"Kan själv" kommer oftast när det gäller mat och liknande, men jag har faktiskt ett omvänt problem. Båda barnen kivas om min uppmärksamhet (är jag hemma duger inte pappa, suck) och jag ska hjälpa med än det ena och än det andra. Det funkar inte att säga "men du kan ju själv" för det kommer bara ett "men jag vill att DU ska hjälpa mig!". Helst när jag är som mest upptagen, såklart.
Jag känner mig ibland som en ägodel som barnen bråkar om. "Min mamma!" "Nej, MIN mamma!" "BARA min mamma!" "Maaaaaammma, Lukas säger att du bara är HANS mamma!"
Vid middagsbordet kan det bli krig om var jag ska sitta. Barnen vill gärna bestämma och naturligtvis vill båda att jag ska sitta bredvid dem och min stackars sambo blir ofta väldigt sårad över att ingen av barnen vill att han ska sitta bredvid dem.
Så det kan vara lite påfrestande. När jag jobbar kväll funkar det hur bra som helst, märkligt nog. Men det är väl så, finns jag inte där så kan de inte bråka om mig.
Men utöver detta gnället (som jag bara var tvungen att få ur mig :P) så håller jag med. Det är skönt att barnen klarar av att bestämma själva vad de vill leka med, plocka ut det ur garderoberna och starta leken helt på egen hand utan att man måste vara där och styra.
Kläder är absolut inga problem. Det är bara viljan som kan vara ivägen ibland. =)