När jag pluggade konst hade jag en lärare som blev mer och mer betydelsefull för mig. Han stöttade mig och blev lite som en far för mig då han var nästan 20 år äldre än mig och jag hade dålig kontakt med min far. Jag blev äldre och började jobba och fick barn med min kille (
som jag haft hela tiden). Jag fortsatte att träffa min fd lärare. Vi hade konsten gemensamt och vi sågs allt oftare. Han var gift och hade inga barn. Ingenting sexuellt hände mellan oss men jag hade redan sen början fantasier om honom. Mitt eget förhållande knakade. Jag var otrogen med olika killar och vi gick i rådgivning, han var aggressiv. Det blev bättre och vi fick ett till barn.vänskapen till min fd lärare bara växte. Vi sågs en gång i månaden och hade långa långa djupa samtal och skrev ofta till varandra. Efter nio år försökte han kyssa mig. Jag blev bestört och rusade därifrån, men innerst inne var det vad jag alltid längtat efter och försökt få till. Det var så blandade känslor. Jag visste vad jag och min kille gått igenom för helvete och lite var detta som att kyssa sin pappa. Men också härligt. Jag ville inte träffa honom på ett tag och strax efter upptäckte jag att jag var gravid med trean... Vi sågs inte på ett år men fantasierna och drömmarna kom tillbaka om honom. Min man var otrogen och vi lappade ihop det också, tuffa småbarnsår gick. Jag fortsatte att träffa min vän en kväll när i druckigt så bekände vi vår kärlek till varandra, han var beredd att lämna sin fru och jag berättade att jag drömde om att föda hans barn.Vi hånglade på gatan där vi stod.nu följde massor av mejl om vad som egentligen hänt och här är jag nu. Tänker att det rätta är att bryta helt med honom men samtidigt är han en sån stor och viktig del av mitt liv. Han är så nära mig och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom, han står för så mycket som jag inte kan prata med så många om, konsten t ex. Jag har väldigt svårt att tänka på att separera från min man pga barnen.och min äldre vän och jag är faktiskt väldigt olika, förutom själsligt. Nån som har råd i detta svåra? Jag har känt honom i tolv år.nästan hela mitt vuxna liv.
1
Väldigt komplicerat När jag pluggade konst hade jag en lärare som blev mer och mer betydelsefull för mig. Han stöttade mig och blev lite som en far för mig då han var nästan 20 år äldre än mig och jag hade dålig kontakt med min far. Jag blev äldre och började jobba och fick barn med min kille (
som jag haft hela tiden). Jag fortsatte att träffa min fd lärare. Vi hade konsten gemensamt och vi sågs allt oftare. Han var gift och hade inga barn. Ingenting sexuellt hände mellan oss men jag hade redan sen början fantasier om honom. Mitt eget förhållande knakade. Jag var otrogen med olika killar och vi gick i rådgivning, han var aggressiv. Det blev bättre och vi fick ett till barn.vänskapen till min fd lärare bara växte. Vi sågs en gång i månaden och hade långa långa djupa samtal och skrev ofta till varandra. Efter nio år försökte han kyssa mig. Jag blev bestört och rusade därifrån, men innerst inne var det vad jag alltid längtat efter och försökt få till. Det var så blandade känslor. Jag visste vad jag och min kille gått igenom för helvete och lite var detta som att kyssa sin pappa. Men också härligt. Jag ville inte träffa honom på ett tag och strax efter upptäckte jag att jag var gravid med trean... Vi sågs inte på ett år men fantasierna och drömmarna kom tillbaka om honom. Min man var otrogen och vi lappade ihop det också, tuffa småbarnsår gick. Jag fortsatte att träffa min vän en kväll när i druckigt så bekände vi vår kärlek till varandra, han var beredd att lämna sin fru och jag berättade att jag drömde om att föda hans barn.Vi hånglade på gatan där vi stod.nu följde massor av mejl om vad som egentligen hänt och här är jag nu. Tänker att det rätta är att bryta helt med honom men samtidigt är han en sån stor och viktig del av mitt liv. Han är så nära mig och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom, han står för så mycket som jag inte kan prata med så många om, konsten t ex. Jag har väldigt svårt att tänka på att separera från min man pga barnen.och min äldre vän och jag är faktiskt väldigt olika, förutom själsligt. Nån som har råd i detta svåra? Jag har känt honom i tolv år.nästan hela mitt vuxna liv.
Bara du vet hur du ska göra. Men jag var i en liknande situation med en lärare också och jag bröt helt. Försökte att bara vara vänner en tid men det gick inte och jag insåg att det bara blev ett lidande för oss båda.
2
Bara du vet hur du ska göra. Men jag var i en liknande situation med en lärare också och jag bröt helt. Försökte att bara vara vänner en tid men det gick inte och jag insåg att det bara blev ett lidande för oss båda.
Jag tycker att du är grovt otrogen mot din man och det tycker jag inte är schysst, du har varit oschysst länge. Jag förstår dig och fördömer dig inte, men krasst sett tycker jag du gör fel mot din man. Du gör också fel mot dig själv när du inte unnar dig att ta emot den kärlek som du får.
3
Jag tycker att du är grovt otrogen mot din man och det tycker jag inte är schysst, du har varit oschysst länge. Jag förstår dig och fördömer dig inte, men krasst sett tycker jag du gör fel mot din man. Du gör också fel mot dig själv när du inte unnar dig att ta emot den kärlek som du får.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
