....mannens barns sätt att tala till varann.
Dom har oxå haft enorma sammanstötningar som inte liknar nån syskonkärlek jag sett förut. Ibland även med våld. Dom retar varann totalt till gallfeber.
Detta gjorde att denna veckan när jag, mina barn,han och hans barn skulle åka iväg tre dagar var mina rejält osäkra på om dom ville följa med alls.
Mina fajtas, javisst, men det är alltid med nån slags respekt.
Jag kände att jag var tvungen att ta upp det med pappan. Han tog det hårt, men pratade sedan med barnen innan vi åkte. Det har gjort att det varit väldigt lugna och fina dagar på så vis! Häftigt och skönt för alla!
Däremot har det utvecklats en form i vår "Nyfamilj" där jag är den enda som säger nej. Det är ganska mkt tjat så här på sommaren om godis och glass och då säger bara mannen till barnen (mina och hans) :Nä, vi väntar på Camilla så får vi se... eller....vi får väl se.
HAN KAN INTE SÄGA NEJ, så det blir ALLTID jag som får den rollen, vilket gör mig galen!
Detta har tex gällt precis innan middagsdags. Jag har fått fråga honom:-Har du lovat barnen godis?
-Nä, jag sa bara att vi skulle vänta och se vad du sa.
Jag blir den elaka styvmodern.
Igår sa jag ifrån:-Imorgon backar jag totalt så får du sköta snacket. (Egentligen tycker vi nämligen samma, han vill bara inte ha den tråkiga uppgiften).
Det gjorde honom obekväm och idag har han slingrat sig som en halvdöd ål, när jag bara backat undan.
Det tog oss en halvtimme att packa bilen bara för att han inte vågade bestämma hur barnen skulle sitta utan packade om och fixade och trixade för att de skulle få PRECIS som dom ville. Jag stod vid sidan och försökte tycka det var lite kul, det var svårt.
Nån sa:-Föräldrar ska inte vara barnens kompisar, vi ska vara vägledare och gränssättare.
Tror på det, även om jag verkligen värnar kontakten med mina barn!!!
Sedan jamsar han så med dottern, när hon vill honom något ska det alltid viskas och hon pratar ofta som en bäbis (hon är 11,5!!!). Hon har honom lindad runt alla fingrarna....
Jag ser sidor här som jag inte vet om jag kan leva med. Har levt med flera män innan som var glada att jag bestämde ALLT. Jag trodde det var annorlunda denna gången. Han har ju ändå klarat ett liv utan kvinna i 7 år....
....mannens barns sätt att tala till varann.
Dom har oxå haft enorma sammanstötningar som inte liknar nån syskonkärlek jag sett förut. Ibland även med våld. Dom retar varann totalt till gallfeber.
Detta gjorde att denna veckan när jag, mina barn,han och hans barn skulle åka iväg tre dagar var mina rejält osäkra på om dom ville följa med alls.
Mina fajtas, javisst, men det är alltid med nån slags respekt.
Jag kände att jag var tvungen att ta upp det med pappan. Han tog det hårt, men pratade sedan med barnen innan vi åkte. Det har gjort att det varit väldigt lugna och fina dagar på så vis! Häftigt och skönt för alla!
Däremot har det utvecklats en form i vår "Nyfamilj" där jag är den enda som säger nej. Det är ganska mkt tjat så här på sommaren om godis och glass och då säger bara mannen till barnen (mina och hans) :Nä, vi väntar på Camilla så får vi se... eller....vi får väl se.
HAN KAN INTE SÄGA NEJ, så det blir ALLTID jag som får den rollen, vilket gör mig galen!
Detta har tex gällt precis innan middagsdags. Jag har fått fråga honom:-Har du lovat barnen godis?
-Nä, jag sa bara att vi skulle vänta och se vad du sa.
Jag blir den elaka styvmodern.
Igår sa jag ifrån:-Imorgon backar jag totalt så får du sköta snacket. (Egentligen tycker vi nämligen samma, han vill bara inte ha den tråkiga uppgiften).
Det gjorde honom obekväm och idag har han slingrat sig som en halvdöd ål, när jag bara backat undan.
Det tog oss en halvtimme att packa bilen bara för att han inte vågade bestämma hur barnen skulle sitta utan packade om och fixade och trixade för att de skulle få PRECIS som dom ville. Jag stod vid sidan och försökte tycka det var lite kul, det var svårt.
Nån sa:-Föräldrar ska inte vara barnens kompisar, vi ska vara vägledare och gränssättare.
Tror på det, även om jag verkligen värnar kontakten med mina barn!!!
Sedan jamsar han så med dottern, när hon vill honom något ska det alltid viskas och hon pratar ofta som en bäbis (hon är 11,5!!!). Hon har honom lindad runt alla fingrarna....
Jag ser sidor här som jag inte vet om jag kan leva med. Har levt med flera män innan som var glada att jag bestämde ALLT. Jag trodde det var annorlunda denna gången. Han har ju ändå klarat ett liv utan kvinna i 7 år....
När det gäller pappan och dig så får ni väl se till att vara överens utan att du ska ha nån kontroll-roll?? Om du redan tidigt i ett förhållande får ta en roll du inte tycker om, så måste ju DU se till att det blir på annat sätt. Han låter dig ta besluten för att han kan.
När det gäller pappan och dig så får ni väl se till att vara överens utan att du ska ha nån kontroll-roll?? Om du redan tidigt i ett förhållande får ta en roll du inte tycker om, så måste ju DU se till att det blir på annat sätt. Han låter dig ta besluten för att han kan.
OCH! Hur har han varit som pappa innan du kom in i bilden? Har han varit tillåtande, haft färre regler än dig? Att tro att nån ska ändra en invand roll, eller kräva det - det leder nog sällan till nåt bra.
Även den med starka åsikter och en känsla av " så här är rätt att göra" kan behöva släppa efter och tagga ner lite. Oavsett hur man uppfostrar sina barn - tillåtande eller med många regler - så blir de allra, allra flesta väl fungerande vuxna människor i slutändan...
3
OCH! Hur har han varit som pappa innan du kom in i bilden? Har han varit tillåtande, haft färre regler än dig? Att tro att nån ska ändra en invand roll, eller kräva det - det leder nog sällan till nåt bra.
Även den med starka åsikter och en känsla av " så här är rätt att göra" kan behöva släppa efter och tagga ner lite. Oavsett hur man uppfostrar sina barn - tillåtande eller med många regler - så blir de allra, allra flesta väl fungerande vuxna människor i slutändan...
Visst, jag är en kvinna med fasta principer när det gäller att man inte äter godis när som helst och inte precis före middagen. Annars har väl jag oxå insett att man inte kan vara benhård på allt. Det tjänar ingen på.
FIna ord på bloggen du la med här, jag håller med och jag gillar faktiskt egentligen de här barnen väldigt mkt!
Tror att pappan oxå precis har fått upp ögonen för vilka skillnader som finns i de här familjerna och jag är säker på att han reflekterar över det själv.
Hur han var som pappa innan jag kom in i bilden är ju svårt att ta reda på. Men dottern säger bestämt att hennes pappa ALDRIG är sur. Det kan man ju tyda på lite olika vis.
Han har själv gett uttryck för att hans mål har varit att alltid finnas där tillfullo för barnen och se till att de får det dom vill ha.
Det kan man ju oxå tyda på lite olika vis.
Olika är vi nog trots att det till en början såg ut som att vi var väldigt samspelta och stötestenarna kan nog vara betydligt större och värre i både hela och nya familjer än de som vi har.
4
Visst, jag är en kvinna med fasta principer när det gäller att man inte äter godis när som helst och inte precis före middagen. Annars har väl jag oxå insett att man inte kan vara benhård på allt. Det tjänar ingen på.
FIna ord på bloggen du la med här, jag håller med och jag gillar faktiskt egentligen de här barnen väldigt mkt!
Tror att pappan oxå precis har fått upp ögonen för vilka skillnader som finns i de här familjerna och jag är säker på att han reflekterar över det själv.
Hur han var som pappa innan jag kom in i bilden är ju svårt att ta reda på. Men dottern säger bestämt att hennes pappa ALDRIG är sur. Det kan man ju tyda på lite olika vis.
Han har själv gett uttryck för att hans mål har varit att alltid finnas där tillfullo för barnen och se till att de får det dom vill ha.
Det kan man ju oxå tyda på lite olika vis.
Olika är vi nog trots att det till en början såg ut som att vi var väldigt samspelta och stötestenarna kan nog vara betydligt större och värre i både hela och nya familjer än de som vi har.
Jag har inget konstruktivt att komam med annat än att det du beskriver är ett exempel på en anledning itll att jag aldrig i livet skulle ivlja flytta ihop med en man med barn som bor hemma. Dels för tat jag inte är intresserad av att grotta in mitt liv på det viset med nån annans barn, dels för att jag inte vill riskera att mina barn ska få lida för en situation som orsakats av att två vuxna spelar roulette om Kärnfamiljen 2.0.
Min ena syrra är inne på Familj nr 2 med en ny man och två barn med honom, plus att de har varsitt barn från tidigare äktenskap. Och det är massor av sitningar och problem mellan henens äldsta barn och den nye mannen, som är ett socialt hansdikappat pucko, typ, som vill tillämpa 50-talsuppfostring även på det barn som inte är hans. No way att jag skulle vilja riskera något sådant med mina barn...
Som Monka så vist är inne på på bloggen: Om det är problem mellan nye partnern och de barn som aldrig valt den situation de hamnat i så måste man som vuxen inse var problemet ligger: att man kanske inte ska vara i varandras liv så till den milda grad. Det finns andra sätt att ha ett förhållande än att tvinga ihop en familj som inte funkar.
Nej jag tycker inte helelr att barn ska äta godis i tid och otid - och den fighten tar jag med MINA barn. Livet är dock för kort och fyllt av alternativa aktiviteter än att tjata på nån annans ungar. Tycker jag.
7
Jag har inget konstruktivt att komam med annat än att det du beskriver är ett exempel på en anledning itll att jag aldrig i livet skulle ivlja flytta ihop med en man med barn som bor hemma. Dels för tat jag inte är intresserad av att grotta in mitt liv på det viset med nån annans barn, dels för att jag inte vill riskera att mina barn ska få lida för en situation som orsakats av att två vuxna spelar roulette om Kärnfamiljen 2.0.
Min ena syrra är inne på Familj nr 2 med en ny man och två barn med honom, plus att de har varsitt barn från tidigare äktenskap. Och det är massor av sitningar och problem mellan henens äldsta barn och den nye mannen, som är ett socialt hansdikappat pucko, typ, som vill tillämpa 50-talsuppfostring även på det barn som inte är hans. No way att jag skulle vilja riskera något sådant med mina barn...
Som Monka så vist är inne på på bloggen: Om det är problem mellan nye partnern och de barn som aldrig valt den situation de hamnat i så måste man som vuxen inse var problemet ligger: att man kanske inte ska vara i varandras liv så till den milda grad. Det finns andra sätt att ha ett förhållande än att tvinga ihop en familj som inte funkar.
Nej jag tycker inte helelr att barn ska äta godis i tid och otid - och den fighten tar jag med MINA barn. Livet är dock för kort och fyllt av alternativa aktiviteter än att tjata på nån annans ungar. Tycker jag.
Man är inte elak för att man är korrekt. Bete dig på ett rätt sätt och du vinner i längden på det. Ta upp problemen som de är istället för att reta gallfeber på dig över karlns slöhet i vissa aspekter.
Det är både viktigt att acceptera människor (och sig själv) som man är och också att kunna konkretisera det som stör en och se om det finns en logisk mellanväg att gå. Men när du blir galet irriterad så har du redan förlorat slaget.
8
Man är inte elak för att man är korrekt. Bete dig på ett rätt sätt och du vinner i längden på det. Ta upp problemen som de är istället för att reta gallfeber på dig över karlns slöhet i vissa aspekter.
Det är både viktigt att acceptera människor (och sig själv) som man är och också att kunna konkretisera det som stör en och se om det finns en logisk mellanväg att gå. Men när du blir galet irriterad så har du redan förlorat slaget.
Jag tycker du låter jätteklok JAg har också varit enormt pricipfast förr. Och sen hände något mellan mig och min bonusdotter som fick mig att se allt med nya ögon, och sedan dess så tycker jag precis som det står i bloggen. HEnnes pappa och jag är skilda idag men hon betyder mycket för mig ändå, likväl som de bonussöner jag hade efter detta...
Godis när som helst eller innan maten är ju en bra princip, så där tyccker jag att pappan får gå lite på din linje faktiskt. Det är ju omtanke om barnens hälsa i grunden, inte en princip för principens skull... Jag antar det är det där vanliga som behövs: prata mer om det
9
Jag tycker du låter jätteklok JAg har också varit enormt pricipfast förr. Och sen hände något mellan mig och min bonusdotter som fick mig att se allt med nya ögon, och sedan dess så tycker jag precis som det står i bloggen. HEnnes pappa och jag är skilda idag men hon betyder mycket för mig ändå, likväl som de bonussöner jag hade efter detta...
Godis när som helst eller innan maten är ju en bra princip, så där tyccker jag att pappan får gå lite på din linje faktiskt. Det är ju omtanke om barnens hälsa i grunden, inte en princip för principens skull... Jag antar det är det där vanliga som behövs: prata mer om det
Detta forum är grymt. Vilka kloka människor man når här!
Tack för det!
Idag har vi varit tillsammans han, hans barn och jag. Han har flera ggr klagat över och kommenterat att dottern låter så gnällig.
Det är ett tydligt tecken på att han förstått något väldigt nyttigt för hela familjens ve o väl.
Jag kan bara tiga och titta på. Jag bara bekräftade att jag oxå uppmärksammat samma beteende hos min tjej och att jag försökt hjälpa henne att förstå hur hon låter och att det inte alls gynnar henne själv.
Det känns som att han börjat se saker lite nyktrare redan och det känns hoppfullt.
Jag har backat totalt, låter honom ta alla stötar, små som stora med hans barn. Det är väldigt skönt. Det tog tid för mig att fatta att det INTE är min uppgift.
Gladare ikväll! Avgjort!
11
Detta forum är grymt. Vilka kloka människor man når här!
Tack för det!
Idag har vi varit tillsammans han, hans barn och jag. Han har flera ggr klagat över och kommenterat att dottern låter så gnällig.
Det är ett tydligt tecken på att han förstått något väldigt nyttigt för hela familjens ve o väl.
Jag kan bara tiga och titta på. Jag bara bekräftade att jag oxå uppmärksammat samma beteende hos min tjej och att jag försökt hjälpa henne att förstå hur hon låter och att det inte alls gynnar henne själv.
Det känns som att han börjat se saker lite nyktrare redan och det känns hoppfullt.
Jag har backat totalt, låter honom ta alla stötar, små som stora med hans barn. Det är väldigt skönt. Det tog tid för mig att fatta att det INTE är min uppgift.
Gladare ikväll! Avgjort!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
JAg har också varit enormt pricipfast förr. Och sen hände något mellan mig och min bonusdotter som fick mig att se allt med nya ögon, och sedan dess så tycker jag precis som det står i bloggen. HEnnes pappa och jag är skilda idag men hon betyder mycket för mig ändå, likväl som de bonussöner jag hade efter detta...