Är så osäker :(
Kärlek & relationer
  1. **
    #1

    Är så osäker :(

    Det här blir långt, hoppas att någon orkar läsa...

    Jag har träffat en kille. Jag är skitglad, han är verkligen toppen! Han är fin på alla sätt och vis. Men jag är så osäker så jag blir galen! Vi träffades på nätet på en lördag och började prata. Kvällen efter åkte mina barn på semester och dagen efter skulle han på semester så vi beslöt oss för att träffas några timmar. Han ville inte släppa mig när vi kramades hej då. Han ringde mig när han kom hem och vi pratade i flera timmar till klockan 4 på natten.

    På semestern så messades det hej vilt. Han saknade mig osv. När han kom hem träffades vi, han sov kvar här och vi hade det verkligen urmysigt. Efter det kom mina barn hem från semestern hos pappa och det var min tur att ha dom i två veckor. En dag kom han hit när barnen sov och satt här till mitt i natten.

    I måndags kom han hit på dagen och fikade, han kallar mig sötnos och hjärtat och på kvällen kom han hit igen för att hämta en sak och då hade han med sig sin brorsa. Han kallar mig flickvän och pussar mig framför brorsan. Han fick träffa mina barn då (enbart som kompisar för det var akut med grejen han skulle hämta så han kunde inte vänta tills dom var hos pappa) och har sen dess pratat om hur fina dom är och hur mysigt det var osv (senast igår).

    Jag borde ju vara skitglad, eller hur? MEN jag bryter ihop inombords. Förut fick jag massor med sms och vi pratade i flera timmar varje dag. Nu pratar vi en stund mitt på dagen (jag har återgått till vardagen igen med jobb och hämtningar och lämningar på dagis/fritids) och skickar kanske nått sms var på kvällen. Oftast är det bara jag som skickar ett sms.

    Rent logiskt så förstår jag ju att han inte skickar sms sent på kvällarna längre då han vet att jag ska upp och jobba och att han heller inte ringer på kvällstid då det nu är viktigt med läggningar och sånt eftersom vi alla ska upp. Men ändå kan jag inte låta bli att undra? Är det här över nu? Jag har blivit bränd 3 ggr senaste 6 månaderna och jag blir så jäkla osäker. Nu är jag barnledig i helgen men han vet inte om vi kan träffas. Det är hans sista semesterhelg och han hade planer sen innan så det är ju verkligen inte konstigt att han inte kan. Grejen är bara den att nu åker han tillbaka till den stad där han jobbar än så länge och sen ska han ha sin son så vi kommer inte kunna träffas på ytterligare två veckor och jag kommer att gå under innan dess...

    Rent logiskt så vet jag ju att man inte måste skicka massor med sms (vi snackar 1000 sms på en månad, därför känns det lite dåligt att det nu är typ ett om dagen), man måste inte prata massor varje dag. Men jag är så osäker på mig själv. Jag vill bli bekräftad hela tiden och han är bevisligen inte sån som gör det. Jag vet att han är mån om sin fritid och det visste jag från dag ett då han berättade om det direkt. Jag vet att han är sån men ändå blir jag rädd. Jag litar på att han inte gör något med någon annan, jag är bara rädd att han ska tröttna! Å andra sidan är det ju han som inte kan träffas för det mesta...

    Eftersom jag har barnen på heltid förutom varannan helg så finns det inte så många tillfällen. Men visst låter det inte jätteonormalt att man bara pratar en gång per dag och skickar något eller några sms? Jag har inget intresse att sitta som ett plåster på honom och jag skickar inte sms och ringer i parti och minut. Jag blir osäker på det med, hur ofta är för mycket och hur sällan är för lite? Hur fan får man bort den här osäkerheten egentligen? Några tips?

    Rörigt, långt och egentligen inga frågor men jag var tvungen att få ur mig allt...
  2. 1
    Är så osäker :( Det här blir långt, hoppas att någon orkar läsa...

    Jag har träffat en kille. Jag är skitglad, han är verkligen toppen! Han är fin på alla sätt och vis. Men jag är så osäker så jag blir galen! Vi träffades på nätet på en lördag och började prata. Kvällen efter åkte mina barn på semester och dagen efter skulle han på semester så vi beslöt oss för att träffas några timmar. Han ville inte släppa mig när vi kramades hej då. Han ringde mig när han kom hem och vi pratade i flera timmar till klockan 4 på natten.

    På semestern så messades det hej vilt. Han saknade mig osv. När han kom hem träffades vi, han sov kvar här och vi hade det verkligen urmysigt. Efter det kom mina barn hem från semestern hos pappa och det var min tur att ha dom i två veckor. En dag kom han hit när barnen sov och satt här till mitt i natten.

    I måndags kom han hit på dagen och fikade, han kallar mig sötnos och hjärtat och på kvällen kom han hit igen för att hämta en sak och då hade han med sig sin brorsa. Han kallar mig flickvän och pussar mig framför brorsan. Han fick träffa mina barn då (enbart som kompisar för det var akut med grejen han skulle hämta så han kunde inte vänta tills dom var hos pappa) och har sen dess pratat om hur fina dom är och hur mysigt det var osv (senast igår).

    Jag borde ju vara skitglad, eller hur? MEN jag bryter ihop inombords. Förut fick jag massor med sms och vi pratade i flera timmar varje dag. Nu pratar vi en stund mitt på dagen (jag har återgått till vardagen igen med jobb och hämtningar och lämningar på dagis/fritids) och skickar kanske nått sms var på kvällen. Oftast är det bara jag som skickar ett sms.

    Rent logiskt så förstår jag ju att han inte skickar sms sent på kvällarna längre då han vet att jag ska upp och jobba och att han heller inte ringer på kvällstid då det nu är viktigt med läggningar och sånt eftersom vi alla ska upp. Men ändå kan jag inte låta bli att undra? Är det här över nu? Jag har blivit bränd 3 ggr senaste 6 månaderna och jag blir så jäkla osäker. Nu är jag barnledig i helgen men han vet inte om vi kan träffas. Det är hans sista semesterhelg och han hade planer sen innan så det är ju verkligen inte konstigt att han inte kan. Grejen är bara den att nu åker han tillbaka till den stad där han jobbar än så länge och sen ska han ha sin son så vi kommer inte kunna träffas på ytterligare två veckor och jag kommer att gå under innan dess...

    Rent logiskt så vet jag ju att man inte måste skicka massor med sms (vi snackar 1000 sms på en månad, därför känns det lite dåligt att det nu är typ ett om dagen), man måste inte prata massor varje dag. Men jag är så osäker på mig själv. Jag vill bli bekräftad hela tiden och han är bevisligen inte sån som gör det. Jag vet att han är mån om sin fritid och det visste jag från dag ett då han berättade om det direkt. Jag vet att han är sån men ändå blir jag rädd. Jag litar på att han inte gör något med någon annan, jag är bara rädd att han ska tröttna! Å andra sidan är det ju han som inte kan träffas för det mesta...

    Eftersom jag har barnen på heltid förutom varannan helg så finns det inte så många tillfällen. Men visst låter det inte jätteonormalt att man bara pratar en gång per dag och skickar något eller några sms? Jag har inget intresse att sitta som ett plåster på honom och jag skickar inte sms och ringer i parti och minut. Jag blir osäker på det med, hur ofta är för mycket och hur sällan är för lite? Hur fan får man bort den här osäkerheten egentligen? Några tips?

    Rörigt, långt och egentligen inga frågor men jag var tvungen att få ur mig allt...
  3. Medlem sedan
    Apr 2012
    #2
    Killar är ju jägare, även om det är en trist könsrollstämpel så tycker jag att det stämmer alltsomoftast. Och jag känner igen mig i känslan av osäkerhet, men tycker att du ska försöka prata med honom om det. Inte kring sms:en utan bara hur du känner, utan att anklaga.
  4. 2
    Killar är ju jägare, även om det är en trist könsrollstämpel så tycker jag att det stämmer alltsomoftast. Och jag känner igen mig i känslan av osäkerhet, men tycker att du ska försöka prata med honom om det. Inte kring sms:en utan bara hur du känner, utan att anklaga.
  5. **
    #3
    Ja jag har funderat på om jag ska prata med honom men jag vet inte vad jag ska säga. Han har ju berättat att hans fritid är viktig för honom. Jag börjar undra om det helt enkelt är så att nu känner han sig säker på att han har fångat mig och då behöver han inte lägga ner lika mycket tid på att få mig. För mig är det helt okej för jag har inget behov av att sms:a 200 sms/dag heller. Men just att inte veta är ju skitjobbigt.

    Om han kommer hit i helgen ändå så ska jag försöka prata med honom. Jag är dock rädd för att fråga vart vi står för att han har sagt till mig att när hans son försökte fixa en dejt till honom sa han till den tjejen att han inte är singel så han ser sig inte som singel längre, om jag då frågar kanske han blir ledsen eller nått. Jag är så rädd att göra fel... Vi passar så bra, ingen av oss vill ha fler barn och ingen av oss är intresserade att just nu ha något annat än ett särboförhållande då vår privata tid är viktig för oss.

    Jag tror att det är tiden som spökar lite. Jag har haft tre lite seriösare dejter och alla tre dejtade jag med i en månad innan jag fick ett sms att det var kört. I förrgår var det en månad sen vi träffades så just nu känns det som att jag bara väntar på att det ska ta slut...
  6. 3
    Ja jag har funderat på om jag ska prata med honom men jag vet inte vad jag ska säga. Han har ju berättat att hans fritid är viktig för honom. Jag börjar undra om det helt enkelt är så att nu känner han sig säker på att han har fångat mig och då behöver han inte lägga ner lika mycket tid på att få mig. För mig är det helt okej för jag har inget behov av att sms:a 200 sms/dag heller. Men just att inte veta är ju skitjobbigt.

    Om han kommer hit i helgen ändå så ska jag försöka prata med honom. Jag är dock rädd för att fråga vart vi står för att han har sagt till mig att när hans son försökte fixa en dejt till honom sa han till den tjejen att han inte är singel så han ser sig inte som singel längre, om jag då frågar kanske han blir ledsen eller nått. Jag är så rädd att göra fel... Vi passar så bra, ingen av oss vill ha fler barn och ingen av oss är intresserade att just nu ha något annat än ett särboförhållande då vår privata tid är viktig för oss.

    Jag tror att det är tiden som spökar lite. Jag har haft tre lite seriösare dejter och alla tre dejtade jag med i en månad innan jag fick ett sms att det var kört. I förrgår var det en månad sen vi träffades så just nu känns det som att jag bara väntar på att det ska ta slut...
  7. Medlem sedan
    Jul 2002
    #4
    Jag håller med om att han låter som den typen som roas mest av jakten. Med det är det inte sagt att han inte är intresserad längre, utan bara nu känner han att det är säkert coh behöver inte anstränga sig lika mycket för att få ditt intresse.
    Var det så att han var den drivande från början och du mest svarade på hans sms eller har det varit du som varit ganska drivande hela vägen, men han var mer engagerad i början?
    Jag skulle nog ge det lite tid och se vart det tar vägen, men ställa in mig lite på att det nog inte blev så mycket mer.

    Jag skulle våga påstå att de killar som är mest drivande och uppvaktande sådär i början just är de som roas av själva jakten (om jag tittar på de som dejtar kring mig), medan de som vill satsa mer seriöst är räddare för att bli sårade och därför är lite försiktigare i början.
  8. 4
    Jag håller med om att han låter som den typen som roas mest av jakten. Med det är det inte sagt att han inte är intresserad längre, utan bara nu känner han att det är säkert coh behöver inte anstränga sig lika mycket för att få ditt intresse.
    Var det så att han var den drivande från början och du mest svarade på hans sms eller har det varit du som varit ganska drivande hela vägen, men han var mer engagerad i början?
    Jag skulle nog ge det lite tid och se vart det tar vägen, men ställa in mig lite på att det nog inte blev så mycket mer.

    Jag skulle våga påstå att de killar som är mest drivande och uppvaktande sådär i början just är de som roas av själva jakten (om jag tittar på de som dejtar kring mig), medan de som vill satsa mer seriöst är räddare för att bli sårade och därför är lite försiktigare i början.
  9. **
    #5
    Vi har varit rätt lika i drivet hela tiden. Grejen är ju dessutom att jag vet att han är stressad just nu och har varit hela sommaren. Han planerar att flytta till min stad (han r uppväxt här och det här har varit planerat länge från hans sida) och då kanske han inte kommer att kunna ha sin son varannan vecka längre. Han har ingen bra plats att bo på i den andra staden där han jobbar. Han vantrivs som fan på jobbet men måste börja jobba på måndag igen. Han hittar ingen nytt jobb här i min stad och han har problem med sonens mamma.

    Jag vet ju att han kanske bara leker med mig men jag hoppas ju att så inte är fallet. Jag skulle bli galen om jag för fjärde gången på ett halvår blir lekt med! Jag orkar liksom inte mer... Jag vill fråga honom men å andra sidan vill jag inte anklaga honom på något sätt! Sen vet man ju aldrig när vi kan träffas eftersom han egentligen har planer den här helgen... Blä, det här med dejtande är skit
  10. 5
    Vi har varit rätt lika i drivet hela tiden. Grejen är ju dessutom att jag vet att han är stressad just nu och har varit hela sommaren. Han planerar att flytta till min stad (han r uppväxt här och det här har varit planerat länge från hans sida) och då kanske han inte kommer att kunna ha sin son varannan vecka längre. Han har ingen bra plats att bo på i den andra staden där han jobbar. Han vantrivs som fan på jobbet men måste börja jobba på måndag igen. Han hittar ingen nytt jobb här i min stad och han har problem med sonens mamma.

    Jag vet ju att han kanske bara leker med mig men jag hoppas ju att så inte är fallet. Jag skulle bli galen om jag för fjärde gången på ett halvår blir lekt med! Jag orkar liksom inte mer... Jag vill fråga honom men å andra sidan vill jag inte anklaga honom på något sätt! Sen vet man ju aldrig när vi kan träffas eftersom han egentligen har planer den här helgen... Blä, det här med dejtande är skit
  11. Medlem sedan
    Jul 2002
    #6
    Ja, det är det. Dejtande kan verka kul och spännande, men mest är det bara svajjiga känslor. Om han mår skit så skulle jag nog anta att hans dämpining beror på det och inte för han tappat intresset för dig. Det är tufft att uppvakta nån samtidigt som man mår pest. Andas djupt och låt det visa sig åt vilket håll det tar vägen.
  12. 6
    Ja, det är det. Dejtande kan verka kul och spännande, men mest är det bara svajjiga känslor. Om han mår skit så skulle jag nog anta att hans dämpining beror på det och inte för han tappat intresset för dig. Det är tufft att uppvakta nån samtidigt som man mår pest. Andas djupt och låt det visa sig åt vilket håll det tar vägen.
  13. Medlem sedan
    Aug 2007
    #7
    Nu är det ju längesen jag var kär, så jag har aldrig upplevt kärleksbubblan under "sms-eran"... Och för mig låter det _jätte_jobbigt att hålla på och messa flera hundra gånger om dan. Och att prata en gång om dan låter fullt tillräckligt.

    Jag tycker, på det du skriver, att han verkar seriös och som en jättetrevlig man. Och att nu när vardan infinner sig, med jobb och barn, så finns inte tiden att hålla på och messa som ni gjorde på semestern. Det känns respektfullt att han inte messar hela kvällarna när du har barnen. Jag dejtade en kille ett tag som var ganska speciell, och han messade väldigt mycket och blev sur när jag inte svarade direkt. Det stressade mig jättemycket. (för att förtydliga: jag var inte kär i honom och gick inte och väntade på att han skulle messa, men han var besatt av mig och vi var inte på samma våglängd helt enkelt...)

    Att du känner dig osäker har säkert väldigt mycket med att göra att du blivit bränd det senaste halvåret. Jag tycker att du ska prata med honom om det, utan att anklaga förstås. Men berätta hur du känner och varför du är rädd och osäker. Det är aldrig fel.
  14. 7
    Nu är det ju längesen jag var kär, så jag har aldrig upplevt kärleksbubblan under "sms-eran"... Och för mig låter det _jätte_jobbigt att hålla på och messa flera hundra gånger om dan. Och att prata en gång om dan låter fullt tillräckligt.

    Jag tycker, på det du skriver, att han verkar seriös och som en jättetrevlig man. Och att nu när vardan infinner sig, med jobb och barn, så finns inte tiden att hålla på och messa som ni gjorde på semestern. Det känns respektfullt att han inte messar hela kvällarna när du har barnen. Jag dejtade en kille ett tag som var ganska speciell, och han messade väldigt mycket och blev sur när jag inte svarade direkt. Det stressade mig jättemycket. (för att förtydliga: jag var inte kär i honom och gick inte och väntade på att han skulle messa, men han var besatt av mig och vi var inte på samma våglängd helt enkelt...)

    Att du känner dig osäker har säkert väldigt mycket med att göra att du blivit bränd det senaste halvåret. Jag tycker att du ska prata med honom om det, utan att anklaga förstås. Men berätta hur du känner och varför du är rädd och osäker. Det är aldrig fel.
  15. Medlem sedan
    Aug 2007
    #8
    Ditt svar till mariamed4 förklarar ju ännu mer tycker jag, han har fullt upp omkring sig och är stressad minst sagt. Inte konstigt om han känner sig splittrad!
  16. 8
    Ditt svar till mariamed4 förklarar ju ännu mer tycker jag, han har fullt upp omkring sig och är stressad minst sagt. Inte konstigt om han känner sig splittrad!
  17. Anonym
    #9
    Jag har den erfarenheten att magkänslan man har oftast stämmer. Nu känner du en djupare oro för vad ni egentligen har tillsammans. När jag känt den oron så har jag försökt tala mig själv till rätta, lugna mig själv och tänka att vi behöver ju inte ha kontakt hela tiden, allt kan vara bra ändå. Sedan visar det sig oftast att det rinner ut i sanden och att han svalnat. Och det var det som jag känt av. Det här med män och jakt, tyvärr så fungerar dom flesta män så. Ju mer svårfångat byte, desto mer intensiv jakt, men när dom nått fram så var dom inte intresserade av en äkta relation. Sedan kan dom i vissa fall återuppta jakten för att man vänder ryggen till och går, sedan upprepas det hela, han svalnar när han fångat in tjejen igen. Jättetråkigt om jag har rätt, hoppas jag har fel. När man blir bränd så får man ägna lite tid åt att gråta, älska, glömma och förlåta....och inte bli bitter. Det finns män som vill mer än bara jaga, som förstår att vara rädd om tjejer. Tröstkram!
  18. 9
    Jag har den erfarenheten att magkänslan man har oftast stämmer. Nu känner du en djupare oro för vad ni egentligen har tillsammans. När jag känt den oron så har jag försökt tala mig själv till rätta, lugna mig själv och tänka att vi behöver ju inte ha kontakt hela tiden, allt kan vara bra ändå. Sedan visar det sig oftast att det rinner ut i sanden och att han svalnat. Och det var det som jag känt av. Det här med män och jakt, tyvärr så fungerar dom flesta män så. Ju mer svårfångat byte, desto mer intensiv jakt, men när dom nått fram så var dom inte intresserade av en äkta relation. Sedan kan dom i vissa fall återuppta jakten för att man vänder ryggen till och går, sedan upprepas det hela, han svalnar när han fångat in tjejen igen. Jättetråkigt om jag har rätt, hoppas jag har fel. När man blir bränd så får man ägna lite tid åt att gråta, älska, glömma och förlåta....och inte bli bitter. Det finns män som vill mer än bara jaga, som förstår att vara rädd om tjejer. Tröstkram!
  19. **
    #10
    I lördags så pratade vi och jag frågade om vi kunde träffas i veckan och då berättade han om allt han planerat och att han inte kunde lova något. Han sa då att det inte hade varit hans plan att träffa någon ny innan semestern. Jag sa att vår tid skulle komma och det höll han med om, flera ggr har han sagt att det kanske är lite lite nu i början men är det rätt har vi ju många år på oss att vara tillsammans och det stämmer ju.

    För kanske två veckor sen pratade vi i telefonen hela natten och då sa han att anledningen till att han ville träffa mig innan semestern var för han förstod att jag inte skulle vänta på honom hela semestern. Han ville bara träffas för jag lät så perfekt. Jag vill tro honom men vågar man? Ja, jag får vänta och se. Man måste väl våga för att vinna!
  20. 10
    I lördags så pratade vi och jag frågade om vi kunde träffas i veckan och då berättade han om allt han planerat och att han inte kunde lova något. Han sa då att det inte hade varit hans plan att träffa någon ny innan semestern. Jag sa att vår tid skulle komma och det höll han med om, flera ggr har han sagt att det kanske är lite lite nu i början men är det rätt har vi ju många år på oss att vara tillsammans och det stämmer ju.

    För kanske två veckor sen pratade vi i telefonen hela natten och då sa han att anledningen till att han ville träffa mig innan semestern var för han förstod att jag inte skulle vänta på honom hela semestern. Han ville bara träffas för jag lät så perfekt. Jag vill tro honom men vågar man? Ja, jag får vänta och se. Man måste väl våga för att vinna!
  21. **
    #11
    Visst låter det jobbigt med så många sms? Just där och då tyckte jag att en 150 sms/dag inte var något annat än roligt, nu skulle jag inte palla med det, ungarna skulle inte få någon tid alls... Våra liv skiljer sig ganska mycket. Han har massor med kompisar och umgås mycket med folk, jag sitter oftast hemma med mina barn då jag alltid har dom. För mig finns massor med tid att fundera och tänka medan han sällan är hemma i lugn och ro Han avslutar ju fortfarande alla sms med Puss! och säger fortfarande puss i telefonen och kallar mig som sagt fortfarande för gumman, hjärtat och allt sånt. Jag försöker att koncentrera mig på det och jag måste nog inse att det är rätt "onormalt" att skicka massor med sms och ringa och prata 3-4 timmar/dag, speciellt när man har barn, det är nog mer "normalt" som det är nu
  22. 11
    Visst låter det jobbigt med så många sms? Just där och då tyckte jag att en 150 sms/dag inte var något annat än roligt, nu skulle jag inte palla med det, ungarna skulle inte få någon tid alls... Våra liv skiljer sig ganska mycket. Han har massor med kompisar och umgås mycket med folk, jag sitter oftast hemma med mina barn då jag alltid har dom. För mig finns massor med tid att fundera och tänka medan han sällan är hemma i lugn och ro Han avslutar ju fortfarande alla sms med Puss! och säger fortfarande puss i telefonen och kallar mig som sagt fortfarande för gumman, hjärtat och allt sånt. Jag försöker att koncentrera mig på det och jag måste nog inse att det är rätt "onormalt" att skicka massor med sms och ringa och prata 3-4 timmar/dag, speciellt när man har barn, det är nog mer "normalt" som det är nu
  23. **
    #12
    Ja, jag får hoppas att det inte bara var en jakt. Han har ju sagt hur gärna han ville ha mig, att han inte trodde han skulle ha en chans på en andra dejt för jag var så läcker och det tyckte han inte att han var osv. MEN om han bara är ute efter jakten var ju det ett sätt att fånga mig. Han har pratat med sin mamma om mig och jag har träffat hans brorsa. Han har pratat om att mamman till hans barn kommer att hata mig (hon hatar alla han träffar) och att han snart kommer att vilja träffa mitt ex för en fika och lära känna honom eftersom han ska finnas där för mina barn. Allt låter så seriöst men ja, jakten kanske gör att han säger allt sånt?

    Å andra sidan har han i vuxen ålder bara långa förhållanden bakom sig (eller det vet jag ju inte säkert men jag måste ju någonstans lita på det han säger). Mina vänner säger att det är första gången jag dejtat någon som dom tycker att det känns bra med. Han avbröt sin semester med kompisarna tidigt för han absolut ville träffa mig innan hans son kom. Men det kan ju också vara ett steg i jakten. Jag får helt enkelt fortsätta att hoppas och så får vi se vart det leder
  24. 12
    Ja, jag får hoppas att det inte bara var en jakt. Han har ju sagt hur gärna han ville ha mig, att han inte trodde han skulle ha en chans på en andra dejt för jag var så läcker och det tyckte han inte att han var osv. MEN om han bara är ute efter jakten var ju det ett sätt att fånga mig. Han har pratat med sin mamma om mig och jag har träffat hans brorsa. Han har pratat om att mamman till hans barn kommer att hata mig (hon hatar alla han träffar) och att han snart kommer att vilja träffa mitt ex för en fika och lära känna honom eftersom han ska finnas där för mina barn. Allt låter så seriöst men ja, jakten kanske gör att han säger allt sånt?

    Å andra sidan har han i vuxen ålder bara långa förhållanden bakom sig (eller det vet jag ju inte säkert men jag måste ju någonstans lita på det han säger). Mina vänner säger att det är första gången jag dejtat någon som dom tycker att det känns bra med. Han avbröt sin semester med kompisarna tidigt för han absolut ville träffa mig innan hans son kom. Men det kan ju också vara ett steg i jakten. Jag får helt enkelt fortsätta att hoppas och så får vi se vart det leder
  25. Medlem sedan
    Jul 2002
    #13
    Då låter han ju helt klart mer seriös än i din ts.
  26. 13
    Då låter han ju helt klart mer seriös än i din ts.
  27. **
    #14
    Ja det var svårt att få med allt i ett inlägg och i mitt huvud är allt så rörigt jag får bara fortsätta hoppas Nu sitter jag och undrar om jag ska ringa eller vänta in honom. Just nu ringer vi ungefär varannan dag och jag vet att han tycker det är jobbigt med tjejer som ringer 15 ggr varje dag men jag ringer iaf bara en gång/dag Shit vilka problem man har, haha!
  28. 14
    Ja det var svårt att få med allt i ett inlägg och i mitt huvud är allt så rörigt jag får bara fortsätta hoppas Nu sitter jag och undrar om jag ska ringa eller vänta in honom. Just nu ringer vi ungefär varannan dag och jag vet att han tycker det är jobbigt med tjejer som ringer 15 ggr varje dag men jag ringer iaf bara en gång/dag Shit vilka problem man har, haha!
  29. Naken-Jane
    #15
    Du får nog jobba med din egen känsla bara. Du har ju en massa logiska och rimliga förklaringar till varför SMSen blivit färre och varför ni inte kan ses. Om ni skulle vara på samma heta nivå fortfarande så skulle ni förmodligen bränna ut er . Jag tycker inte att det är konstigt alls att man tar ett steg tillbaka när vardagslunken sätter in. Det blir ju så mycket annat som kräver energi och uppmärksamhet. Om man inte bor ihop är tiden också en faktor som spökar. Jag vet att både jag och min särbo blir lite "avslagna" när vi inte ska ses på ett tag. Det är kanske ett sätt att hantera saknad och längtan. Man fokuserar helt enkelt på något annat tills det börjar bli dags att ses.
  30. 15
    Du får nog jobba med din egen känsla bara. Du har ju en massa logiska och rimliga förklaringar till varför SMSen blivit färre och varför ni inte kan ses. Om ni skulle vara på samma heta nivå fortfarande så skulle ni förmodligen bränna ut er . Jag tycker inte att det är konstigt alls att man tar ett steg tillbaka när vardagslunken sätter in. Det blir ju så mycket annat som kräver energi och uppmärksamhet. Om man inte bor ihop är tiden också en faktor som spökar. Jag vet att både jag och min särbo blir lite "avslagna" när vi inte ska ses på ett tag. Det är kanske ett sätt att hantera saknad och längtan. Man fokuserar helt enkelt på något annat tills det börjar bli dags att ses.
  31. Medlem sedan
    Jan 1998
    #16
    Sms är ett djävulens påfund och borde förbjudas Du måste nog f.a. jobba på din självkänsla. Han låter fulltändigt normal så som du beskriver honom. 1000 sms på en månad är INTE normalt - om jag vore i en sån relation skulle jag bli tokig...Om jag känner att en man verkligen älskar mig oh vill vara med mig så behöver han inte ens ringa varje dag. Och smsande hoppas jag vi ö.h.t. knappt ägnar oss åt. det finns många mycket bättre sätt att kommunicera på.
  32. 16
    Sms är ett djävulens påfund och borde förbjudas Du måste nog f.a. jobba på din självkänsla. Han låter fulltändigt normal så som du beskriver honom. 1000 sms på en månad är INTE normalt - om jag vore i en sån relation skulle jag bli tokig...Om jag känner att en man verkligen älskar mig oh vill vara med mig så behöver han inte ens ringa varje dag. Och smsande hoppas jag vi ö.h.t. knappt ägnar oss åt. det finns många mycket bättre sätt att kommunicera på.
  33. Medlem sedan
    Jan 2009
    #17
    Hej!

    Jag tänker att ni gått väldigt fort fram och efter det är det nog ganska lätt att det blir en pendling tillbaka oavsett hur det går. Han kanske behöver stanna upp och tänka helt enkelt. Om jag vore du skulle jag koncentrera min energi på annat än honom. Personligen tycker jag inte att du ska ta ett snack med honom i detta läge. Där håller jag inte med de andra. Jag tror att din oro främst beror på vad som hänt dig tidigare och att snacka med honom det här och nu känns så där. Att säga som det är kan få det att låta som han är ditt tredjehandsval efter de andra två. Det är min åsikt, men det är du som känner honom.
    Ha det gott!
  34. 17
    Hej!

    Jag tänker att ni gått väldigt fort fram och efter det är det nog ganska lätt att det blir en pendling tillbaka oavsett hur det går. Han kanske behöver stanna upp och tänka helt enkelt. Om jag vore du skulle jag koncentrera min energi på annat än honom. Personligen tycker jag inte att du ska ta ett snack med honom i detta läge. Där håller jag inte med de andra. Jag tror att din oro främst beror på vad som hänt dig tidigare och att snacka med honom det här och nu känns så där. Att säga som det är kan få det att låta som han är ditt tredjehandsval efter de andra två. Det är min åsikt, men det är du som känner honom.
  35. Medlem sedan
    Aug 2007
    #18
    Klokt. Jag gav ju rådet att prata med honom, men när jag läser detta håller jag med, och ändrar mig nog lite... Iallafall inte så att han får just uppfattningen att han är ett fjärdehandsval (var det inte TRE före? minns inte riktigt...). Men det ligger mycket i det som Eliza62 skriver också, att du behöver hantera din egen osäkerhet.

    Och att det har gått fort fram håller jag också med om, särskilt när jag läser TS andra svar i tråden, där vi får veta att killen vill träffa barnens pappa och fika... :O En sån grej hade nog fått mig att flippa lite, när man bara känt varann en månad och träffats fysiskt ganska lite...

    Och när jag tänker efter kan jag inte läsa särskilt mycket om vad TS tycker om killen? Bara vad _han_ har sagt och gjort, och sen vad han _inte_sagt och gjort. Till TS: vill _du_ vara med _honom_? Eller är du bara rädd och osäker på om han inte längre vill vara med dig?
  36. 18
    Klokt. Jag gav ju rådet att prata med honom, men när jag läser detta håller jag med, och ändrar mig nog lite... Iallafall inte så att han får just uppfattningen att han är ett fjärdehandsval (var det inte TRE före? minns inte riktigt...). Men det ligger mycket i det som Eliza62 skriver också, att du behöver hantera din egen osäkerhet.

    Och att det har gått fort fram håller jag också med om, särskilt när jag läser TS andra svar i tråden, där vi får veta att killen vill träffa barnens pappa och fika... :O En sån grej hade nog fått mig att flippa lite, när man bara känt varann en månad och träffats fysiskt ganska lite...

    Och när jag tänker efter kan jag inte läsa särskilt mycket om vad TS tycker om killen? Bara vad _han_ har sagt och gjort, och sen vad han _inte_sagt och gjort. Till TS: vill _du_ vara med _honom_? Eller är du bara rädd och osäker på om han inte längre vill vara med dig?
  37. Medlem sedan
    Nov 2002
    #19
    Oj ...

    Det är inte onormalt att inte prata i telefon flera timmar varje dag, eller att inte skicka flera sms per dag. Min man och jag pratade inte i telefon varje dag under tiden vi var särbo, vi sms:ade knappt alls. Skrev några mail om dagen kanske. Gick i perioder det där. Det gick nog inte många dagar utan kontakt alls, men det kunde vara korta mail, en länk eller något.

    Förändring är förstås jobbigt, men det beror ju på vad man har att göra i övrigt i livet. Att prata flera timmar i telefon varje dag, vem har tid med det?!?

    Och osäkerheten är såklart naturlig ... Det finns väl inget annat att göra än att låta tiden gå. Tänka igenom vad det egentligen är du är rädd för. Det är ju bra nu. Eller hur? Du är rädd att han ska tröttna? Men det finns ju inte så himla mycket du kan göra åt det. Om du blir klängig, börjar kräva saker, bekräftelse, finns väl ökad risk att han ska tröttna. Men tänk om du tröttnar? Inte känner att det ger dig vad du vill ha? Är du rädd för det också? Varför? För att han är "ganska" bra?

    Det bästa du kan göra är nog att fokusera på ditt eget liv, dina egna intressen, och se det positiva i er gemensamma tid när den finns. Och faktiskt acceptera osäkerheten ...
  38. 19
    Oj ...

    Det är inte onormalt att inte prata i telefon flera timmar varje dag, eller att inte skicka flera sms per dag. Min man och jag pratade inte i telefon varje dag under tiden vi var särbo, vi sms:ade knappt alls. Skrev några mail om dagen kanske. Gick i perioder det där. Det gick nog inte många dagar utan kontakt alls, men det kunde vara korta mail, en länk eller något.

    Förändring är förstås jobbigt, men det beror ju på vad man har att göra i övrigt i livet. Att prata flera timmar i telefon varje dag, vem har tid med det?!?

    Och osäkerheten är såklart naturlig ... Det finns väl inget annat att göra än att låta tiden gå. Tänka igenom vad det egentligen är du är rädd för. Det är ju bra nu. Eller hur? Du är rädd att han ska tröttna? Men det finns ju inte så himla mycket du kan göra åt det. Om du blir klängig, börjar kräva saker, bekräftelse, finns väl ökad risk att han ska tröttna. Men tänk om du tröttnar? Inte känner att det ger dig vad du vill ha? Är du rädd för det också? Varför? För att han är "ganska" bra?

    Det bästa du kan göra är nog att fokusera på ditt eget liv, dina egna intressen, och se det positiva i er gemensamma tid när den finns. Och faktiskt acceptera osäkerheten ...
  39. Medlem sedan
    Jan 1998
    #20
    Det sista stycket är ett väldigt bra påpekande - och jag känner igen hur jag själv tänkte och betedde mig, när jag var rätt nyskild och började nätdejta och var i stort behov av bekräftelse och närhet: Jag blev så fokuserad på vad den aktuelle mannen sa och gjorde eller inte sa och gjorde att jag inte insåg att det viktigaste är väl ändå vad jag känbde och ville med just denne man. Var jag attraherad av honom? Kände jag att "yes"!? Eh, näe mestadels inte. Men i början var det sannerligen inte lätt att inse och erkänna det - för jag VILLE ju så gärna...
  40. 20
    Det sista stycket är ett väldigt bra påpekande - och jag känner igen hur jag själv tänkte och betedde mig, när jag var rätt nyskild och började nätdejta och var i stort behov av bekräftelse och närhet: Jag blev så fokuserad på vad den aktuelle mannen sa och gjorde eller inte sa och gjorde att jag inte insåg att det viktigaste är väl ändå vad jag känbde och ville med just denne man. Var jag attraherad av honom? Kände jag att "yes"!? Eh, näe mestadels inte. Men i början var det sannerligen inte lätt att inse och erkänna det - för jag VILLE ju så gärna...
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar