Hej alla underbara!

Har tänkt massor på er allesammans. Trodde nog att när åren gick så skulle jag glömma men då kommer det små saker som får mig att tänka på er!

Mitt liv vändes upp och ner för 2 år sen. Mitt förhållande med sonens pappa fungerade inte så till sist lämnade jag honom. Som om det inte var nog så hände flera andra tråkiga saker samtidigt, en bilolycka som tog en släktings liv och flera sjukdomsbesked på andra släktingar. Många inser nog bara där att det blev lite mycket.
Men jag var ner på botten och vände. Nu börjar sakerna äntligen falla på plats.
Jag har ett bra jobb, en fin lägenhet och en underbar son!

Svårt att förstå att de snart börjar i 6-års verksamheten! Nu börjar de snart fylla 6 år allesammans. Så stora de har blivit.

Uno har blivit en självständig, nyfiken kille med många funderingar. Han snappar upp mycket som sägs runt om honom och ibland så tappar man nästan hakan när han kläcker ur sig saker som en så liten kille inte borde veta något om.
Jag har kört efter principen att förklara när han frågan om konstiga saker även om jag anser att han är för ung. Kan jag inte förenkla så tar jag den svårare versionen.

På dagis säger de att han är en tänkare med ledaregenskaper. Han är hjälpsam och försöker få med de andra barnen i aktiviter utan att köra över dem. Allt låter så fint så man börjar nästan fundera ibland om de har tittat på någon annans barn.
Hemma är han oftast lugn och fin men jäklar vilket humör han har om han sätter den sidan till. Envis som synden men han börjar lära sig att mamma oxå är envis som synden.
Han är fenomenal på att charma folk, när han själv känner för det.

Hoppas att allt är väl med er och era barn!