Uppdatering

[weacko]

Hur går det för er alla med era nya små liv?

Här hemma går jag mest och myser. Har bestämt, redan i början av graviditeten att detta är min sista bebis. Så jag försöker ta vara på varje minut.
Lilla Livia är så himla mysig och hon kurrar gärna in ansiktet i min hals och börjar då så smått snarka
Hon äter med 2-3 timmars mellanrum och på nätterna äter hon vid 23 och vid 05. Jag får därmed många timmars sammanhängande sömn. Jag är helt enkelt en pigg och glad mamma!
Men man ska väll inte ropa hej kanske då brukar det ju vända direkt

hoppas allt är bra med er och den nya familjemedlemmen

[shehulk]

Låter underbart!!
Här är det oxå definitivt sista barnet. Lilly är ju nummer tre.
Hon är ju två veckor gammal nu och vi myser fortfarande hemma innan allvaret börjar. (Innan sambon börjar jobba och de stora barnen ska till dagis o skola).
Hon får äta när hon vill, det blir väl ibland varannan timme, varje timme på kvällen, sen några långa sovperioder då det blir kanske tre timmar emellan. Jag har inte börjat klocka direkt än. Tar det som det kommer än så länge.
På nätterna sover jag och Lilly i dubbelsängen. Sambon är utkastad pga snarkningar och att det blir lite varmt och trångt.
Lilly äter mycket på nätterna, men jag får ganska mycket sömn ändå, effektiv tid iaf, inte så många timmar i stöten direkt:-)

Jag är lite orolig över nästa vecka då som sagt det riktiga allvaret börjar. Stora barn som ska lämnas och hämtas osv.

[weacko]

Här började allvaret i tisdags när storebror skulle till förskolan. Kom en kvart senare än normalt och det tycker jg var helt okej

Livia får också äta när hon vill. Hon blir nöjdast så med sonen höll jag på 3-4 timmar (som jag trodde att det skulle vara) och han var mest missnöjd hela tiden. Inte ett dugg konstigt. Men det var så många tyckare som kom med kommentarer om att inte skämma bort osv. Vi mådde bara dåligt av allt och amningen funkade aldrig bra. Nu kör jag mitt eget race och skiter i vad alla säger. Man kan ju faktiskt inte skämma bort en bebis!

[shehulk]

Jag håller med till fullo. Det går inte att skämma bort bebisar.
Alldeles nyss pratade jag med mamma i telefon. Hon sa, -Du skämmer väl inte bort henne? - Jo, sa jag. Det har jag ju gjort med de andra barnen och det gick ju bra!
Haha det är så skönt att inte vara förstagångsförälder.

[weacko]

Min mamma frågade om hon har fått vädra lungorna (eller något liknande) och då sa jag att hon andas jättebra utan skrik. Sen är det ju klart att hon skriker men det är ju inte med flit från min sida direkt

Visst är det skönt att inte vara det haha!

[Bian]

En bebis som äter, sover och är väldigt glad, ja det är en bebis som mår väldigt bra.
Jag har en tjej som knorrar mest. Skriker gör hon nästan aldrig och man ser att hon mår bra.

Har det återkommit surret om att man inte ska skämma bort bebisar. Bullshit säger jag. Närhet är något som de måste ha.
Det är ju inte direkt någon nyhet att barn som inte får någon närkontakt, blir ignorerade och icke sedda, blir apatiska. Nä, vi alla ska fortsätta att skämma bort våra barn. Man behöver ju inte ligga och sova jämte med dem, men när de är vakna eller allmänt närhetstörstiga, låta dem vara nära. Se dem, gosa med dem och känn lugnet tillsammans

[Bian]

Oj ja här är jag inne i rejäl bebisbubbla

Vi går också här hemma och myser mest. Denna gång så har jag dessutom knappt varit utanför våra husväggar. Lite fina helgdagar så har vi naturligtvis varit ute. De andra i familjen har åkt skoter och jag har tagit bilen till en grillplats som vi har på promenadavstånd (typ 30 min). Där har vi grillat korv och mått gott, medan vår lillgumma har sovit i sin barnvagn. När hon väl vaknat, så har jag låtit henne äta och sen packat ihop mina och hennes grejer, för att åka hem. För hon har inte varit road att vara utomhus när hon vaknat. Beror nog mest på det enormt skarpa dagsljus som vi får med den kritvita snön och solen.
Vår tjej ska förresten heta Agnes. Hon äter massor och väger nu 1 mån efter förlossningen 4940g. Nästan ett helt kilo upp
Hon sover jättebra på nätterna, vaknar bara 1-2 gånger för att äta (vid 3 och vid 5). Hon vaknar oftast någon gång mellan 5-8. Där är hon igång 1- 1 1/2 timme innan hon somnar och sover ett längre tag. Har lite kortare vaken och sovstunder under em och somnar ofta vid 18 för en längre nap. Sen så vaknar hon vid 20-21 och är igång fram mot 23 tiden innan hon somnar för natten.
Eftersom hon kan sova i långa perioder 3-5 timmar, så kompenserar hon dem med att konstant äta när hon är vaken



Mitt bäcken är ju fortfarande dåligt. Jag behöver ju inte använda kryckor längre, men det beror nog mest på att vi inte rör oss så mycket. Promenader med barnvagn är helt att glömma. Jag gör mina knipövningar och tänkte snart få lägga in magövningar med.

[Myosotis Mamma]

Vår lilla pojke knorrar eller småpratar mest. Vi försöker med var tredje timme, men det blir lite knas när man råkar sova lite för länge. Men han verkar nöjd ändå. I början gillade han inte att ligga på skötbordet, men det går bra nu. Nu kan han till och med flina åt en när man byter på honom. Han sover så gott som hela nätterna nu, han väcker mig fortfarande mellan 04.00-06.00 men inte för att han är hungrig utan för att han ligger och tar i. Jag ger honom nappen, rättar till filten och han somnar om som inget hänt. De första gångerna han gjorde så blev jag lite kluven. Väcka honom för att mata eller låta honom sova? Jag låter honom sova... Han verkar ju nöjd med det, går upp i vikt som han ska och är oftast på bra humör.
Det där med att skämma bort de små liven har jag aldrig hört.. Inte när det gäller närhet alla fall. Enda risken att vår lille blir bortskämd är nog att han får så mycket kläder från mina och sina egna kusiner att vi kan lägga mer på leksaker och böcker. mina föräldrar har länge pratat om att åka till Ullared och köpa leksaker och makens föräldrar bor så långt bort att de nästan garanterat har med något till pojken när vi ses. Jag tänker passa på att mysa med min son så länge som möjligt, för en vacker dag kommer det vara pinsamt att krama mamma. Passa på nu innan de kan protestera ;P