Sonen mobbad behöver råd
Skolbarn
  1. Bekymrad
    #1

    Sonen mobbad behöver råd

    Hej

    Någon som vet hur man bäst hjälper när ens barn blir mobbat?

    Det har nu gått upp för mig att min son varit mobbad i flera år i skolan (och är fortfarande). Nu går han i 4an. Han är inte så förtjust i att prata om sådana saker och har oftast verkat glad och obekymrad. Han är en ovanlig person som inte böjer sig för normer och grupptryck, kan säkert vara provocerande till sitt sätt men aldrig elak. Jag har varit medveten om att vissa retat honom ibland men inte att det var så omfattande. I början av förra terminen hörde klassföreståndaren av sig och berättade att man har haft en dags arbete i klassen för att stävja negativ behandling av min son. Då kom det som en överraskning att det var så stort men jag tänkte att om skolan vet så löser de väl det.

    För ett par veckor sedan ringde kuratorn på skolan och berättade att sonen känner sig mobbad och nu har jag tvingat honom att berätta lite vad det handlar om. Det är en grupp på ca 7-8 killar i klassen som är dumma mot honom (kommentarer och öknamn) och som gärna startar bråk och ett ungefär lika stort gäng som gärna hänger på fast inte startar det själva. Han menar att det alltid har varit så och tycker såklart det är jobbigt, men tror inte det går att göra något åt.

    Vet nu inte vad som är bäst att göra. Ett möte är bokat med lärare och någon mobbingansbvarig, men eftersom man inte lyckats bryta det hittills har jag inte så stora förhoppningar där. Någon som har tips?
  2. 1
    Sonen mobbad behöver råd Hej

    Någon som vet hur man bäst hjälper när ens barn blir mobbat?

    Det har nu gått upp för mig att min son varit mobbad i flera år i skolan (och är fortfarande). Nu går han i 4an. Han är inte så förtjust i att prata om sådana saker och har oftast verkat glad och obekymrad. Han är en ovanlig person som inte böjer sig för normer och grupptryck, kan säkert vara provocerande till sitt sätt men aldrig elak. Jag har varit medveten om att vissa retat honom ibland men inte att det var så omfattande. I början av förra terminen hörde klassföreståndaren av sig och berättade att man har haft en dags arbete i klassen för att stävja negativ behandling av min son. Då kom det som en överraskning att det var så stort men jag tänkte att om skolan vet så löser de väl det.

    För ett par veckor sedan ringde kuratorn på skolan och berättade att sonen känner sig mobbad och nu har jag tvingat honom att berätta lite vad det handlar om. Det är en grupp på ca 7-8 killar i klassen som är dumma mot honom (kommentarer och öknamn) och som gärna startar bråk och ett ungefär lika stort gäng som gärna hänger på fast inte startar det själva. Han menar att det alltid har varit så och tycker såklart det är jobbigt, men tror inte det går att göra något åt.

    Vet nu inte vad som är bäst att göra. Ett möte är bokat med lärare och någon mobbingansbvarig, men eftersom man inte lyckats bryta det hittills har jag inte så stora förhoppningar där. Någon som har tips?
  3. Anonym
    #2
    Om möjligt tror jag att det är bäst att byta skola. Detta trots att skolan faktiskt verkar försöker göra något åt mobbingen.
  4. 2
    Om möjligt tror jag att det är bäst att byta skola. Detta trots att skolan faktiskt verkar försöker göra något åt mobbingen.
  5. Medlem sedan
    Sep 2010
    #3

    Byt skola!

    Om mobbningen pågått så länge och skolan inte fått stopp på det, så tror jag nog jag skulle kolla upp andra skolor. Känns inte som skolan är riktigt engagerad om de inte hållit mera kontakt med er än så och om det pågått i åratal. Låter man mobbningen fortgå så signalerar man ju åt er son att "det är okej att mobba honom" och "det går inte att göra nåt åt". Verkligen inte bra för självkänslan!
  6. 3
    Byt skola! Om mobbningen pågått så länge och skolan inte fått stopp på det, så tror jag nog jag skulle kolla upp andra skolor. Känns inte som skolan är riktigt engagerad om de inte hållit mera kontakt med er än så och om det pågått i åratal. Låter man mobbningen fortgå så signalerar man ju åt er son att "det är okej att mobba honom" och "det går inte att göra nåt åt". Verkligen inte bra för självkänslan!
  7. Bekymrad
    #4
    Jo, jag har funderat på alternativet att byta skola och faktiskt kollat upp några alternativ. Men flera saker får mig att tveka. 1) Jag vet ju inte om han skulle komma ur askan i elden om man säger så. Sonen är en udda fågel och kan vara svår att förstå sig på för jämnåriga. Vuxna brukar tycka desto bättre om honom :-) 2) Han ogillar skarpt förändringar och tycker själv att tanken på att byta skola är förfärligt skrämmande. 3) Jag vet inte hur mycket vikt jag ska lägga vid hans egen berättelse. Han tolkar världen lite annorlunda och har väldigt svårt att förstå sin del i ett händelseförlopp. Om inte de vuxna på skolan tycker att det är så farligt kan det ju antingen bero på att de inte ser allt som händer eller på att han överreagerar. Å andra sidan är han en person som snarare underreagerar och slätar över saker än tvärtom ...Helt enkel svår att prata med om sådana saker.
  8. 4
    Jo, jag har funderat på alternativet att byta skola och faktiskt kollat upp några alternativ. Men flera saker får mig att tveka. 1) Jag vet ju inte om han skulle komma ur askan i elden om man säger så. Sonen är en udda fågel och kan vara svår att förstå sig på för jämnåriga. Vuxna brukar tycka desto bättre om honom :-) 2) Han ogillar skarpt förändringar och tycker själv att tanken på att byta skola är förfärligt skrämmande. 3) Jag vet inte hur mycket vikt jag ska lägga vid hans egen berättelse. Han tolkar världen lite annorlunda och har väldigt svårt att förstå sin del i ett händelseförlopp. Om inte de vuxna på skolan tycker att det är så farligt kan det ju antingen bero på att de inte ser allt som händer eller på att han överreagerar. Å andra sidan är han en person som snarare underreagerar och slätar över saker än tvärtom ...Helt enkel svår att prata med om sådana saker.
  9. Medlem sedan
    Mar 2006
    #5
    Prata ordentligt med skolan om det hela. DE ledande måste övervakas så de inte kan hålla på. Kolla även upp skolor där det är mer accepterat att vara annorlunda. Vi råka lite ut för detta men det fick inte fortgå så länge utan var bara någon månad men vårt barn valde själv att byta skola och mår idag bra och stortrivs i skolan. H*n har lite annorlunda kläder och är inte intresserad av rätt sport för att passa in i byn/klassen h*n gick i medans storebror fungerar utmärkt i sin klass där olikheter är accepterat. Så det kan skilja från klass till klass också.
  10. 5
    Prata ordentligt med skolan om det hela. DE ledande måste övervakas så de inte kan hålla på. Kolla även upp skolor där det är mer accepterat att vara annorlunda. Vi råka lite ut för detta men det fick inte fortgå så länge utan var bara någon månad men vårt barn valde själv att byta skola och mår idag bra och stortrivs i skolan. H*n har lite annorlunda kläder och är inte intresserad av rätt sport för att passa in i byn/klassen h*n gick i medans storebror fungerar utmärkt i sin klass där olikheter är accepterat. Så det kan skilja från klass till klass också.
  11. Bekymrad
    #6
    Tack för ditt svar. Här har det pågått över klassgränserna och blivit värre nu när de blandat om i klasserna. Sonen vill inte byta skola och tycker att det är ok som det är. Vad är egentligen ok och vad kan man begära av skolan? Nu får jag raporter varje dag om vad som händer och visst är det så att de vuxna säger ifrån och så slutar de som bråkar, tillfälligt. Men jag skulle ju vilja att de inte började bråka alls, att min son var en i gänget som behandlades med respekt trots att han går sin egen väg.

    Han är oftast ensam och säger att han trivs med det. Men förut har det varit jätteviktigt med kompisar. För mig känns det som om han trivs med det bara för att det är enklast.
  12. 6
    Tack för ditt svar. Här har det pågått över klassgränserna och blivit värre nu när de blandat om i klasserna. Sonen vill inte byta skola och tycker att det är ok som det är. Vad är egentligen ok och vad kan man begära av skolan? Nu får jag raporter varje dag om vad som händer och visst är det så att de vuxna säger ifrån och så slutar de som bråkar, tillfälligt. Men jag skulle ju vilja att de inte började bråka alls, att min son var en i gänget som behandlades med respekt trots att han går sin egen väg.

    Han är oftast ensam och säger att han trivs med det. Men förut har det varit jätteviktigt med kompisar. För mig känns det som om han trivs med det bara för att det är enklast.
  13. Medlem sedan
    Aug 2005
    #7
    Vill bara säga att vi bytade skola för vår son. Har var inte precis mobbad, men ändå utsatt på en del sätt, och lite lik din son. Han klagade inte en enda gång över skolan, tvärtom så trivdes han och sa att det var bra och ville alltid dit, men vi föräldrar kunde se saker som inte han riktigt förstod, vilket nog var bra trots allt.....

    12 timmar innan han skulle börja femte klass, så bestämde jag och mannen att han skulle byta skola. Han hade tidigare inte en enda gång gråtit över skolsituationen, men nu grät han jättemycket för han ville absolut inte byta. Vi pratade och fick honom att testa nya skolan, och det blev kanon! Det tog bara ett par dagar, sedan var han övertygad om att han skulle stanna där. Mer och mer kom fram som han kunde berätta om på gamla skolan, men när han var i den miljön så kunde/ville han inte se vad som hände.

    Ett barn kan inte bestämma var den ska gå i skolan eller vilken miljö som är lämplig. Det är föräldrarnas uppgift! JAG hade nog inte klarat det ensam, för det var enormt jobbigt att gå emot hans vilja att byta skola och jag vacklade mycket, men tack o lov så har jag en man som aldrig vacklar utan är väldigt handlingskraftig och vågar ta obekväma beslut.

    Min son var givevis samma sorts person även på nya skolan, men det gick ändå mycket bättre där med allt.
  14. 7
    Vill bara säga att vi bytade skola för vår son. Har var inte precis mobbad, men ändå utsatt på en del sätt, och lite lik din son. Han klagade inte en enda gång över skolan, tvärtom så trivdes han och sa att det var bra och ville alltid dit, men vi föräldrar kunde se saker som inte han riktigt förstod, vilket nog var bra trots allt.....

    12 timmar innan han skulle börja femte klass, så bestämde jag och mannen att han skulle byta skola. Han hade tidigare inte en enda gång gråtit över skolsituationen, men nu grät han jättemycket för han ville absolut inte byta. Vi pratade och fick honom att testa nya skolan, och det blev kanon! Det tog bara ett par dagar, sedan var han övertygad om att han skulle stanna där. Mer och mer kom fram som han kunde berätta om på gamla skolan, men när han var i den miljön så kunde/ville han inte se vad som hände.

    Ett barn kan inte bestämma var den ska gå i skolan eller vilken miljö som är lämplig. Det är föräldrarnas uppgift! JAG hade nog inte klarat det ensam, för det var enormt jobbigt att gå emot hans vilja att byta skola och jag vacklade mycket, men tack o lov så har jag en man som aldrig vacklar utan är väldigt handlingskraftig och vågar ta obekväma beslut.

    Min son var givevis samma sorts person även på nya skolan, men det gick ändå mycket bättre där med allt.
  15. Bekymrad
    #8
    Ja du har nog rätt i att min son är lik din son. Jag undrar hur du gjorde när du valde skola att byta till. Man skulle ju helst vilja vara säker på att det blir bättre. Jag har själv börjat tro att det inte finns skolor där det är ok att vara annorlunda. Tycker att det är tufft överlag bland barnen i skolan. Även mina andra barn påverkas negativt av miljön i skolan tycker jag även om de inte blir mobbade.
  16. 8
    Ja du har nog rätt i att min son är lik din son. Jag undrar hur du gjorde när du valde skola att byta till. Man skulle ju helst vilja vara säker på att det blir bättre. Jag har själv börjat tro att det inte finns skolor där det är ok att vara annorlunda. Tycker att det är tufft överlag bland barnen i skolan. Även mina andra barn påverkas negativt av miljön i skolan tycker jag även om de inte blir mobbade.
  17. Medlem sedan
    Aug 2005
    #9
    Vi valde en liten friskola. Det var inte aktuellt med annan skola i kommunen, isåfall hade vi bytat kommun.

    Ni bor möjligtvis inte väldigt långt söderut i landet? Isåfall kanske den skolan hade varit något för honom
  18. 9
    Vi valde en liten friskola. Det var inte aktuellt med annan skola i kommunen, isåfall hade vi bytat kommun.

    Ni bor möjligtvis inte väldigt långt söderut i landet? Isåfall kanske den skolan hade varit något för honom
  19. Anonym
    #10
    Ja det är svåra val som man ställs inför vi har en son som blev mobbad hela högstadiet och det har påverkat hela hans hitnintillsvarande liv. Han berättade inget förrän det var för sent. Men hade vi förstått så hade vi nog flyttat på vår kille så fort som möjligt. Det borde vara mobbarna som skall flytta men det är bara en önskedröm. Man skyddar ofta mobbarna mer än de som blir mobbade,tyvärr. Så som flera här säger så kan det bli bättre om man kan få flytta och få mer perspektiv på det också. . jag säger bara att om han får det värre där han är nu så kommer det att sitta i honom många år. Vår son fick mycket mörka tankar i gymnasiet och har fortfarande dåligt självförtroende. Det börjar bli bättre men han borde aldrig fått gå igenom det själv. Så om ni kan så försök hjälpa honom nu...
  20. 10
    Ja det är svåra val som man ställs inför vi har en son som blev mobbad hela högstadiet och det har påverkat hela hans hitnintillsvarande liv. Han berättade inget förrän det var för sent. Men hade vi förstått så hade vi nog flyttat på vår kille så fort som möjligt. Det borde vara mobbarna som skall flytta men det är bara en önskedröm. Man skyddar ofta mobbarna mer än de som blir mobbade,tyvärr. Så som flera här säger så kan det bli bättre om man kan få flytta och få mer perspektiv på det också. . jag säger bara att om han får det värre där han är nu så kommer det att sitta i honom många år. Vår son fick mycket mörka tankar i gymnasiet och har fortfarande dåligt självförtroende. Det börjar bli bättre men han borde aldrig fått gå igenom det själv. Så om ni kan så försök hjälpa honom nu...
  21. Medlem sedan
    Aug 2005
    #11
    Jag tror att det är vanligt att man inte vet som förälder att barnet är SÅ utsatt......Barnet är noga med att inte berätta för mycket, det blir för jobbigt och de hoppas hela tiden på att det ska bli bättre. Som förälder blir man nöjd och lättad när barnet säger att det är bättre, men i själva verket är det inte ett dugg bättre men det får man inte reda på förrän efter lång tid.

    Att det är mobbarna som ska flytta håller jag med om, men det är inget man ska göra någon prestige av, utan det är bättre att rädda sitt barn än att slåss för att det ska gå kvar och hävda att det inte är rätt mot barnet att det ska flytta.

    Svårt är detta.

    Om du läser här Bekymrad....så ska jag skriva till dig som jag skrev, men jag har och har haft dåligt med tid. Ha det bra så länge!
  22. 11
    Jag tror att det är vanligt att man inte vet som förälder att barnet är SÅ utsatt......Barnet är noga med att inte berätta för mycket, det blir för jobbigt och de hoppas hela tiden på att det ska bli bättre. Som förälder blir man nöjd och lättad när barnet säger att det är bättre, men i själva verket är det inte ett dugg bättre men det får man inte reda på förrän efter lång tid.

    Att det är mobbarna som ska flytta håller jag med om, men det är inget man ska göra någon prestige av, utan det är bättre att rädda sitt barn än att slåss för att det ska gå kvar och hävda att det inte är rätt mot barnet att det ska flytta.

    Svårt är detta.

    Om du läser här Bekymrad....så ska jag skriva till dig som jag skrev, men jag har och har haft dåligt med tid. Ha det bra så länge!
  23. Bekymrad
    #12
    Vad ledsen jag blir när jag hör om din son. Ibland känns det så jobbigt att man är tvungen att skicka iväg barnen till skolan, det kan vara så tufft. Tack för ditt svar och för att du delar med dig av din upplevelse. Jag blir verkligen uppmuntrad att ligga på och hålla koll. Fast jag egentligen är en person som gärna väntar och tror att saker löser sig...
  24. 12
    Vad ledsen jag blir när jag hör om din son. Ibland känns det så jobbigt att man är tvungen att skicka iväg barnen till skolan, det kan vara så tufft. Tack för ditt svar och för att du delar med dig av din upplevelse. Jag blir verkligen uppmuntrad att ligga på och hålla koll. Fast jag egentligen är en person som gärna väntar och tror att saker löser sig...
  25. Bekymrad
    #13
    Om nu barnet säger att det är bättre och verkar må rätt bra och incidenterna som rapporteras inte lika frekventa. Då är det ju rätt frestande att tro att läget är under kontroll. Hur får man reda på att det inte är bra då? Vi ska träffa läraren och ett par vuxna som jobbar med det hela om ett par veckor och prata om hur det går. Det finns vuxna på rasterna som aktivt jobbar med att få sonen med i leken. Jag vet dock inte hur mycket de andra barnens föräldrar vet eller om jag borde prata med dem. Det har jag inte.

    Hur som helst så kollar vi på alternativ i alla fall så att inte steget är så stort om vi märker att det inte går att bryta. Vill gärna hitta ett alternativ som känns spännande i sig. Inte bara en flykt från det gamla. Nika, jag är tacksam för de svar jag har fått och vet precis hur det är när inte tiden räcker till :-) Läste lite om skolan du berättade om och den verkar ju fantastisk. Har inte sett någon med samma koncept i närheten av oss tyvärr, verkar rätt unikt.
  26. 13
    Om nu barnet säger att det är bättre och verkar må rätt bra och incidenterna som rapporteras inte lika frekventa. Då är det ju rätt frestande att tro att läget är under kontroll. Hur får man reda på att det inte är bra då? Vi ska träffa läraren och ett par vuxna som jobbar med det hela om ett par veckor och prata om hur det går. Det finns vuxna på rasterna som aktivt jobbar med att få sonen med i leken. Jag vet dock inte hur mycket de andra barnens föräldrar vet eller om jag borde prata med dem. Det har jag inte.

    Hur som helst så kollar vi på alternativ i alla fall så att inte steget är så stort om vi märker att det inte går att bryta. Vill gärna hitta ett alternativ som känns spännande i sig. Inte bara en flykt från det gamla. Nika, jag är tacksam för de svar jag har fått och vet precis hur det är när inte tiden räcker till :-) Läste lite om skolan du berättade om och den verkar ju fantastisk. Har inte sett någon med samma koncept i närheten av oss tyvärr, verkar rätt unikt.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar