Men vi har redan bestämt att vi inte kommer att ta emot besök av anhöriga. Vi vill ha lugn och ro. Och jag känner mig själv så väl att jag vet att jag kommer vilja ha lugn och ro, även om detta är vårt första barn. Jag är väldigt känslig och känslosam utan att vara gravid. Och nu har jag mina känslor utanpå. Och jag tänker att det inte kommer att ändras direkt när vi fått vårt lilla barn.

    Tack och lov så har inga anhöriga frågat så mycket efter det. Men är rädd att frågor kommer komma. Men det blir blankt nej.

    Tycker som de andra säg ifrån ordentligt. Stå på dig. Jag vet att det är svårt så min mamma också gillar att "bestämma" över mig.
  18. 9
    På det sjukhuset där vi ska föda, så finns det något som heter Lättvård. Om förlossningen gått bra och bebisen mår bra och så hamnar man där. Det ska fungera mer som ett hotell och dit är anhöriga välkomna. Man har eget rum och så.
    Men vi har redan bestämt att vi inte kommer att ta emot besök av anhöriga. Vi vill ha lugn och ro. Och jag känner mig själv så väl att jag vet att jag kommer vilja ha lugn och ro, även om detta är vårt första barn. Jag är väldigt känslig och känslosam utan att vara gravid. Och nu har jag mina känslor utanpå. Och jag tänker att det inte kommer att ändras direkt när vi fått vårt lilla barn.

    Tack och lov så har inga anhöriga frågat så mycket efter det. Men är rädd att frågor kommer komma. Men det blir blankt nej.

    Tycker som de andra säg ifrån ordentligt. Stå på dig. Jag vet att det är svårt så min mamma också gillar att "bestämma" över mig.
  19. Medlem sedan
    jul 2009
    #10
    Du har fått många bra svar tycker jag, men så här tänkte vi med första barnet: Vi ville absolut inte ha besök på BB (ja eller utanför avdelningen, här gäller också enbart andra föräldern + ev syskon) både för att hinna återhämta oss, bekanta oss med VÅRT barn och utav smittoskyddsskäl. Det är inte roligt med en förkyld nyfödd.

    Jag har flera kompisar som fått barn före mig som verkligen ångrat att de tagit emot besök hemma redan ett par dagar efter de kommit hem, de rekommenderade en vecka hemma själva, för att komma in i det så totalt nya livet som förälder. Dålig sömn, försöka få igång amning, kanske mkt ont efter förlossningen osv.

    De anhöriga eller vänner som inte kan respektera hur NI vill ha det är verkligen egoistiska. Det är ni som ska bli föräldrar, det här är den största tiden i ert liv, det här handlar inte om dem eller deras behov.

    Dessutom, om ni vill ha syskon någon gång så är detta lite er "enda" chans att ta gott om tid på er att bara vara ni tre, få leva i er bubbla Jag älskade just det, att livet var vi tre i en liten toklycklig bubbla. Ingenting annat existerade. Helt unik känsla! Vilken lycka.

    Visst ni kanske känner annorlunda, förlossningen kanske går bra, du kanske är pigg efteråt (jag var helt slut fysiskt och psykiskt) och VILL ha besök, men som du skriver, det beslutet måste du få fatta då. Säg ifrån på skarpen åt din mamma! Lycka till.
  20. 10
    Du har fått många bra svar tycker jag, men så här tänkte vi med första barnet: Vi ville absolut inte ha besök på BB (ja eller utanför avdelningen, här gäller också enbart andra föräldern + ev syskon) både för att hinna återhämta oss, bekanta oss med VÅRT barn och utav smittoskyddsskäl. Det är inte roligt med en förkyld nyfödd.

    Jag har flera kompisar som fått barn före mig som verkligen ångrat att de tagit emot besök hemma redan ett par dagar efter de kommit hem, de rekommenderade en vecka hemma själva, för att komma in i det så totalt nya livet som förälder. Dålig sömn, försöka få igång amning, kanske mkt ont efter förlossningen osv.

    De anhöriga eller vänner som inte kan respektera hur NI vill ha det är verkligen egoistiska. Det är ni som ska bli föräldrar, det här är den största tiden i ert liv, det här handlar inte om dem eller deras behov.

    Dessutom, om ni vill ha syskon någon gång så är detta lite er "enda" chans att ta gott om tid på er att bara vara ni tre, få leva i er bubbla Jag älskade just det, att livet var vi tre i en liten toklycklig bubbla. Ingenting annat existerade. Helt unik känsla! Vilken lycka.

    Visst ni kanske känner annorlunda, förlossningen kanske går bra, du kanske är pigg efteråt (jag var helt slut fysiskt och psykiskt) och VILL ha besök, men som du skriver, det beslutet måste du få fatta då. Säg ifrån på skarpen åt din mamma! Lycka till.
  21. Medlem sedan
    maj 2011
    #11
    Jag hade blivit vrålförbannad på min mor och skällt ut henne efter noter om hon hade försökt köra över mig så. Ingen chans att hon får komma om jag inte orkar med det. Men jag tror hon vet om det och frågar inte ens utan väntar försynt på vad jag bestämmer.

    Om du inte känner dig bekväm med att din mor gör så, tycker jag absolut att du ska säga ifrån. Säg precis som det är och lägg fram hur DU har bestämt att det ska vara. Det är även bra för framtida duster om att man gör ditten och datten med "det stackars lilla barnbarnet". Om du redan nu är bestämd så tror jag att det blir lättare att vara bestämd längre fram och inte få skuldkänslor bara för att mormor tycker att man är för hård mot barnbarnet.

    Lycka till!
  22. 11
    Jag hade blivit vrålförbannad på min mor och skällt ut henne efter noter om hon hade försökt köra över mig så. Ingen chans att hon får komma om jag inte orkar med det. Men jag tror hon vet om det och frågar inte ens utan väntar försynt på vad jag bestämmer.

    Om du inte känner dig bekväm med att din mor gör så, tycker jag absolut att du ska säga ifrån. Säg precis som det är och lägg fram hur DU har bestämt att det ska vara. Det är även bra för framtida duster om att man gör ditten och datten med "det stackars lilla barnbarnet". Om du redan nu är bestämd så tror jag att det blir lättare att vara bestämd längre fram och inte få skuldkänslor bara för att mormor tycker att man är för hård mot barnbarnet.

    Lycka till!
  23. Medlem sedan
    nov 2001
    #12
    Säger som övriga, det huvudsakliga är att NI gör som ni känner är bäst för er. Och det vet man ju inte förrän när bebisen är född. Jag har varit jättepigg efter mina förlossningar och verkligen velat ha besök av familjen för att få visa barnen. Med första och andra barnet var jag på patienthotellet där det då var tillåtet med besök (numera gäller enbart pappa och syskon även där) och vi hade besök av föräldrar, svärföräldrar, syskon och de närmsta vännerna med första barnet (inte alla på dag 1 givetvis). Färre med andra men då åkte vi hem snabbt. Med tredje hamnade jag på BB och där är det enbart pappa och syskon som får besöka, och efter en dag var jag så vansinnigt uttråkad, så jag träffade mina föräldrar och min bror ute en stund, vilket är tillåtet.

    Men det är ju högst individuellt, och hade jag/ vi inte alls känt för besök så hade ju alla respekterat det, det är jag fullständigt övertygad om. Hoppas verkligen att du känner att du kan stå på dig. Detta är ju ER stund och bebisen är faktiskt inte allmän egendom som en del tycks känna. Lycka till!
  24. 12
    Säger som övriga, det huvudsakliga är att NI gör som ni känner är bäst för er. Och det vet man ju inte förrän när bebisen är född. Jag har varit jättepigg efter mina förlossningar och verkligen velat ha besök av familjen för att få visa barnen. Med första och andra barnet var jag på patienthotellet där det då var tillåtet med besök (numera gäller enbart pappa och syskon även där) och vi hade besök av föräldrar, svärföräldrar, syskon och de närmsta vännerna med första barnet (inte alla på dag 1 givetvis). Färre med andra men då åkte vi hem snabbt. Med tredje hamnade jag på BB och där är det enbart pappa och syskon som får besöka, och efter en dag var jag så vansinnigt uttråkad, så jag träffade mina föräldrar och min bror ute en stund, vilket är tillåtet.

    Men det är ju högst individuellt, och hade jag/ vi inte alls känt för besök så hade ju alla respekterat det, det är jag fullständigt övertygad om. Hoppas verkligen att du känner att du kan stå på dig. Detta är ju ER stund och bebisen är faktiskt inte allmän egendom som en del tycks känna. Lycka till!
  25. Medlem sedan
    okt 2001
    #13
    Mycket bra svar! Ingen ska komma och tvinga dig att ta emot besök om du inte vill och därmed basta. Barnet kommer finnas där att titta på och kladda med i tjugo år och mer därtill och de hinner hälsa på när NI är redo! Stå på dig!
  26. 13
    Mycket bra svar! Ingen ska komma och tvinga dig att ta emot besök om du inte vill och därmed basta. Barnet kommer finnas där att titta på och kladda med i tjugo år och mer därtill och de hinner hälsa på när NI är redo! Stå på dig!
  27. Anonym
    #14

    Tack för alla fina svar!

    Tack för allt pepp, stöd och råd! Ni är fina som tar er tid att svara

    Jag ska försöka stå på mig, för jag vill inte att det ska tas för givet att det är okej att komma störtande för tidigt. Behöver jag (vi) tid att bara landa, så måste vi få fatta det beslutet. Till saken hör att jag haft problem att stå på mig i vissa frågor när det gäller graviditeten och har inte kunnat säga ifrån ordentligt med resultatet att jag känner mig som världens minsta människa. Vi hade en liten dispyt tidigare i graviditeten då jag inte ville säga vilket flicknamn vi pratat om, eftersom det dels inte var bestämt, dels var vi inte riktigt redo att "testa" det på andra än. Då blev hon irriterad och tyckte att det var fånigt. Det var väl bara att säga det, vi hade ju redan sagt pojknamnet. Och så är det ofta, att när jag säger ifrån kring något då är det jag som ska "skärpa" mig och inte tramsa.

    Vi har helt enkelt en något knepig relation. Samtidigt som jag vill ha en engagerad mormor, så vill jag ändå att det ska ske lite mer på mina villkor. Jag kan vara diplomatisk kring mycket, välja sina strider osv, men när det gäller detta kommande barn känner jag helt plötsligt att vissa saker är värda att fajtas lite extra för. Annars kommer det inte alls bli bra.
  28. 14
    Tack för alla fina svar! Tack för allt pepp, stöd och råd! Ni är fina som tar er tid att svara

    Jag ska försöka stå på mig, för jag vill inte att det ska tas för givet att det är okej att komma störtande för tidigt. Behöver jag (vi) tid att bara landa, så måste vi få fatta det beslutet. Till saken hör att jag haft problem att stå på mig i vissa frågor när det gäller graviditeten och har inte kunnat säga ifrån ordentligt med resultatet att jag känner mig som världens minsta människa. Vi hade en liten dispyt tidigare i graviditeten då jag inte ville säga vilket flicknamn vi pratat om, eftersom det dels inte var bestämt, dels var vi inte riktigt redo att "testa" det på andra än. Då blev hon irriterad och tyckte att det var fånigt. Det var väl bara att säga det, vi hade ju redan sagt pojknamnet. Och så är det ofta, att när jag säger ifrån kring något då är det jag som ska "skärpa" mig och inte tramsa.

    Vi har helt enkelt en något knepig relation. Samtidigt som jag vill ha en engagerad mormor, så vill jag ändå att det ska ske lite mer på mina villkor. Jag kan vara diplomatisk kring mycket, välja sina strider osv, men när det gäller detta kommande barn känner jag helt plötsligt att vissa saker är värda att fajtas lite extra för. Annars kommer det inte alls bli bra.
  29. Medlem sedan
    aug 2008
    #15
    Din mamma låter väldigt lik min mamma. Och det värsta är att min mamma är så himla manipulativ. Det är lätt att säga att man ska st på sig men har man att göra med en kvinna som är så uppfylld av att hon vet vad som är bäst för alla och framförallt sin dotter och sitt lilla barnbarn, ja då går alla NEJ in genom ena örat och ut genom andra.

    Jag älskar min mamma men har verkligen fått ta många många duster vad gäller min rätt att få besluta i mitt hem och vad gäller min familj. De kom inte till BB men jag var hela tiden nervös att de skulle dyka upp. Det är så himla löjligt, det är nån sorts prestige i att vara FÖRST och att få komma till BB. Visst kan det kännas tråkigt att neka, men dels kan det vara skönt att få landa bara den egna lilla familjen. Ligger man sen på delad sal så är det himla respektlöst tycker jag att gå ut och möta massa folk och sen ta in alla baciller in på rummet igen! Besöksförbudet handlar ju främst om smittrisk.

    Mina svärföräldrar körde 20 mil och kom dagen efter vi kom hem från BB, det var supermysigt och roligt att få träffa dem. De stannade ca 4 timmar och det var precis lagom. 2 timmar i en bil är faktiskt inte mer än att man kan köra över dagen. Mina föräldrar däremot... Jag sa stenhårt till min mamma att de inte fick sova över, med resultat att först så var hon undanglidande in i det sista, och sen spelade hon martyr och sa att de är för gamla att resa så mycket på en dag. De stannade två nätter och den tredje dagen fick min sambo bokstavligen köra ut dem.

    Nu tycker ni min mamam låter som en hemsk människa men det är hon inte, jag älskar henne och hon och pappa har varit en ovärderlig hjälp och underbara morföräldrar. Menvisst är det jobbigt när perspektiven krockar. De är av den gamla skolan när generationer levde nära varandra och man var alla del av samma familj, då är det självklart att de äldre är de som sätter agendan och vet bäst. Klart att det blir konflikter när vi vill frigöra vår lilla familj och bestämma själva - samtidigt som man gärna tar emot barnvakt när man behöver det

    Lång t blev det, ville nbara förmedla att du är inte ensam och jag vet att det är en jättesvår situation att hantera. Försök att vara tydlig, men försök också att inte bli alltför kränkt och upprörd om det inte blir precis som du tänkt dig. Man får akta sig så att såna här konflikter inte får för stor plats, det kan verkligen förstöra mycket.

    Den här gången vill jag att mamma kommer så fort det bara går - så att hon kan ta hand om min stora flicka och jag får ägna mig åt bebis... Så saker och ting kan ändras också!

    Kram på dig!
  30. 15
    Din mamma låter väldigt lik min mamma. Och det värsta är att min mamma är så himla manipulativ. Det är lätt att säga att man ska st på sig men har man att göra med en kvinna som är så uppfylld av att hon vet vad som är bäst för alla och framförallt sin dotter och sitt lilla barnbarn, ja då går alla NEJ in genom ena örat och ut genom andra.

    Jag älskar min mamma men har verkligen fått ta många många duster vad gäller min rätt att få besluta i mitt hem och vad gäller min familj. De kom inte till BB men jag var hela tiden nervös att de skulle dyka upp. Det är så himla löjligt, det är nån sorts prestige i att vara FÖRST och att få komma till BB. Visst kan det kännas tråkigt att neka, men dels kan det vara skönt att få landa bara den egna lilla familjen. Ligger man sen på delad sal så är det himla respektlöst tycker jag att gå ut och möta massa folk och sen ta in alla baciller in på rummet igen! Besöksförbudet handlar ju främst om smittrisk.

    Mina svärföräldrar körde 20 mil och kom dagen efter vi kom hem från BB, det var supermysigt och roligt att få träffa dem. De stannade ca 4 timmar och det var precis lagom. 2 timmar i en bil är faktiskt inte mer än att man kan köra över dagen. Mina föräldrar däremot... Jag sa stenhårt till min mamma att de inte fick sova över, med resultat att först så var hon undanglidande in i det sista, och sen spelade hon martyr och sa att de är för gamla att resa så mycket på en dag. De stannade två nätter och den tredje dagen fick min sambo bokstavligen köra ut dem.

    Nu tycker ni min mamam låter som en hemsk människa men det är hon inte, jag älskar henne och hon och pappa har varit en ovärderlig hjälp och underbara morföräldrar. Menvisst är det jobbigt när perspektiven krockar. De är av den gamla skolan när generationer levde nära varandra och man var alla del av samma familj, då är det självklart att de äldre är de som sätter agendan och vet bäst. Klart att det blir konflikter när vi vill frigöra vår lilla familj och bestämma själva - samtidigt som man gärna tar emot barnvakt när man behöver det

    Lång t blev det, ville nbara förmedla att du är inte ensam och jag vet att det är en jättesvår situation att hantera. Försök att vara tydlig, men försök också att inte bli alltför kränkt och upprörd om det inte blir precis som du tänkt dig. Man får akta sig så att såna här konflikter inte får för stor plats, det kan verkligen förstöra mycket.

    Den här gången vill jag att mamma kommer så fort det bara går - så att hon kan ta hand om min stora flicka och jag får ägna mig åt bebis... Så saker och ting kan ändras också!

    Kram på dig!
  31. Medlem sedan
    nov 2001
    #16
    På tal om smittrisk så tycker jag att det är väldigt intressant hur man resonerar här i Lund. Hamnar man på BB så är det i stort sett alltid på delad sal. Då är det enbart syskon och partner som får komma på besök. Halva avdelningen består dock av oförlösta, och de får ha fria besök, så det kommer och går en massa människor ändå. Som nyförlöst är man ju betydligt mer infektionskänslig, men det är ju knappast så att varenda liten bacill stannar hos de andra. Och är det någon som ofta är smittkälla så är det ju syskon! Jag t ex valde att träffa mina föräldrar utomhus, minimal smittrisk alltså, men storasyskonen kom ju på besök varje dag inne på avdelningen (vilket jag är glad för alltså, missförstå mig inte, annars hade det känts väldigt tråkigt).

    Om man hamnar på patienthotellet så har de tidigare haft fria besök (alltid eget rum), men numera är det samma besöksregler som på BB, endast partner och syskon. För två år sen udner svininfluensalarmet fick dock inte ens syskon komma på besök. Det märkliga här är att man äter i en matsal (dit man tar med sin lilla bebis), där alla andra typer av patienter och deras anhöriga samlas, det är konferenser (när mitt jobb har utbildning brukar vi t ex äta där) och annat. Så jag förstår inte alls logiken. Förmodligen är det något annat det handlar om, det är ju t ex så i vissa kulturer att det kommer enorma mängder familjemedlemmar på besök så fort någon vårdas av någon anledning, så jag tänker mig att det snarare är det som är anledningen till att man måste begränsa det hela med besöksförbud, iallafall på Patienthotellet.
  32. 16
    På tal om smittrisk så tycker jag att det är väldigt intressant hur man resonerar här i Lund. Hamnar man på BB så är det i stort sett alltid på delad sal. Då är det enbart syskon och partner som får komma på besök. Halva avdelningen består dock av oförlösta, och de får ha fria besök, så det kommer och går en massa människor ändå. Som nyförlöst är man ju betydligt mer infektionskänslig, men det är ju knappast så att varenda liten bacill stannar hos de andra. Och är det någon som ofta är smittkälla så är det ju syskon! Jag t ex valde att träffa mina föräldrar utomhus, minimal smittrisk alltså, men storasyskonen kom ju på besök varje dag inne på avdelningen (vilket jag är glad för alltså, missförstå mig inte, annars hade det känts väldigt tråkigt).

    Om man hamnar på patienthotellet så har de tidigare haft fria besök (alltid eget rum), men numera är det samma besöksregler som på BB, endast partner och syskon. För två år sen udner svininfluensalarmet fick dock inte ens syskon komma på besök. Det märkliga här är att man äter i en matsal (dit man tar med sin lilla bebis), där alla andra typer av patienter och deras anhöriga samlas, det är konferenser (när mitt jobb har utbildning brukar vi t ex äta där) och annat. Så jag förstår inte alls logiken. Förmodligen är det något annat det handlar om, det är ju t ex så i vissa kulturer att det kommer enorma mängder familjemedlemmar på besök så fort någon vårdas av någon anledning, så jag tänker mig att det snarare är det som är anledningen till att man måste begränsa det hela med besöksförbud, iallafall på Patienthotellet.
  33. Anonym
    #17
    Ja det där med att det ska vara prestige i att vara "först" på BB efteråt det känner jag verkligen igen. En annan är mer, vad gör ett par timmar/dagar mer eller mindre. Min svärmor är tack och lov betydligt mer respektfull. Vi ska höra av oss och hålla dem uppdaterade, men också säga till när vi är redo för besök. Hon har redan nu flaggat för att hon gärna hjälper till med praktiska saker, lagar mat, fixar fika m.m snarare än som min egen mor gör BARA fokuserar på hennes egen starka vilja att träffa bebisen så färsk som det bara går.
  34. 17
    Ja det där med att det ska vara prestige i att vara "först" på BB efteråt det känner jag verkligen igen. En annan är mer, vad gör ett par timmar/dagar mer eller mindre. Min svärmor är tack och lov betydligt mer respektfull. Vi ska höra av oss och hålla dem uppdaterade, men också säga till när vi är redo för besök. Hon har redan nu flaggat för att hon gärna hjälper till med praktiska saker, lagar mat, fixar fika m.m snarare än som min egen mor gör BARA fokuserar på hennes egen starka vilja att träffa bebisen så färsk som det bara går.
  35. Medlem sedan
    jun 2011
    #18
    Hej!
    Precis som för några andra här så är ju mina båda föräldrar barnvakt till storasyskonen så jag vill nog att de ska komma så fort som möjligt. De fick även komma direkt, dvs dagen efter, till BB när vår första dotter föddes. Men det var jag som ville visa vårt underverk och inte nån som "krävde" att få komma. Självklart ska du säga som du känner och be dem avvakta tills de blir inbjudna. Förklara att du inte vet hur du kommer känna dig.
  36. 18
    Hej!
    Precis som för några andra här så är ju mina båda föräldrar barnvakt till storasyskonen så jag vill nog att de ska komma så fort som möjligt. De fick även komma direkt, dvs dagen efter, till BB när vår första dotter föddes. Men det var jag som ville visa vårt underverk och inte nån som "krävde" att få komma. Självklart ska du säga som du känner och be dem avvakta tills de blir inbjudna. Förklara att du inte vet hur du kommer känna dig.
  37. Medlem sedan
    aug 2008
    #19
    Hmmm, intressant vinkel.
    I Malmö äter vi också i matsal men den är lite och det är bara BB-patienter där. På familjeBB som jag antar är motsvarigt till ert familjebb är det dock andra patienter också.

    Jag upplever BB i Malmö som väldigt "stängt" och det tyckte jag var jätteskönt, inte alls massa spring.

    Ganska ofta, tex just nu, är det förbud även för syskon pga förhöjd smittrisk, nu var det nog RS de oroade sig för tror jag att jag läste.

    Anhöriga får heller inte vistas på rummet efter kl 21. Om man inte kommer överens om annat med sin roomie. Eller kan man göra som mannen till min sista rumskamrat, som kom inramlande kl 22 när jag satt med bar överkropp på sängen och båda brösten kopplade till en elektrisk mjölkpump. Jag hade ju inte räknat med att nån skulle komma in där... Nu kan jag skratta åt det men då kände jag mig fruktansvärt naken, utsatt och kränkt.

    Så som sagt, jag förstår att många kan vara lite mer "äh, det är väl OK om mormor tittar in, men TÄNK då på att fundera på om rumskompisen tycker det är lika kul.
  38. 19
    Hmmm, intressant vinkel.
    I Malmö äter vi också i matsal men den är lite och det är bara BB-patienter där. På familjeBB som jag antar är motsvarigt till ert familjebb är det dock andra patienter också.

    Jag upplever BB i Malmö som väldigt "stängt" och det tyckte jag var jätteskönt, inte alls massa spring.

    Ganska ofta, tex just nu, är det förbud även för syskon pga förhöjd smittrisk, nu var det nog RS de oroade sig för tror jag att jag läste.

    Anhöriga får heller inte vistas på rummet efter kl 21. Om man inte kommer överens om annat med sin roomie. Eller kan man göra som mannen till min sista rumskamrat, som kom inramlande kl 22 när jag satt med bar överkropp på sängen och båda brösten kopplade till en elektrisk mjölkpump. Jag hade ju inte räknat med att nån skulle komma in där... Nu kan jag skratta åt det men då kände jag mig fruktansvärt naken, utsatt och kränkt.

    Så som sagt, jag förstår att många kan vara lite mer "äh, det är väl OK om mormor tittar in, men TÄNK då på att fundera på om rumskompisen tycker det är lika kul.
  39. Anonym
    #20
    Kan inte mer än att hålla med de andra svaren du fått: stå på dig och säg hur DU vill ha det! I annat fall får du väl hota med att inte ringa när ni åker in, stäng av telefonerna, då går det bara att ringa till er på era villkor. Har ni tänkt stanna på BB länge eller gå hem så fort man kan? Hör med personalen på BB/förlossning vad de tycker om besök utanför avdelningen, så kan du kanske hänvisa till deras svar om det är ett bra
    Med mitt första barn sa jag hela tiden att: vi ringer när vi är hemma/på väg hem, tänk inte ens tanken att åka till sjukhuset, och det accepterades. Vi va tvungna att va kvar ett dygn, annars hade vi fått gå hem efter 6 timmar om vi ville, och det hinner man ju inte ta emot besök på ens.
  40. 20
    Kan inte mer än att hålla med de andra svaren du fått: stå på dig och säg hur DU vill ha det! I annat fall får du väl hota med att inte ringa när ni åker in, stäng av telefonerna, då går det bara att ringa till er på era villkor. Har ni tänkt stanna på BB länge eller gå hem så fort man kan? Hör med personalen på BB/förlossning vad de tycker om besök utanför avdelningen, så kan du kanske hänvisa till deras svar om det är ett bra
    Med mitt första barn sa jag hela tiden att: vi ringer när vi är hemma/på väg hem, tänk inte ens tanken att åka till sjukhuset, och det accepterades. Vi va tvungna att va kvar ett dygn, annars hade vi fått gå hem efter 6 timmar om vi ville, och det hinner man ju inte ta emot besök på ens.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Lite tankar kring mat efter träning...
    By Sweetie in forum Vikt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2009-03-03, 12:22
  2. Tankar kring sex...
    By anna nym in forum Känsliga snack
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2008-04-17, 22:13
  3. Tankar kring BIM
    By Norrlandsmamma in forum Försöker bli med barn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2007-08-31, 09:11
  4. vad har ni för tankar kring
    By Tjatmoster in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2007-04-12, 14:16
  5. Tankar kring nr 2...
    By Tove, lilla G och bf 17/5 in forum _0605 Majbarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-02-01, 13:59
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar

Faktabank

Artiklar och nyttig information