Är du verkligen fortfarande kär i honom?! Min kärlek skulle ha dött på studs efter en sån läsning. Jag kan förstå en del saker t ex att man kommer till insikt om att man inte vill ha egna barn när man umgås med andras. Det är intensivt och denna intensitet vänjer man sig vid som förälder. Om man inte är i den positionen så kan det bli lite chockartat. Att kalla ett barn för inkompetent är inte särskilt moget eller schysst. Jag misstänker att han inte har en susning om barn, barns utveckling och föräldraskap över huvudtaget. Och det skulle vara direkt avtänande för mig. Jag menar ... vem vill vara med någon som inte förstår något som är så centralt för en själv.
De nedsättande sakerna han sa om gratis mat, alkohol och se och att han ska "knulla och sen hem igen" får mig att tro att han är otroligt omogen. Inte ens om det var sant så skulle man uttrycka sig så på det viset. Inte om man har någon form av substans innanför pannbenet.
Jag skulle nog välja att konfrontera lite bakslugt och långdraget. Inte direkt och rakt utan jag skulle hellre dra ut på det och se hans reaktion när polleten trilla ner. Lite nöje ska man ju ha själv också
. Jag skulle fråga om han ville komma hem till mig på lördag ... prata lite om vad man kan göra ... avsluta med att "det blir ju i alla fall gratis mat, alkohol och sex ... he, he". Kika på reaktionen. Prata lite och sen fortsätt ... "Ja, mina barn är ju hemma förstås ... du kanske tycker de är lite intensiva? Du börjar väl snart fundera på om du verkligen vill ha egna barn, din stackare!". Skratta lite ... och kika på reaktionen. Fortsätta prata och se om han börjar känna igen sina egna ord
. Vad kan han säga utan att hänga ut sig själv? Låt honom plågas. Sen kan du ju avsluta med att prata om barnen och säga något i stil med att "Det finns ju idioter som tänker att barn är inkompetenta bara för att de inte tänker som vuxna ... hur korkad får man bli!?" Vad säger du? Är man inte lite väl pantad om man pratar om barn som inkompetenta?!".
Om han inte tog upp det han skrivit själv så skulle jag låtsas som det regna. Sen skulle jag ge honom en chans att ta upp det själv men om det dröjde så skulle jag avsluta i stil med att "Jag tycker inte att det funkar så bra att vara knullkompis med dig längre. Jag söker något mer varaktigt och någon som jag kan prata med ocksål. Det var trevligt men jag vill nog ha en riktig relation [typ med någon annan]. Sen skulle jag gå utan att vända mig om. Kanske säga "Smell you later" och tänka på räkskalen i gardinstången
. Jag skulle inte visa att jag var sårad/ledsen /för det han skrivit/ utan bara konstatera att det är slut. Jag skulle förbehålla mig rätten att definiera relationen på precis samma sätt som han gjorde. Och han kan inte säga något om det. Det finns liksom inga ursäkter i världen som kan släta över det som han skrev.