Hur mår ni?
_1205 Majbarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2012
    #1

    Hur mår ni?

    Hoppas ni alla har det bra med era bebisar! Nu när det har gått ett tag sedan vi var gravida och de flesta av oss antagligen varit på efterkontroll hos barnmorskan så tänkte jag höra med er andra hur ni mår i kroppen? Har ni börjat träna än? Själv kan jag fortfarande känna av foglossningarna om jag suttit eller legat i obekväma ställningar en stund, tex på golvet. Precis efter förlossningen hade jag också jätteproblem med urinläckage, men det är helt bra nu. Önskar att någon hade förvarnat om att man kan känna sig helt trasig den första tiden, men att det faktiskt blir bättre. Oftast så läser man ju bara om problemen, men folk är rätt dåliga på att berätta när det löst sig och hur. Funderar också på att ta tag i tränandet på allvar eftersom jag är allmänt svag och har en bebis som växer så det knakar. Hittills har det mest blivit promender och knip. Är det någon som provat mamma-barn gympa? Eller som har tips på ett träningsprogram online som man kan passa på att köra när bebisen sover?
  2. 1
    Hur mår ni? Hoppas ni alla har det bra med era bebisar! Nu när det har gått ett tag sedan vi var gravida och de flesta av oss antagligen varit på efterkontroll hos barnmorskan så tänkte jag höra med er andra hur ni mår i kroppen? Har ni börjat träna än? Själv kan jag fortfarande känna av foglossningarna om jag suttit eller legat i obekväma ställningar en stund, tex på golvet. Precis efter förlossningen hade jag också jätteproblem med urinläckage, men det är helt bra nu. Önskar att någon hade förvarnat om att man kan känna sig helt trasig den första tiden, men att det faktiskt blir bättre. Oftast så läser man ju bara om problemen, men folk är rätt dåliga på att berätta när det löst sig och hur. Funderar också på att ta tag i tränandet på allvar eftersom jag är allmänt svag och har en bebis som växer så det knakar. Hittills har det mest blivit promender och knip. Är det någon som provat mamma-barn gympa? Eller som har tips på ett träningsprogram online som man kan passa på att köra när bebisen sover?
  3. Anonym
    #2
    Hej, allt bra här. Vår lilla dotter kom med planerat snitt den 15 maj. Allt gick jättebra och återhämtade mig snabbt. Lillan tog bröstet på en gång och amningen kom igång bra. Hon går upp stadigt i vikt och är en glad tjej. Hon äter hela tiden. Varje till varannan timme. Ibland kan det gå tre timmar emellan. Hon och jag sover ensamma i ett rum och hon tuttar o äter varje till varannan timme. Sover i egen spjälsäng bredvid mig.
    Själv har jag kommit igång med träningen. Långa promenader varje dag (ungefär en mil) och spinning två gånger i veckan. Så allt borde väl vara frid och fröjd. Men... jag känner mig såå låst. Vet inte hur jag ska beskriva det mer. Jag kan inte göra ngt. Huset förfaller och jag förfaller. Och jag kan inte göra ngt. Vet att det bara är en kort period. Och alla säger att man ska njuta. "Passa på" "Det går så fort". Hmm jag skäms för att jag ibland önskar att den första tiden ska gå lite fortare. Just nu e det extra jobbigt... är jätteförkyld och igår natt sov jag tre timmar. Inatt fick jag iallafall 8 timmars sömn. Dock i avbruten form och från 21.00 till 07.00.
  4. 2
    Hej, allt bra här. Vår lilla dotter kom med planerat snitt den 15 maj. Allt gick jättebra och återhämtade mig snabbt. Lillan tog bröstet på en gång och amningen kom igång bra. Hon går upp stadigt i vikt och är en glad tjej. Hon äter hela tiden. Varje till varannan timme. Ibland kan det gå tre timmar emellan. Hon och jag sover ensamma i ett rum och hon tuttar o äter varje till varannan timme. Sover i egen spjälsäng bredvid mig.
    Själv har jag kommit igång med träningen. Långa promenader varje dag (ungefär en mil) och spinning två gånger i veckan. Så allt borde väl vara frid och fröjd. Men... jag känner mig såå låst. Vet inte hur jag ska beskriva det mer. Jag kan inte göra ngt. Huset förfaller och jag förfaller. Och jag kan inte göra ngt. Vet att det bara är en kort period. Och alla säger att man ska njuta. "Passa på" "Det går så fort". Hmm jag skäms för att jag ibland önskar att den första tiden ska gå lite fortare. Just nu e det extra jobbigt... är jätteförkyld och igår natt sov jag tre timmar. Inatt fick jag iallafall 8 timmars sömn. Dock i avbruten form och från 21.00 till 07.00.
  5. Medlem sedan
    Mar 2012
    #3
    Jo, jag känner igen det där. Det är grymt frustrerande att gå och titta på allt som behöver göras och känna att man antingen inte har tid, inte orkar eller att det helt enkelt inte är genomförbart med en vaken bebis. Ett tips är att försöka ta dagarna som dom kommer och inte planera för mycket. Om jag tänker att jag ska hinna med en massa blir jag bara irriterad och ledsen i slutändan när det inte blir som jag tänkt mig. Det kan bli en halv disk diskad eller två tvättar istället för fem. Men sedan är det klart att det ligger mycket välbefinnande i att ha ordning omkring sig och känna sig fräsch! Grymt att du tränar så bra som du gör! Var stolt över det. Jag har lite svårt att motivera att ta hand om mig lika bra nu som när jag var gravid. Jag är ju liksom bara jag nu Krya på dig!
  6. 3
    Jo, jag känner igen det där. Det är grymt frustrerande att gå och titta på allt som behöver göras och känna att man antingen inte har tid, inte orkar eller att det helt enkelt inte är genomförbart med en vaken bebis. Ett tips är att försöka ta dagarna som dom kommer och inte planera för mycket. Om jag tänker att jag ska hinna med en massa blir jag bara irriterad och ledsen i slutändan när det inte blir som jag tänkt mig. Det kan bli en halv disk diskad eller två tvättar istället för fem. Men sedan är det klart att det ligger mycket välbefinnande i att ha ordning omkring sig och känna sig fräsch! Grymt att du tränar så bra som du gör! Var stolt över det. Jag har lite svårt att motivera att ta hand om mig lika bra nu som när jag var gravid. Jag är ju liksom bara jag nu Krya på dig!
  7. Medlem sedan
    Jan 2008
    #4
    Hej!
    Jo, jag mår bra... Har dock inte varit på återkontroll ännu, men tror att allt kommer se fint ut. Behövde bara sy tre små stygn... Jag tror att magmusklerna hittat tillbaka till varandra, men dom är extremt svaga liksom ryggen... Borde träna mer än jag gör för än så länge är det bara promenader som gäller och den inte ens varje dag. Har 5kg kvar till inskrivningsvikten, så jag hetsar inte upp mig. :-)

    Axel växer också så det knakar. 2 månader på fredag och i tisdags förra veckan vägde han 6400g på 60 cm. I morgon har vi 2-månaderskontroll på BVC. Hoppas det går bra där...

    Axel är också snuttig nu och kan ligga i timmar om han får. Ibland funkar det att ta bort honom från tutten och ibland inte. Det kan vara en utvecklingsfas och jag ska fråga dom på BVC om det i morgon...
  8. 4
    Hej!
    Jo, jag mår bra... Har dock inte varit på återkontroll ännu, men tror att allt kommer se fint ut. Behövde bara sy tre små stygn... Jag tror att magmusklerna hittat tillbaka till varandra, men dom är extremt svaga liksom ryggen... Borde träna mer än jag gör för än så länge är det bara promenader som gäller och den inte ens varje dag. Har 5kg kvar till inskrivningsvikten, så jag hetsar inte upp mig. :-)

    Axel växer också så det knakar. 2 månader på fredag och i tisdags förra veckan vägde han 6400g på 60 cm. I morgon har vi 2-månaderskontroll på BVC. Hoppas det går bra där...

    Axel är också snuttig nu och kan ligga i timmar om han får. Ibland funkar det att ta bort honom från tutten och ibland inte. Det kan vara en utvecklingsfas och jag ska fråga dom på BVC om det i morgon...
  9. Anonym
    #5
    Usch jag känner mig som världens sämsta mamma. Dottern är så gnällig o missnöjd. Det enda som duger är att jag går runt med henne. Har väl gått en timme nu blir både arg o ledsen när det blir så här. Vet inte om jag pallar detta. Kommer på mig själv att bara längta tills hon blir större så jag slipper känna mig så låst. Så typiskt att hon ska bli så här när mannen är borta också. Inge kul för sonen (12) att se mig va ledsen. Han försöker hjälpa till, men det e ju inte så lätt för honom Usch känner mig hemsk, men mina armar o min rygg går ju snart av och jag är rädd o skäms för att jag har så dåligt tålamod. hur faan orkar andra?
  10. 5
    Usch jag känner mig som världens sämsta mamma. Dottern är så gnällig o missnöjd. Det enda som duger är att jag går runt med henne. Har väl gått en timme nu blir både arg o ledsen när det blir så här. Vet inte om jag pallar detta. Kommer på mig själv att bara längta tills hon blir större så jag slipper känna mig så låst. Så typiskt att hon ska bli så här när mannen är borta också. Inge kul för sonen (12) att se mig va ledsen. Han försöker hjälpa till, men det e ju inte så lätt för honom Usch känner mig hemsk, men mina armar o min rygg går ju snart av och jag är rädd o skäms för att jag har så dåligt tålamod. hur faan orkar andra?
  11. Medlem sedan
    Oct 2011
    #6
    Hej,
    Min Essy föddes med planerat snitt den 14 maj. Jag tyckte det var rätt så jobbigt, var deppig och grät mycket i början, men det har blivit bättre nu. Hade innan födseln problem med bl a bäcken och korsrygg. Detta blev värre efter födseln, vilket kom som en ovälkommen överraskning. Det innebär att promenader gör mer skada än nytta, fortfarande bör jag inte gå långa sträckor och fort, och att jag i träningsväg inte kan göra så mycket mer än bäckenbottenövningar. Att vara så pass låst som man är, deppig och även uttråkad stundtals har gjort att jag dessutom vräkt i mig choklad. Har därför bara gått ner fem kilo sen födseln (gick upp 15 totalt). Trodde inte jag skulle bry mig så mkt om det, men tycker det känns skitjobbigt att inte komma i några kläder och fortfarande se gravid ut. Men jag hoppas det ger med sig över tid.

    Det jag däremot är väldigt glad över med facit i hand är att Essy inte gick upp riktigt som hon skulle och att vi därför delvis gav henne mjölk med flaska så att hon skulle få i sig den snabbt och med mindre ansträngning. Jag har fortsatt att pumpa ut mjölk så det finns i frysen och innebär att maken kan ta hand om henne om jag vill hitta på något när han inte jobbar. Plus att han har kunnat ta henne ibland så att jag fått sova. Det är och har varit guld värt! Vi fick även tips om att ersättning tar längre tid att smälta och att de därför brukar hålla sig mätta längre, så vi började ge henne ett ersättningsmål till natten, vilket har fungerat jättebra. Hon får det fortfarande ibland och då passar jag på att mjölka ur och frysa in. Kanske kan vara ett tips för er som känner er låsta och har barn som fortfarande äter hela tiden. Trots detta känner jag mig stundtals väldigt låst så jag kan verkligen förstå att det måste vara jättejobbigt när matning hela tiden ska ske så ofta som var och varannan timme. Och även jag har känt att första tiden gärna får gå lite fortare… och fått lite dåligt samvete. Men egentligen så tycker jag inte det är fel eller konstigt. Olika människor uppskattar nog olika faser mer och andra mindre.

    En sak jag tycker är superbesvärlig nu är att Essy sedan en tid tillbaka inte längre gillar att åka vagn. Det verkar som att hon framförallt blir uttråkad av det. Funkar lite bättre när det är mulet eller jag kan gå i skuggan och ha sufletten nerfälld så hon ser träd mm. Men det gör att det alltid tar emot att ta sig ut, även om jag gör det ändå. Och ofta blir det snabb hemgång igen.

    Till Anonym som känner sig som världens sämsta mamma: Fy fan vad jobbigt! Det kommer förstås gå över men är ju lika jobbigt i stunden ändå, och framförallt när du är själv med ytterligare ett barn. Kanske är det en viss utvecklingsfas, vet inte hur gammal dottern är? Jag har haft mycket hjälp och glädje av boken Att växa och upptäcka världen, t ex genom tips på vad som vanligtvis intresserar de små i olika perioder. Det har gjort att jag har kunnat stimulera dottern på ett sätt som fått henne att trivas bättre. (Boken är slutsåld hos förlaget, jag köpte den via Tradera. Ni kan också kolla den här länken, där huvuddragen i boken är kraftigt kondenserade: http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html) Men sen ska man ju också komma ihåg att ibland är det inget som hjälper, och det handlar inte om att man är en bra eller dålig förälder. Tycker det här citatet säger det fint: “The important concepts to remember are that when you try to comfort your baby, your baby learns that someone cares about his/her distress and is coming to help. That's the second step (after feeding) in learning to trust the parent and the world in general. It doesn't actually matter if you can fix the problem for the baby, just that you're there soothing and being with the baby. For parents, it's the first of many times you get to discover that there are problems that don't have solutions, and that walking through the challenge is what turns you into a parent, even if you can't "solve" it.” (Taget från: : http://www.askmoxie.org/2006/10/qa_the_witching.html).

    När det gäller din 12-åriga son kanske du kan prata med honom och förklara att det inte är något konstigt att du är ledsen och att det känns jobbigt ibland, att det är så för många föräldrar men kommer att gå över. Och att du förstår att det är jobbigt för honom också och att inte heller det är fel eller konstigt.
    /Anna
  12. 6
    Hej,
    Min Essy föddes med planerat snitt den 14 maj. Jag tyckte det var rätt så jobbigt, var deppig och grät mycket i början, men det har blivit bättre nu. Hade innan födseln problem med bl a bäcken och korsrygg. Detta blev värre efter födseln, vilket kom som en ovälkommen överraskning. Det innebär att promenader gör mer skada än nytta, fortfarande bör jag inte gå långa sträckor och fort, och att jag i träningsväg inte kan göra så mycket mer än bäckenbottenövningar. Att vara så pass låst som man är, deppig och även uttråkad stundtals har gjort att jag dessutom vräkt i mig choklad. Har därför bara gått ner fem kilo sen födseln (gick upp 15 totalt). Trodde inte jag skulle bry mig så mkt om det, men tycker det känns skitjobbigt att inte komma i några kläder och fortfarande se gravid ut. Men jag hoppas det ger med sig över tid.

    Det jag däremot är väldigt glad över med facit i hand är att Essy inte gick upp riktigt som hon skulle och att vi därför delvis gav henne mjölk med flaska så att hon skulle få i sig den snabbt och med mindre ansträngning. Jag har fortsatt att pumpa ut mjölk så det finns i frysen och innebär att maken kan ta hand om henne om jag vill hitta på något när han inte jobbar. Plus att han har kunnat ta henne ibland så att jag fått sova. Det är och har varit guld värt! Vi fick även tips om att ersättning tar längre tid att smälta och att de därför brukar hålla sig mätta längre, så vi började ge henne ett ersättningsmål till natten, vilket har fungerat jättebra. Hon får det fortfarande ibland och då passar jag på att mjölka ur och frysa in. Kanske kan vara ett tips för er som känner er låsta och har barn som fortfarande äter hela tiden. Trots detta känner jag mig stundtals väldigt låst så jag kan verkligen förstå att det måste vara jättejobbigt när matning hela tiden ska ske så ofta som var och varannan timme. Och även jag har känt att första tiden gärna får gå lite fortare… och fått lite dåligt samvete. Men egentligen så tycker jag inte det är fel eller konstigt. Olika människor uppskattar nog olika faser mer och andra mindre.

    En sak jag tycker är superbesvärlig nu är att Essy sedan en tid tillbaka inte längre gillar att åka vagn. Det verkar som att hon framförallt blir uttråkad av det. Funkar lite bättre när det är mulet eller jag kan gå i skuggan och ha sufletten nerfälld så hon ser träd mm. Men det gör att det alltid tar emot att ta sig ut, även om jag gör det ändå. Och ofta blir det snabb hemgång igen.

    Till Anonym som känner sig som världens sämsta mamma: Fy fan vad jobbigt! Det kommer förstås gå över men är ju lika jobbigt i stunden ändå, och framförallt när du är själv med ytterligare ett barn. Kanske är det en viss utvecklingsfas, vet inte hur gammal dottern är? Jag har haft mycket hjälp och glädje av boken Att växa och upptäcka världen, t ex genom tips på vad som vanligtvis intresserar de små i olika perioder. Det har gjort att jag har kunnat stimulera dottern på ett sätt som fått henne att trivas bättre. (Boken är slutsåld hos förlaget, jag köpte den via Tradera. Ni kan också kolla den här länken, där huvuddragen i boken är kraftigt kondenserade: http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html) Men sen ska man ju också komma ihåg att ibland är det inget som hjälper, och det handlar inte om att man är en bra eller dålig förälder. Tycker det här citatet säger det fint: “The important concepts to remember are that when you try to comfort your baby, your baby learns that someone cares about his/her distress and is coming to help. That's the second step (after feeding) in learning to trust the parent and the world in general. It doesn't actually matter if you can fix the problem for the baby, just that you're there soothing and being with the baby. For parents, it's the first of many times you get to discover that there are problems that don't have solutions, and that walking through the challenge is what turns you into a parent, even if you can't "solve" it.” (Taget från: : http://www.askmoxie.org/2006/10/qa_the_witching.html).

    När det gäller din 12-åriga son kanske du kan prata med honom och förklara att det inte är något konstigt att du är ledsen och att det känns jobbigt ibland, att det är så för många föräldrar men kommer att gå över. Och att du förstår att det är jobbigt för honom också och att inte heller det är fel eller konstigt.
    /Anna
  13. Medlem sedan
    Oct 2011
    #7
    Hej,
    Min Essy föddes med planerat snitt den 14 maj. Jag tyckte det var rätt så jobbigt, var deppig och grät mycket i början, men det har blivit bättre nu. Hade innan födseln problem med bl a bäcken och korsrygg. Detta blev värre efter födseln, vilket kom som en ovälkommen överraskning. Det innebär att promenader gör mer skada än nytta, fortfarande bör jag inte gå långa sträckor och fort, och att jag i träningsväg inte kan göra så mycket mer än bäckenbottenövningar. Att vara så pass låst som man är, deppig och även uttråkad stundtals har gjort att jag dessutom vräkt i mig choklad. Har därför bara gått ner fem kilo sen födseln (gick upp 15 totalt). Trodde inte jag skulle bry mig så mkt om det, men tycker det känns skitjobbigt att inte komma i några kläder och fortfarande se gravid ut. Men jag hoppas det ger med sig över tid.

    Det jag däremot är väldigt glad över med facit i hand är att Essy inte gick upp riktigt som hon skulle och att vi därför delvis gav henne mjölk med flaska så att hon skulle få i sig den snabbt och med mindre ansträngning. Jag har fortsatt att pumpa ut mjölk så det finns i frysen och innebär att maken kan ta hand om henne om jag vill hitta på något när han inte jobbar. Plus att han har kunnat ta henne ibland så att jag fått sova. Det är och har varit guld värt! Vi fick även tips om att ersättning tar längre tid att smälta och att de därför brukar hålla sig mätta längre, så vi började ge henne ett ersättningsmål till natten, vilket har fungerat jättebra. Hon får det fortfarande ibland och då passar jag på att mjölka ur och frysa in. Kanske kan vara ett tips för er som känner er låsta och har barn som fortfarande äter hela tiden. Trots detta känner jag mig stundtals väldigt låst så jag kan verkligen förstå att det måste vara jättejobbigt när matning hela tiden ska ske så ofta som var och varannan timme. Och även jag har känt att första tiden gärna får gå lite fortare… och fått lite dåligt samvete. Men egentligen så tycker jag inte det är fel eller konstigt. Olika människor uppskattar nog olika faser mer och andra mindre.

    En sak jag tycker är superbesvärlig nu är att Essy sedan en tid tillbaka inte längre gillar att åka vagn. Det verkar som att hon framförallt blir uttråkad av det. Funkar lite bättre när det är mulet eller jag kan gå i skuggan och ha sufletten nerfälld så hon ser träd mm. Men det gör att det alltid tar emot att ta sig ut, även om jag gör det ändå. Och ofta blir det snabb hemgång igen.

    Till Anonym som känner sig som världens sämsta mamma: Fy fan vad jobbigt! Det kommer förstås gå över men är ju lika jobbigt i stunden ändå, och framförallt när du är själv med ytterligare ett barn. Kanske är det en viss utvecklingsfas, vet inte hur gammal dottern är? Jag har haft mycket hjälp och glädje av boken Att växa och upptäcka världen, t ex genom tips på vad som vanligtvis intresserar de små i olika perioder. Det har gjort att jag har kunnat stimulera dottern på ett sätt som fått henne att trivas bättre. (Boken är slutsåld hos förlaget, jag köpte den via Tradera. Ni kan också kolla den här länken, där huvuddragen i boken är kraftigt kondenserade: http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html) Men sen ska man ju också komma ihåg att ibland är det inget som hjälper, och det handlar inte om att man är en bra eller dålig förälder. Tycker det här citatet säger det fint: “The important concepts to remember are that when you try to comfort your baby, your baby learns that someone cares about his/her distress and is coming to help. That's the second step (after feeding) in learning to trust the parent and the world in general. It doesn't actually matter if you can fix the problem for the baby, just that you're there soothing and being with the baby. For parents, it's the first of many times you get to discover that there are problems that don't have solutions, and that walking through the challenge is what turns you into a parent, even if you can't "solve" it.” (Taget från: : http://www.askmoxie.org/2006/10/qa_the_witching.html).

    När det gäller din 12-åriga son kanske du kan prata med honom och förklara att det inte är något konstigt att du är ledsen och att det känns jobbigt ibland, att det är så för många föräldrar men kommer att gå över. Och att du förstår att det är jobbigt för honom också och att inte heller det är fel eller konstigt.
    /Anna
  14. 7
    Hej,
    Min Essy föddes med planerat snitt den 14 maj. Jag tyckte det var rätt så jobbigt, var deppig och grät mycket i början, men det har blivit bättre nu. Hade innan födseln problem med bl a bäcken och korsrygg. Detta blev värre efter födseln, vilket kom som en ovälkommen överraskning. Det innebär att promenader gör mer skada än nytta, fortfarande bör jag inte gå långa sträckor och fort, och att jag i träningsväg inte kan göra så mycket mer än bäckenbottenövningar. Att vara så pass låst som man är, deppig och även uttråkad stundtals har gjort att jag dessutom vräkt i mig choklad. Har därför bara gått ner fem kilo sen födseln (gick upp 15 totalt). Trodde inte jag skulle bry mig så mkt om det, men tycker det känns skitjobbigt att inte komma i några kläder och fortfarande se gravid ut. Men jag hoppas det ger med sig över tid.

    Det jag däremot är väldigt glad över med facit i hand är att Essy inte gick upp riktigt som hon skulle och att vi därför delvis gav henne mjölk med flaska så att hon skulle få i sig den snabbt och med mindre ansträngning. Jag har fortsatt att pumpa ut mjölk så det finns i frysen och innebär att maken kan ta hand om henne om jag vill hitta på något när han inte jobbar. Plus att han har kunnat ta henne ibland så att jag fått sova. Det är och har varit guld värt! Vi fick även tips om att ersättning tar längre tid att smälta och att de därför brukar hålla sig mätta längre, så vi började ge henne ett ersättningsmål till natten, vilket har fungerat jättebra. Hon får det fortfarande ibland och då passar jag på att mjölka ur och frysa in. Kanske kan vara ett tips för er som känner er låsta och har barn som fortfarande äter hela tiden. Trots detta känner jag mig stundtals väldigt låst så jag kan verkligen förstå att det måste vara jättejobbigt när matning hela tiden ska ske så ofta som var och varannan timme. Och även jag har känt att första tiden gärna får gå lite fortare… och fått lite dåligt samvete. Men egentligen så tycker jag inte det är fel eller konstigt. Olika människor uppskattar nog olika faser mer och andra mindre.

    En sak jag tycker är superbesvärlig nu är att Essy sedan en tid tillbaka inte längre gillar att åka vagn. Det verkar som att hon framförallt blir uttråkad av det. Funkar lite bättre när det är mulet eller jag kan gå i skuggan och ha sufletten nerfälld så hon ser träd mm. Men det gör att det alltid tar emot att ta sig ut, även om jag gör det ändå. Och ofta blir det snabb hemgång igen.

    Till Anonym som känner sig som världens sämsta mamma: Fy fan vad jobbigt! Det kommer förstås gå över men är ju lika jobbigt i stunden ändå, och framförallt när du är själv med ytterligare ett barn. Kanske är det en viss utvecklingsfas, vet inte hur gammal dottern är? Jag har haft mycket hjälp och glädje av boken Att växa och upptäcka världen, t ex genom tips på vad som vanligtvis intresserar de små i olika perioder. Det har gjort att jag har kunnat stimulera dottern på ett sätt som fått henne att trivas bättre. (Boken är slutsåld hos förlaget, jag köpte den via Tradera. Ni kan också kolla den här länken, där huvuddragen i boken är kraftigt kondenserade: http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html) Men sen ska man ju också komma ihåg att ibland är det inget som hjälper, och det handlar inte om att man är en bra eller dålig förälder. Tycker det här citatet säger det fint: “The important concepts to remember are that when you try to comfort your baby, your baby learns that someone cares about his/her distress and is coming to help. That's the second step (after feeding) in learning to trust the parent and the world in general. It doesn't actually matter if you can fix the problem for the baby, just that you're there soothing and being with the baby. For parents, it's the first of many times you get to discover that there are problems that don't have solutions, and that walking through the challenge is what turns you into a parent, even if you can't "solve" it.” (Taget från: : http://www.askmoxie.org/2006/10/qa_the_witching.html).

    När det gäller din 12-åriga son kanske du kan prata med honom och förklara att det inte är något konstigt att du är ledsen och att det känns jobbigt ibland, att det är så för många föräldrar men kommer att gå över. Och att du förstår att det är jobbigt för honom också och att inte heller det är fel eller konstigt.
    /Anna
  15. Medlem sedan
    Jan 2008
    #8
    Det är väldigt vanligt att de blir "klängiga" mellan de olika utvecklingsfaserna och i den är åldern kommer en sådan. De vill snutta mycket och länge, vara vid bröstet eller i famnen osv.... min son är likadan.... det är väldigt frustrerande när man inte orkar längre. Jag har en bärsele som han får hänga i, det funkar bra.

    Tips! Appen "The wonder weeks" köpte jag för 11 spänn och det var sååå skönt att läsa om utvecklingsfaser och vad som händer, vad man kan göra för att hjälpa barnet osv.

    KRAM!
  16. 8
    Det är väldigt vanligt att de blir "klängiga" mellan de olika utvecklingsfaserna och i den är åldern kommer en sådan. De vill snutta mycket och länge, vara vid bröstet eller i famnen osv.... min son är likadan.... det är väldigt frustrerande när man inte orkar längre. Jag har en bärsele som han får hänga i, det funkar bra.

    Tips! Appen "The wonder weeks" köpte jag för 11 spänn och det var sååå skönt att läsa om utvecklingsfaser och vad som händer, vad man kan göra för att hjälpa barnet osv.

    KRAM!
  17. Medlem sedan
    Jan 2008
    #9
    Vilket fint citat! Det ska jag ta med mig och försöka minnas när det är jobbigt och jag inte kan trösta min pojke! Tack!
  18. 9
    Vilket fint citat! Det ska jag ta med mig och försöka minnas när det är jobbigt och jag inte kan trösta min pojke! Tack!
  19. Medlem sedan
    Sep 2011
    #10
    Selma föddes med akut snitt för drygt 3 månader sedan.
    Jag mår fint, ärret är läkt nu äntligen.
    Har dock inte kommit igång med träningen ännu. Selma har inte velat ligga i vagn förut utan vi har burit henne i bärsjal och bärsele (vilken räddning detta är för rygg, händer och axlar).
    Nu först verkar hon finna sig i det, så idag gick jag en runda på ca 5 km och hoppas kunna göra detta varje dag.
    Var hos naprapaten förra veckan och fick magövningar, väldigt lätta, som jag har börjat göra. (ligga på rygg och suga in naveln)
    Jag har tappat mina gravkilon, men jag var stor redan innan så jag hoppas bli av med lite extra nu när jag ammar. Magen ser fortfarande ut som om jag vore gravid..:/

    Min man har varit långledig över sommaren och började jobba idag. Så jag har inte kännt mig så låst ännu.
    Tänkte gå på öppna förskolan och mammagrupp för att träffa lite folk om dagarna.
  20. 10
    Selma föddes med akut snitt för drygt 3 månader sedan.
    Jag mår fint, ärret är läkt nu äntligen.
    Har dock inte kommit igång med träningen ännu. Selma har inte velat ligga i vagn förut utan vi har burit henne i bärsjal och bärsele (vilken räddning detta är för rygg, händer och axlar).
    Nu först verkar hon finna sig i det, så idag gick jag en runda på ca 5 km och hoppas kunna göra detta varje dag.
    Var hos naprapaten förra veckan och fick magövningar, väldigt lätta, som jag har börjat göra. (ligga på rygg och suga in naveln)
    Jag har tappat mina gravkilon, men jag var stor redan innan så jag hoppas bli av med lite extra nu när jag ammar. Magen ser fortfarande ut som om jag vore gravid..:/

    Min man har varit långledig över sommaren och började jobba idag. Så jag har inte kännt mig så låst ännu.
    Tänkte gå på öppna förskolan och mammagrupp för att träffa lite folk om dagarna.
  21. Medlem sedan
    Jul 2009
    #11
    Eline blir 4 månader idag, vad tiden går! Jag mår bra, trött är jag ju så klart för det blir inte så mycket sömn, men annars känns det bra. Går promenader varje dag och så gör jag plankan för att få platt mage igen. Men så mycket annan träning hinns inte med. Jag har ju en två-åring också och med en två-åring och en bebis så blir det inte direkt någon tid över för att träna. Har 4 kilo kvar att gå ner, men jag kommer i mina vanliga kläder nu så jag känner ingen panik över det.

    Eline är en mycket glad och nöjd bebis och väldigt lätt att ha och göra med. Det sägs ju att tvåan ofta är mycket enklare än ettan och så har det verkligen varit för oss. Storasyster skrek massor när hon var bebis, vägrade åka vagn, krånglade på kvällarna osv så jag vet vad ni går igenom ni som har det tufft. Men det blir bättre och bättre ju äldre det blir, så håll ut!
  22. 11
    Eline blir 4 månader idag, vad tiden går! Jag mår bra, trött är jag ju så klart för det blir inte så mycket sömn, men annars känns det bra. Går promenader varje dag och så gör jag plankan för att få platt mage igen. Men så mycket annan träning hinns inte med. Jag har ju en två-åring också och med en två-åring och en bebis så blir det inte direkt någon tid över för att träna. Har 4 kilo kvar att gå ner, men jag kommer i mina vanliga kläder nu så jag känner ingen panik över det.

    Eline är en mycket glad och nöjd bebis och väldigt lätt att ha och göra med. Det sägs ju att tvåan ofta är mycket enklare än ettan och så har det verkligen varit för oss. Storasyster skrek massor när hon var bebis, vägrade åka vagn, krånglade på kvällarna osv så jag vet vad ni går igenom ni som har det tufft. Men det blir bättre och bättre ju äldre det blir, så håll ut!
  23. Medlem sedan
    Mar 2012
    #12
    Jag antar att den första tiden kan vara väldigt olika och får känslan av att de som säger att den är så fin och att man ska ta vara på den kanske egentligen glömt hur det var? Jag håller med om att allt blir bättre hela tiden. Det är nästan så att jag kan märka skillnad vecka för vecka nu. Jag mår bra, Plutten mår bra och livet har börjat fungera. Mycket för att han kan vara själv på golvet lite längre stunder nu, men också för att det finns fler saker som han faktiskt tycker är kul att göra som att duscha, titta i spegeln, fingerramsor osv. Tittut förstår han inte alls än. Om jag lägger en filt över huvudet så tittar han ut mot hallen för att se om jag är där. Vad leker ni med era barn? Jag kör på spädbarnsmassage också. Det gillar han ibland och ibland inte, men det känns fint att det sysselsätter oss ett tag. Innan jag fick barn tänkte jag på allt praktiskt kring bebisar. Rutiner, byta blöja, mat och så. Inte hade jag föreställt mig gångerna vi skulle ligga i sängen och skratta tillsammans, men dom gör allt slit så himla värt det! Jag tränar styrka hemma nu förutom promenaderna. Inte för viktens skull utan för att bålen, ryggen och axlarna ska orka med. Är väldigt instabil och känner att om jag snubblar så finns inte riktigt orken att räta upp kroppen där. Kör ett hemmasnickrat program med knip, suga in naveln, plankan och lite övningar med bebis som tyngd. En annan sak jag lagt märke till är hur mycket mer känslig jag själv är för sömnbrist. Om jag sover för lite blir jag mycket lättare irriterad och less på dagarna. Förstår inte hur jag skulle orka detta om Plutten inte sov så bra som han gör. Men hörrni, tänk på nästa sommar! Då har vi små parvlar som förhoppningsvis sover hela nätter och äter mat så att vi inte behöver amma hela tiden! Och kan stappla runt i gräset!
  24. 12
    Jag antar att den första tiden kan vara väldigt olika och får känslan av att de som säger att den är så fin och att man ska ta vara på den kanske egentligen glömt hur det var? Jag håller med om att allt blir bättre hela tiden. Det är nästan så att jag kan märka skillnad vecka för vecka nu. Jag mår bra, Plutten mår bra och livet har börjat fungera. Mycket för att han kan vara själv på golvet lite längre stunder nu, men också för att det finns fler saker som han faktiskt tycker är kul att göra som att duscha, titta i spegeln, fingerramsor osv. Tittut förstår han inte alls än. Om jag lägger en filt över huvudet så tittar han ut mot hallen för att se om jag är där. Vad leker ni med era barn? Jag kör på spädbarnsmassage också. Det gillar han ibland och ibland inte, men det känns fint att det sysselsätter oss ett tag. Innan jag fick barn tänkte jag på allt praktiskt kring bebisar. Rutiner, byta blöja, mat och så. Inte hade jag föreställt mig gångerna vi skulle ligga i sängen och skratta tillsammans, men dom gör allt slit så himla värt det! Jag tränar styrka hemma nu förutom promenaderna. Inte för viktens skull utan för att bålen, ryggen och axlarna ska orka med. Är väldigt instabil och känner att om jag snubblar så finns inte riktigt orken att räta upp kroppen där. Kör ett hemmasnickrat program med knip, suga in naveln, plankan och lite övningar med bebis som tyngd. En annan sak jag lagt märke till är hur mycket mer känslig jag själv är för sömnbrist. Om jag sover för lite blir jag mycket lättare irriterad och less på dagarna. Förstår inte hur jag skulle orka detta om Plutten inte sov så bra som han gör. Men hörrni, tänk på nästa sommar! Då har vi små parvlar som förhoppningsvis sover hela nätter och äter mat så att vi inte behöver amma hela tiden! Och kan stappla runt i gräset!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar