Ni med 4 barn eller fler

[Anonym]

Jag har tre barn just nu. Och på något sätt känns det som där är gränsen över vad som är "ok" enl normen? Nu förväntar sig "alla" att man är klar sas. Att skaffa fyra eller tom fler är helt otänkbart.
Men jag längtar, längtar så det gör ont Ja, jag har tre härliga friska barn (argument man allt för ofta hör "ja, men du har ju tre friska barn!")
Jag känner mig dum och otacksam som inte är nöjd med de jag har. Tre härliga ungar. Men jag gråter inombords av längtan efter nr 4 o kanske tom ännu fler. Jag älskar att omges av mina härliga ungar!
Visst är det kul att barnen blir äldre, visst är det skönt när de klarar sig själva mer och mer oxå. Men nä, jag känner mig inte färdig!
Sen tänker jag praktiskt. O framförallt ekonomiskt. Hur mkt dyrare det blir, om vi aldrig kommer ha råd att fixa huset då, aldrig kommer kunna åka utomlands osv osv.
Jag vet med mitt sunda förnuft att vi inte kan skaffa fler just nu. Jag miste mitt jobb för nån månad sedan och mannen är varslad. Så egentligen är det ett hur enkelt val som helst. Inga fler barn.
Men likt förbaskat längtar jag så himla mkt, så mkt att jag mår illa och det upptar allt mer av mina tankar.
Ja, jag är förnuftig nog att inse att det är kört för oss pga ekonomin, men det gör ont
Har försökt att bara nudda vid tanken med min man, men han skrattar bara bort det o säger :"Vi har ju inte råd nu gumman" Och han är färdig nu säger han. Vi har ju tre härliga barn. JA, jag fattar det. Men när man ändå längtar så det gör ont? Han vill inte under några som helst omständigheter ens lyssna på mig. Han tror bara jag funderar lite grann. Men just nu sitter jag uppe själv på kvällarna/nätterna och plågar mig med förlossningsprogram o tårarna trillar av längtan. Kan inte alls glädjas med gravida längre, känner mig bitter och avundsjuk. Jäkla pucko jag är! Jag har ju TRE underbara ungar!
Känner mig så jäkla ensam. Spelar så glad och färdig. När nån påpekar ngt om barn säger jag alltid: "Nä, vi är klara nu, man ska hinna med dem man har" Jag ljuger...ljuger och längtar. Min man är helt oförstående gällande detta o jag känner att jag inte har NÅGON att prata med! Skitfånigt eller hur? Här sitter jag med tre barn så finns det dem som kämpar för att ens FÅ barn! Jag känner mig hemsk! Men jag försöker verkligen att släppa det, men för varje dag blir jag mer och mer ledsen inombords. Jag känner mig så ledsen...
Hur har ni resonerat när ni valde att gå från 3 till 4 barn? Känner ni att det är mkt ni fått försaka pga att ni valt att (i mina ögon) ha många barn? Vad är det bästa med fler än 3 barn tycker ni? Vad är nackdelen? (om man nu kan säga så? Jag hoppas ni förstår hur jag menar?) Är jag helt dum i huvet som längtar efter ett barn till?
Usch, dumma dumma ekonomi Dumma dumma längtan

[Yvonne67]

Du är inte dum som känner så. Vill du ha fler så skaffa det och skit i vad andra tycker. När vi gick från 3 till 4 så är skillnaden faktiskt inte så stor. Har du redan 3 så har du redan många sas. Jag hade oxå skuldkänslor när jag ville ha fler för att jag borde vara nöjd. Längtan kan du inte ta bort, den finns där. Även nu när jag har 6 så längtar jag efter en till och det handlar inte om att man inte älskar de man har. Du behöver inte försaka en massa för att du har många barn. Livet blir vad man gör det till. Kanske behöver man inte ha så höga krav på själv. Har du många så hjälps alla åt på ett annat sätt. Om du inte är så gammal så kanske ni kan vänta tills ekonomin är bättre. För vår del har ekonomin aldrig varit ett hinder och vi har det fortfarande bra fastän vi har många barn. Man får mkt av vänner så nya kläder behöver man inte köpa så ofta faktiskt. Nu vet jag inte hur ni har det, någon kanske är arbetslös av er. Eftersom vi aldrig har haft det kärvt så är det svårt att råda. Hoppas ni kan komma fram till ett klokt beslut !

[rocker79]

Förstår din längtan så väl!! Vi är en sk bonus familj, totalt har vi nu 6 barn, har precis fått mitt 5e barn, våra barn är nu; 16, 5, 4 år sen tvillingar på 19 månader och vår minsta på 11 dagar. folks reaktioner när vi berättade nyheten om 5an var inte nådiga.... Men hur ska ni orka? hur ska ni ha råd etc etc etc..... Vi har inte världsbäst ekonomi men det går runt!
Var ärlig mot din man, säg exakt hur mycket du verkligen längtar för min man var av samma åsikt efter att vi fått tvillingarna det ändrade sig dock när jag berättade om min längtan efter en stor familj och fler barn...... Jag ångrar inte en sekund de barn jag har och skulle aldrig byta det mot något ) Mina barn är glädjen i mitt liv. Nackdelen är att vissa dagar skulle man behöva vara som en bläckfisk, men vet man hur man ska planera och fördela så löser man det mesta.

[glittret]

Nej inte dum alls! Varför skulle det vara dumt att längta efter ytterligare ett barn oavsett om man redan har 3, 4, 5 eller fler friska barn?! Jag förstår din längtan, jag väntar just nu nr 6 och kände som du innan.. den här lilla 6:an blir dock vår sista eftersom jag är 40 så nu börjar jag bli "gammal"

Så mycket dyrare behöver det inte bli att skaffa ytterligare ett barn , beror ju helt på om du har saker kvar från när de andra var små. Den största kostnaden kan ju bli en ny bil eftersom man inte får plats i en "vanlig" bil längre när man har 4 barn.

Jag hoppas i varje fall att du förstår att du inte är dum som längtar efter ett barn till!

Lycka till!
Kram

[Anonym]

Tack för att du tog dig tid att svara! Och tack för dina tankar. Ja, det som blir kostnaden blir egentligen att köpa större bil. I övrigt har vi allting kvar sen våra barn var små (förutom vagn, men det kan man ju hitta väldigt fina begagnade)
Ja, problemet ligger då dock i vår jobbsituation då jag blivit arbetslös och mannen är varslad

[glittret]

Hmm... usch då.. jag då är det ju lite lika roligt när man sitter i den situationen, hoppas att det löser sig med jobb snart då!

[Anonym]

Åh tack snälla! Efter jag läste ditt svar bestämde jag mig att prata med min man. Han hade verkligen inte förstått att jag längtat "på riktigt" som han sa. Han trodde mer att jag bara tyckte det skulle vara lite mysigt, inte att det var ngt jag verkligen ville. När jag (med gråten i halsen) berättat för honom hur jag verkligen känner tyckte han jag varit dum som inte berättat det innan. O han kan absolut tänka sig en till om det är vad jag verkligen vill. Känns väldigt mysigt om det inte hade varit för vår jobbsituation. Han tycker jag ska plocka bort p-plåstret om nån månad lr så, men nu får JAG kalla fötter! Vågar jag? Det enda vi behöver köpa är större bil, men det behöver inte vara nån sprillans ny, bara vi får plats o kommer framåt I övrigt har vi allt (lr ja, mkt rosa eftersom vi har tre flickor blev det så, men rosa pyjamasar funkar ju t pojkar m o i övrigt är jag loppistokig så klädmässigt kommer vi billigt undan) Vagn behöver vi eftersom jag sålde den efter nr 3. Men det känns oxå som en ganska liten kostnad då man kan hitta finna begagnade för en bra peng.
Men är sååå sjukt orolig för "vad alla andra ska tycka" VILL, men vi borde kanske inte med våran ekonomi? snyft...

[Anonym]

Tack snälla för dina ord! För oss blir engångskostnaden ny bil o en vagn, i övrigt har vi allt kvar sen innan.
Men det är det där med jobb då

[rocker79]

Så skönt att din man förstår och oxå vill

Folk kan tyvärr vara väldigt dömande men ärligt det är deras problem! Vill ni så KÖR! Rädslan känner jag igen och tror är rätt normal är ju ingen liten sak med ett barn, när jag plussade med den sista så fick jag lite panik, sen när allt väl landade så ja älskade jag tanken på en till, men det har kommit i vågor under graviditeten,... Nu mer undrar jag vad tusan jag var så rädd för, allt löser sig om man vill

Alla detaljer runt om löser man på något vis.. Vi har oxå massa tjejkläder här är totalt 5 tjejer och en kille ( 4åringen) vagnen till nya bebisen fixade jag till vettigt pris begagnat ( 600) bilen skaffade vi större när vi fick tvillingar men börjar bli trångt i den med