gå vidare efter barndomsmobbing

[Anonym]

Hej

Jag undrar över vilka psysiska problem som drabbar barn som mobbats. Ibland får man intryck att mobbade barn borstar av sig mobbingen när skoltiden är över (tex genom attt ibland träder framgångsrika kändisar fram och berättar om barndomsmobbing) men är det alltid så. Själv var jag barndomsmobbad och mår oerhört när jag tex får inbjudan till klassåterträffar eller ser f d
klass(o)kamrater på facebook. Jag upplever att jag blev väldigt skygg pga mobbingen och att jag ligger på gränslandet mellan social fobi och fobisk personlighetsstörning. Jag skulle tex aldrg gå ensam på ett mingel. Jag besöker inte den stad då jag gick på gymnasiet pga risken att stöta på personer som gick samtidigt på gymnasiet. Finns det behandling som lindrar eller botar mobbningskador

[Ludmilla svarar]

Hej!
Jag förstår att du har haft det jobbigt med mobbing under viktiga år som format dig som person till viss del. Visst kan det vara så att mobbingen kan ha gjort dig mer känslig för sociala sammanhang. Det kan också vara så att du redan innan var osäker i sociala sammanhang och därför blev ett mer "tacksamt" offer för mobbing.

Hur som helst så finns det självklart hjälp att få. Social fobi och liknande problem behandlas framgångsrikt med Kognitiv Beteendeterapi (KBT). Även delar som social färdighetsträning och att stärka självkänslan kan behandlas på samma sätt.

Varma hälsningar

[bambam81]

ja va själv en hackhöna. va utan att överdriva ensamast i hela skolan från årskurs ett till 9 med två terminer som undantag. det påverkade mej jäkligt mycket . social fobi som jag fått jobba arslet av mej för att få bukt på, va helt galen dessutom om nån ens kollade på mej då fräste ja till värre än en arg katt. men har lugnat ner mej betydligt nu men iaf som svar på din fråga . man blir aldrig fri från vad dom gjort med en och jag jobbar dagligen med mej själv och jag har blivit lite starkare även om jag än idag kan vara rätt skygg. behandlig eller nått sån har jag inte gått på inte heller snacka med en psykolog utan bara tagit mej själv i kragen och inte låtit dom ha övertaget även än idag

[Ludmilla svarar]

Det låter som att du hela tiden vill utvecklas som person och jobbar aktivt för det. Det är ju bra om du kan och orkar. Ett stöd från en terapeut kan vara värdefullt också för att få andra infallsvinklar och alternativa tankebanor.

Lycka till med det du väljer att göra!

[anne17]

När jag läser det du skriver tänker jag att du drabbats av ett trauma som satt spår i din kropp. Du verkar drabbas av obehag och undviker situationer som påminner om det du upplevde i ungdomen. Det här går som Ludmila skriver att behandla. Bra exempel är ju som du säger de framgångsrika artister som berättar om sina erfarenheter av att vara hackkyckling. Du kan lära dig ta för dig av livet som du vill, trots dina negativa erfarenheter från skoltiden.

Jag läste nyligen en bok som heter "Den mörka hemiligheten" som på ett väldigt tydligt sätt beskriver konsekvenser av trauman under uppväxten, t ex mobbning. Författaren heter Egil Linge. Jag har själv andra saker i min tidiga uppväxt som ger jobbiga symptom och jag förstod faktiskt mycket om de kroppsliga mekanismerna när jag läste den boken. Ett tips bara. Lycka till!