Berätta om ny partner - hur gjorde ni?
Separation
  1. Anonym idag
    #1

    Berätta om ny partner - hur gjorde ni?

    Jag är skild sedan några år och har två barn, 10 och 11 år gamla. När barnens pappa träffade en ny tog barnen det hårt. Kanske beroende på att han introducerade henne direkt, innan jag ens hunnit flytta ut ur huset, och saker och ting var ganska turbulenta då. De började bevaka mig närapå, för att förvissa sig om att jag inte skulle träffa någon ny, pratade mycket om att de inte ville att jag skulle träffa någon ny, blev oroliga och ledsna om jag pratade i telefon och de hörde en mansröst osv. Jag har varit ensam sedan dess med undantag för några korta förbindelser som aldrig blev mer än ett par dejter. Men i höstas träffade jag en kille som jag verkligen gillar. Jag har absolut inte tänkt presentera honom för barnen, i alla fall inte än på länge. Han kommer inte att påverka deras liv direkt. Men jag vill kunna prata i telefon med honom även när barnen är hemma t ex. Det gjorde jag ikväll (inget gullande eller så, bara ett litet hej) och genast blir barnen på sin vakt och frågar oroligt vem det var jag pratade med. Nästan svartsjukt kan jag tycka. Ikväll parerade jag frågorna med att fråga dem om deras nyårsfirande med pappan och sen glömde de bort telefonsamtalet. Men nu är det dags, jag ska berätta för dem. Frågan är bara hur? Hur gjorde du? Berätta och peppa mig lite, jag är nervös...!
  2. 1
    Berätta om ny partner - hur gjorde ni? Jag är skild sedan några år och har två barn, 10 och 11 år gamla. När barnens pappa träffade en ny tog barnen det hårt. Kanske beroende på att han introducerade henne direkt, innan jag ens hunnit flytta ut ur huset, och saker och ting var ganska turbulenta då. De började bevaka mig närapå, för att förvissa sig om att jag inte skulle träffa någon ny, pratade mycket om att de inte ville att jag skulle träffa någon ny, blev oroliga och ledsna om jag pratade i telefon och de hörde en mansröst osv. Jag har varit ensam sedan dess med undantag för några korta förbindelser som aldrig blev mer än ett par dejter. Men i höstas träffade jag en kille som jag verkligen gillar. Jag har absolut inte tänkt presentera honom för barnen, i alla fall inte än på länge. Han kommer inte att påverka deras liv direkt. Men jag vill kunna prata i telefon med honom även när barnen är hemma t ex. Det gjorde jag ikväll (inget gullande eller så, bara ett litet hej) och genast blir barnen på sin vakt och frågar oroligt vem det var jag pratade med. Nästan svartsjukt kan jag tycka. Ikväll parerade jag frågorna med att fråga dem om deras nyårsfirande med pappan och sen glömde de bort telefonsamtalet. Men nu är det dags, jag ska berätta för dem. Frågan är bara hur? Hur gjorde du? Berätta och peppa mig lite, jag är nervös...!
  3. Medlem sedan
    nov 2002
    #2
    jag minns aldrig att jag särskilt "berättat", det har liksom naturligt kommit in i bilden bara. Men det har aldrig varit tal om att träffa barnen tidigt, det har tagit många månader. Helt naturligt, eftersom vi bara träffades på barnledig tid.

    Som det kommit in naturligt för barnen är att de frågat vad jag ska göra i helgen och jag sagt "träffa ...".

    Dina barn är rätt stora, kan du inte fråga dem vad de är oroliga för, och ta det därifrån?

    "Jag har märkt att ni är oroliga för att jag ska träffa någon man, vad är det som är så läskigt?"
  4. 2
    jag minns aldrig att jag särskilt "berättat", det har liksom naturligt kommit in i bilden bara. Men det har aldrig varit tal om att träffa barnen tidigt, det har tagit många månader. Helt naturligt, eftersom vi bara träffades på barnledig tid.

    Som det kommit in naturligt för barnen är att de frågat vad jag ska göra i helgen och jag sagt "träffa ...".

    Dina barn är rätt stora, kan du inte fråga dem vad de är oroliga för, och ta det därifrån?

    "Jag har märkt att ni är oroliga för att jag ska träffa någon man, vad är det som är så läskigt?"
  5. Medlem sedan
    jan 2009
    #3
    Jag tror att dina barn behöver bearbeta vad som hände när ditt ex träffade någon. Jag tror precis som i svaret ovan att du behöver prata med dem om det. Att du själv träffat någon behöver väl inte vara sååå märkvärdigt? Säg att du träffat någon du gillar. Gör det inte så dramatiskt utan säg det när tillfälle ges, "i helgen var jag och Kalle och såg Bondfilmen den var bra. Förresten Kalle är en kille jag träffat som jag gillar".

    Mina barn är för övrigt mer oroliga att jag aldrig ska träffa någon än motsatsen. De ser förhållanden som normen.
    Ha det gott!
  6. 3
    Jag tror att dina barn behöver bearbeta vad som hände när ditt ex träffade någon. Jag tror precis som i svaret ovan att du behöver prata med dem om det. Att du själv träffat någon behöver väl inte vara sååå märkvärdigt? Säg att du träffat någon du gillar. Gör det inte så dramatiskt utan säg det när tillfälle ges, "i helgen var jag och Kalle och såg Bondfilmen den var bra. Förresten Kalle är en kille jag träffat som jag gillar".

    Mina barn är för övrigt mer oroliga att jag aldrig ska träffa någon än motsatsen. De ser förhållanden som normen.
  7. Anonym TS
    #4
    Tack för svaren! Jag tror nog att jag blåser upp det här lite för stort, precis som ni skriver. Bara för att det var så traumatiskt förra gången. Pappan gjorde det inte lätt för dem då, det tyckte till och med familjerådgivaren vi gick hos då. Men nu har åren gått och allt har blivit till det bästa, det tycker även barnen. Frid och fröjd råder för det mesta och pappan och jag har en helt okej relation och samarbetar bra i alla frågor som har med barnen att göra.

    Kanske är tillfället det rätta att prata igenom med barnen det som hände då. Hittills har de inte velat ta i ämnet med tång, det är för jobbigt. De har absolut inte velat prata om något som har med skilsmässan att göra och har inte velat förklara varför de inte velat att jag träffar någon. "Jag vill inte det bara, men jag vill inte prata om det", har de sagt. Men det var ett tag sedan jag försökte. Jag har tolkat det som att de velat ha lugn hos mig, inga överraskningar, inga "okända" barn som förväntas dela rum med dem, bara kunna vila och vara "hemma". Men det här är mina tolkningar och kanske inte alls är sant. Tack igen för svaren!
  8. 4
    Tack för svaren! Jag tror nog att jag blåser upp det här lite för stort, precis som ni skriver. Bara för att det var så traumatiskt förra gången. Pappan gjorde det inte lätt för dem då, det tyckte till och med familjerådgivaren vi gick hos då. Men nu har åren gått och allt har blivit till det bästa, det tycker även barnen. Frid och fröjd råder för det mesta och pappan och jag har en helt okej relation och samarbetar bra i alla frågor som har med barnen att göra.

    Kanske är tillfället det rätta att prata igenom med barnen det som hände då. Hittills har de inte velat ta i ämnet med tång, det är för jobbigt. De har absolut inte velat prata om något som har med skilsmässan att göra och har inte velat förklara varför de inte velat att jag träffar någon. "Jag vill inte det bara, men jag vill inte prata om det", har de sagt. Men det var ett tag sedan jag försökte. Jag har tolkat det som att de velat ha lugn hos mig, inga överraskningar, inga "okända" barn som förväntas dela rum med dem, bara kunna vila och vara "hemma". Men det här är mina tolkningar och kanske inte alls är sant. Tack igen för svaren!
  9. Medlem sedan
    aug 2011
    #5
    Jag tycker att det är bra att du avvaktar - men samtidigt upplever jag att du är ganska osäker på om du gör rätt eller inte, om du verkligen FÅR träffa någon ny eller inte, och det kanske barnen också känner av? Och det tror inte jag är så bra i så fall...

    När jag och mitt ex skildes, introducerade han ganska snabbt en ny partner för barnen. Det var ju hans val, men jag själv hade inte valt att göra så.
    Jag var singel i ett år innan jag träffade min nuvarande sambo. Sen väntade jag i ungefär fem månader innan han och barnen träffades. Men vi hade nog bara träffats i någon knapp månad när jag började prata om honom i förbigående sådär, typ att "I helgen var jag och A och hälsade på X och Y" eller så. Jag pratade också i telefon med honom när barnen var hemma - dock inte sådär "gulligulligt" (det gjorde vi nog inte annars heller *s*), men vi hördes varje kväll.

    Jag ville lägga fram det hela som ett faktum, att nu är det såhär - jag träffar någon, och det är något som inte påverkar er och jag tänker inte fråga om lov att få träffa honom (alltså jag la an den attityden, kanske mest omedvetet). MEN - jag förklarade också för barnen att _självklart_ ska han inte blandas in i vår familj mot deras vilja, och inte hur fort som helst. Det var ingen som helst brådska med att de skulle träffas, det tyckte vare sig jag eller han eller barnen. När de väl träffades var det efter att jag pratat enskilt med båda barnen och sagt att det är fortfarande ingen brådska, men skulle det vara ok om han kom hit en helg när ni är här?...
    Inget av barnen protesterade det minsta. Och när de väl träffades blev det klockrent på en gång - mycket för att min sambo (som han är nu) är en person som inte roffar åt sig plats på andras bekostnad. Han har största respekt för barnens välmående och klampar inte på, men finns där när de själva vill ha kontakt.

    Vore jag du skulle jag nog prata med barnen. Förklara att jag förstår att de är oroliga - kanske prata om vad de egentligen är oroliga för? Låt dem förklara!
    Försök agera som och ha attityden att allt är i sin ordning, det är såhär det är, det är inget konstigt eller farligt och att barnen kommer alltid främst - men att som vuxen behöver man ibland ha en annan vuxen i sitt liv. Förklara noga att barnen är viktigast, att det aldrig kommer att bli fråga om annat. Be inte om _lov_ att få träffa din dejt - det är faktiskt inte upp till barnen att avgöra vem du träffar och inte, och vem du pratar med i telefon. Däremot ska de visas största respekt när det gäller vem _de_ ska träffa.

    Jag tror att om de märker att du blir glad av din nya bekantskap, och att han gör dig lycklig, så kommer de automatiskt att bli nyfikna på honom. Berätta gärna sådär i förbifarten lite roligheter som han har sagt eller gjort, gör honom till en spännande och rolig person i deras ögon. Blir de oroliga när du pratar i telefon med honom, så benämn situationen som man brukar säga - ta upp det. T ex "Tycker du att det blev jobbigt när jag pratade med X? Vad var det som kändes jobbigt?..". Att prata bort det med annat tror jag bara är att sopa problemen under mattan. Bättre då att ta upp det och vädra oron, så försvinner den med tiden tror jag.
  10. 5
    Jag tycker att det är bra att du avvaktar - men samtidigt upplever jag att du är ganska osäker på om du gör rätt eller inte, om du verkligen FÅR träffa någon ny eller inte, och det kanske barnen också känner av? Och det tror inte jag är så bra i så fall...

    När jag och mitt ex skildes, introducerade han ganska snabbt en ny partner för barnen. Det var ju hans val, men jag själv hade inte valt att göra så.
    Jag var singel i ett år innan jag träffade min nuvarande sambo. Sen väntade jag i ungefär fem månader innan han och barnen träffades. Men vi hade nog bara träffats i någon knapp månad när jag började prata om honom i förbigående sådär, typ att "I helgen var jag och A och hälsade på X och Y" eller så. Jag pratade också i telefon med honom när barnen var hemma - dock inte sådär "gulligulligt" (det gjorde vi nog inte annars heller *s*), men vi hördes varje kväll.

    Jag ville lägga fram det hela som ett faktum, att nu är det såhär - jag träffar någon, och det är något som inte påverkar er och jag tänker inte fråga om lov att få träffa honom (alltså jag la an den attityden, kanske mest omedvetet). MEN - jag förklarade också för barnen att _självklart_ ska han inte blandas in i vår familj mot deras vilja, och inte hur fort som helst. Det var ingen som helst brådska med att de skulle träffas, det tyckte vare sig jag eller han eller barnen. När de väl träffades var det efter att jag pratat enskilt med båda barnen och sagt att det är fortfarande ingen brådska, men skulle det vara ok om han kom hit en helg när ni är här?...
    Inget av barnen protesterade det minsta. Och när de väl träffades blev det klockrent på en gång - mycket för att min sambo (som han är nu) är en person som inte roffar åt sig plats på andras bekostnad. Han har största respekt för barnens välmående och klampar inte på, men finns där när de själva vill ha kontakt.

    Vore jag du skulle jag nog prata med barnen. Förklara att jag förstår att de är oroliga - kanske prata om vad de egentligen är oroliga för? Låt dem förklara!
    Försök agera som och ha attityden att allt är i sin ordning, det är såhär det är, det är inget konstigt eller farligt och att barnen kommer alltid främst - men att som vuxen behöver man ibland ha en annan vuxen i sitt liv. Förklara noga att barnen är viktigast, att det aldrig kommer att bli fråga om annat. Be inte om _lov_ att få träffa din dejt - det är faktiskt inte upp till barnen att avgöra vem du träffar och inte, och vem du pratar med i telefon. Däremot ska de visas största respekt när det gäller vem _de_ ska träffa.

    Jag tror att om de märker att du blir glad av din nya bekantskap, och att han gör dig lycklig, så kommer de automatiskt att bli nyfikna på honom. Berätta gärna sådär i förbifarten lite roligheter som han har sagt eller gjort, gör honom till en spännande och rolig person i deras ögon. Blir de oroliga när du pratar i telefon med honom, så benämn situationen som man brukar säga - ta upp det. T ex "Tycker du att det blev jobbigt när jag pratade med X? Vad var det som kändes jobbigt?..". Att prata bort det med annat tror jag bara är att sopa problemen under mattan. Bättre då att ta upp det och vädra oron, så försvinner den med tiden tror jag.
  11. Medlem sedan
    aug 1998
    #6
    Jag förstår inte hur ni lyckas hålla en ny partner "hemlig" för barnen? Berättar ni inte för barnen vad ni gör på dagarna? Säger ni att ni träffar en kompis när ni träffar er partner?
    Mina barn har ju nyckel till min lägenhet så de kan ju stövla in precis när som helst för att hämta något de glömt hos mig. Om jag då har en partner som de inte känner till kan det ju bli väldigt genant vid ett sådant tillfälle. Då är det bättre att de vet att jag träffar någon. Sen behöver han ju inte träffa barnen i första vevan, men att barnen vet att han finns tycker jag förenklar för alla. Jag gillar inte att behöva vakta min tunga när jag pratar med mina barn. Alltså inte kunna berätta för dom vem jag umgås med. Sen berättar jag inte så mycket om vad vi gör kanske!
  12. 6
    Jag förstår inte hur ni lyckas hålla en ny partner "hemlig" för barnen? Berättar ni inte för barnen vad ni gör på dagarna? Säger ni att ni träffar en kompis när ni träffar er partner?
    Mina barn har ju nyckel till min lägenhet så de kan ju stövla in precis när som helst för att hämta något de glömt hos mig. Om jag då har en partner som de inte känner till kan det ju bli väldigt genant vid ett sådant tillfälle. Då är det bättre att de vet att jag träffar någon. Sen behöver han ju inte träffa barnen i första vevan, men att barnen vet att han finns tycker jag förenklar för alla. Jag gillar inte att behöva vakta min tunga när jag pratar med mina barn. Alltså inte kunna berätta för dom vem jag umgås med. Sen berättar jag inte så mycket om vad vi gör kanske!
  13. Anonym TS
    #7
    Tack för bra och handfasta tips. Jag tror du har helt rätt. Anledningen att jag är osäker är såklart att jag känner att det är lite av ett svek av mig att jag träffar den här killen. Vilket såklart är helt knäppt. Jag är helt säker på att barnen inte vill att jag ska vara ensam - egentligen. Men jag har väl byggt upp något slags kompensationsgrej, pappan får de dela med bonusfamilj numera men mig får de ha helt för sig själv. Och det är ju inte bra för någon. Tack igen, MaryT!
  14. 7
    Tack för bra och handfasta tips. Jag tror du har helt rätt. Anledningen att jag är osäker är såklart att jag känner att det är lite av ett svek av mig att jag träffar den här killen. Vilket såklart är helt knäppt. Jag är helt säker på att barnen inte vill att jag ska vara ensam - egentligen. Men jag har väl byggt upp något slags kompensationsgrej, pappan får de dela med bonusfamilj numera men mig får de ha helt för sig själv. Och det är ju inte bra för någon. Tack igen, MaryT!
  15. Anonym TS
    #8
    Det är lätt - jag berättar inte så mycket om vad jag gör under deras pappavecka, möjligen någon enstaka grej. De berättar såklart vad de har gjort och hur de haft det. Jag och pappan bor hyfsat långt från varandra, så barnen kommer inte förbi bara sådär. Fast de har nycklar så teoretiskt skulle de ju kunna göra det. Men killen jag träffar bor ännu längre bort, så han är inte hemma hos mig särskilt ofta. Eller har inte varit i alla fall, jag hoppas att det ska bli mer av den varan nu framöver Men klart du har rätt att öppna kort är bäst.
  16. 8
    Det är lätt - jag berättar inte så mycket om vad jag gör under deras pappavecka, möjligen någon enstaka grej. De berättar såklart vad de har gjort och hur de haft det. Jag och pappan bor hyfsat långt från varandra, så barnen kommer inte förbi bara sådär. Fast de har nycklar så teoretiskt skulle de ju kunna göra det. Men killen jag träffar bor ännu längre bort, så han är inte hemma hos mig särskilt ofta. Eller har inte varit i alla fall, jag hoppas att det ska bli mer av den varan nu framöver Men klart du har rätt att öppna kort är bäst.
  17. Medlem sedan
    maj 2005
    #9
    Mycket bra svar, tycker jag.
  18. 9
    Mycket bra svar, tycker jag.
  19. Medlem sedan
    aug 2011
    #10
    Ja, men det ÄR ju inte ett svek, precis som du egentligen förstår! För inte skulle du väl nånsin sätta honom framför barnen om det uppstod en situation då du måste välja? Nej, precis. Så du har inte gjort nåt fel. Klart du ska ha kärlek i ditt liv om kärleken nu har dykt upp .
    Och sen är det ju inte så egentligen att de vill ha dig för sig själv, nödvändigtvis. De vill bara inte bli påtvingade en ny människa så som de blivit hos pappa. Men det behöver du ju inte heller göra mot dem. Du kan både äta kakan och ha den kvar, det är det som är det fina!
    Bara för att du dejtar nån och han är hos er ibland betyder det ju inte att barnen måste bli lidande, inte på minsta sätt. Hos oss har det blivit så att min dåvarande dejt (nuvarande sambo) har blivit en tillgång för oss alla, på alla plan!
  20. 10
    Ja, men det ÄR ju inte ett svek, precis som du egentligen förstår! För inte skulle du väl nånsin sätta honom framför barnen om det uppstod en situation då du måste välja? Nej, precis. Så du har inte gjort nåt fel. Klart du ska ha kärlek i ditt liv om kärleken nu har dykt upp .
    Och sen är det ju inte så egentligen att de vill ha dig för sig själv, nödvändigtvis. De vill bara inte bli påtvingade en ny människa så som de blivit hos pappa. Men det behöver du ju inte heller göra mot dem. Du kan både äta kakan och ha den kvar, det är det som är det fina!
    Bara för att du dejtar nån och han är hos er ibland betyder det ju inte att barnen måste bli lidande, inte på minsta sätt. Hos oss har det blivit så att min dåvarande dejt (nuvarande sambo) har blivit en tillgång för oss alla, på alla plan!
  21. Medlem sedan
    jun 2022
    #11
    Jag kan rekomendera https://be2.se En väldigt mysig dejtingsida.
  22. 11
    Jag kan rekomendera https://be2.se En väldigt mysig dejtingsida.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar