Vad gör man när läkaren går bet?

[Mamzing]

Hej
Jag lider av kraftig GAD och mår väldigt dåligt just nu. Var till min läkare på psyk igår och han kunde inte hjälpa mig. Han sa att all medicinering har provats och inte varit till någon nytta. Han anser att allt är utprovat, vad gäller medicinering, KBT, ja allt...finns inget mer att göra än att höja min dos sobril till max 5tbl/dag på 5mg. Sen skulle han ansöka om 100% sjukersättning (har 50% sjukersättning nu) då jag är arbetslös och inte fixar det AF kräver av mig och sjukskriven får jag inte vara för FK.

Men jag mår sämre och sämre och får en massa konstiga kroppsliga symptom och orkar inte med mig själv. Alltså jag fixar inte att må som jag gör...vad gör man då? Kastar sig utför stupet eller..

[Ludmilla svarar]

Hej!
Nej, man slänger sig inte utför stupet.
Jag tänker spontant att GAD kanske enbart är en del av din problematik. Kanske finns det andra trådar som man måste nysta i för att komma åt "roten till det onda".
Även om GAD är svårbehandlat ibland så kan man i KBT fokusera på problemsituationer. Man måste gå igenom vilka mål i livet du har och vad du själv vill och kan göra för att få till en förändring.

Vad känner du själv att du skulle vilja om du hade ett trollspö?

[Mamzing]

Hej Ludmilla!

Om jag hade ett trollspö, jadu då skulle jag vilja må bra, ha ett jobb, inga skulder och bara ha ett lugnt liv med familjen. Kanske kunna åka på en semesterresa och njuta av värmen. Skulle också vilja att vi kunde ha kontakt med både min och min mans familj/syskon. Att dom skulle vilja umgås med oss.


Jag kan väl ibland också känna att det är lätt och skylla på GAD som jag tycker att alla gör. Men när man går till VC, till två läkare och båda säger att dom inget kan göra, att jag ska kontakta min läkare på psyk. Han kan ju som sagt inte göra nåt säger han. Begärde nyss (för ca 1 månad sen) att få prata med någon KBT på St Lukas här i stan, var där 3 ggr men sen säger hon att hon inte kan hjälpa mig och så fick jag inte gå där längre.

INGEN verkar kunna hjälpa mig och själv känner jag att jag går utför hela tiden

Min psykläkare sa i måndags att jag får klara mig själv, att jag får lära mig leva med min ångest och panikattacker och hur jag mår. När man får nej överallt så...ja vad göra då?? Man känner sig väldigt liten och ensam

Jobb finns det dåligt med här i stan och jag vet inte vad jag ska orka eller klara av heller. Har även slut på mina a-kassedagar så jag är i jobb- utvecklings-garantin (fas2) Sjukskriven har jag inte rätt att vara enligt FK för jag har ingen ISG (det tog dom ifrån mig efter jag vart sjukskriven i 2 år) så då får jag inga pengar alls.

I natt bråkade jag och min man om bilnycklarna, jag velade åka iväg och bara få andas annan luft än det hemma, men jag fick inga.....kan säga att vi har väl aldrig varit så arga på varandra tidigare..

Faan, vad allt känns tufft :'(

[Ludmilla svarar]

Jag förstår verkligen att du tycker att det känns hopplöst och tungt när det inte verkar finnas någon hjälp någonstans...

Det jag undrar nu är vad det är du säger när du träffar en terapeut och en läkare. Hur du framför dina problem alltså. Säger du att du vill ha en behandling som gör dig lycklig idag så förstår jag att de du möter säger att de inte kan hjälpa dig. Men om du säger att du vill hitta ett sätta att hitta en balans i livet och ett nytt förhållningssätt till dina tankar och känslor så har jag svårt att se att någon kan säga att det inte finns hjälp att få. För det gör det ju.

Frågan är om GAD är hela problemet eller bara en del.

Just nu verkar tillvaron hopplös för att det känns tungt på många olika plan. Du mår dåligt, du har svårt att hitta jobb, du får inte pengar från Försäkringskassan och så har du bråkat med din man. Jag förstår att det känns väldigt jobbigt.

När det känns så där "mycket" kan det vara bra att dela upp problemen i delproblem och i varje delproblem, delmål.

Hur skulle det se ut om du gjorde det?

[Mamzing]

Jag har haft min läkare i 7-8 år så vi känner varandra väl och han vet hur jag mår och att jag vill hitta nån bra balans så jag orkar med dagen och orkar arbeta och jag vet att det inte går från en dag till en annan. Jag ska få en läkare som är min läkares högra hand då han är upptagen, kanske kan få hjälp därifrån. Vi får se.

Jag ska försöka dela upp sakerna lite och se om jag kan ta en liten del i taget istället för att röra ihop allt. Har sagt förlåt och pratat med min man, får se om vi kan få tillbaks den sköna samhörigheten igen men tyvärr blir det ju ärr kvar.

Just nu känner jag mig lite lugnare men det är ju för att jag knaprar sobril i massor (vet det är inte bra) kanske jag kan trappa ner framöver.

[Mamzing]

Hej!

jag måste fråga en annan sak....Ser att du är läkare och terapeut.

Min syn blir jättedålig ibland, jättesvårt att skriva då jag inget ser nästan. (tur att jag vet var tangenterna sitter) Jag har varit till vc och dom har tagit en massa prover och det har varit bra. Var till optikern men hon sa att min syn har inte alls ändrat sig. Min läkare på psyk sa att det kunde vara min ångest som gör att det blir så.
Men ska man bara acceptera det eller...? Vad kan jag göra, har du något råd att komma med så skulle jag bli jätteglad.

Känner mig jättehandikappad

Mamzing

[Ludmilla svarar]

Hej!
Om din syn blir dåligt ibland men inte är det ibland, tyder det på att det inte är någon allvarligt fel med dina ögon i alla fall. Och det är ju bra. Både läkaren och optikern har undersökt dig och inte hittat något fel.

Stark ångest kan ge olika fysiska symptom, så det skulle kunna vara en anledning om det kommer i samband med ångest.

Det kan också vara så att du får torra ögon emellanåt vilket gör att det blir otydligt tillfälligtvis. Du kan själv prova att köpa tårersättningsmedel på apoteket.

Om det inte fungerar kan acceptans vara ett bra förhållningssätt. Och då menar jag inte "gilla" läget utan just Acceptans som färdighet.

Ludmilla