Sorg, trauma..
Psykisk ohälsa
  1. Anonym
    #1

    Sorg, trauma..

    Hejsan! För ca 6 år sedan gjorde jag en abort som jag än idag mår fruktansvärt dåligt för. Jag är ganska orolig för att bli gravid men det jobbigaste är att jag fortfarande har kvar en stor sorg i hjärtat efter mitt barn, jag ville verkligen behålla lillen och det är fruktansvärt att tänka på att jag har stannat mitt eget barns hjärta, mitt kött och blod, min lilla älskling. Jag klarar inte av att träffa vänner som är gravida/har spädbarn, jag tycker det är jobbigt att möta barnvagnar/småbarn på stan mm. Det hugger i hjärtat hela tiden och jag har en ständig ångest :/. Är det normalt att uppleva en abort som ett trauma? Jag har gått hos både kurator och psykolog men känner att de inte riktigt kan möta mig. Kanske ska jag söka mig till en annan psykolog?

    Mvh
    Smärtsamt
  2. 1
    Sorg, trauma.. Hejsan! För ca 6 år sedan gjorde jag en abort som jag än idag mår fruktansvärt dåligt för. Jag är ganska orolig för att bli gravid men det jobbigaste är att jag fortfarande har kvar en stor sorg i hjärtat efter mitt barn, jag ville verkligen behålla lillen och det är fruktansvärt att tänka på att jag har stannat mitt eget barns hjärta, mitt kött och blod, min lilla älskling. Jag klarar inte av att träffa vänner som är gravida/har spädbarn, jag tycker det är jobbigt att möta barnvagnar/småbarn på stan mm. Det hugger i hjärtat hela tiden och jag har en ständig ångest :/. Är det normalt att uppleva en abort som ett trauma? Jag har gått hos både kurator och psykolog men känner att de inte riktigt kan möta mig. Kanske ska jag söka mig till en annan psykolog?

    Mvh
    Smärtsamt
  3. Anonym
    #2
    Hej!
    Har kanske inget bra att säga egentligen, men vill ändå svara dig. Det är absolut helt normalt att uppleva en abort som ett trauma. Det är inte vad som hände utan vad man kände vid ögonblicket som avgör om det blir ett trauma eller inte. Ingen annan kan säga om det var ett trauma. En abort i sig behöver inte vara ett trauma, men det kan i allra högsta grad vara det. Det beror alltså på hur man själv upplever det. En abort är en stor och omvälvande upplevelse som behöver bearbetas som vilken sorg som helst. Jag tycker att du ska fortsätta att söka hjälp tills du hittar rätt. Du är värd att må bra!

    Kram till dig!
  4. 2
    Hej!
    Har kanske inget bra att säga egentligen, men vill ändå svara dig. Det är absolut helt normalt att uppleva en abort som ett trauma. Det är inte vad som hände utan vad man kände vid ögonblicket som avgör om det blir ett trauma eller inte. Ingen annan kan säga om det var ett trauma. En abort i sig behöver inte vara ett trauma, men det kan i allra högsta grad vara det. Det beror alltså på hur man själv upplever det. En abort är en stor och omvälvande upplevelse som behöver bearbetas som vilken sorg som helst. Jag tycker att du ska fortsätta att söka hjälp tills du hittar rätt. Du är värd att må bra!

    Kram till dig!
  5. Medlem sedan
    May 2012
    #3
    Hej!
    Det är för många ett stort trauma att uppleva en abort. Det är många dubbla känslor som ofta finns samtidigt och det är många gånger inget lätt beslut att ta.
    Det faktum att du fortfarande känner så starkt efter 6 år talar för att du har ett obearbetat trauma. Jag tycker absolut att du ska söka psykologisk hjälp för detta.
    Ludmilla

    Ludmilla Rosengren
    Leg Läkare, KBT-terapeut och Mamma till fem barn

    http://ludmilla.se
  6. 3
    Hej!
    Det är för många ett stort trauma att uppleva en abort. Det är många dubbla känslor som ofta finns samtidigt och det är många gånger inget lätt beslut att ta.
    Det faktum att du fortfarande känner så starkt efter 6 år talar för att du har ett obearbetat trauma. Jag tycker absolut att du ska söka psykologisk hjälp för detta.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar