Den här sommaren är nog det värsta vi varit med om och då menar vi inte bristen på sol och värme. Nä, vi har haft sjuka barn precis hela tiden. Det är ytterst få dagar då alla varit helt friska. Nu hade vi äntligen börjat slappna av efter att vi fått hem Sakarias från sjukhuset och med en ganska säker diagnos på denna sjukdom som heter Kawasaki och en behandling som består av att äta en Trombyl om dagen.
Han har verkat ganska pigg de senaste dagarna. De första dagarna var han oerhört gnällig och trött. Igår såg jag att han hade börjat fjälla på sina fingertoppar vilket är ett tecken till som stämmer in.
Men så i natt började det igen så att säga. Han började skrika i sömnen vid 23 tiden och jag gick in till honom. Han verkade ha ont när jag försökte lägga honom till rätta lite till. Han lugnade sig men snyftade ett tag trots att han sov. Detta upprepades flera gånger tills han vid 03 somnade till rejält.
När han då vaknade så låg han kvar i sängen och vägrade gå ur den själv. Jag lyfte honom och kände att han var stel i överkroppen. Precis som han var när han blev sjuk i den här skiten. Han vägrade vända på huvudet och dessutom klagade han över ont i ryggen. Tog sig med båda händerna ovanför blöjkanten på ryggen. Biverkning på medicinen är att njurarna kan ta stryk....
Vi ringde in och de bad oss komma till kl. 11. Min man sitter där inne nu och skulle få provsvar om en timme. de har tagit nytt crp, urinprov och andra blodprover på honom. Dessutom ska de göra ultraljud på hans höfter med.
Känns inte speciellt kul det här. Stor oro hela tiden och en sommar som blev helt förstörd. Gick och funderade på idag vad de stora barnen ska skriva om när de börjar i skolan igen. vad har de gjort på sitt sommarlov.Nada! Spelat dataspel liksom....
Jag hoppas mest att det inte är någon annan hemsk sjukdom. Finns ju ett gäng otäcka saker man INTE vill att det ska vara...
Vill ni läsa min nystartade blogg så maila mig för adressen!
1
Den här farsen tar aldrig slut....... Den här sommaren är nog det värsta vi varit med om och då menar vi inte bristen på sol och värme. Nä, vi har haft sjuka barn precis hela tiden. Det är ytterst få dagar då alla varit helt friska. Nu hade vi äntligen börjat slappna av efter att vi fått hem Sakarias från sjukhuset och med en ganska säker diagnos på denna sjukdom som heter Kawasaki och en behandling som består av att äta en Trombyl om dagen.
Han har verkat ganska pigg de senaste dagarna. De första dagarna var han oerhört gnällig och trött. Igår såg jag att han hade börjat fjälla på sina fingertoppar vilket är ett tecken till som stämmer in.
Men så i natt började det igen så att säga. Han började skrika i sömnen vid 23 tiden och jag gick in till honom. Han verkade ha ont när jag försökte lägga honom till rätta lite till. Han lugnade sig men snyftade ett tag trots att han sov. Detta upprepades flera gånger tills han vid 03 somnade till rejält.
När han då vaknade så låg han kvar i sängen och vägrade gå ur den själv. Jag lyfte honom och kände att han var stel i överkroppen. Precis som han var när han blev sjuk i den här skiten. Han vägrade vända på huvudet och dessutom klagade han över ont i ryggen. Tog sig med båda händerna ovanför blöjkanten på ryggen. Biverkning på medicinen är att njurarna kan ta stryk....
Vi ringde in och de bad oss komma till kl. 11. Min man sitter där inne nu och skulle få provsvar om en timme. de har tagit nytt crp, urinprov och andra blodprover på honom. Dessutom ska de göra ultraljud på hans höfter med.
Känns inte speciellt kul det här. Stor oro hela tiden och en sommar som blev helt förstörd. Gick och funderade på idag vad de stora barnen ska skriva om när de börjar i skolan igen. vad har de gjort på sitt sommarlov.Nada! Spelat dataspel liksom....
Jag hoppas mest att det inte är någon annan hemsk sjukdom. Finns ju ett gäng otäcka saker man INTE vill att det ska vara...
Jag vet inte om du kommer ihåg mig, hette mrsess när jag var med förra gången och vi alla väntade våra oktober/november barn 2009.
Jag önskar att jag hade några tröstande ord åt dig nu när jag läser vad ni går igenom. Det låter jättetufft. Du är stark. Jag vill bara säga att jag tänker på er nu och jag hoppas på det allra bäst för er och framförallt Sakarias!
Kram från mig.
2
Hej Gabricia!
Jag vet inte om du kommer ihåg mig, hette mrsess när jag var med förra gången och vi alla väntade våra oktober/november barn 2009.
Jag önskar att jag hade några tröstande ord åt dig nu när jag läser vad ni går igenom. Det låter jättetufft. Du är stark. Jag vill bara säga att jag tänker på er nu och jag hoppas på det allra bäst för er och framförallt Sakarias!
Ja, jag känner igen ditt gamla nick! Tack för din kommentar! Just nu är Sakarias som sig självt igen och vi väntar bara tills vi får besked på hur hjärtat tagit det hela. Ska göra ultraljud på det om någon vecka.
3
Ja, jag känner igen ditt gamla nick! Tack för din kommentar! Just nu är Sakarias som sig självt igen och vi väntar bara tills vi får besked på hur hjärtat tagit det hela. Ska göra ultraljud på det om någon vecka.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
