Gillar att vara gravid?
_1309 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Gillar att vara gravid?

    Alla verkar så lyckliga i sin graviditet och verkar verkligen njuta av att vara gravida.
    Är jag hemsk om jag säger att jag inte alls tycker om det. Har väl egentligen inte så jätte stora besvär av graviditeten men är trött konstant och det gör mig ganska grinig och på dåligt humör. Jag går runt och känner mig konstant sjuk och hindrad i min vardag.

    Missförstå mig inte, jag längtar som en galning efter bebisen och ser verkligen fram emot att bli mamma. Det är bara det ätt det inte riktigt är min grej det här med att vara gravid...

    Suck, är väl bara att bita ihop några månader till.
  2. 1
    Gillar att vara gravid? Alla verkar så lyckliga i sin graviditet och verkar verkligen njuta av att vara gravida.
    Är jag hemsk om jag säger att jag inte alls tycker om det. Har väl egentligen inte så jätte stora besvär av graviditeten men är trött konstant och det gör mig ganska grinig och på dåligt humör. Jag går runt och känner mig konstant sjuk och hindrad i min vardag.

    Missförstå mig inte, jag längtar som en galning efter bebisen och ser verkligen fram emot att bli mamma. Det är bara det ätt det inte riktigt är min grej det här med att vara gravid...

    Suck, är väl bara att bita ihop några månader till.
  3. Medlem sedan
    Oct 2012
    #2
    Lasta inte dig själv för hur du känner! Jag trivs i det stora hela med att vara gravid, men visst är det en utmaning med alla hormoner, oro, kroppens förändring osv. Om du känner att du är mer än "gravidtrött" har du kanske för lågt hb? Jag har lågt hb (under 115), och det är tufft.
  4. 2
    Lasta inte dig själv för hur du känner! Jag trivs i det stora hela med att vara gravid, men visst är det en utmaning med alla hormoner, oro, kroppens förändring osv. Om du känner att du är mer än "gravidtrött" har du kanske för lågt hb? Jag har lågt hb (under 115), och det är tufft.
  5. Medlem sedan
    Jan 2013
    #3
    Jag förstår precis hur du känner! Jag är inte alls glad över att vara gravid, men går gärna igenom det med tanke på resultatet. Jag känner mig fet och ful och blir jättefrustrerad över att kroppen inte orkar så mycket som den brukar och så mycket som huvudet fortfarande vill.
    Det finns ingen som kan döma din känsla för graviditeten med hur du kommer vara som mamma eller vad du kommer känna för ditt barn.
    Jag har känt likadant med mina två förra graviditeter också, men min kärlek till mina barn är det inga tvivel på.
    Mindre än hälften kvar :-) !
  6. 3
    Jag förstår precis hur du känner! Jag är inte alls glad över att vara gravid, men går gärna igenom det med tanke på resultatet. Jag känner mig fet och ful och blir jättefrustrerad över att kroppen inte orkar så mycket som den brukar och så mycket som huvudet fortfarande vill.
    Det finns ingen som kan döma din känsla för graviditeten med hur du kommer vara som mamma eller vad du kommer känna för ditt barn.
    Jag har känt likadant med mina två förra graviditeter också, men min kärlek till mina barn är det inga tvivel på.
    Mindre än hälften kvar :-) !
  7. Medlem sedan
    Nov 2006
    #4
    Jag är på ditt lag!

    Jag är lycklig över att jag är gravid och ser fram emot förlossningen och att få träffa vår nya familjemedlem. Hela grejen att det växer ett nytt liv i mig är fantastisk och det är så mysigt att det rör på sig i magen.

    Själva graviditeten tycker jag däremot är rätt tuff. Det jobbigaste är oron, jag har väldigt svårt att slappna av efter ett rätt jobbigt missfall och dessutom ogillar min kropp att vara gravid. I början kräks jag och när jag äntligen börjar må bättre kommer foglossningen och sammandragningarna som begränsar mig rejält. Jag är en aktiv människa i vanliga fall, men nu är jag tvungen att åka bil överallt och klarar inte av att göra mycket mer än det nödvändigaste. Promenera eller strosa på stan är inte att tänka på.

    Jag har 15 veckor kvar och hoppas för första gången någonsin att sommaren ska rusa förbi.
  8. 4
    Jag är på ditt lag!

    Jag är lycklig över att jag är gravid och ser fram emot förlossningen och att få träffa vår nya familjemedlem. Hela grejen att det växer ett nytt liv i mig är fantastisk och det är så mysigt att det rör på sig i magen.

    Själva graviditeten tycker jag däremot är rätt tuff. Det jobbigaste är oron, jag har väldigt svårt att slappna av efter ett rätt jobbigt missfall och dessutom ogillar min kropp att vara gravid. I början kräks jag och när jag äntligen börjar må bättre kommer foglossningen och sammandragningarna som begränsar mig rejält. Jag är en aktiv människa i vanliga fall, men nu är jag tvungen att åka bil överallt och klarar inte av att göra mycket mer än det nödvändigaste. Promenera eller strosa på stan är inte att tänka på.

    Jag har 15 veckor kvar och hoppas för första gången någonsin att sommaren ska rusa förbi.
  9. Medlem sedan
    Aug 2011
    #5
    Känns ändå skönt att inte vara ensam om dessa känslor. Jag är också en väldigt aktiv människa i vanliga fall och blir frustrerad av att inte kunna träna eller promenera som vanligt.
    Håller med dig Frk M, jag hoppas sommaren flyger förbi! Som sagt jag är övertygad att om jag kommer älska det lilla knytet när det väl kommer!

    Var hos BM i onsdags och då låg mitt hB på just 115. Så jag har börjat med järntabletter nu, så det kanske har bidragit till tröttheten det också. Hoppas det blir lite bättre nu.
  10. 5
    Känns ändå skönt att inte vara ensam om dessa känslor. Jag är också en väldigt aktiv människa i vanliga fall och blir frustrerad av att inte kunna träna eller promenera som vanligt.
    Håller med dig Frk M, jag hoppas sommaren flyger förbi! Som sagt jag är övertygad att om jag kommer älska det lilla knytet när det väl kommer!

    Var hos BM i onsdags och då låg mitt hB på just 115. Så jag har börjat med järntabletter nu, så det kanske har bidragit till tröttheten det också. Hoppas det blir lite bättre nu.
  11. Medlem sedan
    Oct 2012
    #6
    Snart är det sensommar/höst och våra bebisar är här
  12. 6
    Snart är det sensommar/höst och våra bebisar är här
  13. Medlem sedan
    Jun 2005
    #7

    usch

    Jag vet precis hur du känner. Jag avskydde att vara gravid med ettan och tvåan. Kände mig tung, orkeslös och deprimerad.
    Nu är det annorlunda, detta är min sista graviditet och jag försöker njuta så mycket det går för detta upplever jag ju inte igen.
    Det bästa har vi trots allt framför oss...
    *Akta dig för halvsanningar, du kanske får tag på fel halva*
  14. 7
    usch Jag vet precis hur du känner. Jag avskydde att vara gravid med ettan och tvåan. Kände mig tung, orkeslös och deprimerad.
    Nu är det annorlunda, detta är min sista graviditet och jag försöker njuta så mycket det går för detta upplever jag ju inte igen.
    Det bästa har vi trots allt framför oss...
  15. Medlem sedan
    Oct 2007
    #8
    Du är inte ensam, tycker det är jättejobbigt att inte kunna röra mig som jag brukar, utan mer som en pensionär med tillhörande ljudeffekter, men mina småttingar längtar jag ju efter.
  16. 8
    Du är inte ensam, tycker det är jättejobbigt att inte kunna röra mig som jag brukar, utan mer som en pensionär med tillhörande ljudeffekter, men mina småttingar längtar jag ju efter.
  17. Medlem sedan
    May 2013
    #9
    Åh...jag känner precis som du. Jag är jättelycklig och förväntansfull...meeeen.... Har inte heller haft några stora besvär..tror faktiskt att jag kommit undan lindrigt utan krämpor. Ja..jo lite illamående och ryggont, men inget som stört mig nämnvärt. Men.. det som stör mig och får mig att känna mig "utlånad" är flås, andningssvårigheter, dålig sömn mm. Jag vill kunna röra mig som vanligt igen.. Jo javisst, det är inte länge kvar nu (tack och lov) men otålig som man är känns det som en evighet.
    Alla runt mig säger att det är så fantastiskt att vara gravid..blabla bla...nä sorry..jag var inte skapt för detta. Eller..?? Men men..snart flyttar han ut och jag får bo ensam i min kropp igen Han är mer än välkommen att dela sitt liv med mitt..men min kropp är MIN!!
    Vi håller ut..belöningen är nära
  18. 9
    Åh...jag känner precis som du. Jag är jättelycklig och förväntansfull...meeeen.... Har inte heller haft några stora besvär..tror faktiskt att jag kommit undan lindrigt utan krämpor. Ja..jo lite illamående och ryggont, men inget som stört mig nämnvärt. Men.. det som stör mig och får mig att känna mig "utlånad" är flås, andningssvårigheter, dålig sömn mm. Jag vill kunna röra mig som vanligt igen.. Jo javisst, det är inte länge kvar nu (tack och lov) men otålig som man är känns det som en evighet.
    Alla runt mig säger att det är så fantastiskt att vara gravid..blabla bla...nä sorry..jag var inte skapt för detta. Eller..?? Men men..snart flyttar han ut och jag får bo ensam i min kropp igen Han är mer än välkommen att dela sitt liv med mitt..men min kropp är MIN!!
    Vi håller ut..belöningen är nära
  19. Medlem sedan
    Aug 2011
    #10
    Kunde inte sagt det bättre själv maddesjoberg!
  20. 10
    Kunde inte sagt det bättre själv maddesjoberg!
  21. Medlem sedan
    Jan 2010
    #11
    Jag tycker det är supermysigt!
    Även om det såklart finns småsaker man gärna slipper men det är det värt..
    Alla sparkar å knuffar där inne gör att man ibland förundras över hur mycket man kan älska någon så mycket som man inte ens träffat.
  22. 11
    Jag tycker det är supermysigt!
    Även om det såklart finns småsaker man gärna slipper men det är det värt..
    Alla sparkar å knuffar där inne gör att man ibland förundras över hur mycket man kan älska någon så mycket som man inte ens träffat.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar