Har nu fått nog av pappan till min lilla tjej, han bedrog mig under (vad jag vet) halva graviditeten men när jag ställde honom mot väggen angående det så lovade han att det skulle upphöra. Sedan dess har det varit lugnt men så nu för en vecka sedan fick jag återigen reda på att han har gått bakom ryggen på mig med ett av sina ex.
I dagsläget har vi gemensam vårdnad om vår lilla dotter men hon är dock skriven hos mig då han ska arbeta utomlands under några månaders tid. Tanken från början var att han när han kommer hem från sin utlandsvistelse skulle vara föräldraledig (då är hon runt ett år). Min fråga är nu, vid en separation och en eventuell fortsatt gemensam vårdnad, hur blir det med föräldraledigheten och boendet då? Kan de "tvinga" henne till att bosätta sig hos pappan under hans föräldraledighet? Och vad har jag att säga till om i så fall? I dagsläget skiljer det dessutom 40 mil på våra boendeorter. Finns det någon som har koll på detta så vore jag evigt tacksam om jag kunde få lite rätsida på vad det är som gäller egentligen.
1
Föräldraledighet vid skiljda boenden? Hej!
Har nu fått nog av pappan till min lilla tjej, han bedrog mig under (vad jag vet) halva graviditeten men när jag ställde honom mot väggen angående det så lovade han att det skulle upphöra. Sedan dess har det varit lugnt men så nu för en vecka sedan fick jag återigen reda på att han har gått bakom ryggen på mig med ett av sina ex.
I dagsläget har vi gemensam vårdnad om vår lilla dotter men hon är dock skriven hos mig då han ska arbeta utomlands under några månaders tid. Tanken från början var att han när han kommer hem från sin utlandsvistelse skulle vara föräldraledig (då är hon runt ett år). Min fråga är nu, vid en separation och en eventuell fortsatt gemensam vårdnad, hur blir det med föräldraledigheten och boendet då? Kan de "tvinga" henne till att bosätta sig hos pappan under hans föräldraledighet? Och vad har jag att säga till om i så fall? I dagsläget skiljer det dessutom 40 mil på våra boendeorter. Finns det någon som har koll på detta så vore jag evigt tacksam om jag kunde få lite rätsida på vad det är som gäller egentligen.
Beklagar verkligen att ni hamnat i den här situationen för att han inte kan hålla den i brallorna!
Det man gör ska man göra för barnets bästa. Om han är borta i flera månader så kommer ju inte barnet att ha mer relation till sin pappa än till vilken man som helst på gatan. Då kan han inte bara ta över utan måste under en tid bygga upp den relationen. Skulle han ta barnet med sig fyrtio mil bort skulle all trygghet hos barnet ryckas bort i den sekunden. Så kan man givetvis inte göra!
Över huvud taget kommer det att bli mycket, mycket svårt att ha ett avstånd på fyrtio mil, även framöver. Hur bygger man upp en nära och trygg relation då? Det går ju inte. Ska han vara en del av hennes liv måste han träffa henne ofta. Växelvist boende, framöver, är inte att tänka på. Kan någon av er flytta?
Föräldradagarna är ju dock till viss del bara hans och det du kan göra är att du ber honom skriva över dem på dig. Vill han inte så får du i värsta fall överväga att stämma honom på enskild vårdnad. Ta i så fall kontakt med en jurist.
2
Beklagar verkligen att ni hamnat i den här situationen för att han inte kan hålla den i brallorna!
Det man gör ska man göra för barnets bästa. Om han är borta i flera månader så kommer ju inte barnet att ha mer relation till sin pappa än till vilken man som helst på gatan. Då kan han inte bara ta över utan måste under en tid bygga upp den relationen. Skulle han ta barnet med sig fyrtio mil bort skulle all trygghet hos barnet ryckas bort i den sekunden. Så kan man givetvis inte göra!
Över huvud taget kommer det att bli mycket, mycket svårt att ha ett avstånd på fyrtio mil, även framöver. Hur bygger man upp en nära och trygg relation då? Det går ju inte. Ska han vara en del av hennes liv måste han träffa henne ofta. Växelvist boende, framöver, är inte att tänka på. Kan någon av er flytta?
Föräldradagarna är ju dock till viss del bara hans och det du kan göra är att du ber honom skriva över dem på dig. Vill han inte så får du i värsta fall överväga att stämma honom på enskild vårdnad. Ta i så fall kontakt med en jurist.
Ja jag tycker även jag att det är trist, man vill ju alltid tro det bästa om folk och det är väl därför man tyvärr sitter i den situationen som man nu gör.
Och självklart är det barnets bästa som måste komma i första hand, skulle aldrig kunna tänka mig att neka honom att få träffa sin dotter för även om han gjort som han gjort så har ändå min dotter rätt till sin pappa och enda anledningen till att de inte skulle träffas skulle i så fall vara för att han inte vill det eller för att det som sagt inte är för hennes bästa.
Skulle tro att det blir han som får flytta på sig, efter allt som har hänt vill i alla fall inte jag flytta på mig och lämna såväl jobb som mitt sociala skyddsnät i form av vänner och familj.
Om han väljer att flytta närmre och bosätta sig i samma stad eller åtminstone grannstaden som är 30 minuter bort, finns det då risk för att någon myndighet går in och bestämmer att hon ska flytta hem till honom under hans föräldraledighet? Hon kommer ju som sagt vara knappa året då och personligen tycker jag att det är fel att låta ett så litet barn ryckas upp från sitt hem för att flytta hem till en "främling" som hon inte träffat så vidare mycket de senaste 4 månaderna, även om jag finns i närheten...
3
Ja jag tycker även jag att det är trist, man vill ju alltid tro det bästa om folk och det är väl därför man tyvärr sitter i den situationen som man nu gör.
Och självklart är det barnets bästa som måste komma i första hand, skulle aldrig kunna tänka mig att neka honom att få träffa sin dotter för även om han gjort som han gjort så har ändå min dotter rätt till sin pappa och enda anledningen till att de inte skulle träffas skulle i så fall vara för att han inte vill det eller för att det som sagt inte är för hennes bästa.
Skulle tro att det blir han som får flytta på sig, efter allt som har hänt vill i alla fall inte jag flytta på mig och lämna såväl jobb som mitt sociala skyddsnät i form av vänner och familj.
Om han väljer att flytta närmre och bosätta sig i samma stad eller åtminstone grannstaden som är 30 minuter bort, finns det då risk för att någon myndighet går in och bestämmer att hon ska flytta hem till honom under hans föräldraledighet? Hon kommer ju som sagt vara knappa året då och personligen tycker jag att det är fel att låta ett så litet barn ryckas upp från sitt hem för att flytta hem till en "främling" som hon inte träffat så vidare mycket de senaste 4 månaderna, även om jag finns i närheten...
Det är högst osannolikt att någon domstol dömer till boende hos pappan som barnet inte ens känner. För om du inte går med på det så måste han vända sig till domstol. För att flytta ett barn under de förutsättningar krävs att du är helt olämplig.
Även om han skulle bosätta sig i huset bredvid dig så flyttar man inte plötsligt ett barn så. Det kommer ju att vara hos dig och med dig som barnet har sin grundläggande och viktiga trygghet. I närheten gör liksom ingen skillnad för barnet. Du finns inte där och barnet känner inte igen något.
Tänker han sig själv att han bara ska dyka upp och ta barnet med sig? I så fall är han ute och cyklar på många sätt och det låter mer som en slags maktkamp än något genomtänkt föräldraintresse.
Det bästa vore väl om han skrev över föräldradagarna på dig. Vet man ens säkert när han kommer hem? Förstår han vad som krävs för att han ska kunna använda dem?
Jag vet några som löst det genom att bo nära och låtit det lilla barnet sova hos mamman men hon lämnade hos pappan på dagarna från när barnet var runt året, men då hade ju pappan träffat barnet flera timmar i veckan. När barnet var runt två började det sova över hos pappan ibland. Först en natt, sedan två (över helgen) och till slut bodde barnet varannan vecka. Man får trappa upp det bit för bit. Det funkade bra.
4
Det är högst osannolikt att någon domstol dömer till boende hos pappan som barnet inte ens känner. För om du inte går med på det så måste han vända sig till domstol. För att flytta ett barn under de förutsättningar krävs att du är helt olämplig.
Även om han skulle bosätta sig i huset bredvid dig så flyttar man inte plötsligt ett barn så. Det kommer ju att vara hos dig och med dig som barnet har sin grundläggande och viktiga trygghet. I närheten gör liksom ingen skillnad för barnet. Du finns inte där och barnet känner inte igen något.
Tänker han sig själv att han bara ska dyka upp och ta barnet med sig? I så fall är han ute och cyklar på många sätt och det låter mer som en slags maktkamp än något genomtänkt föräldraintresse.
Det bästa vore väl om han skrev över föräldradagarna på dig. Vet man ens säkert när han kommer hem? Förstår han vad som krävs för att han ska kunna använda dem?
Jag vet några som löst det genom att bo nära och låtit det lilla barnet sova hos mamman men hon lämnade hos pappan på dagarna från när barnet var runt året, men då hade ju pappan träffat barnet flera timmar i veckan. När barnet var runt två började det sova över hos pappan ibland. Först en natt, sedan två (över helgen) och till slut bodde barnet varannan vecka. Man får trappa upp det bit för bit. Det funkade bra.
du är hennes trygghet...Ingen kommer flytta henne.
5
Det kommer aldrig bli så det kan du vara lugn för
Jag har varit i samma sits....
du är hennes trygghet...Ingen kommer flytta henne.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
