Min sambo har en son på 4 år, som bor med sin mamma på annan ort, nu är det så att hon har ensam vårdnad, vilket varken jag eller min sambo inte förstår hur hon kan ha det. För han har då inte skrivit på några papper på det.
Han kommer hit förhoppningsvis varannan helg, enligt mitt tycke så är det inte så jävla svårt och lämna av han varannan torsdag och hämta på söndagen efter. Men enligt henne så är det så mycket i hennes liv att hon ibland "glömmer" eller inte har tid för att lämna av sonen. Vi kan inte planera någonting, dom helgerna han ska hit, för vi vet aldrig om han kommer eller inte. Likadant med jul, nyår mm han är hos mamma alla högtider, dock inte nu i midsommar som var, för då var hon ute på krogen och ville ha en barnvakt. Inget hon säger rakt ut men det märks.
Nu i början av nästa år ska min sambo och jag få ett barn, sonen han kommer inte få samma efternamn som vårt barn, då hon vägrar ge han pappans efternamn också. Visst dom kommer bo på olika orter men ändå ska det verkligen vara så?
Dock så kan man inte prata med henne för hon blir skitsur och vägrar lämna sonen då på flera månader. Vad fan kan man göra som plastmorsa då man vill ha en samlad familj?
1
styvmorsa inga rättigheter? Min sambo har en son på 4 år, som bor med sin mamma på annan ort, nu är det så att hon har ensam vårdnad, vilket varken jag eller min sambo inte förstår hur hon kan ha det. För han har då inte skrivit på några papper på det.
Han kommer hit förhoppningsvis varannan helg, enligt mitt tycke så är det inte så jävla svårt och lämna av han varannan torsdag och hämta på söndagen efter. Men enligt henne så är det så mycket i hennes liv att hon ibland "glömmer" eller inte har tid för att lämna av sonen. Vi kan inte planera någonting, dom helgerna han ska hit, för vi vet aldrig om han kommer eller inte. Likadant med jul, nyår mm han är hos mamma alla högtider, dock inte nu i midsommar som var, för då var hon ute på krogen och ville ha en barnvakt. Inget hon säger rakt ut men det märks.
Nu i början av nästa år ska min sambo och jag få ett barn, sonen han kommer inte få samma efternamn som vårt barn, då hon vägrar ge han pappans efternamn också. Visst dom kommer bo på olika orter men ändå ska det verkligen vara så?
Dock så kan man inte prata med henne för hon blir skitsur och vägrar lämna sonen då på flera månader. Vad fan kan man göra som plastmorsa då man vill ha en samlad familj?
Varför ska han ha pappans efternamn? Det finns väl ingenting som säger att man måste ha pappas efternamn och era barn blir ju inte mindre syskon för att de har olika efternamn, eller?
Vad du kan göra? Ingenting egentligen, du har inga rättigheter alls att lägga dig i eller ha synpunkter som räknas i deras umgänge. Mitt ex hade en kvinna som efter tretton år av boende hos mig (de hade varit tillsammans i ett år då) tyckte att jag, min man som levt tretton år med min son, samt då mitt ex, hade fått bestämma över pojken så länge och att det nu var hennes tur att bestämma över honom. (hon var inte klok men i a f)
Att inte deras umgänge fungerar sorgligt men det kan endast avhjälpas med familjerätt och samarbetssamtal och avtal om hur umgänget ska fungera. Börja med att ta kontakt med familjerätten där ni bor och prata med dem om hur det fungerar mellan sambon och hans ex. Men någon rättighet att vara med och "bestämma" mellan sambon och hans ex vad gäller pojken, det har du inte.
Missunna aldrig en människa dess lycka, du vet ingenting om dess sorger.....
Vill du läsa min mer personliga blogg? PM:a mig då för lösen och åtkomst, den innehåller så pass privata saker om livet att den vill jag veta vem som läser. Men fråga på, det är alltid kul med någon som vill läsa det man skriver!
2
Varför ska han ha pappans efternamn? Det finns väl ingenting som säger att man måste ha pappas efternamn och era barn blir ju inte mindre syskon för att de har olika efternamn, eller?
Vad du kan göra? Ingenting egentligen, du har inga rättigheter alls att lägga dig i eller ha synpunkter som räknas i deras umgänge. Mitt ex hade en kvinna som efter tretton år av boende hos mig (de hade varit tillsammans i ett år då) tyckte att jag, min man som levt tretton år med min son, samt då mitt ex, hade fått bestämma över pojken så länge och att det nu var hennes tur att bestämma över honom. (hon var inte klok men i a f)
Att inte deras umgänge fungerar sorgligt men det kan endast avhjälpas med familjerätt och samarbetssamtal och avtal om hur umgänget ska fungera. Börja med att ta kontakt med familjerätten där ni bor och prata med dem om hur det fungerar mellan sambon och hans ex. Men någon rättighet att vara med och "bestämma" mellan sambon och hans ex vad gäller pojken, det har du inte.
Nej en styvmorsa har inga rättigheter, det är bara vänja sig vid det.
I samband med att de skrev på faderskapspapprena så kan man välja omman vill ha gemensam eller enskild vårdnad. Där valdes det då säkert enskild vårdnad.
Vad har de för umgängesavtal? Finns det inget kan ni inte bestämma nåt. Det är dessutom så (om jag inte missminner mig) att det är umgångesförälderns ansvar att hämta och lämna vid umgänge. Så varför pappan inte säger, jag kommer på torsdag kl 15:00 och hämtar sonen sen lämnar jag på söndag kl 12:00 tyder i mina ögon på att han inte är särskilt intresserad av umgänget med sin son.
För att få till ett umgängesavtal så tar pappan kontakt med familjerätten i sin kommun så kommer de hjälpa honom vidare. Där kan de även göra upp hur de ska dela upp storhelgerna.
Allt det här är saker pappan ska göra om han är intresserad av att träffa sin son regelbundet. Är han inte ens såpass intresserad att han inte tar tag i det så är det inget du ska göra åt honom. Det här är hans barn och hans ansvar.
Jag har 4 barn, de har 3 olika efternamn, inget har med att göra vem som är deras pappa eller hur mycket släkt de är.
3
Nej en styvmorsa har inga rättigheter, det är bara vänja sig vid det.
I samband med att de skrev på faderskapspapprena så kan man välja omman vill ha gemensam eller enskild vårdnad. Där valdes det då säkert enskild vårdnad.
Vad har de för umgängesavtal? Finns det inget kan ni inte bestämma nåt. Det är dessutom så (om jag inte missminner mig) att det är umgångesförälderns ansvar att hämta och lämna vid umgänge. Så varför pappan inte säger, jag kommer på torsdag kl 15:00 och hämtar sonen sen lämnar jag på söndag kl 12:00 tyder i mina ögon på att han inte är särskilt intresserad av umgänget med sin son.
För att få till ett umgängesavtal så tar pappan kontakt med familjerätten i sin kommun så kommer de hjälpa honom vidare. Där kan de även göra upp hur de ska dela upp storhelgerna.
Allt det här är saker pappan ska göra om han är intresserad av att träffa sin son regelbundet. Är han inte ens såpass intresserad att han inte tar tag i det så är det inget du ska göra åt honom. Det här är hans barn och hans ansvar.
Jag har 4 barn, de har 3 olika efternamn, inget har med att göra vem som är deras pappa eller hur mycket släkt de är.
Ensam vårdnad blir det automatiskt för mamman om man inte är gift. Om man sedan inte ändrar det när man fastställer faderskapet eller på annat sätt så fortgår det så. Detsamma kommer att ske för er om ni inte är gifta när ert barn föds. Din sambo har helt enkelt inte haft koll på det.
Det är umgängesförälderns ansvar att hämta och lämna barnet hos boföräldern. Varför åker din sambo inte och hämtar barnet om han är intresserad?
För att få till ett umgänge måste föräldrarna komma överens. Kan de inte göra det själva så kan de ta hjälp av familijerätten (soc) i den kommun där barnet är folkbokfört. Där kan de skriva ett avtal som blir juridisk bindande. I det kan man reglera allt du nämner om varannan helg, större helger, vem som ska lämna och hämta och allt sådant.
Vad efternamnet spelar för roll förstår jag inte. Varför ska barnet byta det nu och i synnerhet som det bor med mamman?
Jag vet inte riktigt vad det är du vill åstadkomma. Det mariamed4 skriver om att det här ju är upp till pappan och helt hans ansvar instämmer jag i.
Hur man fördelar umgänget etc. ska ske för barnets bästa, inte för att du har någon idé om "en samlad familj". Vad är det för rättigheter du tänker dig att du ska ha? "Styvmorsa" är ett socialt begrepp, inte ett juridiskt.
4
Ensam vårdnad blir det automatiskt för mamman om man inte är gift. Om man sedan inte ändrar det när man fastställer faderskapet eller på annat sätt så fortgår det så. Detsamma kommer att ske för er om ni inte är gifta när ert barn föds. Din sambo har helt enkelt inte haft koll på det.
Det är umgängesförälderns ansvar att hämta och lämna barnet hos boföräldern. Varför åker din sambo inte och hämtar barnet om han är intresserad?
För att få till ett umgänge måste föräldrarna komma överens. Kan de inte göra det själva så kan de ta hjälp av familijerätten (soc) i den kommun där barnet är folkbokfört. Där kan de skriva ett avtal som blir juridisk bindande. I det kan man reglera allt du nämner om varannan helg, större helger, vem som ska lämna och hämta och allt sådant.
Vad efternamnet spelar för roll förstår jag inte. Varför ska barnet byta det nu och i synnerhet som det bor med mamman?
Jag vet inte riktigt vad det är du vill åstadkomma. Det mariamed4 skriver om att det här ju är upp till pappan och helt hans ansvar instämmer jag i.
Hur man fördelar umgänget etc. ska ske för barnets bästa, inte för att du har någon idé om "en samlad familj". Vad är det för rättigheter du tänker dig att du ska ha? "Styvmorsa" är ett socialt begrepp, inte ett juridiskt.
inte mer än det vi själva går med på .. på gott och ont...
På ont för att vi måste inse att vi är utbytbara. Vi kan inte hoppa in och försöka styra upp något som pappan borde fixat själv.. och tro att det blir bra. OM förhållandet sen havererar så har vi ställt till med en hel del skada.
På gott för att vi är en extra resurs och får förmånen att vara delaktig i bonusarnas uppväxt. Vi kan välja att "plocka russinen ur kakan" och låta bioföräldrarna ta det besvärliga. Sen blir det nog per automatik så att ju bättre relation man får till sina bonusar dessto mer involverad blir man.. Men då är det något som vuxit fram och som förhoppningsvis består på ett annat sätt än om det tvingats fram.
Fö så har ovanstående kloka svarare svarat bra så jag nickar bara instämmande.
Bara måste...... allt....
5
Vi har varken rättigheter el skyldighete inte mer än det vi själva går med på .. på gott och ont...
På ont för att vi måste inse att vi är utbytbara. Vi kan inte hoppa in och försöka styra upp något som pappan borde fixat själv.. och tro att det blir bra. OM förhållandet sen havererar så har vi ställt till med en hel del skada.
På gott för att vi är en extra resurs och får förmånen att vara delaktig i bonusarnas uppväxt. Vi kan välja att "plocka russinen ur kakan" och låta bioföräldrarna ta det besvärliga. Sen blir det nog per automatik så att ju bättre relation man får till sina bonusar dessto mer involverad blir man.. Men då är det något som vuxit fram och som förhoppningsvis består på ett annat sätt än om det tvingats fram.
Fö så har ovanstående kloka svarare svarat bra så jag nickar bara instämmande.
Anledningen till att din sambo inte har vårdnaden om sin son är för att han förmodligen inte opponerat sig och berättat att han inte går med på det. Att inte göra något tolkas som ett tyst medgivande. Men eftersom hon nu har ensam vårdnad så kan man ju dra slutsatsen om att det finns en historia bakom som förmodligen inte har varit en dans på rosor? Du som styvmor har inte så mycket att säga till om, förutom att du behöver ingjuta lite stake i din man eftersom han på din beskrivning låter som en människa utan så mycket egen vilja. Vad du kan be honom att göra är att ta kontakt med Familjerätten så att han och hans ex får gå på samtal, kanske skriva ett umgängesavtal, detta är dock inte juridiskt bindande. Om avtalet ändå inte hålls så får han i så fall stämma barnets mamma så att man i så fall får till ett juridiskt bindande avtal. Däremot är det väl inte därmed säkert att umgänget upprätthålls ändå utan det kommer förmodligen, som det låter i det här fallet, väldigt mycket an på att pappan själv gör fler aktiva val. Om han vill umgås med sin son så finns det ju inget som hindrar att han själv åker och hämtar och lämnar? Vad du som sambo kan göra är att t ex göra orosanmälan till soc om du tror att barnet far illa hos mamman o dyl.
Och om du ursäktar så skulle jag definitivt inte uppskatta att bli uppringd och utskälld av mitt ex sambo. Eventuella diskussioner tar jag med mitt ex. Däremot är hon jättevälkommen att höra av sig om vad som helst och vi har en bra relation och jag tycker hon är toppen!
6
Anledningen till att din sambo inte har vårdnaden om sin son är för att han förmodligen inte opponerat sig och berättat att han inte går med på det. Att inte göra något tolkas som ett tyst medgivande. Men eftersom hon nu har ensam vårdnad så kan man ju dra slutsatsen om att det finns en historia bakom som förmodligen inte har varit en dans på rosor? Du som styvmor har inte så mycket att säga till om, förutom att du behöver ingjuta lite stake i din man eftersom han på din beskrivning låter som en människa utan så mycket egen vilja. Vad du kan be honom att göra är att ta kontakt med Familjerätten så att han och hans ex får gå på samtal, kanske skriva ett umgängesavtal, detta är dock inte juridiskt bindande. Om avtalet ändå inte hålls så får han i så fall stämma barnets mamma så att man i så fall får till ett juridiskt bindande avtal. Däremot är det väl inte därmed säkert att umgänget upprätthålls ändå utan det kommer förmodligen, som det låter i det här fallet, väldigt mycket an på att pappan själv gör fler aktiva val. Om han vill umgås med sin son så finns det ju inget som hindrar att han själv åker och hämtar och lämnar? Vad du som sambo kan göra är att t ex göra orosanmälan till soc om du tror att barnet far illa hos mamman o dyl.
Och om du ursäktar så skulle jag definitivt inte uppskatta att bli uppringd och utskälld av mitt ex sambo. Eventuella diskussioner tar jag med mitt ex. Däremot är hon jättevälkommen att höra av sig om vad som helst och vi har en bra relation och jag tycker hon är toppen!
Korrigerar mig själv! Jag förutsatte att vårdnaden tidigare varit gemensam, men naturligtvis kan ju fallet vara att man aldrig skrivit på några papper.
7
Korrigerar mig själv! Jag förutsatte att vårdnaden tidigare varit gemensam, men naturligtvis kan ju fallet vara att man aldrig skrivit på några papper.
Men stopp och belägg! En ogift mamma får ensam vårdnad per automatik. Om pappan vill ha gemensam vårdnad så är det upp till _honom_ att begära det.
Sen är det så att om barnet bor hos sin mamma så är det _pappan_ som ska stå¨för resorna till och från mamman. Mamman är bara snäll om hon kommer och lämnar barnet till er.
Sen tycker jag inte om ditt sätt att svära för din attityd till mamman underlättar ju inte precis det hela. Men om jag ändå tillåter mig att använda ditt eget ordval "så är det inte så jävla svårt och hämta honom varannan torsdag och lämna av honom på söndagen". Det borde ni som är dessutom är två som kan hjälpas åt klara av.
Vill du absolut ha en kärnfamilj så skaffa dig en man som inte har barn sen tidigare.
8
Men stopp och belägg! En ogift mamma får ensam vårdnad per automatik. Om pappan vill ha gemensam vårdnad så är det upp till _honom_ att begära det.
Sen är det så att om barnet bor hos sin mamma så är det _pappan_ som ska stå¨för resorna till och från mamman. Mamman är bara snäll om hon kommer och lämnar barnet till er.
Sen tycker jag inte om ditt sätt att svära för din attityd till mamman underlättar ju inte precis det hela. Men om jag ändå tillåter mig att använda ditt eget ordval "så är det inte så jävla svårt och hämta honom varannan torsdag och lämna av honom på söndagen". Det borde ni som är dessutom är två som kan hjälpas åt klara av.
Vill du absolut ha en kärnfamilj så skaffa dig en man som inte har barn sen tidigare.
Hej! Du har en konstig attityd. Din sambo verkar inte ta något större ansvar för sin son. Han orkar inte ens hämta sonen för umgänge. Och har inte tagit reda på vilka regler som gäller avseende vårdnaden trots att sonen är fyra år. Så klart att mamman inte självmant delar med sig av vårdnaden då han inte tar något större ansvar och bor på annan ort. Föräldradagarna måste ju delas vid gemensam vårdnad och pappan måste skriva på alla viktiga papper till skola etc. Blir ju stökigt för henne om hon ska jaga pappan varje gång något ska skrivas under. Och hon kan behöva resterande föräldradagar om dagis har stängt för planering. Det låter inte som din sambo är sugen att ta föräldraledigt med sonen om dagis har stängt, eller har jag fel?
Du och din sambo förväntat sig att sonen ska byta efternamn till hans trots att de nästan aldrig ses och hon tar i princip hela föräldraansvaret. Det låter mycket märkligt.
Var finns barnets bästa i ert tänk? För barnet måste det bästa vara om pappan hjälper till åtminstone lite t.ex. att hämta på sina umgängeshelger. Att ni ifrågasätter att mamman behöver barnvakt en gång per år när hon har sonen 24x7, det är helt otroligt tycker jag. En annan sak är att det inte heller är sonens bästa att hon strilar med helgerna, men där får väl din sambo sätta ner foten. Fast vad du har med saken att göra förstår jag inte riktigt. Det är ju något mellan dem.
Ha det gott!
9
Hej! Du har en konstig attityd. Din sambo verkar inte ta något större ansvar för sin son. Han orkar inte ens hämta sonen för umgänge. Och har inte tagit reda på vilka regler som gäller avseende vårdnaden trots att sonen är fyra år. Så klart att mamman inte självmant delar med sig av vårdnaden då han inte tar något större ansvar och bor på annan ort. Föräldradagarna måste ju delas vid gemensam vårdnad och pappan måste skriva på alla viktiga papper till skola etc. Blir ju stökigt för henne om hon ska jaga pappan varje gång något ska skrivas under. Och hon kan behöva resterande föräldradagar om dagis har stängt för planering. Det låter inte som din sambo är sugen att ta föräldraledigt med sonen om dagis har stängt, eller har jag fel?
Du och din sambo förväntat sig att sonen ska byta efternamn till hans trots att de nästan aldrig ses och hon tar i princip hela föräldraansvaret. Det låter mycket märkligt.
Var finns barnets bästa i ert tänk? För barnet måste det bästa vara om pappan hjälper till åtminstone lite t.ex. att hämta på sina umgängeshelger. Att ni ifrågasätter att mamman behöver barnvakt en gång per år när hon har sonen 24x7, det är helt otroligt tycker jag. En annan sak är att det inte heller är sonens bästa att hon strilar med helgerna, men där får väl din sambo sätta ner foten. Fast vad du har med saken att göra förstår jag inte riktigt. Det är ju något mellan dem.
Alla ogifta mammor får automatisk ensam vårdnad när barnet föds. Det måste skrivas papper för att pappan ska få del i vårdnaden. Om det inte görs fortsätter mamman ha ensam vårdnad, helt enkelt. Det är inget pappan behöver/kan godkänna, så funkar det bara. Även du kommer få ensam vårdnad om ert gemensamma barn när det föds, såvida ni inte skriver på om gemensam vårdnad i samband med faderskapserkännandet.
Varför väntar ni på att mamman ska "leverera" barnet för umgänget? Varför hämtar inte din sambo sin son i stället? Då vet han ju att det blir av! Verkar minst sagt mesigt att bara sitta och vänta i stället för att agera, om det nu verkligen är umgänge han vill ha...
Du som styvmorsa har inga, absolut inga som helst, rättigheter. Din sambo har egentligen inte det heller, det är BARNET som har rättigheter! Barn har rätt till båda sina föräldrar. Men föräldrarna, i det här fallet din sambo, måste bevaka barnets rättigheter och ställa krav på den andra föräldern för att se till att barnet får det h*n har rätt till. Umgänge med den h*n inte bor med tex. Funkar inte det vänder man sig i första hand till Familjerätten i barnets kommun, i andra hand stämmer man boföräldern i domstol för att få till ett umgängesavtal och del i vårdnaden. Stämmer man på vårdnad får man som regel det, om det inte finns grava problem hos pappan (i det här fallet).
Namnfrågan är nog rätt körd, eftersom din sambo inte agerade när barnet namngavs eller i samband med faderskapserkännandet. Lev med det! En icke-fråga, tycker jag...
10
Förlåt, men du har ju verkligen noll koll!
Alla ogifta mammor får automatisk ensam vårdnad när barnet föds. Det måste skrivas papper för att pappan ska få del i vårdnaden. Om det inte görs fortsätter mamman ha ensam vårdnad, helt enkelt. Det är inget pappan behöver/kan godkänna, så funkar det bara. Även du kommer få ensam vårdnad om ert gemensamma barn när det föds, såvida ni inte skriver på om gemensam vårdnad i samband med faderskapserkännandet.
Varför väntar ni på att mamman ska "leverera" barnet för umgänget? Varför hämtar inte din sambo sin son i stället? Då vet han ju att det blir av! Verkar minst sagt mesigt att bara sitta och vänta i stället för att agera, om det nu verkligen är umgänge han vill ha...
Du som styvmorsa har inga, absolut inga som helst, rättigheter. Din sambo har egentligen inte det heller, det är BARNET som har rättigheter! Barn har rätt till båda sina föräldrar. Men föräldrarna, i det här fallet din sambo, måste bevaka barnets rättigheter och ställa krav på den andra föräldern för att se till att barnet får det h*n har rätt till. Umgänge med den h*n inte bor med tex. Funkar inte det vänder man sig i första hand till Familjerätten i barnets kommun, i andra hand stämmer man boföräldern i domstol för att få till ett umgängesavtal och del i vårdnaden. Stämmer man på vårdnad får man som regel det, om det inte finns grava problem hos pappan (i det här fallet).
Namnfrågan är nog rätt körd, eftersom din sambo inte agerade när barnet namngavs eller i samband med faderskapserkännandet. Lev med det! En icke-fråga, tycker jag...
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
