Separerade från min sambo och våra 3 barns far, för två år sedan. Nu håller vi på att hitta tillbaka till varandra. Det känns rätt bra. Anledningen till separationen var hans knepiga humör. han blir lätt sur och stött för småsaker. Tar då ut sitt dåliga humör på mig och barnen.
Vi har varsin bostad och jag vill inte bo ihop ännu. Han har många fina sidor och de män jag träffat efter skilsmässan har inte varit några bra och "ordentliga " män. De har haft alkoholproblem och annat. Jag känner mig trygg med och litar p¨å min exsambo. Men blir besviken varje gång hans dåliga humör kommer fram.
Det är då mig och barnen han är sur och spydig emot. Jag har förklarat att han får denna chans , men att om han visar samma sätt så orkar jag inte mera. Jag kanske låter som om allt var hans fel. Och ja, allt annat var bra..förutom då hans små sura utbrott..
Är jag dum om jag går tillbaka till honom innan jag vet om han har förändrats? han säger det, han har lidit alla helvetets kval sedan jag flyttade ifrån honom med barnen för nästan 2 år sedan. Min kärlek svalnar när hans humör visar sig, hur gör vi för att få detta att funka? Jag vill verkligen det..Och han med.. han är medveten o sitt humör och jag ser hur han håller tillbaka. Jag accepterar inte spydigheter mot varken mig eller barnen. Då får det vara,,
1
Hur ska jag få honom att fatta?? Separerade från min sambo och våra 3 barns far, för två år sedan. Nu håller vi på att hitta tillbaka till varandra. Det känns rätt bra. Anledningen till separationen var hans knepiga humör. han blir lätt sur och stött för småsaker. Tar då ut sitt dåliga humör på mig och barnen.
Vi har varsin bostad och jag vill inte bo ihop ännu. Han har många fina sidor och de män jag träffat efter skilsmässan har inte varit några bra och "ordentliga " män. De har haft alkoholproblem och annat. Jag känner mig trygg med och litar p¨å min exsambo. Men blir besviken varje gång hans dåliga humör kommer fram.
Det är då mig och barnen han är sur och spydig emot. Jag har förklarat att han får denna chans , men att om han visar samma sätt så orkar jag inte mera. Jag kanske låter som om allt var hans fel. Och ja, allt annat var bra..förutom då hans små sura utbrott..
Är jag dum om jag går tillbaka till honom innan jag vet om han har förändrats? han säger det, han har lidit alla helvetets kval sedan jag flyttade ifrån honom med barnen för nästan 2 år sedan. Min kärlek svalnar när hans humör visar sig, hur gör vi för att få detta att funka? Jag vill verkligen det..Och han med.. han är medveten o sitt humör och jag ser hur han håller tillbaka. Jag accepterar inte spydigheter mot varken mig eller barnen. Då får det vara,,
Jag tänker att hur han behandlade dig tidigare sannolikt till stor del berodde på hur du tillät honom att behandla dig. Det fråntar honom inte hans ansvar men det är nog inte så enkelt att allt beror på honom. kanske är det något i ert samspel som han inte heller var nöjd med men att han inte hade något konstruktivt sätt att säga det?
Hur ger han kritik emot dig eller barnen idag? Om han nu klarar att ge konstruktiv kritik på ett bra sätt så har han säkert mognat och ändrat sig. Om han aldrig ger kritik så är det nog snarare att han håller tyst för hussämjans skull och det kan ju inte fungera i längden. Varför inte ta en längre semester tillsammans innan ni flyttar ihop igen. Då borde hans nya sätt visa sig tänker jag.
Ha det gott!
2
Jag tänker att hur han behandlade dig tidigare sannolikt till stor del berodde på hur du tillät honom att behandla dig. Det fråntar honom inte hans ansvar men det är nog inte så enkelt att allt beror på honom. kanske är det något i ert samspel som han inte heller var nöjd med men att han inte hade något konstruktivt sätt att säga det?
Hur ger han kritik emot dig eller barnen idag? Om han nu klarar att ge konstruktiv kritik på ett bra sätt så har han säkert mognat och ändrat sig. Om han aldrig ger kritik så är det nog snarare att han håller tyst för hussämjans skull och det kan ju inte fungera i längden. Varför inte ta en längre semester tillsammans innan ni flyttar ihop igen. Då borde hans nya sätt visa sig tänker jag.
Svårt att svara på vad du ska göra, men om han inte slipat bort den saken så har inget ändrats hur ledsen han än är. Att då gå tillbaka till honomn innebär att du tillåter det. Han måste ändra sig innan och göra det på riktigt. Kanske är det så att ni skulle må bra av att be någon utomstående att hjälpa er, alltså en familjeterapeut. Varför är han sur och spydig och kan ni få en relation utan sådant?
Om man tänker på barnen så är det ju ofta så att barn till separerade föräldrar drömmer om att deras föräldrar ska bli ihop igen. Om de då blir det men skiljer sig igen kan det nog vara värre än att bara separera en gång.
Får jag fråga så där lite rättframt så undrar jag om du till någon del går tillbaka till honom för att du inte hittat någon bättre? Som i att man vet vad man har, men inte vad man får, även om det man har inte är särskilt bra.
3
Svårt att svara på vad du ska göra, men om han inte slipat bort den saken så har inget ändrats hur ledsen han än är. Att då gå tillbaka till honomn innebär att du tillåter det. Han måste ändra sig innan och göra det på riktigt. Kanske är det så att ni skulle må bra av att be någon utomstående att hjälpa er, alltså en familjeterapeut. Varför är han sur och spydig och kan ni få en relation utan sådant?
Om man tänker på barnen så är det ju ofta så att barn till separerade föräldrar drömmer om att deras föräldrar ska bli ihop igen. Om de då blir det men skiljer sig igen kan det nog vara värre än att bara separera en gång.
Får jag fråga så där lite rättframt så undrar jag om du till någon del går tillbaka till honom för att du inte hittat någon bättre? Som i att man vet vad man har, men inte vad man får, även om det man har inte är särskilt bra.
Ge det tid och skynda långsamt. Det är bra att ni inte bor tillsammans. Om han vill ändra sig så behöver han förstås öva sig och det kan han inte om ni bor ihop.
Har han sökt någon hjälp för sitt humör?
4
Ge det tid och skynda långsamt. Det är bra att ni inte bor tillsammans. Om han vill ändra sig så behöver han förstås öva sig och det kan han inte om ni bor ihop.
Nej, jag går inte tillbaka för att jag inte hittat någon. Vill inte dejta mera, annars finns det flera intressenter.. Jag vill ha barnens pappa..vi har levt ihop så länge och funkar så bra ihop. Han är stresskänslig, det är då det sura kommer. Han är impulsiv på nåt vis. Spiller barnen ut ett glas mjölk över köksbordet så blir han arg och fräser nåt om att "så där går det när man sitter och leker", eller liknande. Barnen är tonåringar, men en olycka kan ju vara framme ändå. han kan också svära åt dem för små bagateller.
5
Nej, jag går inte tillbaka för att jag inte hittat någon. Vill inte dejta mera, annars finns det flera intressenter.. Jag vill ha barnens pappa..vi har levt ihop så länge och funkar så bra ihop. Han är stresskänslig, det är då det sura kommer. Han är impulsiv på nåt vis. Spiller barnen ut ett glas mjölk över köksbordet så blir han arg och fräser nåt om att "så där går det när man sitter och leker", eller liknande. Barnen är tonåringar, men en olycka kan ju vara framme ändå. han kan också svära åt dem för små bagateller.
Nej det har han inte. Men han har själv sagt att han kan tänka sig att göra det. Han tar dock inte itu med det.
Han kan liksom inte stoppas ina impulser att bli så där tvärt arg. Efter en kort stund är han lika glad som inann. Men då är vi i övriga familjen arga eller ledsna. Han kör en översittarstil mot barnen ibland, mot mig med, men han passar sig noga för det nu. Hans bra sidor är många, men ska man behöva stå ut med sånt här för den sakens skull? Han skämmer bort mig på olika sätt..
6
Nej det har han inte. Men han har själv sagt att han kan tänka sig att göra det. Han tar dock inte itu med det.
Han kan liksom inte stoppas ina impulser att bli så där tvärt arg. Efter en kort stund är han lika glad som inann. Men då är vi i övriga familjen arga eller ledsna. Han kör en översittarstil mot barnen ibland, mot mig med, men han passar sig noga för det nu. Hans bra sidor är många, men ska man behöva stå ut med sånt här för den sakens skull? Han skämmer bort mig på olika sätt..
Ibland kan en del människor skärpa till sig under en period för att sen falla tillbaka i samma mönster... Vem säger att ditt ex inte gör det? Vad får dig att tro att han inte kommer att vara elak mot dig och barnen? Att han inte tappar tålamodet fler gånger och går över gränsen?
För mig låter det osannolikt att han hux flux har ändrat sig. Stävjar man aggressioner så pass mycket och bägaren rinner över en dag, då är det stor sannolikhet att det utbrottet blir ännu värre....
Jag tycker du ska vara väldigt försiktig med att vara för snabb att ta honom tillbaka. Visst, ni har haft en liv tillsammans men vem säger att ni ska ha det igen? Det finns en orsak till att ni splittrade er...
7
Ibland kan en del människor skärpa till sig under en period för att sen falla tillbaka i samma mönster... Vem säger att ditt ex inte gör det? Vad får dig att tro att han inte kommer att vara elak mot dig och barnen? Att han inte tappar tålamodet fler gånger och går över gränsen?
För mig låter det osannolikt att han hux flux har ändrat sig. Stävjar man aggressioner så pass mycket och bägaren rinner över en dag, då är det stor sannolikhet att det utbrottet blir ännu värre....
Jag tycker du ska vara väldigt försiktig med att vara för snabb att ta honom tillbaka. Visst, ni har haft en liv tillsammans men vem säger att ni ska ha det igen? Det finns en orsak till att ni splittrade er...
När jag läser dina nya inlägg och ditt gamla igen så tänker jag att detta är inget han gör sig av med på en kvartsrast. Om jag vore du skulle jag räkna med att detta alltid kommer finnas kvar till någon del. Det är inte så lätt att ändra ett hetsigt humör. Lev tillsammans med honom som särbo något år först och se hur det är. Sedan dubblar du de utbrott med två eftersom det tär mer att bo ihop (även om det också ger mer). Och därefter funderar du på om du kan leva med det. En av orsakerna till ert problem är ju att du blir arg av hans utbrott och att din ilska ligger kvar när hans är över. Ett annat sätt att göra det bättre är att du lär dig att låta ilskan gå över fortare. Det kan vara en enklare väg att gå än att försöka ändra honom.
Ha det gott!
8
När jag läser dina nya inlägg och ditt gamla igen så tänker jag att detta är inget han gör sig av med på en kvartsrast. Om jag vore du skulle jag räkna med att detta alltid kommer finnas kvar till någon del. Det är inte så lätt att ändra ett hetsigt humör. Lev tillsammans med honom som särbo något år först och se hur det är. Sedan dubblar du de utbrott med två eftersom det tär mer att bo ihop (även om det också ger mer). Och därefter funderar du på om du kan leva med det. En av orsakerna till ert problem är ju att du blir arg av hans utbrott och att din ilska ligger kvar när hans är över. Ett annat sätt att göra det bättre är att du lär dig att låta ilskan gå över fortare. Det kan vara en enklare väg att gå än att försöka ändra honom.
Det är inte du som ska få honom att fatta. Han måste fatta själv, och vilja fatta själv. Annars kommer det aldrig att bli någon förändring. Du har lämnat honom en gång pga. hans humör. Om inte det har fått honom att ändra sig, så finns det inget du kan göra. Bo isär tills du känner dig säker på att han verkligen har ändrat sig. Och låt honom ta ansvaret för den förändringen. Det är inte du som ska lära honom - han ska lära sig själv.
12
Det är inte du som ska få honom att fatta. Han måste fatta själv, och vilja fatta själv. Annars kommer det aldrig att bli någon förändring. Du har lämnat honom en gång pga. hans humör. Om inte det har fått honom att ändra sig, så finns det inget du kan göra. Bo isär tills du känner dig säker på att han verkligen har ändrat sig. Och låt honom ta ansvaret för den förändringen. Det är inte du som ska lära honom - han ska lära sig själv.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Jag vill ha barnens pappa..vi har levt ihop så länge och funkar så bra ihop. Han är stresskänslig, det är då det sura kommer. Han är impulsiv på nåt vis. Spiller barnen ut ett glas mjölk över köksbordet så blir han arg och fräser nåt om att "så där går det när man sitter och leker", eller liknande. Barnen är tonåringar, men en olycka kan ju vara framme ändå. han kan också svära åt dem för små bagateller.