ensamstående med problem JURIDIK
Ensamförälder
  1. Medlem sedan
    Dec 2012
    #1

    ensamstående med problem JURIDIK

    om killen inte brytt sig ett jäkla skit under hela tiden hittils ang mig och min graviditet, har han rätt då senare att begära delad vårdnad? vilket idioten gör, skriver såna falska mess, *trevliga* men när han ringer är allt totalt omvänt, har tom. vittnen på detta, hans beteende.

    han kan väl inte kräva delad vårdnad? jag vill ju inte det, det är mitt barn, jag som burit det och jag som ammar det (nu när det kommer i mars) jag som handlat allt som behövs, alla dessa otaliga tusenlappar på vagn, bilsäte, kläder, säng o allt annnat ni vet, o han har inte ens lagt ett öre. snacka om att man bryr sig då???
    jag blir så stressad och frustrerad, rädd och ledsen. han vet inte att jag flyttat ut ur storstaden iaf, så det är skönt. men han bryr ju inte sig ett jäkla dugg så frågan är VARFÖR
  2. 1
    ensamstående med problem JURIDIK om killen inte brytt sig ett jäkla skit under hela tiden hittils ang mig och min graviditet, har han rätt då senare att begära delad vårdnad? vilket idioten gör, skriver såna falska mess, *trevliga* men när han ringer är allt totalt omvänt, har tom. vittnen på detta, hans beteende.

    han kan väl inte kräva delad vårdnad? jag vill ju inte det, det är mitt barn, jag som burit det och jag som ammar det (nu när det kommer i mars) jag som handlat allt som behövs, alla dessa otaliga tusenlappar på vagn, bilsäte, kläder, säng o allt annnat ni vet, o han har inte ens lagt ett öre. snacka om att man bryr sig då???
    jag blir så stressad och frustrerad, rädd och ledsen. han vet inte att jag flyttat ut ur storstaden iaf, så det är skönt. men han bryr ju inte sig ett jäkla dugg så frågan är VARFÖR
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2
    Det är inte ditt barn, det är ert barn. Han är lika mycket förälder som du. Det handlar om barnets rättigheter, vilka inte har något med att göra hur han behandlat dig under graviditeten. Man kan fråga sig varför du valt att skaffa barn med honom om han nu inte är det minsta intresserad. Du har ju valt honom som far till barnet, eller?

    Är han inte direkt olämplig, vilket det krävs ganska allvarliga saker för, kan han absolut kräva gemensam vårdnad. Går han till rätten med det är sannolikheten stor att han lyckas. Med ett nyfött barn blir det klurigare med boende och umgänge om han även vill ha det. Vårdnad, boende och umgänge är alltså olika saker. Vårdnaden är den juridiska kopplingen till barnet. Vill han inte vara föräldraledig så att du kan börja jobba när dina dagar är slut, kan det dock vara smart att försöka förhala det.

    Ditt ansvar för ditt barn inkluderar också att tillgodose ditt barns rätt till sin pappa.

    Föreslår att du bokar ett samarbetssamtal i familjerätten på kommunen så att ni båda får lite bättre koll på vad som gäller och hjälp att hitta lösningar. Förhoppningsvis kan ni då komma överens om det bästa för barnet.
  4. 2
    Det är inte ditt barn, det är ert barn. Han är lika mycket förälder som du. Det handlar om barnets rättigheter, vilka inte har något med att göra hur han behandlat dig under graviditeten. Man kan fråga sig varför du valt att skaffa barn med honom om han nu inte är det minsta intresserad. Du har ju valt honom som far till barnet, eller?

    Är han inte direkt olämplig, vilket det krävs ganska allvarliga saker för, kan han absolut kräva gemensam vårdnad. Går han till rätten med det är sannolikheten stor att han lyckas. Med ett nyfött barn blir det klurigare med boende och umgänge om han även vill ha det. Vårdnad, boende och umgänge är alltså olika saker. Vårdnaden är den juridiska kopplingen till barnet. Vill han inte vara föräldraledig så att du kan börja jobba när dina dagar är slut, kan det dock vara smart att försöka förhala det.

    Ditt ansvar för ditt barn inkluderar också att tillgodose ditt barns rätt till sin pappa.

    Föreslår att du bokar ett samarbetssamtal i familjerätten på kommunen så att ni båda får lite bättre koll på vad som gäller och hjälp att hitta lösningar. Förhoppningsvis kan ni då komma överens om det bästa för barnet.
  5. Medlem sedan
    Dec 2012
    #3
    varför jag valde att skaffa barn med honom? hmm jag var full, tre aborter bakom mig och nej jag valde inte honom. själv tycker jag inte det är så viktigt med en pappa, det är ju alltid mamman som tar hand om barnen ändå. män är inget att ha! min pappa *spermadonatorn* har aldrig varit där för mig, och jag har verkligen inte brytt mig för jag vet hur han behandlade mamma och mina andra syskon genom åren, att han nu ringde och grät (27år senare) för han var full och påtänd och säkert bara ute på prövning ur fängelse rör mig inte i ryggen. och ser samma likheter med han idioten som är min spermadonator, så nejtack jag ska göra det bästa för Mitt barn.
    men ja, ska höra med familjerätten.
  6. 3
    varför jag valde att skaffa barn med honom? hmm jag var full, tre aborter bakom mig och nej jag valde inte honom. själv tycker jag inte det är så viktigt med en pappa, det är ju alltid mamman som tar hand om barnen ändå. män är inget att ha! min pappa *spermadonatorn* har aldrig varit där för mig, och jag har verkligen inte brytt mig för jag vet hur han behandlade mamma och mina andra syskon genom åren, att han nu ringde och grät (27år senare) för han var full och påtänd och säkert bara ute på prövning ur fängelse rör mig inte i ryggen. och ser samma likheter med han idioten som är min spermadonator, så nejtack jag ska göra det bästa för Mitt barn.
    men ja, ska höra med familjerätten.
  7. Medlem sedan
    Feb 2010
    #4
    jag tror att du behöver tagga ner en del. Du har trots allt valt att skaffa barn med den här mannen. Han är inte din pappa, blanda inte ihop dem.

    Ditt barn har rätt att ha kontakt med sin far, exakt på vilket sätt behöver ni komma överens om. Boka en tid i familjerätten, kanske först en själv för att få veta vad som gäller. Men ska du ha en chans att bli tagen på allvar får du skärpa till dig, sätta barnets bästa i fokus och ge pappan en chans. Om nu har samma ton i familjerätten som här lär de inte bli imponerade.
  8. 4
    jag tror att du behöver tagga ner en del. Du har trots allt valt att skaffa barn med den här mannen. Han är inte din pappa, blanda inte ihop dem.

    Ditt barn har rätt att ha kontakt med sin far, exakt på vilket sätt behöver ni komma överens om. Boka en tid i familjerätten, kanske först en själv för att få veta vad som gäller. Men ska du ha en chans att bli tagen på allvar får du skärpa till dig, sätta barnets bästa i fokus och ge pappan en chans. Om nu har samma ton i familjerätten som här lär de inte bli imponerade.
  9. Medlem sedan
    May 2005
    #5
    Att din pappa aldrig varit någon att räkna med är jättetråkigt. Tror du inte att det hade varit bättre med en kärleksfull, närvarande pappa som varit ett stöd, hjälp dig med skolan, gjort roliga saker med dig och annat?

    Om du verkligen ger ärligt uttryck för din syn på män är det tragiskt. Den är ungefär lika tragisk som om män skulle se på dig och andrar kvinnor som en slags i övrigt värdelösa behållare för deras barn.

    Håller med "Ancha75" om att du måste hålla isär din pappa från den här mannen. De är inte samma person!

    För övrigt är "jag var full" ingen ursäkt. Den är faktiskt en av de absolut sämsta. Du har gjort alla val själv och det är dags för dig att inse det och börja ta ansvar. Det handlar inte längre bara om dig, inte ens främst om dig, utan om ditt kommande barn.

    Läs gärna på lagarna så ser du att barn inte är mammors tillhörigheter, utan att de har rättigheter, inte minst att ha en nära och god relation med båda sina föräldrar. Och precis som "Ancha75" skriver så är du illa ute om du kommer med den attityden helt enkelt därför att det inte är för barnets bästa.
  10. 5
    Att din pappa aldrig varit någon att räkna med är jättetråkigt. Tror du inte att det hade varit bättre med en kärleksfull, närvarande pappa som varit ett stöd, hjälp dig med skolan, gjort roliga saker med dig och annat?

    Om du verkligen ger ärligt uttryck för din syn på män är det tragiskt. Den är ungefär lika tragisk som om män skulle se på dig och andrar kvinnor som en slags i övrigt värdelösa behållare för deras barn.

    Håller med "Ancha75" om att du måste hålla isär din pappa från den här mannen. De är inte samma person!

    För övrigt är "jag var full" ingen ursäkt. Den är faktiskt en av de absolut sämsta. Du har gjort alla val själv och det är dags för dig att inse det och börja ta ansvar. Det handlar inte längre bara om dig, inte ens främst om dig, utan om ditt kommande barn.

    Läs gärna på lagarna så ser du att barn inte är mammors tillhörigheter, utan att de har rättigheter, inte minst att ha en nära och god relation med båda sina föräldrar. Och precis som "Ancha75" skriver så är du illa ute om du kommer med den attityden helt enkelt därför att det inte är för barnets bästa.
  11. Medlem sedan
    Jan 2009
    #6
    Jag håller med de ovanstående om att graviditeten inte riktigt har med hans kontakt med barnen att göra. Självklart måste du arbeta för att ditt barn ska få en bra kontakt med sin pappa. Om han sköter kontakten är det logiskt att han också får vårdnad om barnet. Det bästa tipset är nog att du börjar vara trevlig mot honom och att ni tillsammans lägger upp en plan för hur umgänget ska fungera.
    Ha det gott!
  12. 6
    Jag håller med de ovanstående om att graviditeten inte riktigt har med hans kontakt med barnen att göra. Självklart måste du arbeta för att ditt barn ska få en bra kontakt med sin pappa. Om han sköter kontakten är det logiskt att han också får vårdnad om barnet. Det bästa tipset är nog att du börjar vara trevlig mot honom och att ni tillsammans lägger upp en plan för hur umgänget ska fungera.
  13. Medlem sedan
    Dec 2012
    #7
    jag sätter inte dom som samma person. jag vet att det handlar om barnet, lagarna har jag läst hela eftermiddagen igår, som jag ser så kan jag ha full vårdnad fram till barnet är 7 och kan börja yttra sig själv om vad den vill, men att om jag ska flytta till sverige kan det bli tal om skriftligt från honom. varför jag inte vill att han ska vara pappan och att jag vill ha det själv är för att han är så falsk, ringer och säger en idiotisk grejj, men sen skriver ett tvärtemot meddelande som ett slags bevis på hur bra han är, som han senare kan ha i rätten. kommer med hotelser osv. har över 250 mess från honom som mina advokatvänner samt familjemedlemmar läst, och de är på min sida. och ja självklart måste jag vara medgörlig för att rätten inte ska falla på honom.
    ja självklart gör jag mina egna val, och det vet han också. den blivande fadern, och varför jag hatar män så mycket är väl antagligen att man blev sexuellt utnyttjad i flera år som barn, och senare våldtagen två gånger (18år och 20år) med följande graviditeter som det blev abort på. därför hatar jag män.
    därför vill jag ha henne för mig själv, ge all den kärleken jag någonsin kan och presterar, och tänker inte låta en man förstöra det för henne, för de gör alltid en besviken ändå. antingen är dom otrogna mitt framför ögonen på en, eller så lurar dom dig på stora summor pengar så jävla dum-snäll som man är. (för övrigt sitter den killen i fängelse nu för bedrägeri- så nog fick han)

    och vad gäller min pappa. en man som är dömd för våldtäckter på minderåriga, pedofilism, stor knarkkung i danmark, som totalt misshandlade mig och min storasyster, hjälpte mina två yngre styvsyskon att bli stora narkomaner för de var hos honom, frågade mig och min bror när jag var 18 om jag ville ha knark (när han var ute på perm) nejtack. män förvånar mig inte mycket.
    min mammas sambo (som var min pappa från jag var 3)som lurade henne i fördärvet på flera miljoner, kidnappade min styvbror och drog till uSa, och inte ens skolan visste att min lillebror var borta. nejtack. vill inte ha några problem med något, därför ser jag det att jag kan klara barnet bäst, jag vill verkligen inte ha kontakt med denna pappan. han är så stort svin att det inte är sant, så falsk och så stor lögnare, och att han kommer ta detta till rätten det vet jag, men han har inte mycket att komma med om mig, för han har inte ens brytt sig om att fråga vilket kön det är.....och sen att man får ett mess om hur synd det är om honom o att han ligger och tänker på mig o barnet så att han får magsår, kan han bara stoppa upp, när en annan har foglossning och influensa. så han bryr inte sig ett piss, hur ska han då bry sig om barnet. han tänker ju bara på sig själv i varenda meddelande. och ja, jag skriver förstående tillbaka till honom.

    nu vet ni lite om mina tankar om män och varför, så bara kom med fler pikar.
  14. 7
    jag sätter inte dom som samma person. jag vet att det handlar om barnet, lagarna har jag läst hela eftermiddagen igår, som jag ser så kan jag ha full vårdnad fram till barnet är 7 och kan börja yttra sig själv om vad den vill, men att om jag ska flytta till sverige kan det bli tal om skriftligt från honom. varför jag inte vill att han ska vara pappan och att jag vill ha det själv är för att han är så falsk, ringer och säger en idiotisk grejj, men sen skriver ett tvärtemot meddelande som ett slags bevis på hur bra han är, som han senare kan ha i rätten. kommer med hotelser osv. har över 250 mess från honom som mina advokatvänner samt familjemedlemmar läst, och de är på min sida. och ja självklart måste jag vara medgörlig för att rätten inte ska falla på honom.
    ja självklart gör jag mina egna val, och det vet han också. den blivande fadern, och varför jag hatar män så mycket är väl antagligen att man blev sexuellt utnyttjad i flera år som barn, och senare våldtagen två gånger (18år och 20år) med följande graviditeter som det blev abort på. därför hatar jag män.
    därför vill jag ha henne för mig själv, ge all den kärleken jag någonsin kan och presterar, och tänker inte låta en man förstöra det för henne, för de gör alltid en besviken ändå. antingen är dom otrogna mitt framför ögonen på en, eller så lurar dom dig på stora summor pengar så jävla dum-snäll som man är. (för övrigt sitter den killen i fängelse nu för bedrägeri- så nog fick han)

    och vad gäller min pappa. en man som är dömd för våldtäckter på minderåriga, pedofilism, stor knarkkung i danmark, som totalt misshandlade mig och min storasyster, hjälpte mina två yngre styvsyskon att bli stora narkomaner för de var hos honom, frågade mig och min bror när jag var 18 om jag ville ha knark (när han var ute på perm) nejtack. män förvånar mig inte mycket.
    min mammas sambo (som var min pappa från jag var 3)som lurade henne i fördärvet på flera miljoner, kidnappade min styvbror och drog till uSa, och inte ens skolan visste att min lillebror var borta. nejtack. vill inte ha några problem med något, därför ser jag det att jag kan klara barnet bäst, jag vill verkligen inte ha kontakt med denna pappan. han är så stort svin att det inte är sant, så falsk och så stor lögnare, och att han kommer ta detta till rätten det vet jag, men han har inte mycket att komma med om mig, för han har inte ens brytt sig om att fråga vilket kön det är.....och sen att man får ett mess om hur synd det är om honom o att han ligger och tänker på mig o barnet så att han får magsår, kan han bara stoppa upp, när en annan har foglossning och influensa. så han bryr inte sig ett piss, hur ska han då bry sig om barnet. han tänker ju bara på sig själv i varenda meddelande. och ja, jag skriver förstående tillbaka till honom.

    nu vet ni lite om mina tankar om män och varför, så bara kom med fler pikar.
  15. Medlem sedan
    Dec 2012
    #8
    men, det är bearbetat med psykologer så det är över, men det förändrar inte mina tankar om män dock. kan ju faktiskt hända att han för en gångs skull överraskar en....=)
  16. 8
    men, det är bearbetat med psykologer så det är över, men det förändrar inte mina tankar om män dock. kan ju faktiskt hända att han för en gångs skull överraskar en....=)
  17. Medlem sedan
    May 2005
    #9
    Med tanke på hur mycket mer du ser i backspegeln jämfört med vindrutan så får vi allt hoppas att du ger honom en chans, eller snarare ditt barn. Vad gäller juridiken kan den se olika ut i olika länder, så hur bra svar tänkte du att du skulle få när du frågade här?

    Kan man för övrigt ha en enda syn på män? Kan man också ha en enda syn på kvinnor? Du ger ju inte ens dig själv en chans med din inställning.
  18. 9
    Med tanke på hur mycket mer du ser i backspegeln jämfört med vindrutan så får vi allt hoppas att du ger honom en chans, eller snarare ditt barn. Vad gäller juridiken kan den se olika ut i olika länder, så hur bra svar tänkte du att du skulle få när du frågade här?

    Kan man för övrigt ha en enda syn på män? Kan man också ha en enda syn på kvinnor? Du ger ju inte ens dig själv en chans med din inställning.
  19. Anonym
    #10
    Hur var han innan graviditeten? Det låter lite som min situation annars. Vi var ett par i 6 år sammanlagt, han började förändras lite till det sämre efter fyra år. Men från den dagen jag berättade att jag var gravid, det var planerat, så eskalerade det så pass att när barnet kom så hade jag inte bara ett spädbarn att ta hand om utan även en förvuxen lat tonåring som inte lyfte ett finger hemma. Jag gjorde precis allt. Tog hand om barnet dygnet runt, i början grejade han lite med barnet men det blev mindre och mindre även med det efterhand. Så när han till slut gjorde slut via sms (det var det jag var värd efter 6 års relation) var det en lättnad för mig när han flyttade ut eftersom jag då bara behöver städa efter mig och vårat barn.
    Tyvärr valde han bort sitt barn nästan helt. Jag och han bestämde att han skulle träffa sitt barn minst två dagar varje månad. Men han kom aldrig. Jag tjatade och tjatade och tjatade. Vi bestämde att vi skulle åka dit en dag efter jul, han behagade inte ens ringa och tala om att han var magsjuk. Det fick jag veta när jag smsade och frågade om vilka tågtider som kunde passa att vi skulle ta. Då bestämde jag mig för att nej, nu skiter jag i det här. Nu får han själv komma och säga hej jag vill träffa vårat barn. I år har han bara velat träffa henne två gånger. Första gången för att visa upp henne som trofé inför sin flickvän och andra gången när vår dotter fyllde år. Sedan dess i juni har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Eller någon annan heller i hans släkt. Dem är totalt ointresserade av barnet. Men han vägrar ge mig ensam vårdnad eftersom hans mamma lurat i honom att då kommer han aldrig mer att få se sitt barn. Det har aldrig varit min tanke utan jag tänkte jag kunde få egen vårdnad även på papperet så vi slipper en massa pappersexercis.
    Det är så att så länge det inte är droger, våld, våldtäkt inblandat så kommer erat barns far att kunna söka gemensam vårdnad och förmodligen få igenom det. Hur lite han än brytt sig innan. Jag tycker inte heller det är rättvist men tyvärr verkar det vara så det fungerar.
    nu är ju min önskan om egen vårdnad inte ett sätt att hålla honom borta utan mer för att det är mer praktiskt för mig, jag vill fortfarande att han ska träffa sitt barn men han väljer aktivt bort henne.

    Han säger att han inte har råd. Han valde att flytta 30 mil bort. Han har råd att behålla bilen. Han har råd att köpa ny diskmaskin, videokamera, gå till frissan, köpa nya kläder osv. det gäller ju att prioritera. Eller hur var det nu?
  20. 10
    Hur var han innan graviditeten? Det låter lite som min situation annars. Vi var ett par i 6 år sammanlagt, han började förändras lite till det sämre efter fyra år. Men från den dagen jag berättade att jag var gravid, det var planerat, så eskalerade det så pass att när barnet kom så hade jag inte bara ett spädbarn att ta hand om utan även en förvuxen lat tonåring som inte lyfte ett finger hemma. Jag gjorde precis allt. Tog hand om barnet dygnet runt, i början grejade han lite med barnet men det blev mindre och mindre även med det efterhand. Så när han till slut gjorde slut via sms (det var det jag var värd efter 6 års relation) var det en lättnad för mig när han flyttade ut eftersom jag då bara behöver städa efter mig och vårat barn.
    Tyvärr valde han bort sitt barn nästan helt. Jag och han bestämde att han skulle träffa sitt barn minst två dagar varje månad. Men han kom aldrig. Jag tjatade och tjatade och tjatade. Vi bestämde att vi skulle åka dit en dag efter jul, han behagade inte ens ringa och tala om att han var magsjuk. Det fick jag veta när jag smsade och frågade om vilka tågtider som kunde passa att vi skulle ta. Då bestämde jag mig för att nej, nu skiter jag i det här. Nu får han själv komma och säga hej jag vill träffa vårat barn. I år har han bara velat träffa henne två gånger. Första gången för att visa upp henne som trofé inför sin flickvän och andra gången när vår dotter fyllde år. Sedan dess i juni har jag inte hört ett ljud ifrån honom. Eller någon annan heller i hans släkt. Dem är totalt ointresserade av barnet. Men han vägrar ge mig ensam vårdnad eftersom hans mamma lurat i honom att då kommer han aldrig mer att få se sitt barn. Det har aldrig varit min tanke utan jag tänkte jag kunde få egen vårdnad även på papperet så vi slipper en massa pappersexercis.
    Det är så att så länge det inte är droger, våld, våldtäkt inblandat så kommer erat barns far att kunna söka gemensam vårdnad och förmodligen få igenom det. Hur lite han än brytt sig innan. Jag tycker inte heller det är rättvist men tyvärr verkar det vara så det fungerar.
    nu är ju min önskan om egen vårdnad inte ett sätt att hålla honom borta utan mer för att det är mer praktiskt för mig, jag vill fortfarande att han ska träffa sitt barn men han väljer aktivt bort henne.

    Han säger att han inte har råd. Han valde att flytta 30 mil bort. Han har råd att behålla bilen. Han har råd att köpa ny diskmaskin, videokamera, gå till frissan, köpa nya kläder osv. det gäller ju att prioritera. Eller hur var det nu?
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar