Vet någon ?
Vårdnad - gemensam/enskild
  1. Anonym
    #1

    Vet någon ?

    om föräldrar efter en separation verkligen inte kan samarbeta alls och idag har gemensam vårdnad.Kan då den ena liksom frivilligt låta den andre få enskild,för att slippa allt tjafs ?Och fortsätta ha umgänge med barnen varannan helg ? mer ??

    Om det sedan går några år,kan man då liksom få tillbaks den ?

    Och om barnen (som nu bor hos den som i så fall får den enskilda vårdnaden ) en dag bestämmer sig att de vill bo hos den andre föräldern,hur funkar det då ??

    Måste allt detta ske via dom i tingsrätt eller ?
  2. 1
    Vet någon ? om föräldrar efter en separation verkligen inte kan samarbeta alls och idag har gemensam vårdnad.Kan då den ena liksom frivilligt låta den andre få enskild,för att slippa allt tjafs ?Och fortsätta ha umgänge med barnen varannan helg ? mer ??

    Om det sedan går några år,kan man då liksom få tillbaks den ?

    Och om barnen (som nu bor hos den som i så fall får den enskilda vårdnaden ) en dag bestämmer sig att de vill bo hos den andre föräldern,hur funkar det då ??

    Måste allt detta ske via dom i tingsrätt eller ?
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    #2
    Är föräldrarna överens om att de vill ändra i vårdnaden, kan de avtala om det. För att avtalet ska vara giltigt måste det vara skriftligt och godkänt
    av socialnämnden. Nämnden kan endast godkänna avtalet om det som föräldrarna har bestämt är det bästa för barnet.

    Men den som lämnar över sin vårdnad, bör vara mycket medveten vad man som förälder med enskild vårdnad har rätt att göra och vad man som icke vårdnadshavare INTE har rätt till.

    Det som jag sen tänker... vad händer om nåra år om den som inte har vårdnad, önska ha den igen och den andre vägrar. Det ende man kan göra då, är att stämma i tingsrätten och hur ser det ut i rätten om man "gav ifrån sig vårdnaden" i första taget...?! Vad var syftet lixom....

    Sen angånde boendet så är det inte kopplat till vårdnaden.
    Så boende, vårdnad och umgänge är de 3 sakerna man skiljer mellan. Man kan ha vårdnad men inget umgänge/boende. Man kan ha umgänge men ingen vårdnad.

    Tänk efter före är mitt råd!
  4. 2
    Är föräldrarna överens om att de vill ändra i vårdnaden, kan de avtala om det. För att avtalet ska vara giltigt måste det vara skriftligt och godkänt
    av socialnämnden. Nämnden kan endast godkänna avtalet om det som föräldrarna har bestämt är det bästa för barnet.

    Men den som lämnar över sin vårdnad, bör vara mycket medveten vad man som förälder med enskild vårdnad har rätt att göra och vad man som icke vårdnadshavare INTE har rätt till.

    Det som jag sen tänker... vad händer om nåra år om den som inte har vårdnad, önska ha den igen och den andre vägrar. Det ende man kan göra då, är att stämma i tingsrätten och hur ser det ut i rätten om man "gav ifrån sig vårdnaden" i första taget...?! Vad var syftet lixom....

    Sen angånde boendet så är det inte kopplat till vårdnaden.
    Så boende, vårdnad och umgänge är de 3 sakerna man skiljer mellan. Man kan ha vårdnad men inget umgänge/boende. Man kan ha umgänge men ingen vårdnad.

    Tänk efter före är mitt råd!
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Visst kan man själv välja vem ska ha vårdnaden om barnen och ändra det, både en och två gånger, men som Tweedy skriver bör man har noga klart för sig vad det innebär både nu och framöver i olika situationer som kan uppstå.

    Frågan är vad tjafsen handlar om och hur enskild vårdnad för ena föräldern ska lösa det. Kan du berätta lite mer?
  6. 3
    Visst kan man själv välja vem ska ha vårdnaden om barnen och ändra det, både en och två gånger, men som Tweedy skriver bör man har noga klart för sig vad det innebär både nu och framöver i olika situationer som kan uppstå.

    Frågan är vad tjafsen handlar om och hur enskild vårdnad för ena föräldern ska lösa det. Kan du berätta lite mer?
  7. Anonym
    #4
    tjafsen handlar om ALLT....och inget.Mamman vill helst ha pappan boendes i grannlägenheten och både handla /passa barn /och skjutsa /och allt möjligt annat.
    Pappan träffade mig,barnen är här varannan helg (så såg det ut redan innan vi träffades) men det "vardagliga" fixandet har han svårt att ställa med nu när han bor längre ifrån och det är väl det som tjafsas om.

    Mamman säger typ jämt att hon vill ha enskild vårdnad,för att det skulle bli så mycket enklare då.Men å andra sidan klarar hon knappt vardagen själv och vill inte låta barnen bo hos pappan.suck
  8. 4
    tjafsen handlar om ALLT....och inget.Mamman vill helst ha pappan boendes i grannlägenheten och både handla /passa barn /och skjutsa /och allt möjligt annat.
    Pappan träffade mig,barnen är här varannan helg (så såg det ut redan innan vi träffades) men det "vardagliga" fixandet har han svårt att ställa med nu när han bor längre ifrån och det är väl det som tjafsas om.

    Mamman säger typ jämt att hon vill ha enskild vårdnad,för att det skulle bli så mycket enklare då.Men å andra sidan klarar hon knappt vardagen själv och vill inte låta barnen bo hos pappan.suck
  9. Medlem sedan
    May 2005
    #5
    Då är det sådant som enskild vårdnad inte löser eftersom detta inte är en juridisk fråga, utan mer en praktisk.

    Det låter snarare som att mamman till barnen får ta det allra största ansvaret medan pappan bara tar sitt varannan helg. Knappt 15 procent av tiden om man vill använda siffror.

    Nu har han flyttat längre bort skriver du, vilket gör att han kan ännu mindre kan finnas där och ta något föräldraansvar på vardagarna. Vem är det som inte klarar vardagen menar du?

    Allvarligt. Har du barn? Skulle du vilja ha barn med någon som tyckte det räckte om han hade dem över varannan helg och resten av tiden var det ditt ansvar?

    Varför är alternativet att barnen ska flytta till pappan?
  10. 5
    Då är det sådant som enskild vårdnad inte löser eftersom detta inte är en juridisk fråga, utan mer en praktisk.

    Det låter snarare som att mamman till barnen får ta det allra största ansvaret medan pappan bara tar sitt varannan helg. Knappt 15 procent av tiden om man vill använda siffror.

    Nu har han flyttat längre bort skriver du, vilket gör att han kan ännu mindre kan finnas där och ta något föräldraansvar på vardagarna. Vem är det som inte klarar vardagen menar du?

    Allvarligt. Har du barn? Skulle du vilja ha barn med någon som tyckte det räckte om han hade dem över varannan helg och resten av tiden var det ditt ansvar?

    Varför är alternativet att barnen ska flytta till pappan?
  11. Anonym
    #6
    Som sagt,så här såg barnens situation ut redan innan vi träffades och han flyttade hit.
    Hade vi bott närmare hade varannan vecka kunnat vara ett alternativ .Ena barnet bodde även så en period men då lade mamman sig i allt hos pappan vilket hon gör även nu.(kollar vad vi äter till lunch ,liksom !)Fast de bara är här varannan helg.Som jag ser det så får inte pappan ha dem mer .Och ja jag har egna barn,flera stycken och mannen jag bor med tar hand om dem ibland och om alla ibland de helger även hans är här så jag ser inte att han inte skulle klara vardagen .Mer att mamman vägrar att antingen ta ansvar eller släppa lite på det,hon beter sig ungefär som att de var ihop fortfarande och vill som sagt helst att pappan ska fixa en massa praktiska saker åt HENNE (inte bara barnen )
    Han har varit snäll och hjälp henne med allt möjligt men börjat ledsna nu då han bara får skit tillbaks.
    Hon gnäller att han inte tar barnen och när han väl gör det så är inte det bra heller....

    Ett ex de har suttit i fam rätten och skrivit avtal om allt möjligt,tex att om mamman blir sjuk så ska barnen självklart få vara hos pappan.Och sen även att hon inte ska missbruka detta,Det gick typ två veckor så blev hon arg över nåt annat (som gällde den kommande semestern ) och då var hennes "hot" att då kunde han inte lämna barnen på söndagen efter helgen för hon var sjuk.Mannen tog henne på orden och barnen var kvar.Han skickade ett mess att ok då blir barnen kvar,hör av dig när du är frisk.
    På söndagen kl 19.10(han brukar lämna 19) kom hot om polisanmälan....

    typ så,HELA tiden.Hon ändrar,grejar,misstolkar och hotar med än det ena ,än det andra....

    Äldsta barnet har haft svårt både hemma (mest hos mamma ) och i skolan,kan vara utåtagerande,behöver gränssättning och vägledning.
    Senaste konflikten hos oss handlade om att vi här inte tycker att spel med 18 årsgräns ,typ såna våldsamma blodiga ,inte är lämpliga för nån som inte ens fyllt 12.
    Pappa är den som satt mer gränser genom åren och därför har barnen valt att bo hos mamman,men det börjar ändra sig.Barnen trivs här och vi skulle alla gärna se att de bodde mer här men jag tror aldrig mamman kommer tillåta det tyvärr.
  12. 6
    Som sagt,så här såg barnens situation ut redan innan vi träffades och han flyttade hit.
    Hade vi bott närmare hade varannan vecka kunnat vara ett alternativ .Ena barnet bodde även så en period men då lade mamman sig i allt hos pappan vilket hon gör även nu.(kollar vad vi äter till lunch ,liksom !)Fast de bara är här varannan helg.Som jag ser det så får inte pappan ha dem mer .Och ja jag har egna barn,flera stycken och mannen jag bor med tar hand om dem ibland och om alla ibland de helger även hans är här så jag ser inte att han inte skulle klara vardagen .Mer att mamman vägrar att antingen ta ansvar eller släppa lite på det,hon beter sig ungefär som att de var ihop fortfarande och vill som sagt helst att pappan ska fixa en massa praktiska saker åt HENNE (inte bara barnen )
    Han har varit snäll och hjälp henne med allt möjligt men börjat ledsna nu då han bara får skit tillbaks.
    Hon gnäller att han inte tar barnen och när han väl gör det så är inte det bra heller....

    Ett ex de har suttit i fam rätten och skrivit avtal om allt möjligt,tex att om mamman blir sjuk så ska barnen självklart få vara hos pappan.Och sen även att hon inte ska missbruka detta,Det gick typ två veckor så blev hon arg över nåt annat (som gällde den kommande semestern ) och då var hennes "hot" att då kunde han inte lämna barnen på söndagen efter helgen för hon var sjuk.Mannen tog henne på orden och barnen var kvar.Han skickade ett mess att ok då blir barnen kvar,hör av dig när du är frisk.
    På söndagen kl 19.10(han brukar lämna 19) kom hot om polisanmälan....

    typ så,HELA tiden.Hon ändrar,grejar,misstolkar och hotar med än det ena ,än det andra....

    Äldsta barnet har haft svårt både hemma (mest hos mamma ) och i skolan,kan vara utåtagerande,behöver gränssättning och vägledning.
    Senaste konflikten hos oss handlade om att vi här inte tycker att spel med 18 årsgräns ,typ såna våldsamma blodiga ,inte är lämpliga för nån som inte ens fyllt 12.
    Pappa är den som satt mer gränser genom åren och därför har barnen valt att bo hos mamman,men det börjar ändra sig.Barnen trivs här och vi skulle alla gärna se att de bodde mer här men jag tror aldrig mamman kommer tillåta det tyvärr.
  13. Medlem sedan
    May 2005
    #7
    Det låter som att mamman inte har släppt taget om deras kraschade relation och gått vidare, men också som att mannen inte varit tydlig från början. Han har varit där och hjälpt henne, han har undvikit konflikter genom att släppa efter och det är trevlig på många sätt, men det funkar tyvärr inte alltid som man tänkt sig och i synnerhet inte med personer som vill ta hela armen om man ger dem lillfingret.

    Däremot är det märkligt att flytta längre ifrån sina barn och göra sin del av deras liv svårare när det inte fungera och man är orolig för dem. Om han nu menar att han är bättre på att ge barnen en stabil uppväxt så borde han väl vara ännu mer närvarande. I mina öron låter det klart vettigt att inte låta 12-åringar spela 18-årsspel. Det finns en anledning till åldersgränserna.

    Så det är nog två saker som måste till:
    1. Han måste ta en betydligt större del i barnens liv om han vill ta ansvar
    2. Han måste vara väldigt tydlig mot mamman och våga stå på sig och om det behövs ta det en vända till i familjerätten för att få deras hjälp att försöka få henne att förstå att det är barnen som får ta smällen för det.
  14. 7
    Det låter som att mamman inte har släppt taget om deras kraschade relation och gått vidare, men också som att mannen inte varit tydlig från början. Han har varit där och hjälpt henne, han har undvikit konflikter genom att släppa efter och det är trevlig på många sätt, men det funkar tyvärr inte alltid som man tänkt sig och i synnerhet inte med personer som vill ta hela armen om man ger dem lillfingret.

    Däremot är det märkligt att flytta längre ifrån sina barn och göra sin del av deras liv svårare när det inte fungera och man är orolig för dem. Om han nu menar att han är bättre på att ge barnen en stabil uppväxt så borde han väl vara ännu mer närvarande. I mina öron låter det klart vettigt att inte låta 12-åringar spela 18-årsspel. Det finns en anledning till åldersgränserna.

    Så det är nog två saker som måste till:
    1. Han måste ta en betydligt större del i barnens liv om han vill ta ansvar
    2. Han måste vara väldigt tydlig mot mamman och våga stå på sig och om det behövs ta det en vända till i familjerätten för att få deras hjälp att försöka få henne att förstå att det är barnen som får ta smällen för det.
  15. Medlem sedan
    Jan 2000
    #8
    Om hon vänder o vrider på allt, så bör ju kanske din sambo sköta allt genom sms eller mail. Då finns det ju svart på vitt när hon ändrar och vad hon ändrar och alla hennes tomma hot. Det kan han sen använda och vända till sin fördel när hon strular fram och tillbaka.

    Vad gäller boendet för barnen så är det ju inte endast mamman som bestämmer. Om pappan och hon har gemensam vårdnad, då ska de ju komma överens och om barnen är så pass mogna för sin ålder, så spelar även deras röst roll.
    Men som jag fattade det så bor de inte "nästgårds" och då kan boendet vara ett stort problem pga avståndet.

    Jag har ärligt talat aldrig förstått mig på ex som hjälper ex!! Barnen kan jag fatta att man kan ställa upp när den andre har problem men med praktiska saker! Varför??!! Jag tror att det är såna saker som också kan ställa till med förtret.....
  16. 8
    Om hon vänder o vrider på allt, så bör ju kanske din sambo sköta allt genom sms eller mail. Då finns det ju svart på vitt när hon ändrar och vad hon ändrar och alla hennes tomma hot. Det kan han sen använda och vända till sin fördel när hon strular fram och tillbaka.

    Vad gäller boendet för barnen så är det ju inte endast mamman som bestämmer. Om pappan och hon har gemensam vårdnad, då ska de ju komma överens och om barnen är så pass mogna för sin ålder, så spelar även deras röst roll.
    Men som jag fattade det så bor de inte "nästgårds" och då kan boendet vara ett stort problem pga avståndet.

    Jag har ärligt talat aldrig förstått mig på ex som hjälper ex!! Barnen kan jag fatta att man kan ställa upp när den andre har problem men med praktiska saker! Varför??!! Jag tror att det är såna saker som också kan ställa till med förtret.....
  17. Anonym
    #9
    skrev ett långt svar,som försvann.

    Men jag tror ni båda Malinau och Tweedy tolkar situationen ungefär som jag.

    Mamman har inte släppt taget och gått vidare(hon lägger dessutom massa ilska på pappan i både telefon ,sms ) JÄMT,nåt som det diskuterats i fam rätten sedan många år.

    Pappan har varit för snäll,helt klart och därför uppstår en jobbig situation när han slutar slutar ställa upp på allt.

    Alla kontakt sköts numera via sms/mail,vilket gör henne vansinnig att han inte svarar i telefon.Hon vill kunna ringa och skälla ,och lägga all skit på honom.

    Situationen i deras familj innan separationen var ungefär att pappa försökte sätta gränser,äldsta barnet tog det inte utan skrek,slogs,allt för att skapa kaos (omedvetet förstås!) och mamman tog barnet sida.-Och så är det fortfarande!!
    Hade en konflikt här om det olämpliga spelet,barnet ringer mamman och grinar,mamman ringer pappan,pappan förklarar......barnet och vi hittar en lösning och reder ut konflikten medan mamman fortsätter ringa 20 ggr till och sms HELA helgen,hotar att barnen inte ska få va här osv osv....
  18. 9
    skrev ett långt svar,som försvann.

    Men jag tror ni båda Malinau och Tweedy tolkar situationen ungefär som jag.

    Mamman har inte släppt taget och gått vidare(hon lägger dessutom massa ilska på pappan i både telefon ,sms ) JÄMT,nåt som det diskuterats i fam rätten sedan många år.

    Pappan har varit för snäll,helt klart och därför uppstår en jobbig situation när han slutar slutar ställa upp på allt.

    Alla kontakt sköts numera via sms/mail,vilket gör henne vansinnig att han inte svarar i telefon.Hon vill kunna ringa och skälla ,och lägga all skit på honom.

    Situationen i deras familj innan separationen var ungefär att pappa försökte sätta gränser,äldsta barnet tog det inte utan skrek,slogs,allt för att skapa kaos (omedvetet förstås!) och mamman tog barnet sida.-Och så är det fortfarande!!
    Hade en konflikt här om det olämpliga spelet,barnet ringer mamman och grinar,mamman ringer pappan,pappan förklarar......barnet och vi hittar en lösning och reder ut konflikten medan mamman fortsätter ringa 20 ggr till och sms HELA helgen,hotar att barnen inte ska få va här osv osv....
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar