Hur kan jag hjälpa min vuxna son ?
Psykisk ohälsa
  1. Medlem sedan
    Feb 2006
    #1

    Hur kan jag hjälpa min vuxna son ?

    Min son(22 år gammal) är inne i en mani ( efter 8 mån med svår depression,) Han bor själv i en annan stad och ska gå till läkare där, men han vill inte berätta sanningen om hur han mår...
    Har inte fått diagnos ännu men jag är helt säker att han har bipolär sjukdom.
    Vad kan jag göra ?
  2. 1
    Hur kan jag hjälpa min vuxna son ? Min son(22 år gammal) är inne i en mani ( efter 8 mån med svår depression,) Han bor själv i en annan stad och ska gå till läkare där, men han vill inte berätta sanningen om hur han mår...
    Har inte fått diagnos ännu men jag är helt säker att han har bipolär sjukdom.
    Vad kan jag göra ?
  3. Medlem sedan
    May 2012
    #2
    Hej!
    Det är oerhört svårt att ha ett barn som inte mår bra. Det blir också extra svårt om barnet är vuxet och inte vill att du ska ta del i hans problematik. Tyvärr är det ofta så att man inom psykiatrin inte arbetar så aktivt för att motivera patienterna att anhöriga ska få vara med i vården. Det vidmakthåller i sig det skamfyllda i att ha en psykiatrisk diagnos.

    Det du kan göra är att gång på gång prata med din son om hur han mår och att du är orolig. Säg öppet att du vill ta del och att du bryr dig om honom. Be om att få följa med honom till nästa läkarbesök. Fråga om du får ta kontakt med hans läkare för att få mer information.

    Om han avvisar dessa försök kan du fråga honom om det är så han vill att du gör gentemot honom om du skulle bli sjuk på något sätt. Sannolikt skulle han vilja veta och finnas där för dig. Precis som du vill finnas där för honom, varesig det rör sig om en kroppslig eller själslig åkomma.

    Stå på dig!

    Ludmilla
    Ludmilla

    Ludmilla Rosengren
    Leg Läkare, KBT-terapeut och Mamma till fem barn

    http://ludmilla.se
  4. 2
    Hej!
    Det är oerhört svårt att ha ett barn som inte mår bra. Det blir också extra svårt om barnet är vuxet och inte vill att du ska ta del i hans problematik. Tyvärr är det ofta så att man inom psykiatrin inte arbetar så aktivt för att motivera patienterna att anhöriga ska få vara med i vården. Det vidmakthåller i sig det skamfyllda i att ha en psykiatrisk diagnos.

    Det du kan göra är att gång på gång prata med din son om hur han mår och att du är orolig. Säg öppet att du vill ta del och att du bryr dig om honom. Be om att få följa med honom till nästa läkarbesök. Fråga om du får ta kontakt med hans läkare för att få mer information.

    Om han avvisar dessa försök kan du fråga honom om det är så han vill att du gör gentemot honom om du skulle bli sjuk på något sätt. Sannolikt skulle han vilja veta och finnas där för dig. Precis som du vill finnas där för honom, varesig det rör sig om en kroppslig eller själslig åkomma.

    Stå på dig!

    Ludmilla
  5. hypomania
    #3
    Är själv bipolär och förstår att din son kanske i nu läget drar sig för att söka läkare i en hypoman fas eller ren mani mår man ju förträffligt . Men men jag saknade någon som drog i handbromsen, fällde krokben . det hände för mkt och väldigt snabbt , du verkar ju ändå ha lite kännedom om sonens problematik . Min mani kom när jag var 30 , ingen som insåg förrän katastrofen var ett faktum .....önskar någon hade spärrat mina konton mm skulder på 450 000 kr som jag betalat på i nuläget .... ekonomin och struliga relationer är väl det som blev det värsta med manin . Så lägg krokben ....ta med honom till läkaren . Gör han vansinniga affärer eller ngt annat så sök akut . Han måste dra ner på antidepp om han äter det omgående . Det är aldrig bra att sluta tvärt med dom men tala med läkare om att trappa ned snabbt . Jag slutade tvärt var tvungen för några månader sedan eftersom jag kände att jag drog iväg mot mani . En hel jobbiga utsättningssymtom men jag slapp en mani . var kanske lite hypoman men inte värre än jag kunde hantera det. Det går att ha ett vanligt liv trots bipolär sjukdom , med mediciner som stöd och bra livstil med god sömn och lagom alkohol .
  6. 3
    Är själv bipolär och förstår att din son kanske i nu läget drar sig för att söka läkare i en hypoman fas eller ren mani mår man ju förträffligt . Men men jag saknade någon som drog i handbromsen, fällde krokben . det hände för mkt och väldigt snabbt , du verkar ju ändå ha lite kännedom om sonens problematik . Min mani kom när jag var 30 , ingen som insåg förrän katastrofen var ett faktum .....önskar någon hade spärrat mina konton mm skulder på 450 000 kr som jag betalat på i nuläget .... ekonomin och struliga relationer är väl det som blev det värsta med manin . Så lägg krokben ....ta med honom till läkaren . Gör han vansinniga affärer eller ngt annat så sök akut . Han måste dra ner på antidepp om han äter det omgående . Det är aldrig bra att sluta tvärt med dom men tala med läkare om att trappa ned snabbt . Jag slutade tvärt var tvungen för några månader sedan eftersom jag kände att jag drog iväg mot mani . En hel jobbiga utsättningssymtom men jag slapp en mani . var kanske lite hypoman men inte värre än jag kunde hantera det. Det går att ha ett vanligt liv trots bipolär sjukdom , med mediciner som stöd och bra livstil med god sömn och lagom alkohol .
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar