Älskade Eldar
_1208 Augustibarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2004
    #1

    Älskade Eldar

    Nu är han äntligen hos oss. Han föddes den 10e Aug. 11 dagar över tiden. Vi blev igångatta. Först på Torsdag kl 11 satte de in en ballong. Vi tog en promenad i Fredrikstad och väntade på värkar. Det startade när vi satt på en restaurang. Men när jag var uppe och gick så slutade de. Så höll det på hela dagen och på kvällen ramlade ballongen ut. Vi sov på sjukhuset och värkarna kom med ca 10 min mellan men de var inte så kraftiga. På morgonen undersöktes jag och var öppen 3 cm. Vi tog en timmes promenad men då upphörde de igen. Kl 13 satte de dropp. Vilket var det jag innan tänkt att jag INTE ville ha. Gillar inte att sitta fast med nål och så känns det så onaturligt. Förlossningsrummet var väldigt "omysigt", kliniskt med en brits och värsta tandläkarlampan över och jag blev ledsen. Kände att jag tappade kontrollen. Jag vill föda barn inte bli förlöst. Vid förra förlossningen var vi på "födahemmaavdelningen" med dimmers i taket, badkar, vanlig dubbelsäng. Jag låste in mig på toa en stund och grät en skvätt. Sedan bestämde jag mig för att inte bli ett offer även om miljön signalerade att jag var det. Så fram med stereon och på med min förlossningsmusik. Så dansade jag in rummet och kände att jag ägde det och inte tvärt om. Strax tog värkarna i ordentligt och jag satte mig på britsen. Jag andades igenom värkarna med djupa lugna andetag och vilade mellan. Min man satt bredvid och fick inte prata. Nu skulle det vara tyst! När krystvärkarna startade kände jag att detta går inte. Sa det vid ett tillfälle " det går inte att komma ut den vägen!!" Men jodå försäkrade bm, detta går bra. 17.23 så kom han till oss vacker och lite blå. Det tog några evighetslånga ögonblick innan han hämtade sig och började skrika. Vi stannade 2 dagar för att hämta oss och för att jag blödde en hel del. (sprack inget men det blödde så när moderkakan släppt) På söndagen kom storasystrarna och hämtade oss. (3 och 7 år) jag höll på att bryta ihop av lycka när de kom in genom dörren med sina finaste klänningar och paket till lillebror. Milva 7 år släpper honom aldrig ur sikte och säger hela tiden "jag älskar dig lillebror" Celia 3 tar det lite lugnare men säger att hon "gillar om honom". Min lycka är total. Är nöjd med förlossningen även om den inte blev som jag tänkt. Jag tog ändå över kontrollen och jag känner att det var jag som födde honom, på mitt sätt, utan smärtlindring. Tillsammans med min älskade man och älskade son.
    What happened to the dream of a girl President?
    -She´s dancing in the video next to 50 Cent.
  2. 1
    Älskade Eldar Nu är han äntligen hos oss. Han föddes den 10e Aug. 11 dagar över tiden. Vi blev igångatta. Först på Torsdag kl 11 satte de in en ballong. Vi tog en promenad i Fredrikstad och väntade på värkar. Det startade när vi satt på en restaurang. Men när jag var uppe och gick så slutade de. Så höll det på hela dagen och på kvällen ramlade ballongen ut. Vi sov på sjukhuset och värkarna kom med ca 10 min mellan men de var inte så kraftiga. På morgonen undersöktes jag och var öppen 3 cm. Vi tog en timmes promenad men då upphörde de igen. Kl 13 satte de dropp. Vilket var det jag innan tänkt att jag INTE ville ha. Gillar inte att sitta fast med nål och så känns det så onaturligt. Förlossningsrummet var väldigt "omysigt", kliniskt med en brits och värsta tandläkarlampan över och jag blev ledsen. Kände att jag tappade kontrollen. Jag vill föda barn inte bli förlöst. Vid förra förlossningen var vi på "födahemmaavdelningen" med dimmers i taket, badkar, vanlig dubbelsäng. Jag låste in mig på toa en stund och grät en skvätt. Sedan bestämde jag mig för att inte bli ett offer även om miljön signalerade att jag var det. Så fram med stereon och på med min förlossningsmusik. Så dansade jag in rummet och kände att jag ägde det och inte tvärt om. Strax tog värkarna i ordentligt och jag satte mig på britsen. Jag andades igenom värkarna med djupa lugna andetag och vilade mellan. Min man satt bredvid och fick inte prata. Nu skulle det vara tyst! När krystvärkarna startade kände jag att detta går inte. Sa det vid ett tillfälle " det går inte att komma ut den vägen!!" Men jodå försäkrade bm, detta går bra. 17.23 så kom han till oss vacker och lite blå. Det tog några evighetslånga ögonblick innan han hämtade sig och började skrika. Vi stannade 2 dagar för att hämta oss och för att jag blödde en hel del. (sprack inget men det blödde så när moderkakan släppt) På söndagen kom storasystrarna och hämtade oss. (3 och 7 år) jag höll på att bryta ihop av lycka när de kom in genom dörren med sina finaste klänningar och paket till lillebror. Milva 7 år släpper honom aldrig ur sikte och säger hela tiden "jag älskar dig lillebror" Celia 3 tar det lite lugnare men säger att hon "gillar om honom". Min lycka är total. Är nöjd med förlossningen även om den inte blev som jag tänkt. Jag tog ändå över kontrollen och jag känner att det var jag som födde honom, på mitt sätt, utan smärtlindring. Tillsammans med min älskade man och älskade son.
  3. Medlem sedan
    Jan 2012
    #2
    Grattis och vilken hjältinna du var som såg till att "äga scenen"! :-)
  4. 2
    Grattis och vilken hjältinna du var som såg till att "äga scenen"! :-)
  5. Medlem sedan
    Feb 2011
    #3
    Grattis!
  6. 3
    Grattis!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar