Hittade en intressant ledarkrönika från Expressen i ämnet som jag tror sammanfattar mina farhågor ganska bra (men jag vill trycka på att jag också tror att i de allra flesta fall så HAR det gått rätt till. Det vore bara att svika alla barn om vi inte diskuterade kontroversiella diagnoser som behandlas med starka läkemedel länge och mycket innan vid godtar det som sanning):
"Det är inte rimligt att vittnesmål från en skola kan duga som underlag för diagnosticering.
Problemet kan ju vara att skolan är dålig eller att hemsituationen gör barnet vilt och utlevande. Eller att barnet, som sagt, är omoget.
Förskrivningen av medicin mot adhd har nästan fyrdubblats de senaste fem åren.
Beror det på mer kunskap om sjukdomen och att fler läkare har rätt att skriva ut medicineringen, eller handlar det om överdiagnosticering och förskrivning? Det måste utrönas.
Behöver regler för utredning och behandling utarbetas? Det är bra att socialstyrelsen har flaggat för att man ska se över det.
Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Däremot måste badvattnet sättas under lupp. Det får inte hända att barn sjukdomsstämplas när det är deras omvärld som är osund.
"Det får inte hända att barn sjukdomsstämplas när det är deras omvärld som är osund.
http://www.expressen.se/ledare/12051...-adhd-diagnos/
