Panikbråttom abort eller inte?!
Abort
  1. Anonym
    #1

    Panikbråttom abort eller inte?!

    Jag står inför det svåra valet abort eller ej och behöver stöd trots att jag stött och blött valet med familj och vänner och ändå inte blivit klokare. Jag har tid inbokat imorgon för kirurgisk abort och har redan hunnit avboka en tid som jag hade igår då jag inte klarade av att göra det. Jag trodde igår att det berodde på att jag inte vågade ta Cytotec tabletten kvällen innan hemma, eftersom jag läst på nätet att vissa haft enorma smärtor och störtblödningar, men när sjukhuspersonalen sa till mig via telefon igår att det ändå gick bra att göra operationen samma dag om jag tog tabletten på morgonen, typ 3-4 timmar innan operationen, ja då insåg jag att ångesten/rädslan inte bara satt i Cytotectabletten. Jag avbokade tiden men tog för säkerhets skull en ny tid imorgon. Jag är i valet och kvalet. I mitt fall var min kille emot att ha kvar fostret på en gång, det var en oplanerad graviditet som jag fick vetskap om då jag var i nästan vecka 8. Vi har en dotter som fyller 1 år nästa vecka och jag har en dotter på 8 år sedan tidigare. Anledningen till att han var emot att ha kvar fostret/barnet är att vår relation varit/är knackig pga våra olikheter och värderingar samt att han är rädd att hans arbete med sin enskilda firma drabbas negativt. Jag värderar familj och hem högst och han värderar och prioriterar sitt egna ensamföretag högst och kände att han inte har mer tid att avsätta för ytterligare ett barn. Men så kom hans vändning för 5 dagar sedan då han inte sade sig vilja att jag ska behöva genomgå en sådan psykisk jobbig sak som en abort. Denna vändning tror jag har att göra med att han inte vill ha på sitt samvete att jag gjort något mot min egentliga vilja samt att jag uttryckt åt honom att jag inte ser att jag kan fortsätta min relation med honom om jag tar bort barnet. Han säger att han inte vill "abortera bort sin familj". Hans vändning består således inte i att han så gärna vill ha barnet. Han säger att hans inställning fortfarande är densamma, att han eg inte vill ha barnet men inte vill utsätta mig för denna psykiskt jobbiga operationen. Konstigt nog känner jag ingen lättnad över att han inte vill att jag gör abort och detta beroende på att jag ifrågasätter om jag ens över huvudtaget kan fixa att leva en längre framtid med denna man hur som helst. Varför jag velar i mitt val är för att jag inte vet om jag kommer att knäcka mig själv som ev. ensamstående till 3 st barn då jag även har ett väldigt krävande arbete att så småningom komma tillbaka till. Plus att jag är orolig att jag inte ska träffa någon ny man i mitt liv (om jag och nuvarande går isär) då jag har 3 st barn varav 2 st småbarn och jag snart är 38 år. Varför jag velar i att göra en abort fastän det finns en risk att jag blir ensamstående, är att jag känner enormt stort motstånd och obehag av att ta livet av något levande inom mig och att jag gärna vill ha fler barn (men önskningsvis med en man som jag känner att jag verkligen vill dela sitt liv med och en man som verkligen vill ha barnet för barnets skull). Jag är dessutom rädd för att ta Cyotectabletten. Förresten är det någon som har erfarenheter av Cyotectabletten som tas innan kirurgisk operation? Vilka upplevelser hade ni? Är det någon som befunnit sig i samma situation som jag? Jag känner en kamp mot klockan och mår skitdåligt. Känns som att jag kommer att avboka morgondagens tid imorgonbitti och boka en ny inför måndag, så att helgen blir ytterligare en betänketid, men det är ju att skjuta på det tunga beslutet och jag ska våndas flera dagar till. Dessutom går jag in i vecka 12 på onsdag nästa vecka och det känns farligt nära gränsen för att ens få göra kirurgisk operation på måndag, vill ju inte vara med om en 2-stegs abort. Känner mig desperat!!! Någon som kan dela med sig av sina erfarenheter??? Någon som varit med om liknande situation? Någon som kan berätta om upplevelserna kring själva aborten, dvs från Cytotectablettens intagande till narkosen? Om man bestämmer sig för abort, kan man själv köra in till sjukhuset efter att man tagit Cytotectabletten?
  2. 1
    Panikbråttom abort eller inte?! Jag står inför det svåra valet abort eller ej och behöver stöd trots att jag stött och blött valet med familj och vänner och ändå inte blivit klokare. Jag har tid inbokat imorgon för kirurgisk abort och har redan hunnit avboka en tid som jag hade igår då jag inte klarade av att göra det. Jag trodde igår att det berodde på att jag inte vågade ta Cytotec tabletten kvällen innan hemma, eftersom jag läst på nätet att vissa haft enorma smärtor och störtblödningar, men när sjukhuspersonalen sa till mig via telefon igår att det ändå gick bra att göra operationen samma dag om jag tog tabletten på morgonen, typ 3-4 timmar innan operationen, ja då insåg jag att ångesten/rädslan inte bara satt i Cytotectabletten. Jag avbokade tiden men tog för säkerhets skull en ny tid imorgon. Jag är i valet och kvalet. I mitt fall var min kille emot att ha kvar fostret på en gång, det var en oplanerad graviditet som jag fick vetskap om då jag var i nästan vecka 8. Vi har en dotter som fyller 1 år nästa vecka och jag har en dotter på 8 år sedan tidigare. Anledningen till att han var emot att ha kvar fostret/barnet är att vår relation varit/är knackig pga våra olikheter och värderingar samt att han är rädd att hans arbete med sin enskilda firma drabbas negativt. Jag värderar familj och hem högst och han värderar och prioriterar sitt egna ensamföretag högst och kände att han inte har mer tid att avsätta för ytterligare ett barn. Men så kom hans vändning för 5 dagar sedan då han inte sade sig vilja att jag ska behöva genomgå en sådan psykisk jobbig sak som en abort. Denna vändning tror jag har att göra med att han inte vill ha på sitt samvete att jag gjort något mot min egentliga vilja samt att jag uttryckt åt honom att jag inte ser att jag kan fortsätta min relation med honom om jag tar bort barnet. Han säger att han inte vill "abortera bort sin familj". Hans vändning består således inte i att han så gärna vill ha barnet. Han säger att hans inställning fortfarande är densamma, att han eg inte vill ha barnet men inte vill utsätta mig för denna psykiskt jobbiga operationen. Konstigt nog känner jag ingen lättnad över att han inte vill att jag gör abort och detta beroende på att jag ifrågasätter om jag ens över huvudtaget kan fixa att leva en längre framtid med denna man hur som helst. Varför jag velar i mitt val är för att jag inte vet om jag kommer att knäcka mig själv som ev. ensamstående till 3 st barn då jag även har ett väldigt krävande arbete att så småningom komma tillbaka till. Plus att jag är orolig att jag inte ska träffa någon ny man i mitt liv (om jag och nuvarande går isär) då jag har 3 st barn varav 2 st småbarn och jag snart är 38 år. Varför jag velar i att göra en abort fastän det finns en risk att jag blir ensamstående, är att jag känner enormt stort motstånd och obehag av att ta livet av något levande inom mig och att jag gärna vill ha fler barn (men önskningsvis med en man som jag känner att jag verkligen vill dela sitt liv med och en man som verkligen vill ha barnet för barnets skull). Jag är dessutom rädd för att ta Cyotectabletten. Förresten är det någon som har erfarenheter av Cyotectabletten som tas innan kirurgisk operation? Vilka upplevelser hade ni? Är det någon som befunnit sig i samma situation som jag? Jag känner en kamp mot klockan och mår skitdåligt. Känns som att jag kommer att avboka morgondagens tid imorgonbitti och boka en ny inför måndag, så att helgen blir ytterligare en betänketid, men det är ju att skjuta på det tunga beslutet och jag ska våndas flera dagar till. Dessutom går jag in i vecka 12 på onsdag nästa vecka och det känns farligt nära gränsen för att ens få göra kirurgisk operation på måndag, vill ju inte vara med om en 2-stegs abort. Känner mig desperat!!! Någon som kan dela med sig av sina erfarenheter??? Någon som varit med om liknande situation? Någon som kan berätta om upplevelserna kring själva aborten, dvs från Cytotectablettens intagande till narkosen? Om man bestämmer sig för abort, kan man själv köra in till sjukhuset efter att man tagit Cytotectabletten?
  3. Medlem sedan
    Nov 2007
    #2
    Du kanske kan köra till sjukhuset men du kan ju inte köra efter du varit sövd... Dvs om du bestämmer dig för att fullfölja aborten.
    Jag har varit där du är när det handlar om beslut och tid. Det är svårt att tänka klart och göra som man själv känner eller som man tycker att folk tycker att man borde göra. Hur som helst så spelar det ingen roll hur du gör bara du vet vem du är och vad DU tycker att det känns rätt.
    När jag gjorde abort tog jag en liknande medicin hemma och när molvärken skulle börja fick jag smärtstillande i nålen på armen som verkade snabbt. Fick också lugnande så det var inte obehagligt alls. Det jobbiga var sorgen över hela situationen sen när jag var hemma. Jag fick med mig tabletter hem att ta om smärta kommer. Den kom bara första dagen. Det tog några dagar sen var jag inte deppig längre. Det är ett tufft beslut och jag kommer aldrig glömma för det är ju en del av mig. Jag har två barn idag på 20 och 4 år. Jag är lika ung som du:-)
    Styrkekramar dig!!!
  4. 2
    Du kanske kan köra till sjukhuset men du kan ju inte köra efter du varit sövd... Dvs om du bestämmer dig för att fullfölja aborten.
    Jag har varit där du är när det handlar om beslut och tid. Det är svårt att tänka klart och göra som man själv känner eller som man tycker att folk tycker att man borde göra. Hur som helst så spelar det ingen roll hur du gör bara du vet vem du är och vad DU tycker att det känns rätt.
    När jag gjorde abort tog jag en liknande medicin hemma och när molvärken skulle börja fick jag smärtstillande i nålen på armen som verkade snabbt. Fick också lugnande så det var inte obehagligt alls. Det jobbiga var sorgen över hela situationen sen när jag var hemma. Jag fick med mig tabletter hem att ta om smärta kommer. Den kom bara första dagen. Det tog några dagar sen var jag inte deppig längre. Det är ett tufft beslut och jag kommer aldrig glömma för det är ju en del av mig. Jag har två barn idag på 20 och 4 år. Jag är lika ung som du:-)
    Styrkekramar dig!!!
  5. Medlem sedan
    Apr 2017
    #3
    ....
  6. 3
    ....
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar