han är som förbytt!
_1009 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Dec 2002
    #1

    han är som förbytt!

    Nä, så illa är det inte men från att ha varit så toppennöjd och aldrig grinig och alltid kunna nattas utan strul, sovit hela nätter, ja You name it! Så är han gnällig, vill inte sova i sin säng, gallskriker och väsnas när det är dax att sova. Känns som om han vill ha vår uppmärksamhet mkt mer - men ändå vill han vara självständig "kan själv!"

    Det är väl bara att gilla läget och löpa genom denna fas - men det känns så märkligt att i drygt 2 år varit exemplarisk

    Hur gå det för er andra?
    Nu är det din stund på jorden.
  2. 1
    han är som förbytt! Nä, så illa är det inte men från att ha varit så toppennöjd och aldrig grinig och alltid kunna nattas utan strul, sovit hela nätter, ja You name it! Så är han gnällig, vill inte sova i sin säng, gallskriker och väsnas när det är dax att sova. Känns som om han vill ha vår uppmärksamhet mkt mer - men ändå vill han vara självständig "kan själv!"

    Det är väl bara att gilla läget och löpa genom denna fas - men det känns så märkligt att i drygt 2 år varit exemplarisk

    Hur gå det för er andra?
  3. Medlem sedan
    Mar 2010
    #2
    Det där låter jobbigt och jag VET hur det är. Just nu är Leo inne i en mysig fas. Han kramas massor och pussas mest hela tiden. Vill sitta i knät och mysa, även om det inte alltid passar
    Men han är inte alltid såhär. För någon månad sen var han ett monster, om man får säga så. Världens utbrott, kastade saker omkring sig, slog oss, slog katterna. Vägrade sova och äta. Han vaknade på nätterna och bara skrek och slogs. Man fick inte röra honom och knappt titta på honom. Var bara att finnas där och tala lugnande till honom. Även om man bara kände för att ta tag i honom och tvinga tillbaka honom till sängen.
  4. 2
    Det där låter jobbigt och jag VET hur det är. Just nu är Leo inne i en mysig fas. Han kramas massor och pussas mest hela tiden. Vill sitta i knät och mysa, även om det inte alltid passar
    Men han är inte alltid såhär. För någon månad sen var han ett monster, om man får säga så. Världens utbrott, kastade saker omkring sig, slog oss, slog katterna. Vägrade sova och äta. Han vaknade på nätterna och bara skrek och slogs. Man fick inte röra honom och knappt titta på honom. Var bara att finnas där och tala lugnande till honom. Även om man bara kände för att ta tag i honom och tvinga tillbaka honom till sängen.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar