Nätdejting igen

[Anonym]

Hjälp en okunnig! Hur vet man att någon är seriös? När ni träffade rätt, hur visste ni det egentligen när allt ni hade var en bild och mail? Jag försöker lita på magkänslan och hoppas den leder mig rätt. Enklast med dem som bara vill ha sex, dom kan man vänligt avsluta kontakt med innan man börjat. Förvånande många unga killar som vill dejta äldre tjejer jag blev lite förvånad över det fenomenet.

Jag tänker använda tålamodet. Om personen tröttnar för att han inte får snabba svar eller inte orkar hålla kontakt över tid så var han nog inget för mig. Finns ett par stycken trevliga som det känns bra att skriva med. Men jag är ändå osäker på om det här fungerar för mig, många därute som är hemskt otåliga. De ska ha snabb utdelning på allt. Själv väntar jag gärna något dygn innan jag bestämt mig för att svara, om jag då hinner få mess i en gnällig ton under tiden så avskriver han sig själv så att säga.
Varför har folk så bråttom hela tiden? Brinner det i knutarna eller

[Anonym]

Ja du... I början vet man ju inte om den andre är seriös överhuvudtaget. Jag har stött på många killar på nätet som sagt sig vara seriösa sen när man börjar skala av mer och mer, lägger ihop 2 och 2 så har det visats sig många gånger att de redan har någon sambo men sexlivet är dåligt, att de har älskarinna och vill utöka, eller helt enkelt rusar de in i förhållande för snabbt för att de inte hittat sig själva ens.

Jag håller med dig i att vänta något dygn med mailen. Man kan ju inte sitta 24/7 vid en dator för oftast har man jobb och kanske barn att ta hand om.

Jag var faktiskt så fräck så jag hade dubbla nick på några sajter. Dels för att se om killen jag skrev till sen var seriös när det hade utvecklats mer. Sen fanns det måååånga som skrev samma mail till alla brudar. Fick nämligen kopia av exakt samma mail av en kille och t.om. exakt samma stavningsfel i mailet.. De killarna dissade jag direkt!! Har man inte mer fantasi och de har en "färdig mall" då kan det vara. Jag är unik och vill ha unika mail

Finns den riktige där, så väntar han

[luddtussen]

En bild och ett mail? Visste om det var "rätt"? Det vet man ju inte alls. "Rätt" i vilken mening då? Långsiktigt förhållande låter det iofs som du menar. Men det vet man ju inte förrän efter ett tag. Man vet det ju inte på mail eller bild.

Om man får en massa gnälliga mail, krav på att svara eller grinighet för att man inte svarar, eller för att man är för "elitistisk" eller vad det nu kan vara. Det är ju skitbra, då är det ju bara att avfärda dem, de är åtminstone _inte_ rätt. Såklart man inte behöver svara på en gång. Om man nu är två människor som faktiskt passar ihop, har samma rytm, är på samma våglängd, då kommer ju frekvensen för när man svarar passa den andre personen perfekt.

Man känner ju när man tycker något verkar intressant eller inte. Ofta verkar det ju som om folk ska övertyga sig, rationellt, om att de de inte tycker verkar intressant intuitivt, _är_ intressant. Hittar på skäl att övertyga sig om att träffa någon de inte alls egentligen har lust att träffa.

Nej, man ska gå på dejt och vara nyfiken på den man ska träffa, allt annat är dumt. Sen får man förstås inte vara harig heller, inte försöka räkna ut allt i förväg.

[Anonym]

Tycker du ger ett rätt bra svar. Känslan av nyfikenhet är viktig tänker jag. Jag kan visst messa mycket och svara snabbt som blixten - om jag är i en relation med den personen! Men en person jag bytt ett, eller fåtal mail med, då blir jag jättekonstig om den personen ska ha snabba svar och stressar mig. Vi har ju inte ens setts!
Det jag hoppas på är att hitta en själsfrände och varför inte, konstigare saker har väl hänt i vår värld. Om han finns där så trivs han kanske inte heller ute på dejtingsidorna egentligen, så det kan ju bli min utslagsfråga

[Anonym]

En färidg mall det tyckte han var praktiskt och bra förstås. Det är lite det jag känner av, att det är shopping på forumen nåja, jag ger det en chans, kan ju vara ett bra sätt att träffa folk, bli vänner osv om mr X finns där så är det en bonus.

[mariamed4]

Jag tror inte man kan veta om det är rätt bara på bild och mail. Jag tror man måste träffas irl för att veta om det känns bra för om det är rätt eller inte är svårt att veta nånsin. Att det känns rätt här och nu är ju lätt, men att veta att det är rätt för resten av livet, det tror jag inte alls på.

[mariamed4]

Oj, det tror jag är fel sätt att gå in på nätdejting. Jag har en kompis som verkligen hoppas på att hitta den rätta och hon har massor med krav exakt hur han ska vara, vad han ska vara intresserad av och hur han ska se ut. Hon hittade den perfekta killen på alla sätt, men han hade fel utseende så hon avfärdade honom utan att ha ses för hon kunde inte tända på killar med den hårfärgen (typ).
Jag tror man får se nätdejting som ett nöje helt enkelt. Man kanske träffar trevliga människor man gillar att umgås med och i värsta fall så har man slösat bort ett par timmar av sin tid.

[Anonym]

Aha, ja sådan är då inte jag. Ful, halt eller lytt spelar ingen roll det är inte det jag menar med själsfrände. Mer av att han ser mig på riktigt, och jag honom. Vi kan bekräfta varandras unika sätt, tycka om det vi ser, vilja ha mer av varandra och massor av ömsesidig respekt! I bland känner jag mig inte sedd i en relation, känner att jag är mycket större än vad han uppfattar äh, svårt att förklara! Det är det inre som ska klicka och inte det yttre. men jag är speciell tror jag
Vet inte heller om nätdejting är min grej men å andra sidan, man kan träffas över en kundvagn också, alla sätt är bra. För mig är nätdejting inte ett nöje i sig själv.

[mariamed4]

Jag tror risken att bli sårad är mycket större om man i varje dejt går in med förhoppningen att, han kan vara den rätta, varje gång. Det ser jag hos min vän. Hon kastar in alla sina känslor i varje dejt. Även om hon säger att den här gången ska hon vara rädd om sig så visar det sig varje gång att hon blir dökär.
Jag tror bara man behöver vara lite mer rädd om sig om man faktiskt väljer att börja dejta seriöst (alltså gå ut och aktivt dejta).
Sen har jag även nån solskenshistoria i min närhet där han träffat kvinnan i sitt liv och de båda är lika förälskade och glada över att ha träffats. De är verkligen i fas med varandra och allt det där som du beskriver. De älskar den andre för att den andre är just den person den är med positiva och negativa egenskaper. Ett stöd för varandra i vardagen samtidigt som de gör sina egna grejer och är glada för den andres aktiviteter.

[Anonym]

Jag tror jag får formulera om frågan. jag undrar inte hur man vet att han är Prinsen, utan hur gör man sitt urval för vilka man ska träffa på riktigt. Jag tror jag menade att hur vet man att det inte sitter en komplett idiot bakom skärmen som vill stalka mig resten av livet eller styckmörda mig Dom jag ska träffa, det är skönt om det är vettiga, normala och seriösa personer. Men jag antar att man måste lita på att säger de sig vara seriösa så är det så, dom som bara vill ha sex brukar inte smussla med det heller. Sedan är ju livet en risk, man kan aldrig veta vem som vill en illa och vem som vill en väl. Men jag har ganska utvecklade tentakler och känner av människor så det ska nog gå bra. Hoppas jag. Fin berättelse om dina vänner!

[Anonym]

Nätdejting som social aktivitet menar du, ja varför inte?
En vän till mig sa att jag skule se det som att gå på anställningsintervjuer. Du får inte eller vill inte ens ha alla jobb du söker, men du övar upp din sociala kompetens
Ah, jag är sådan som älskar djupa och äkta relationer, säger inte att jag inte kan träffa rätt på nätet men mest troligt är han väl någon annanstans så vi träffas på arbetet eller i Konsumkön Spännande att göra ett försök i alla fall.

[mariamed4]

Det vet man inte, men jag skulle gissa på att det är väldigt få styckmördare. Jag tror fortfarande på att träffas så snart som möjligt. Jag tror att de som verkligen är skumma är såpass manipulativa så om man mailar med dem för länge så har de en redan i sitt nät innan man träffats och man låter bli att lägga märke till varningssignaler.

[luddtussen]

Min erfarenhet av nätdejting är att när man kommit så långt så att man har lust att träffas (man har ju verkligen inte lust att träffa alla som skriver), så har ens naturliga filter jobbat och de man träffar är normala, vanliga män utan stalker-egenskaper. Jag har inte träffat, IRL, en enda "galning". Jag har inte varit intresserad av alla, har det visat sig på första dejten då, men då har det ju ändå varit roliga, bra, män. Inga konstiga, knäppskallar.

Om du vet med dig att du själv är en vettig person, som inte har knasiga relationer till folk i bakgrunden, så tycker jag du kan lita på dig själv att avgöra när det verkar ok att träffas. Och att det är ok män att träffa.

[mariamed4]

Istället för att gå en kurs i nåt i förhoppning att träffa nån man gillar.

[erikastockholm]

Hej,

En nyfiken fråga läser du deras meddelande och väntar därefter ett dygn med att svara? Och de kan se att du läst det? Det tycker jag låter hemskt oartigt. Jag skulle tolka det som motparten tyckte jag skrev något fel eller att han tappat intresset. Men jag kanske missförstod dig? Självklart kan man ju skriva jag är lite upptagen nu svarar senare. Men att vänta ett dygn bara för att... Tycker att det låter som du inte borde skriva alls då om killen känns så ointressant för dig.

[erikastockholm]

Glömde svara på din fråga om hur man vet om någon är seriös. Helt lätt är det inte men vad har han för profil? Vad strålar den ut? Är han ärlig med vad han gör och vad han tycker om saker? Vill han bara ha sex så kan han ju hålla med dig om allt. Han ljuger sannolikt också om andra dejter. Berättar han tillräckligt om sig själv att du skulle kunna identifiera honom? Är han upptagen så är han nog verkligt hemlighetsfull och saknar bilder. Skriver han detaljer om sina barn, sina syskon eller sina föräldrar? Känner du att hans historia om hur länge han varit singel håller? Skriver han meddelanden till dig som svarar på dina? Läser han det du skriver?

[Anonym]

Oj! Ja man kan tolka det som ointresse kanske? Men för mig är ett dygn ingen tid alls, om vi säger 1-2 veckor så är det ointresse. Som i morse, jag fick ett underbart svar en kille, jag fick tårar i ögonen. (Hur kan ha uppfattat så mycket av mig och mina känslor på några få rader så han kan svara så exakt och kärleksfullt?) Jag måste smälta det ett tag innan jag svarar, kanske ända till i morgon i bland svarar jag snabbt, t.ex en kille i närheten som sände mig mobilnumret, sitt msn inlogg samt löfte att inte börja terrorisera mig. Fint och rakt på sak, han ville ses. jag svarade snabbt att jag inte kunde men att jag uppskattar intresset men om vi redan etablerat en konversation så tycker jag om att känna in det han skrivit, smälta det och sedan svara. plus att jag har barn hemma och ett jobb om han då lessnar medan jag gick och grunnade på hans svar, det är ju tråkigt men då lever vi i olika rytm så är det bara.
Jag spelar inga spel, jag avskyr att "spela spelet" om det var det du syftade på

[Anonym]

Många bra tips, tack för det samma som i vanliga livet alltså, ler åt det där att dom håller med om allt. Åh, det har man varit med om

[Annita]

Vore jag den där killen som hade skrivit så gulligt till dig, så skulle jag nog känna mig väldigt osäker om det tog dig ett dygn att svara. Du kan väl svara typ det du skrev här, "tack för ditt underbara mejl, jag ska svara lite bättre senare"?

Ja, jag hade tolkat det som ointresse. Även om det inte stämmer från din sida. Skriver ni väldigt långa mejl då, eller? Eller är det bara några rader?

Men visst, hittar du någon som tänker och funkar precis som du när det gäller svarstid, då är du verkligen att gratulera! Då är ni nog verkligen på samma mentala våglängd!

Jag tänker att det inte handlar om att "spela spelet", utan om respekt och artighet...! Men du kan ju vara väldigt tydlig mot dem du är uppriktigt intresserad av, och förklara att det här är så du fungerar. Det är också respektfullt!

[erikastockholm]

Om jag vore du skulle jag skriva i profilen att jag är sådan eller vara tydlig med det första kontakten. Då slipper du göra killarna ledsna eller irriterade över detta.

Jag ser det mer som om man säger hej till någon på krogen och de tar tio minuter på sig att svara medan de spanar på andra. Så känns det för mig om någon inte svarar. Det känns som jag var den minst intressanta som skrev till honom och att han därför inte orkade svara. Att han egentligen väntade meddelande ifrån någon annan och att mitt har mindre prioritet. En annan sak är att man inte alltid orkar gå in och läsa. För mig är det nog viktigt att inte vara något andrahandsval.

Intressant att höra vad vi alla är olika.