Uppdatering!

[**]

Jag skrev här nere att jag är så osäker ang min nya kille. Förra helgen trodde jag att det var över då han inte hörde av sig och jag kände att nu har han slutat att höra av sig helt enkelt och så är det med det (telefonen låg då hos en kompis som åkt till landet så jag hade nojat i onödan ). Jag trodde att han bara var ute efter grejen jag hade som han skulle få (en stor ganska dyr grej som jag inte använde och tyckte att han skulle få). Som vanligt målade jag fan på väggen så det sjöng om det Han hörde av sig och den här veckan har vi pratat varje dag när han åkt till/från jobbet...

Igår kväll vid 23.30 ringde han och vi låg och snackade i 2 timmar. Vi hann prata om massor med saker under den tiden. Hur som helst så fick jag tillbaka tron på oss och ska sluta att noja så jävligt. Han har massor att göra. Han sa som det var. Han har ingenstans att bo i den stad där han jobbar utan bor just nu i sitt ex lägenhet, hon bor i hans lägenhet tills hon fått sin nya lägenhet här i vår stad. På helgerna byter dom och åker hem till sina egna lägenheter. Han berättade hur mycket han uppskattade att jag tog den här situationen och inte tjatade att han inte fick bo där. Han sa att vi träffades ett halvår för tidigt. Om några månader kommer allt att ha ordnat sig, hade vi träffats då hade det funnits mer tid, så enkelt är det. Vår tid kommer och jag är villig att vänta.

Vi pratade verkligen om allt mellan himmel och jord. Han berättade igen hur lite han vill ha fler barn och jag håller med. Han tyckte att vi hade tre ungar tillsammans, det räcker! Vi kommer att ha fullt upp att få ihop det som det är och skulle vi verkligen älska varandra mer för att vi blandar in flera barn i ekvationen? Nä, troligen inte

Han har ju redan träffat mina ungar när han var här med sin brorsa och hämtade prylen han fick (som kompis, inget annat) och idag ville han komma hit med sitt barn så vi fick träffas lite. Bara som kompisar, det lär dröja innan vi visar mer än så för barnen eftersom det är så nytt allting och inte förrän allt löst sig med hans ex och lägenhet osv. MEN om vi ska kunna vara ihop måste vi kunna träffas lite oftare och eftersom vi bägge har barn är det här ett sätt att lösa det på. Han är en kul kompis till mamma och jag hoppas att hans barn kan tycka detsamma om mig.

Just nu känns det bra och jag tar det hela som en lärdom, att inte vara så besatt, att inte söka bekräftelse hela tiden utan faktiskt lita på att han finns där även om vi inte kan träffas varje dag! Jag kommer säkert att få flera ryck då jag blir osäker och får panik men jag ska minnas allt han sa inatt och ta det därifrån. Man måste inte smsa flera hundra sms i veckan tex.

Tack för alla tankar i den förra tråden!

[Anonym]

Det låter bra! Ja, du kommer säkert att få panik flera gånger och några garantier får vi inte i det här livet, tyvärr. Men fyll ditt liv med bra saker under tiden och förlåt dig själv för att du inte alltid klarar av att vara så balanserad som du vill. Vi är alla olika och du får tycka om dig själv ändå :-)
Jag är också precis som du, så du är inte ensam! Sedan är det även mer eller mindre normalt att vara osäker i början av en relation. Vi är många som är det. Så du är i gott sällskap!
Så länge det inte visar sig att han har en annan eller leker med dig så är det bara att vara glad och andas med magen när han har sina tysta perioder. Det låter ju verkligen som att det är en bra och uppriktig kille, Lycka till!