Undring
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    Undring

    Alla människor vill sannolikt bli älskade för den de är. Men vad ÄR man som människa? Och vad vill man INTE bli äskad för? Social status, ekonomisk oberoende, utseende, sociala färdigheter, anor eller nätverk? Det är svårt att veta när man verkligen är älskad för den människa man är - med både styrkor och brister. Hu vet ni att ni blir älskade för er egen skull och inte för vad ni kan "ge" en annan människa?
  2. 1
    Undring Alla människor vill sannolikt bli älskade för den de är. Men vad ÄR man som människa? Och vad vill man INTE bli äskad för? Social status, ekonomisk oberoende, utseende, sociala färdigheter, anor eller nätverk? Det är svårt att veta när man verkligen är älskad för den människa man är - med både styrkor och brister. Hu vet ni att ni blir älskade för er egen skull och inte för vad ni kan "ge" en annan människa?
  3. Medlem sedan
    May 1998
    #2
    Jag tror att allt du nämner har betydelse... Man blir kär i en människa som består av en hel massa rent personliga egenskaper, men också finns i ett sammanhang som tilltalar och fungerar. Det går inte att helt isolera individen från dess sammanhang. Det är en helhet. Så tror jag...
  4. 2
    Jag tror att allt du nämner har betydelse... Man blir kär i en människa som består av en hel massa rent personliga egenskaper, men också finns i ett sammanhang som tilltalar och fungerar. Det går inte att helt isolera individen från dess sammanhang. Det är en helhet. Så tror jag...
  5. Medlem sedan
    Oct 2011
    #3
    Håller med! Alla delar ingår i det som är en person. Det man inte vill är att bli utvald för bara en av delarna - väl? Och så vill man ju vara älskad... inte att en person beräknande tänker att man kan ha nytta av en eller flera av delarna...
  6. 3
    Håller med! Alla delar ingår i det som är en person. Det man inte vill är att bli utvald för bara en av delarna - väl? Och så vill man ju vara älskad... inte att en person beräknande tänker att man kan ha nytta av en eller flera av delarna...
  7. Medlem sedan
    May 1998
    #4
    Rätt där! Man vill bli älskad för den man är som helhet, trots och tack vare de enskilda egenskaperna, men inte bara för någon enstaka "tillgång". Så är det!
  8. 4
    Rätt där! Man vill bli älskad för den man är som helhet, trots och tack vare de enskilda egenskaperna, men inte bara för någon enstaka "tillgång". Så är det!
  9. Medlem sedan
    Jan 2001
    #5
    Jag funderar också över detta ibland. Det är nog en kombination av olika saker när man älskar varandra och vill leva ihop. Sina barn älskar man väl ofta "precis som de är", dvs man älskar dem även om man inte tycker om det de gör eller hur de är alla gånger. Men sin partner ställer man väl oftast lite högre krav på, tror jag. Jag brukar tänka att när jag känner mig älskad och älskar tillbaka så är det bra, om jag även mår bra i förhållandet. Men jag går ju inte omkring och känner mig störtförälskad hela tiden efter 25 år tillsammans. Ibalnd är jag rätt less på karln, men det går över. Ibland slås jag av hur mycket jag faktiskt älskar honom. Som jag ser det kan man inte förvänta sig att vara helt ovillkorligt älskad av den lever ihop med. Jag tror tvärtom det är viktigt att båda bidrar till ekonomin och att man hjälps åt och kompletterar varandra. Så länge man behandlar varandra väl och trivs ihop tycker jag det är OK att värdera även materiella saker i ett förhållande. OM det var deta du menade. Det är lite svårdefinierat tycker jag. :-)
  10. 5
    Jag funderar också över detta ibland. Det är nog en kombination av olika saker när man älskar varandra och vill leva ihop. Sina barn älskar man väl ofta "precis som de är", dvs man älskar dem även om man inte tycker om det de gör eller hur de är alla gånger. Men sin partner ställer man väl oftast lite högre krav på, tror jag. Jag brukar tänka att när jag känner mig älskad och älskar tillbaka så är det bra, om jag även mår bra i förhållandet. Men jag går ju inte omkring och känner mig störtförälskad hela tiden efter 25 år tillsammans. Ibalnd är jag rätt less på karln, men det går över. Ibland slås jag av hur mycket jag faktiskt älskar honom. Som jag ser det kan man inte förvänta sig att vara helt ovillkorligt älskad av den lever ihop med. Jag tror tvärtom det är viktigt att båda bidrar till ekonomin och att man hjälps åt och kompletterar varandra. Så länge man behandlar varandra väl och trivs ihop tycker jag det är OK att värdera även materiella saker i ett förhållande. OM det var deta du menade. Det är lite svårdefinierat tycker jag. :-)
  11. Liz*
    #6
    Vi är väldigt många saker samtidigt och inte allt är så lätt att se. Om man är åtrådd för något ytligt så märker man det väldigt fort vanligen, det känns falskt. När man står inför en person som har inre styrka och förmåga att älska så står de ut med våra brister och utnyttjar en inte.
  12. 6
    Vi är väldigt många saker samtidigt och inte allt är så lätt att se. Om man är åtrådd för något ytligt så märker man det väldigt fort vanligen, det känns falskt. När man står inför en person som har inre styrka och förmåga att älska så står de ut med våra brister och utnyttjar en inte.
  13. Medlem sedan
    Aug 2004
    #7
    Alla är olika och som alla skriver är det ofta kombinationen som utgör vår personlighet. För att hitta "det rena" egot måste man nog ha varit i en situation där man har förlorat allt och ändå klarat sig - och tack och lov är det inte alla som provar på det, det är inget kul kan jag tyvärr intyga.

    Tänk såhär: det vi anser vara våras bas i livet är det lägsta nivå vi har varit på, det är där vi har fötterna och som vi har rest oss över. Om denna bas innehåller bra jobb, bra hälsa osv. kan det vara svårt att se hur långt ner det egentligen är till ren klippgrund, alltså det totalt basala människovärde.

    Men när man har känt dessa (ganska vassa) stenar under fötterna och kanske legat på dom ett tag vet man ganska väl vad man består av och vad som är viktigt och vad som är småskräp i livet.

    Man kan såklart komma fram till vilka stabil grund man har under sig ändå men det kräver en del grubblande, en hel del faktisk.

    Och ju mer lika grund (värderingar) man står på, ju bättre passar man ihop. Har man fötterna ordentligt på klippgrunden är man per automatik mer tolerant då man kan se bortom all småskit och tjafs och istället fokusera på de viktiga saker.

    Och varför andra älskar en kan man bara sia om, det kan vara personligheten, stabiliteten, pengarna, status eller kombinationen, allt beroende på var de är i deras liv. Då de flesta utvecklas med åldern ändras deras värderingar mer eller mindre varför man inte ska tro att allt är för evigt.

    Men det är bättre att ha förlorat i kärlek än att inte ha älskat alls. Tyvärr dock en mycket klen tröst när man sitter med brustet hjärta.

    Och hur vet man då??? Omöjligt att svara på men kan man se sig i spegeln och konstatera att människan där nog är någon man skulle trivas med tror jag att man har en del av svaret. Kan man inte gilla sig själva, hur skulle andra då kunde?
  14. 7
    Alla är olika och som alla skriver är det ofta kombinationen som utgör vår personlighet. För att hitta "det rena" egot måste man nog ha varit i en situation där man har förlorat allt och ändå klarat sig - och tack och lov är det inte alla som provar på det, det är inget kul kan jag tyvärr intyga.

    Tänk såhär: det vi anser vara våras bas i livet är det lägsta nivå vi har varit på, det är där vi har fötterna och som vi har rest oss över. Om denna bas innehåller bra jobb, bra hälsa osv. kan det vara svårt att se hur långt ner det egentligen är till ren klippgrund, alltså det totalt basala människovärde.

    Men när man har känt dessa (ganska vassa) stenar under fötterna och kanske legat på dom ett tag vet man ganska väl vad man består av och vad som är viktigt och vad som är småskräp i livet.

    Man kan såklart komma fram till vilka stabil grund man har under sig ändå men det kräver en del grubblande, en hel del faktisk.

    Och ju mer lika grund (värderingar) man står på, ju bättre passar man ihop. Har man fötterna ordentligt på klippgrunden är man per automatik mer tolerant då man kan se bortom all småskit och tjafs och istället fokusera på de viktiga saker.

    Och varför andra älskar en kan man bara sia om, det kan vara personligheten, stabiliteten, pengarna, status eller kombinationen, allt beroende på var de är i deras liv. Då de flesta utvecklas med åldern ändras deras värderingar mer eller mindre varför man inte ska tro att allt är för evigt.

    Men det är bättre att ha förlorat i kärlek än att inte ha älskat alls. Tyvärr dock en mycket klen tröst när man sitter med brustet hjärta.

    Och hur vet man då??? Omöjligt att svara på men kan man se sig i spegeln och konstatera att människan där nog är någon man skulle trivas med tror jag att man har en del av svaret. Kan man inte gilla sig själva, hur skulle andra då kunde?
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar