Gravid!
Många barn
  1. Medlem sedan
    Feb 2006
    #1

    Gravid!

    Är gravid med fjärde barnet!!! Ingen vet nåt ännu och allt känns overkligt...
    Många tankar mal i huvudet,är jag för gammal,har vi råd,vad kommer de andra tre barnen tycka,jobbet,större bil...Börja om från början.Men ändå,längtan att få uppleva allt en gång till är stark,så stark!!!
    Berätta gärna hur ni andra känt det när ni väntade era barn!
  2. 1
    Gravid! Är gravid med fjärde barnet!!! Ingen vet nåt ännu och allt känns overkligt...
    Många tankar mal i huvudet,är jag för gammal,har vi råd,vad kommer de andra tre barnen tycka,jobbet,större bil...Börja om från början.Men ändå,längtan att få uppleva allt en gång till är stark,så stark!!!
    Berätta gärna hur ni andra känt det när ni väntade era barn!
  3. Anonym
    #2
    Hej! Nu blir jag lite avis Jag skulle också gärna vilja ha en fyra men jag är 38 å min man tio år äldre å han säger NEJ Hur gammal är du? Lycka till!
  4. 2
    Hej! Nu blir jag lite avis Jag skulle också gärna vilja ha en fyra men jag är 38 å min man tio år äldre å han säger NEJ Hur gammal är du? Lycka till!
  5. Medlem sedan
    Nov 2001
    #3
    Grattis vad roligt!

    Jag väntar själv mitt 6:e barn i december och är 40 år gammal/ung
    Jag blev jätte glad när jag blev gravid, hade väl inte direkt jobbat på att få barn utan blev det så blev det.. så har haft 2 missfall på 2 år och sedan äntligen så hände det här.

    Vad de på jobbet kommer säga (vet att jag kommer få gliringar) skiter jag i, det är jag som ska ha barn inte dom! Mina 3 yngsta barn kommer nog bli jätte glada, dottern på 10 år har tjatat om en liten syster/bror så hon kommer väl svimma av lycka (vi har inte berättat ännu)

    Men jag ser verkligen fram emot att den här lilla tjejen ska titta ut i december.

    Lycka till med allt!
  6. 3
    Grattis vad roligt!

    Jag väntar själv mitt 6:e barn i december och är 40 år gammal/ung
    Jag blev jätte glad när jag blev gravid, hade väl inte direkt jobbat på att få barn utan blev det så blev det.. så har haft 2 missfall på 2 år och sedan äntligen så hände det här.

    Vad de på jobbet kommer säga (vet att jag kommer få gliringar) skiter jag i, det är jag som ska ha barn inte dom! Mina 3 yngsta barn kommer nog bli jätte glada, dottern på 10 år har tjatat om en liten syster/bror så hon kommer väl svimma av lycka (vi har inte berättat ännu)

    Men jag ser verkligen fram emot att den här lilla tjejen ska titta ut i december.

    Lycka till med allt!
  7. Medlem sedan
    Feb 2006
    #4
    Själv är jag 39 så jag är väl inte direkt ung längre...... Att få ett till barn är nog inget jättegenomtänkt beslut från vår sida,jag känner bara en stor längtan o lite "nu eller aldrig" känsla! Sambon är 42 o tyckte väl egentligen att det kunde räcka med tre,men vi sa mer eller mindre att blir det,så blir det!
  8. 4
    Själv är jag 39 så jag är väl inte direkt ung längre...... Att få ett till barn är nog inget jättegenomtänkt beslut från vår sida,jag känner bara en stor längtan o lite "nu eller aldrig" känsla! Sambon är 42 o tyckte väl egentligen att det kunde räcka med tre,men vi sa mer eller mindre att blir det,så blir det!
  9. Medlem sedan
    Feb 2006
    #5
    Grattis till er! Tänk att även om man varit gravid förut och upplevt allt,så känns det lika spännande nu ändå!!! Går in o läser vad som händer vecka för vecka osv.
    Själv är jag mest orolig för missfall eller att barnet är skadat på något sätt.Vår stora tjej närmar sig puberteten och jag tror inte att första reaktionen blir jubel,när vi berätter,snarare tvärtom...
    Men sen,om allt går bra o syskonet är här så tror jag att hon kommer smälta!!!
    En personlig fråga,du behöver absolut inte svara om du inte vill,har du gjort fvp?
    Tankar kring detta snurrar i mitt huvud,ena stunden vill jag ,andra inte....
    Lycka till med er lilla tjej,vi hörs!
  10. 5
    Grattis till er! Tänk att även om man varit gravid förut och upplevt allt,så känns det lika spännande nu ändå!!! Går in o läser vad som händer vecka för vecka osv.
    Själv är jag mest orolig för missfall eller att barnet är skadat på något sätt.Vår stora tjej närmar sig puberteten och jag tror inte att första reaktionen blir jubel,när vi berätter,snarare tvärtom...
    Men sen,om allt går bra o syskonet är här så tror jag att hon kommer smälta!!!
    En personlig fråga,du behöver absolut inte svara om du inte vill,har du gjort fvp?
    Tankar kring detta snurrar i mitt huvud,ena stunden vill jag ,andra inte....
    Lycka till med er lilla tjej,vi hörs!
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Grattis! Jag var ännu äldre när vår lilla sexa kom, men visst oroar man sig ändå litet för det. När vi insåg att vi väntade fyran blev vi både glada men först mest rädda. Jag hade haft barnsängsfeber som blivit sepsis efter trean och de hade sagt till mig att nu var det kört - fler blev det inte om man haft en sådan infektion. Och blir det fler kan de hamna utanför livmodern. HU! Gissa om vi var oroliga när vi fick göra UL på en gång då vi insåg att han var på väg (v. 11), men allt såg bra ut och han växte inne i livmodern.
    Visst är det starkt och härligt!
  12. 6
    Grattis! Jag var ännu äldre när vår lilla sexa kom, men visst oroar man sig ändå litet för det. När vi insåg att vi väntade fyran blev vi både glada men först mest rädda. Jag hade haft barnsängsfeber som blivit sepsis efter trean och de hade sagt till mig att nu var det kört - fler blev det inte om man haft en sådan infektion. Och blir det fler kan de hamna utanför livmodern. HU! Gissa om vi var oroliga när vi fick göra UL på en gång då vi insåg att han var på väg (v. 11), men allt såg bra ut och han växte inne i livmodern.
    Visst är det starkt och härligt!
  13. Medlem sedan
    May 2005
    #7
    Grattis till dig också! Jag har sex små underverk och trivs så bra med det! Hoppas allt ska gå bra med graviditet och förlossnig (det gjrde det med min 6a - lugnaste och skönaste förlossningen faktiskt!)
  14. 7
    Grattis till dig också! Jag har sex små underverk och trivs så bra med det! Hoppas allt ska gå bra med graviditet och förlossnig (det gjrde det med min 6a - lugnaste och skönaste förlossningen faktiskt!)
  15. Medlem sedan
    Nov 2001
    #8
    HEj!

    Nej då ingen fara, jag har inte gjort fvp däremot så gjorde jag kub-testet som visade bra siffror så jag kände att jag inte behövde gå vidare med fvp vilket jag tyckte var skönt. Jag var såååå nervös när jag skulle göra kub-testet för jag var inte riktigt säker på hur jag skulle göra om siffrorna varit sämre. Men tack och lov såg allt bara bra ut
  16. 8
    HEj!

    Nej då ingen fara, jag har inte gjort fvp däremot så gjorde jag kub-testet som visade bra siffror så jag kände att jag inte behövde gå vidare med fvp vilket jag tyckte var skönt. Jag var såååå nervös när jag skulle göra kub-testet för jag var inte riktigt säker på hur jag skulle göra om siffrorna varit sämre. Men tack och lov såg allt bara bra ut
  17. Medlem sedan
    May 2005
    #9
    Svarar jag också. Vi valde att inte göra fvp, mest för att vi kom fram till att vi inte skulle kunna avsluta även om barnet var sjukt.
  18. 9
    Svarar jag också. Vi valde att inte göra fvp, mest för att vi kom fram till att vi inte skulle kunna avsluta även om barnet var sjukt.
  19. Medlem sedan
    Mar 2003
    #10
    Först GRATTIS!

    Jag har hatat mina tre graviditeter intensivt, jag är verkligen inte så att jag ens nästan tycker att just den biten är supermysigt. Däremot älskar jag mina ungar, alla tre. Såklart!

    Enda gången jag har haft fullständig panik var med första som var allra mest oplanerad men då var det mest i fråga om jag öht ville ha några barn alls och dessutom med den karln och med den ekonomin vi hade då (jag var student och han nyanställd på sitt första jobb)...

    Tvåan och trean, ja tvåan var jag rätt chill när jag fick veta att jag väntade honom och trean kom på uppstuds eller vad man ska kalla det, sista gången var dock frågorna helt annars - kommer livmodern att hålla för det här (konstaterat tunnt när tvåan kom) kommer min kropp att fixa graviditeten men det gick ju och nu har jag mina tre trollungar och kommer aldrig i livet utsätta mig för graviditet igen då jag rent uppenbart inte mår bra av det.

    Önskar dig varmt lycka till med både graviditet och ny bebis!
  20. 10
    Först GRATTIS!

    Jag har hatat mina tre graviditeter intensivt, jag är verkligen inte så att jag ens nästan tycker att just den biten är supermysigt. Däremot älskar jag mina ungar, alla tre. Såklart!

    Enda gången jag har haft fullständig panik var med första som var allra mest oplanerad men då var det mest i fråga om jag öht ville ha några barn alls och dessutom med den karln och med den ekonomin vi hade då (jag var student och han nyanställd på sitt första jobb)...

    Tvåan och trean, ja tvåan var jag rätt chill när jag fick veta att jag väntade honom och trean kom på uppstuds eller vad man ska kalla det, sista gången var dock frågorna helt annars - kommer livmodern att hålla för det här (konstaterat tunnt när tvåan kom) kommer min kropp att fixa graviditeten men det gick ju och nu har jag mina tre trollungar och kommer aldrig i livet utsätta mig för graviditet igen då jag rent uppenbart inte mår bra av det.

    Önskar dig varmt lycka till med både graviditet och ny bebis!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar