Apropå att hitta tillbaka till varandra
Kärlek & relationer
  1. Linda anonym
    #1

    Apropå att hitta tillbaka till varandra

    Läste här nånstans angående att hitta tillbaka efter en separation. Vill berätta om min erfarenhet. Jag tyckte min make och jag hade tappat bort varandra, det var bara vardag, en ständig kamp med ekonomin, alla pengar gick åt till huset, inte minst hade vi skyhöga elräkningar.
    Jag kände det om om vi var vänner bara. Vänner som hade bra sex tillsammans.
    Vi har 6 barn tillsammans. Vi skildes för 2 år sedan, mot makens vilja. Han var helt förstörd.
    Jag flyttade med 5 av barnen och huset såldes.
    Vi har hela tiden varit goda vänner, men jag inledde att förhållande med en man som senare visade sig inte vara psykiskt frisk. Jag blev riktigt illa behandlad av honom, han ville att jag skulle vara hans ägodel och mer och mer begränsade jag mitt liv.. Visst var kärleken passionerad och stark men så kunde jag inte leva, han gillade inte ens att jag träffade mina vänner och han propsade på att både skjutsa och hämta mig från arbetet. Hans svartsjuka går inte ens att beskriva.

    Jag gjorde slut och nu en tid efteråt har min exman och jag börjat hitta tillbaka till varandra. Jag har insett vilken klippa han är och ser honom med nya ögon. Vår ekonomi är mycket bättre och vi kan unna oss små resor och att handla grejer , typ kläder. Bara tre av barnen bor hemma numera.

    Han har också fått sig en tankeställare över hur han då och då lät sitt dåliga humör gå ut över familjen. Han r stresskänslig, arbetar mycket med eget företag.

    Vi har det bra nu och skall i framtiden flytta ihop, men har ingen brådska.

    Och vad händer nu?? Jo, omgivningen verkar inte glada för vår skull utan jag får höra att jag fegat ur och gått tillbaka till det gamla, istället för att hålla ut och kanske träffa en ny bra man så småningom.
    Jag har haft dålig ekonomi som ensamstående mamma, fick göra mig av med bil och lite annat, och har inte haft råd att göra något roligt med barnen.

    Så visst kan jag förståt om folt tror jag gått tillbaka pga ekonomin, men så är det inte. Jag älskar min exman, men på ett lugnt o stillsamt sätt. Ingen het passion, men vi har varit ihop i 30 år så det kanske är att hoppas för mycket. Att det skall bestå. Men, vi fungerar hur bra som helst ihop. Vänner ,som har bra sex, sp kanjag beskriva det.

    Ibland kan jag ändå känna tveksamhet, har mina vänner rätt som anser att jag gått tillbaka av feghet? Jag vet inte.. funderar så mycket.

    Mår ännu inte helt bra efter det som den andre mannen utsatte mig för. Han knäckte mig nästan och jag började anpassa mig efter hans krävande sätt. Var sjukskriven i 2 månader från mitt arbete och fick samtalshjälp hos psykolog.

    Några synpunkter kring det här? Jag kanske är överkänslig som bryr mig om vad mina vänner säger. Ingen verkar vara glad för vår skull. Mina väninnor träffar olika män i parti och minut men ingen passar dem. Vill inte hamna i nåt sånt.
  2. 1
    Apropå att hitta tillbaka till varandra Läste här nånstans angående att hitta tillbaka efter en separation. Vill berätta om min erfarenhet. Jag tyckte min make och jag hade tappat bort varandra, det var bara vardag, en ständig kamp med ekonomin, alla pengar gick åt till huset, inte minst hade vi skyhöga elräkningar.
    Jag kände det om om vi var vänner bara. Vänner som hade bra sex tillsammans.
    Vi har 6 barn tillsammans. Vi skildes för 2 år sedan, mot makens vilja. Han var helt förstörd.
    Jag flyttade med 5 av barnen och huset såldes.
    Vi har hela tiden varit goda vänner, men jag inledde att förhållande med en man som senare visade sig inte vara psykiskt frisk. Jag blev riktigt illa behandlad av honom, han ville att jag skulle vara hans ägodel och mer och mer begränsade jag mitt liv.. Visst var kärleken passionerad och stark men så kunde jag inte leva, han gillade inte ens att jag träffade mina vänner och han propsade på att både skjutsa och hämta mig från arbetet. Hans svartsjuka går inte ens att beskriva.

    Jag gjorde slut och nu en tid efteråt har min exman och jag börjat hitta tillbaka till varandra. Jag har insett vilken klippa han är och ser honom med nya ögon. Vår ekonomi är mycket bättre och vi kan unna oss små resor och att handla grejer , typ kläder. Bara tre av barnen bor hemma numera.

    Han har också fått sig en tankeställare över hur han då och då lät sitt dåliga humör gå ut över familjen. Han r stresskänslig, arbetar mycket med eget företag.

    Vi har det bra nu och skall i framtiden flytta ihop, men har ingen brådska.

    Och vad händer nu?? Jo, omgivningen verkar inte glada för vår skull utan jag får höra att jag fegat ur och gått tillbaka till det gamla, istället för att hålla ut och kanske träffa en ny bra man så småningom.
    Jag har haft dålig ekonomi som ensamstående mamma, fick göra mig av med bil och lite annat, och har inte haft råd att göra något roligt med barnen.

    Så visst kan jag förståt om folt tror jag gått tillbaka pga ekonomin, men så är det inte. Jag älskar min exman, men på ett lugnt o stillsamt sätt. Ingen het passion, men vi har varit ihop i 30 år så det kanske är att hoppas för mycket. Att det skall bestå. Men, vi fungerar hur bra som helst ihop. Vänner ,som har bra sex, sp kanjag beskriva det.

    Ibland kan jag ändå känna tveksamhet, har mina vänner rätt som anser att jag gått tillbaka av feghet? Jag vet inte.. funderar så mycket.

    Mår ännu inte helt bra efter det som den andre mannen utsatte mig för. Han knäckte mig nästan och jag började anpassa mig efter hans krävande sätt. Var sjukskriven i 2 månader från mitt arbete och fick samtalshjälp hos psykolog.

    Några synpunkter kring det här? Jag kanske är överkänslig som bryr mig om vad mina vänner säger. Ingen verkar vara glad för vår skull. Mina väninnor träffar olika män i parti och minut men ingen passar dem. Vill inte hamna i nåt sånt.
  3. Medlem sedan
    Apr 2012
    #2
    En tanke som slår mig är att du verkar vara beroende av att ha någon i ditt liv. Som att du har svårt att vara ensam. Det behöver inte alls betyda att man inte kan hitta tillbaka till kärleken igen, men på din beskriving låter det ändå som att du innan ni flyttar ihop igen behöver arbeta med dig själv, speciellt med tanke på vad som hände med mannen emellan.
  4. 2
    En tanke som slår mig är att du verkar vara beroende av att ha någon i ditt liv. Som att du har svårt att vara ensam. Det behöver inte alls betyda att man inte kan hitta tillbaka till kärleken igen, men på din beskriving låter det ändå som att du innan ni flyttar ihop igen behöver arbeta med dig själv, speciellt med tanke på vad som hände med mannen emellan.
  5. Naken-Jane
    #3
    Äsch, bry dig inte om vad dina "vänner" säger. De kan posta sina åsikter till tomten. Bara du kan avgöra om det känns rätt och bra. Trygghet, vänskap och intimitet är väl en fin grund för en fotsättning. Nu när den ekonomiska pressen lättat lite verkar ni ju också få en möjlighet att göra saker tillsammans och det kan ju stärka era känslor ytterligare.

    Dina vänner är kanske lite tröga och har svårt att hantera förändringen men det är faktiskt deras problem, inte ditt. De bästa sättet att få tyst på de kraxande olyckskorparna är väl att du själv visar att du är nöjd med ditt val.
  6. 3
    Äsch, bry dig inte om vad dina "vänner" säger. De kan posta sina åsikter till tomten. Bara du kan avgöra om det känns rätt och bra. Trygghet, vänskap och intimitet är väl en fin grund för en fotsättning. Nu när den ekonomiska pressen lättat lite verkar ni ju också få en möjlighet att göra saker tillsammans och det kan ju stärka era känslor ytterligare.

    Dina vänner är kanske lite tröga och har svårt att hantera förändringen men det är faktiskt deras problem, inte ditt. De bästa sättet att få tyst på de kraxande olyckskorparna är väl att du själv visar att du är nöjd med ditt val.
  7. Medlem sedan
    Jun 2007
    #4

    Vi har alla olika behov

    och ingen kan komma att påstå att det ena sättet är mer rätt än det andra. Kanske behövde du "ruskas om" lite för att inse vad som faktisk var viktigast för just dig? Och kanske är ditt ex ett plåster på såren.. just nu.. Bara du vet.

    Det viktiga är ändå att DU mår bra av ditt beslut. Vad andra tycker kan de ... som Naken Jane skriver, skicka till tomten

    Lev ditt liv på ditt sätt.
    Bara måste...... allt....
  8. 4
    Vi har alla olika behov och ingen kan komma att påstå att det ena sättet är mer rätt än det andra. Kanske behövde du "ruskas om" lite för att inse vad som faktisk var viktigast för just dig? Och kanske är ditt ex ett plåster på såren.. just nu.. Bara du vet.

    Det viktiga är ändå att DU mår bra av ditt beslut. Vad andra tycker kan de ... som Naken Jane skriver, skicka till tomten

    Lev ditt liv på ditt sätt.
  9. Medlem sedan
    Jan 2009
    #5
    Vad dina vänner säger nu beror kanske på hur du pratat om ert förhållande tidigare. Det kan finnas en gnutta sanning i det de säger.

    Men det kan också vara tvärtom att de är avensjuka och inte riktigt vill ta in att detta är det bästa för dig. Kanske skulle de själva vilja vara med om något liknande men kan inte erkänna det för sig själv.
    Ha det gott!
  10. 5
    Vad dina vänner säger nu beror kanske på hur du pratat om ert förhållande tidigare. Det kan finnas en gnutta sanning i det de säger.

    Men det kan också vara tvärtom att de är avensjuka och inte riktigt vill ta in att detta är det bästa för dig. Kanske skulle de själva vilja vara med om något liknande men kan inte erkänna det för sig själv.
  11. Medlem sedan
    Mar 2010
    #6
    Självklart går det att hitta tillbaka! Det har jag sett på nära håll. Kärlek är inte heller samma sak som förälskelse. Det är klart att man efter ett så långt förhållande och kanske i samband med någon typ av 50årskris? plötsligt faller för det där spännande himlastormande äventyret som oftast inte är bra för en. Inget ovanligt att män som är väldigt kontrollerande också är väldigt romantiska och överdrivet uppvaktande. Självklart kan du hitta tillbaka till dig själv igen och till din gamla partner.
  12. 6
    Självklart går det att hitta tillbaka! Det har jag sett på nära håll. Kärlek är inte heller samma sak som förälskelse. Det är klart att man efter ett så långt förhållande och kanske i samband med någon typ av 50årskris? plötsligt faller för det där spännande himlastormande äventyret som oftast inte är bra för en. Inget ovanligt att män som är väldigt kontrollerande också är väldigt romantiska och överdrivet uppvaktande. Självklart kan du hitta tillbaka till dig själv igen och till din gamla partner.
  13. Medlem sedan
    Aug 2012
    #7
    Klart man kan hitta tillbaka till varandra!
    Inte för att det liknar er situation men min mamma och hennes f.d hittade varandra igen efter ca 10 år och insåg hur bra de faktiskt hade det. Sist de träffades så hade han skiljt sig och barnen kunde inte riktigt acceptera det. Nu är situationen en annan och de kompletterar varandra hur bra som helst.
    Jag och min man (då sambo) var på god väg att gå skilda vägar efter 7 år ihop för, precis som du säger, man var goda vänner och hade bra sex men det var något som saknades. Jag ville inte leva ett sådant liv ihop och han förstod inte alls vad jag pratade om. Vi bestämde oss för att ge det en chans till och det tog säkert ett år innan jag kunde säga att jag älskade honom men vi jobbade båda två på vår relation lite hårdare och nu har vi varit ihop i 10 år, gifta i ett och väntar vårt första barn.

    Ibland måste livet ta lite krokiga vägar för att man ska inse vad som är bra för en själv och efter 30 år ihop så är det ju lätt att tappa bort varandra.
    När du säger att det känns som att ni är vänner som har bra sex så hade jag personligen inte tyckt det räckt, jag hade velat ha mer. Inte nödvändigtvis het passion men ändå känslor så att man ibland kan känna sig så där löjligt lycklig och kär. Å andra sidan så är jag bara 30 år så vad vet jag vad som krävs och hur det känns efter 30 år ihop

    Lycka till och följ magkänslan! Säger den att han är mannen i ditt liv ja men då så, strunt i vad de andra säger!
  14. 7
    Klart man kan hitta tillbaka till varandra!
    Inte för att det liknar er situation men min mamma och hennes f.d hittade varandra igen efter ca 10 år och insåg hur bra de faktiskt hade det. Sist de träffades så hade han skiljt sig och barnen kunde inte riktigt acceptera det. Nu är situationen en annan och de kompletterar varandra hur bra som helst.
    Jag och min man (då sambo) var på god väg att gå skilda vägar efter 7 år ihop för, precis som du säger, man var goda vänner och hade bra sex men det var något som saknades. Jag ville inte leva ett sådant liv ihop och han förstod inte alls vad jag pratade om. Vi bestämde oss för att ge det en chans till och det tog säkert ett år innan jag kunde säga att jag älskade honom men vi jobbade båda två på vår relation lite hårdare och nu har vi varit ihop i 10 år, gifta i ett och väntar vårt första barn.

    Ibland måste livet ta lite krokiga vägar för att man ska inse vad som är bra för en själv och efter 30 år ihop så är det ju lätt att tappa bort varandra.
    När du säger att det känns som att ni är vänner som har bra sex så hade jag personligen inte tyckt det räckt, jag hade velat ha mer. Inte nödvändigtvis het passion men ändå känslor så att man ibland kan känna sig så där löjligt lycklig och kär. Å andra sidan så är jag bara 30 år så vad vet jag vad som krävs och hur det känns efter 30 år ihop

    Lycka till och följ magkänslan! Säger den att han är mannen i ditt liv ja men då så, strunt i vad de andra säger!
  15. Medlem sedan
    May 2008
    #8
    Du gör som du känner för. Strunta i alla andra. Känns det bra är det bra stå på dig och lycka till.
    Det är ditt liv det handlar om och låt dig inte påverkas av andra att begå mer misstag. Som att till exempel lämna din Exman för att du tror dom har rätt. Det skulle du känna isf...
  16. 8
    Du gör som du känner för. Strunta i alla andra. Känns det bra är det bra stå på dig och lycka till.
    Det är ditt liv det handlar om och låt dig inte påverkas av andra att begå mer misstag. Som att till exempel lämna din Exman för att du tror dom har rätt. Det skulle du känna isf...
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar