Har en infekterad relation med pappan till min dotter 8 år. Vi bor ganska långt ifrån varann och hon är hos honom varannan helg. Nu vill hon träffa honom mera och har även önskemål att bo där enligt honom. Hemma säger hon att hon helst vill bo lika mkt och mår dåligt över att bli dragen i som hon säger. Jag säger att vi så klart ska lyssna på hennes önskemål men beslutet är inte hennes att ta. Jag är inte främmande till att hon ska få mer tid med sin pappa men kan inte se mig själv som helgmamma. Han kan inte flytta närmre oss utan det kommer betyda att jag får ge upp mitt jobb, min lght och allt jag har här och flytta dit. Hos honom målar de gärna upp en bild av att allt kommer bli så perfekt och att hon kommer må bättre där. Här är det mesta skit enligt honom. Hon får höra att hon kan välja själv och jag ser hur jobbigt det är för henne. Varje gång hon kommer därifrån efter en helg eller lov är hon arg, förvirrad och väldigt anti mig. Idag brast mitt hjärta itu. Hon skrek att hon ville tillbaka till pappa och bo där, att jag kunde skänka bort alla hennes saker för hon vill inte träffa mig mer. Jag kan inte hålla ihop utan blir jätteledsen och börjat gråta, går in på toa och hon kommer efter och anklagar sig själv och ber om förlåtelse. Jag håller om henne och säger att detta är inte ditt fel du får känna precis som du vill och jag blev ledsen över att du mår dåligt över detta. Jag kan inte säga att jag bröt ihop för att hon visade ett så stort avståndstagande mot mig. Jag kände mig så himla ensam och så liten och fel. Det här är så fruktansvärt jobbigt och jag vet inte vilket ben jag ska stå på om jag gör rätt eller fel.
1
Mitt hjärta brister! Har en infekterad relation med pappan till min dotter 8 år. Vi bor ganska långt ifrån varann och hon är hos honom varannan helg. Nu vill hon träffa honom mera och har även önskemål att bo där enligt honom. Hemma säger hon att hon helst vill bo lika mkt och mår dåligt över att bli dragen i som hon säger. Jag säger att vi så klart ska lyssna på hennes önskemål men beslutet är inte hennes att ta. Jag är inte främmande till att hon ska få mer tid med sin pappa men kan inte se mig själv som helgmamma. Han kan inte flytta närmre oss utan det kommer betyda att jag får ge upp mitt jobb, min lght och allt jag har här och flytta dit. Hos honom målar de gärna upp en bild av att allt kommer bli så perfekt och att hon kommer må bättre där. Här är det mesta skit enligt honom. Hon får höra att hon kan välja själv och jag ser hur jobbigt det är för henne. Varje gång hon kommer därifrån efter en helg eller lov är hon arg, förvirrad och väldigt anti mig. Idag brast mitt hjärta itu. Hon skrek att hon ville tillbaka till pappa och bo där, att jag kunde skänka bort alla hennes saker för hon vill inte träffa mig mer. Jag kan inte hålla ihop utan blir jätteledsen och börjat gråta, går in på toa och hon kommer efter och anklagar sig själv och ber om förlåtelse. Jag håller om henne och säger att detta är inte ditt fel du får känna precis som du vill och jag blev ledsen över att du mår dåligt över detta. Jag kan inte säga att jag bröt ihop för att hon visade ett så stort avståndstagande mot mig. Jag kände mig så himla ensam och så liten och fel. Det här är så fruktansvärt jobbigt och jag vet inte vilket ben jag ska stå på om jag gör rätt eller fel.
Det förstår jag att det gör. Er flicka befinner sig i en hemsk situation. Som barn behöver man ju en så stabil och trygg uppväxt som möjligt, men hon lever i ett kaos hela tiden. Det är ju förstås helt orimligt när man är åtta år och som du säger är det här inte hennes beslut. Hon ska egentligen inte behöva fundera över saken över huvud taget. Hon är ett barn och ska inte belastas med vuxensaker.
Sedan är det ett problem att ni föräldrar bor så långt ifrån varandra. Nu vet jag inte varför det är så, men det är en taskig situation att försätta barnet i många gånger. Det här är ju ett ganska tydligt exempel på det.
Om din och pappans relation är infekterad så blir det förmodligen svårt för er att tillsammans resonera om hur ni kan lösa det här så att tillvaron för ert barn blir bättre. Samtidigt är det ju ert ansvar. Ofta är det dock så att parter som ni ägnar er mer åt att skylla på varandra än att se och lösa problemet. Finns det någon möjlighet att samtala med någon tredje part som kan försöka få er att samtala om rätt saker och lösa det här? Har ni ingen i bekantskapskretsen som kan ta den rollen (som båda respekterar och som kan hantera det) så kanske ni kan träffas i familjerätten? Kanske är det också så att det märks i skolan att flickan inte mår så bra? I så fall kan skolans kurator eventuellt vara till hjälp, om inte annat till flickan.
2
Det förstår jag att det gör. Er flicka befinner sig i en hemsk situation. Som barn behöver man ju en så stabil och trygg uppväxt som möjligt, men hon lever i ett kaos hela tiden. Det är ju förstås helt orimligt när man är åtta år och som du säger är det här inte hennes beslut. Hon ska egentligen inte behöva fundera över saken över huvud taget. Hon är ett barn och ska inte belastas med vuxensaker.
Sedan är det ett problem att ni föräldrar bor så långt ifrån varandra. Nu vet jag inte varför det är så, men det är en taskig situation att försätta barnet i många gånger. Det här är ju ett ganska tydligt exempel på det.
Om din och pappans relation är infekterad så blir det förmodligen svårt för er att tillsammans resonera om hur ni kan lösa det här så att tillvaron för ert barn blir bättre. Samtidigt är det ju ert ansvar. Ofta är det dock så att parter som ni ägnar er mer åt att skylla på varandra än att se och lösa problemet. Finns det någon möjlighet att samtala med någon tredje part som kan försöka få er att samtala om rätt saker och lösa det här? Har ni ingen i bekantskapskretsen som kan ta den rollen (som båda respekterar och som kan hantera det) så kanske ni kan träffas i familjerätten? Kanske är det också så att det märks i skolan att flickan inte mår så bra? I så fall kan skolans kurator eventuellt vara till hjälp, om inte annat till flickan.
Ring familjerätten direkt.Sådär ska inte flickan behöva må.
Och varför i hela friden ska du säga upp hela ditt liv för?
Ni måste jobba med detta.Hon ska inte blandas in i detta.
Hon är bara ett barn.
Ring skolsköterskan och kuratorn så de kan prata med henne om hur hon mår.
Och du ska berätta för FR vad pappan håller på med.
3
Ring familjerätten direkt.Sådär ska inte flickan behöva må.
Och varför i hela friden ska du säga upp hela ditt liv för?
Ni måste jobba med detta.Hon ska inte blandas in i detta.
Hon är bara ett barn.
Ring skolsköterskan och kuratorn så de kan prata med henne om hur hon mår.
Och du ska berätta för FR vad pappan håller på med.
Som jag ser det är det dock båda föräldrarna som "håller på" här. Ingen av dem tycks uppträda som en vuxen, mogen förälder. Pappan drar i flicka å sin sida och framställer det som om det skulle bli fantastiskt att mest bara bo med honom. Mamman gråter och bryter ihop och säger att hon är ledsen över detta - inför en åttaåring, som får hela bördan att lösa "problmet" på sina små axlar.
Fy tusan, säger jag bara. Vuxna människor som har barn ska kunna fokusera på BARNEN utan att blanda in sina egna problem och konflikter (och det gäller förstås både mammor och pappor). Om mamman inte kan se sig som helgmamma så gäller detsamma kanske för pappan - och dessa två utsagor är precis lika mycket värda, ssk när föräldrarna beter sig som barnungar och lägger över sina konflikter på barnen. Surprise?
4
Som jag ser det är det dock båda föräldrarna som "håller på" här. Ingen av dem tycks uppträda som en vuxen, mogen förälder. Pappan drar i flicka å sin sida och framställer det som om det skulle bli fantastiskt att mest bara bo med honom. Mamman gråter och bryter ihop och säger att hon är ledsen över detta - inför en åttaåring, som får hela bördan att lösa "problmet" på sina små axlar.
Fy tusan, säger jag bara. Vuxna människor som har barn ska kunna fokusera på BARNEN utan att blanda in sina egna problem och konflikter (och det gäller förstås både mammor och pappor). Om mamman inte kan se sig som helgmamma så gäller detsamma kanske för pappan - och dessa två utsagor är precis lika mycket värda, ssk när föräldrarna beter sig som barnungar och lägger över sina konflikter på barnen. Surprise?
Men att gå på ett barn,flytta till mig så gör man bara inte.Oavsett kön.
Inga problem ska läggas på flickan men eftersom de vuxna inte kan kommunicera med varandra får de ju ha hjälp och nu var det mamman som skrev här...därför rådde jag henne att kontakta FR.
5
Ni måste jobba med detta så skrev jag,såg du det?
Ingen av dem beter sig bra,det har du rätt i.
Men att gå på ett barn,flytta till mig så gör man bara inte.Oavsett kön.
Inga problem ska läggas på flickan men eftersom de vuxna inte kan kommunicera med varandra får de ju ha hjälp och nu var det mamman som skrev här...därför rådde jag henne att kontakta FR.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
