Hur ska man göra?

[Eliza62]

Nu en "riktigt" fråga från en "riktig" aff-are ;-):

För några veckor sedan beklagade jag mig här över en man jag dejtat (träffades på en dejtingsajt i början av sommaren) och som efter fem (ja nu är det sju, återkommer till det) dejter fortfarande inte visat tillstymmelsen till intresse för mig som nåt annat än en kompis att gå på bio och utställningar med etc. Trots i början utslängda trådar och halvkvädna inviter från min sida (se tråden där jag stötte och blötte detta, även på Fråga pappor). Sen tappade jag helt intresset för honom som annat än kompis.

Efter dejt 5 hade jag bjudit honom på en fest jag hade, vilken han tackade ja till. Sen har han skickat artiga och belevade mail och hur det var så bjöd jag hem honom på en drink och middag (efter att han mailat och velat träffas) MED mina tonåriga barn hemma, som en ren kompisgrej och det borde han vl också ha fattat - eller?) och detta gick av stapeln igår.

Frågan är: Ska jag berätta för honom att jag inte är intresserad av honom som annat än kompis eller ska jag strunta i det, tills han ev. gör nån form av avancemang? Om vi inte träffats på en dejtingsajt så skulle detta inte vara ett problem men nu finns det en halv misstanke från min sida om att han tror att vi har något på G och/eller gruvar sig för att klämma fram nån slags kärleksförklaring (har visserligen inga såna vibbar, men tänk om...så pinsamt! Nåt han kanske filat och grunnat på i veckor...ni fattar?). Och detta medan jag förra veckan glatt och obekymrat hade sex med min gamla KK plus planerar att ha det med ett nytt Objekt ikväll (ja jag är förtappad, jag vet - don't tell me! ).

Hur agerar jag mest humant/lämpligt gentemot denne Man; hur skulle ni göra?

[k1101]

Nu är jag inte proffs på att detta, eller en riktig aff-are, utan mest en flitig smygläsare, men här kommer ett svar i alla fall ;-)

Det låter ju som du inte har något emot att ha kvar honom som kompis. Och om man går efter de beskrivningar av situationen du har gett tidigare, så är det ju mycket möjligt att han faktiskt känner på samma sätt, dvs att ni funkar bra som kompisar, men inte som par. Så varför inte ta upp det med honom och säga som det är, så slipper du gå och oroa dig för att det trots allt finns andra förväntningar från hans sida och så har du varit ärlig mot honom, på så sätt att du med gott samvete kan träffa en (eller två :-)) KK eller inleda någon annan relation.
Om det är så att han också bara vill ha dig som kompis/vän, så borde han inte ta illa upp, och om det trots allt fanns andra förväntningar från hans sida, så är det väl lika bra att han får klart för sig att du inte är intresserad.

[k1101]

proffs på att dejta skulle det vara... Gah, klarar visst inte att stava idag.

[Annita]

Det här var bra svarat, jag tänkte samma sak. Att om du vill ha kvar kontakten, Eliza, kan du väl bara fråga honom om han har amorösa intentioner. Chansen finns väl - om två personer av olika kön träffas på en dejtingsajt har väl antagligen tanken från början varit att det ska utvecklas i romantikens tecken...!

Men inte behöver du ha dåligt samvete för vare sig en eller flera KK. Du har ju inte lovat "gentlemannen" något. Men han verkar ju ha liiiite dålig kläm på samspelet med det motsatta könet, så det kan väl vara bra att klara ut saker och ting så slipper du fundera mer!

[erikastockholm]

Jag tycker att raka puckar är bäst så jag hade tagit upp frågan. Jag hade sagt att jag inte kände attraktion men att jag gärna fortsatte umgås. Annars finns ju viss risk att han tror att du "håller på dig" men är intresserad.

Åh andra sidan har ni ju inte inlett något eller lovat något så ditt sätt är ju inte fel. Om han hade varit en tjej så hade du ju inte tagit något sådan snack utan bara fortsatt vänskapen utan några problem.

[Singelmorsan]

Jag tror man får prata lite om det, kanske säga/skriva nåt som vad skönt att vi kan umgås som vänner, nu när det inte blev något mer av vårt dejtande. Oddsen för att han fattar av sig själv känns ju sådär, med tanke på att han inte fattat nåt tidigare. Han kan ju lika gärna tro att du är superseriös som redan blandar in barnen?

[MaryT*]

Singelmorsan skriver exakt som jag tänkte skriva . Absolut ska du säga något, men man behöver ju inte göra nån stor grej av det. Bara lägga fram det ungefär som singelmorsan föreslog.

[Eliza62]

Sh*t, tänkte inte på det...Att han skulle se det som superseriöst att jag blandat in barnen - medan jag ser det som ett sätt att signalera enbart vänskap. :/ Men kan man verkligen år 2012 tro att en kvinna är "superseriös" rent amoröst, efter att man dejtat henne i 2,5 månader och endast utväxlat vänskapliga litet stela kramar?!

[Eliza62]

Ja det är just det; om han varit tjej så jhade jag ö.h.t. inte funderat i dessa banor. Eller, som jag skrev, om jag träffat honom på "normalt" sätt, ute i livet.

[Eme C]

Läser med intresse alla svar och jag måste vara rätt gammalmodig och trög...

Jag behöver tid fär att bli intim/nära en annan person, en man. Jag skulle snarare bli misstänksam om han ville gå gela vägen redan 3 dejten. Om han ville kyssa mig första eller andra så skulle jag känslomässigt inte vara i kapp och känna mig trängd och att det gick för fort fram.

Är jag den enda som inte har så bråttom och inte hänger med känslomässigt så snabbt? För mig är det stort att släppa in någon inpå livet och jag är livrädd för svek. Klart jag vet att inte allt håller men vara så nära så fort. det fixar inte jag.

[Singelmorsan]

Han verkar ju tänka lite bakvänt, så varför inte?!

[sisla]

Sexuell attraktion behöver inte ha med känslor, dvs kärlekskänslor, att göra för mig... Men oavsett vad det handlar om så kan det gå snabbt för mig, både med kärlek och med sex (men inte nödvändigtvis samtidigt då).

[Eliza62]

Men oavsett hur snabbt eller långsamt man föredrar tt gå så känner man väl rätt tidigt om det finns kemi och attraktion? Och då märks det, i blickar, och en viss laddning etc. Tycker jag dårå...

[Anonym]

Nej, du är inte ensam. Jag håller med. Jag tycker att man ska ha kommit långt i ett förhållande innan man kommer dit. Självklart får andra människor göra som DOM vill. Men då kanske dom måste vara tydligare..? Och kanske dejta på andra typer av forum - typ sådana som är mer inriktade på sexuella kontakter än på relationer överlag..?

[Eliza62]

Menar du att du efter flera månaders biobesök, middagar, utställningar och helt vänskapligt umgänge, utan komplimanger och utan att det ö.h.t. finns någon laddning mellan dig och mannen ifråga SEDAN kan bli så attraherad av mannen ifråga att du känner fysisk dragning till honom? För hur det än är så innefattar väl en relation mellan man och kvinna som inte enbart vänskaplig att man faktiskt attraheras av varandra fysiskt - också? Eller menar du att detta för dig är av så underordnad betydelse att du inte behöver den attraktionen utan kan bli kär i någon som du tycker är trevlig och schysst utan att känna någon egentlig fysisk dragning till?

Jag undrar alltså verkligen av nyfikenhet - eftersom det för mig är så att det måste finnas "något" där från början, och det kan vara något ävldigt litet som en särskild glimt i ögat, som inte bara är att jag tycker att han är schysst och trevlig. Vilket inte är detsamma som att jag vill ha sex senast vid dejt 3 eller att jag bör fokusera på enbart sexuella kontakter.

[Eme C]

Men alltså, det jag reagerar på är att du verkar tycka att en man är typ konstig och ufo för att han inte tar dina hintar och har sex med dig så tidigt i relationen. Måste han vilja och fatta och vara redo bara för att han är män och män ska vaara typ sexmaskiner och alltid ha lust? Han kanske inte funkar så. Han kanske inte fann dig attraktiv, men trevlig, han kanske tyckte att dina inviter kom för tidigt och svalkade hans eventuella känslor. Dte låter mer som sårad stolthet från din sida när du klagar över honom och hans ovilja till sex till dig.

Förlåt att jag låter rak med vad jag sagt hittills och vad jag kommer att säga, inte meningen, orkar bara inte linda in just nu.

Jo, du har rätt att man känner någonting, men du verkar tycka att det är fel att han inte känner någonting och inte besvarar dina inviter Han kan mycket väl ignorerat/ignorerar dem just för att han inte känner att det klickar på det planet med dig och inte är den typen som bara har sex utan känslor. Jag tycker att du får män att låta väldigt enkla och att de alltid ska vara redo.

Han behöver alltså inte vara konstig (läste din förra tråd om honom) han är bara inte attraherad av dig och vill inte ha sex. Precis som att kvinnor har rätt att ha sex utan känslor, lika stor rätt har män att vilja enbart ha sex MED känslor. Utan att för den skull vara konstig.

Visst alltså, det kan finnas något och det känner man men man behöver inte agera op det snabbt. Finns inget rätt eller fel i det.

Ni passade bara inte ihop, inte attraktion, inte rytmen. Varför behöver det vara nåt fel på honom för det?

[Eliza62]

Näe det är inga fel på honom alls, han är trevlig. Grejen är ju, som jag skrivit, att vi träffades på en detjingsajt och att det är huvudsakligen han som initierat våra dejter. Jag skulle tycka att du hade helt rätt i det du skriver om det inte vore för att han på ett plan varit drivande (vill träffas igen) men på ett annat beter sig som en kompis. Men visst kan det vara så att han inte fann mig ett dugg attraktiv men däremot tycker att jag är så pass trevlig att han gärna umgås med mig. Och om det är så så har jag ju inte alls det problemet som jag var litet orolig för och som gjorde att jag startade denna tråd: tänk om han tror att vi har nåt på G?

Ergo bör jag hålla tyst och inte lyda råd ovan om att berätta för honom att jag ser honom bara som en vän.

[sisla]

Alltsåå.. jag hade nog tagit upp det här för länge sen, pratat om att det var kul att hitta en ny kompis och frågat lite kring hans övriga dejtande osv, för jag hade nog haft svårt att gå och vänta och undra om det skulle bli något om det inte funnits minsta fysiska gest på de första dejterna. Jag är nog väldigt snabb alltså -av eller på.

Om det inte blev minsta puss eller handhållning på första dejten så hade jag tänkt att "jaha då var han inte intresserad alltså". Om JAG fortfarande skulle varit intresserad även efter en sval första dejt så skulle jag helt enkelt (via dator, sms eller tfn troligast) frågat "hallå, ÄR du attraherad av mig som potentiell partner -eller är vi bara typ kompisar?"

Hur kommer det sig att du inte bara frågat honom var landet ligger Eliza?

[Eme C]

Just att ni träffades på dejtingsajt komplicerar till det. Nu har ni bara haft 5-7 dejter, inte så mycket och bara från början av sommaren. Han kanske värnar om dina känslor också, känner själv kravet iom dejtingsajt, vad vet jag? Han kanske gruvar sig som du. Spelar en roll som man som drivande medan han velar och undrar vad han egentligen känner.

Säkert tycker han att du är trevlig. Kan kanske gissa/spekulera i att han kanske tycker att dejtingsidor är besvärliga på samma sätt som du, att man inte kan få känslor på postorder. Tror att just det outtalade kravet kan göra att samspelet blir haltande och flyter inte så som om man träffas IRL och gör sig ärenden förbi varandra, ser till att sätta sig bredvid varandra oh söker varandras sällskap. Det kanske känns som en onaturlig situation för honom också.

[Eliza62]

Jag har inte frågat honom för att han är liksom så....distanserat och ytligt trevlig. Och det är något jag inte genast slogs av men...det är hela tiden artigt men ganska ytligt konverserande, ofta om litteratur och kultur men när jag förskt prata om mer personliga saker och känslomässiga ämnen så har han väjt undan. Jag nämnde på dejt 3 att min pappa nyligen dött och att jag haft en komplicerad relation till honom. No comment - han började prata om nåt annat. På dejt 4 började jag berätta om en grej jag varit med om och insåg då att jag också för historiens skull måste berätta att jag behandlades för lymkörtelcancer när jag var 23 år. Han skrattade åt historien jag berättade - men sa ingenting om detta med cancer. Han har hela tiden en liksom glättig fasad som han verkar mycket mån om att inte förlora.

Jag har fått intrycket att han är pryd och hämmad och inte fixar mer djupa ämnen, att det känns farligt för honom att ö.h.t. prata om känslor. Och då har det känts som att det skulle bli så pinsamt för honom att ta upp vår "relation" att jag helt enkelt velat skona honom från det. Ja du hör ju hur fel han låter för mig Min känsla är att han är som en trevlig manlig professorskollega som jag kan prata kultur etc. med men där bara tanken på nån slags amorös historia ter sig....tja...obcen...