Jag har en pojke på 6 och en flicka som är 8 år. Under en tid har jag börjat drömma om ett tredje barn men vet inte om jag egentligen vill eller vågar. Att släktingar och vänner skaffar barn på löpande band har nog smittat av sig på mig en aning. Min man är 40 och jag 30 och vi blir ju inte yngre, så därför känner jag det lite som att detta är sista chansen. Mannen är nöjd med våra 2 och känner det som att han fått tillbaka sin frihet efter de bundna småbarnsåren. Dock är han öppen för att skaffa ett tredje om jag vill, eftersom han precis som jag tycker att det skulle vara kul med en nytt litet tillskott i familjen.
På ett sätt känner jag att jag borde vara nöjd, vi har en av varje sort och de är så duktiga och underbara på alla sätt och vis! Ska jag dessutom vara ärlig så har jag tyckt att småbarnsåren varit rätt jobbiga och det är först nu jag verkligen njuter av familjelivet och dessutom börjat få mer tid att ta hand om mig själv. Så varför känner jag denna längtan? På ett sätt önskar jag att kunde vara nöjd när vi har det så bra, för risken finns ju även om den är låg att barnet inte föds friskt eller att något händer mig under graviditet/förlossningen i värsta fall att Jag stryker med. Jag vet av erfarenhet hur skärt livet är och har mist nära och kära. Så därför tar jag inget för givet! Om allt skulle gå bra är jag oerhört lyckligt lottad!
Vill jag, vågar jag? Fler som varit i liknande situation och vad tog ni isåfall för beslut?
Har läst om många som ångrat beslutet att inte skaffat ett tredje men sedan ångrat sig när det varit för sent och undrat hur det skulle varit med ett tredje... Det är min stora oro! Jag tror att familjen skulle kännas mer komplett med ett tredje. Men det kanske bara är inbillning?! Kanske ska jag vara nöjd trots allt!
Har listat för- & nackdelar, nackdelarna är betydligt fler och listen kan göras lång, ur många aspekter blir tillvaron mer krånglig. MEN om jag känner att jag verkligen vill ha ett tredje så känner jag att nackdelarna överskuggas av det faktumet.
Lite saker skulle jag vilja fråga er som har tre barn om;
Dels gällande underlivet, gick tredje barnet hårt åt det? Jag har haft tur, har lite tyngdkänsla dock och en hudflik som sticker ut samt ibland svårt att hålla helt tätt vid ett skrattanfall om jag är kissnödig. Även haft lite problem med hemorrojder. Vill ju framförallt inte att det sistnämnda ska bli värre sen är jag orolig att bli uttänjd, bägge mina barn har vägt över 4 kg.
Någon av er som har hund och tre barn? Vilken bil skulle ni rekommender isåfall?
Har ni fått några andra hälsoproblem kopplade till tredje barnet?
Har det funkat bra att boka hotell samt resor 2 vuxna o tre barn? Vi älskar nämligen att resa!
Någonsin ångrat ert beslut om ett tredje med tanke på hur jobbigt allt blev? Ens barn ångrar man givetvis aldrig men man kan ju alltid vara efterklok.
Ni som fått en sladdis, vilken är den största fördelen som barnet tillfört er familj?
Hur upplever ni att ert förhållande varit/blivit sen ni skaffade ett tredje?
Snälla hjälp mig att komma fram till rätt beslut! Vågar jag eller ska jag vara nöjd?
Jag mår väldigt dåligt över min beslutsångest! Ena dagen känner jag att jag har det så bra och att jag inte ska riskera något, för att nästa dag börja drömma om det tredje barnet som redan finns i tankarna och tom fått namn. Vilket gör beslutet ännu svårare!
Mvh Vicky
1
Ett tredje barn? Hej!
Jag har en pojke på 6 och en flicka som är 8 år. Under en tid har jag börjat drömma om ett tredje barn men vet inte om jag egentligen vill eller vågar. Att släktingar och vänner skaffar barn på löpande band har nog smittat av sig på mig en aning. Min man är 40 och jag 30 och vi blir ju inte yngre, så därför känner jag det lite som att detta är sista chansen. Mannen är nöjd med våra 2 och känner det som att han fått tillbaka sin frihet efter de bundna småbarnsåren. Dock är han öppen för att skaffa ett tredje om jag vill, eftersom han precis som jag tycker att det skulle vara kul med en nytt litet tillskott i familjen.
På ett sätt känner jag att jag borde vara nöjd, vi har en av varje sort och de är så duktiga och underbara på alla sätt och vis! Ska jag dessutom vara ärlig så har jag tyckt att småbarnsåren varit rätt jobbiga och det är först nu jag verkligen njuter av familjelivet och dessutom börjat få mer tid att ta hand om mig själv. Så varför känner jag denna längtan? På ett sätt önskar jag att kunde vara nöjd när vi har det så bra, för risken finns ju även om den är låg att barnet inte föds friskt eller att något händer mig under graviditet/förlossningen i värsta fall att Jag stryker med. Jag vet av erfarenhet hur skärt livet är och har mist nära och kära. Så därför tar jag inget för givet! Om allt skulle gå bra är jag oerhört lyckligt lottad!
Vill jag, vågar jag? Fler som varit i liknande situation och vad tog ni isåfall för beslut?
Har läst om många som ångrat beslutet att inte skaffat ett tredje men sedan ångrat sig när det varit för sent och undrat hur det skulle varit med ett tredje... Det är min stora oro! Jag tror att familjen skulle kännas mer komplett med ett tredje. Men det kanske bara är inbillning?! Kanske ska jag vara nöjd trots allt!
Har listat för- & nackdelar, nackdelarna är betydligt fler och listen kan göras lång, ur många aspekter blir tillvaron mer krånglig. MEN om jag känner att jag verkligen vill ha ett tredje så känner jag att nackdelarna överskuggas av det faktumet.
Lite saker skulle jag vilja fråga er som har tre barn om;
Dels gällande underlivet, gick tredje barnet hårt åt det? Jag har haft tur, har lite tyngdkänsla dock och en hudflik som sticker ut samt ibland svårt att hålla helt tätt vid ett skrattanfall om jag är kissnödig. Även haft lite problem med hemorrojder. Vill ju framförallt inte att det sistnämnda ska bli värre sen är jag orolig att bli uttänjd, bägge mina barn har vägt över 4 kg.
Någon av er som har hund och tre barn? Vilken bil skulle ni rekommender isåfall?
Har ni fått några andra hälsoproblem kopplade till tredje barnet?
Har det funkat bra att boka hotell samt resor 2 vuxna o tre barn? Vi älskar nämligen att resa!
Någonsin ångrat ert beslut om ett tredje med tanke på hur jobbigt allt blev? Ens barn ångrar man givetvis aldrig men man kan ju alltid vara efterklok.
Ni som fått en sladdis, vilken är den största fördelen som barnet tillfört er familj?
Hur upplever ni att ert förhållande varit/blivit sen ni skaffade ett tredje?
Snälla hjälp mig att komma fram till rätt beslut! Vågar jag eller ska jag vara nöjd?
Jag mår väldigt dåligt över min beslutsångest! Ena dagen känner jag att jag har det så bra och att jag inte ska riskera något, för att nästa dag börja drömma om det tredje barnet som redan finns i tankarna och tom fått namn. Vilket gör beslutet ännu svårare!
Borde nog inte svara eftersom jag själv bara har två barn och det nog inte blir ett tredje, eftersom jag börjar närma mig 40 och tycker att jag börjar bli för gammal - bortsett från alla del skäl som du räknar upp varför man inte borde få fler barn.
För det första vill jag säga att du kanske inte ska ha panik över beslutet. Du är bara 30 år så har du faktiskt fortfarande lite tid på dig. Många får ju sitt första barn först i den åldern. Dvs du kan faktiskt gott ta ett antal månader på dig att känna efter, fundera och diskutera vidare med din man.
Själv skulle jag precis som du kunna göra en lång lista med nackdelar. Men är det kanske så att förnuftet säger nej och ditt hjärta säger ja till ytterligare ett barn? Jag är en person som nästan alltid lyssnar till förnuftet snarare än hjärtat. Hur är du som person? Kommer du att tycka att det är ok att ta ett beslut utifrån vad hjärtat även om förnuftet till viss del säger nej? Kan du inte så ska du nog förlika dig med att inte få fler barn. Fast någonstans tror jag inte att valet att få barn inte är riktigt ett beslut som hör hemma i förnufts-sfären - inte enbart i alla fall.
Jag har vänner som har tre barn ung. i åldrarna som skulle kunna vara aktuellt för dig och de säger att minstingen är så mycket enklare på alla sätt och vis. Att de äldre syskonen hjälper till, underhåller bebisen ibland och att det faktiskt gör småbarnstiden lättare.
Kan nte svara på många av dina frågor eftersom jag inte har erfarenheten av ett tredje barn själv, men jag ville bidra med några tankar i alla fall, även om jag tror att det inte gör ditt beslut ett dugg lättare ;-)
2
Borde nog inte svara eftersom jag själv bara har två barn och det nog inte blir ett tredje, eftersom jag börjar närma mig 40 och tycker att jag börjar bli för gammal - bortsett från alla del skäl som du räknar upp varför man inte borde få fler barn.
För det första vill jag säga att du kanske inte ska ha panik över beslutet. Du är bara 30 år så har du faktiskt fortfarande lite tid på dig. Många får ju sitt första barn först i den åldern. Dvs du kan faktiskt gott ta ett antal månader på dig att känna efter, fundera och diskutera vidare med din man.
Själv skulle jag precis som du kunna göra en lång lista med nackdelar. Men är det kanske så att förnuftet säger nej och ditt hjärta säger ja till ytterligare ett barn? Jag är en person som nästan alltid lyssnar till förnuftet snarare än hjärtat. Hur är du som person? Kommer du att tycka att det är ok att ta ett beslut utifrån vad hjärtat även om förnuftet till viss del säger nej? Kan du inte så ska du nog förlika dig med att inte få fler barn. Fast någonstans tror jag inte att valet att få barn inte är riktigt ett beslut som hör hemma i förnufts-sfären - inte enbart i alla fall.
Jag har vänner som har tre barn ung. i åldrarna som skulle kunna vara aktuellt för dig och de säger att minstingen är så mycket enklare på alla sätt och vis. Att de äldre syskonen hjälper till, underhåller bebisen ibland och att det faktiskt gör småbarnstiden lättare.
Kan nte svara på många av dina frågor eftersom jag inte har erfarenheten av ett tredje barn själv, men jag ville bidra med några tankar i alla fall, även om jag tror att det inte gör ditt beslut ett dugg lättare ;-)
Hej!
Jag har tre barn med ungefär de intervall det skulle bli för dig. De börjar vara stora nu, M är 24, A är 22 och K är 16. De första åren var underbara med K, hon var enkel att ta med på de större barnens aktiviteter och var nöjd bara hon fick vara med en förälder. Sen blev det jobbigare när alla tre skulle iväg på olika saker, vi har inga släktingar i närheten så ibland fick vi utnyttja vänner och inte åka med själva på något av barnens aktiviteter när det krockade för alla tre. Vi har inte haft sån tur att de velat hålla på med samma grejer. Var och en har haft olika intressen.
Men aldrig att jag ångrat mig! Jag har alltid njutit av att vara med barnen, och ju fler barn man har ju fler barn får man vara med. Även nu är det underbart att ha tre barn, de gör mitt liv så innehållsrikt.
Jag och barnens pappa (vi är inte längre gifta) har också haft förmånen att kunna jobba mindre under småbarnsåren. Både han och jag utnyttjade möjligheten att arbeta 75 % under en tid för att hinna med oss själva ibland.
Jag kan bara rekommendera en trea!
3
Hej!
Jag har tre barn med ungefär de intervall det skulle bli för dig. De börjar vara stora nu, M är 24, A är 22 och K är 16. De första åren var underbara med K, hon var enkel att ta med på de större barnens aktiviteter och var nöjd bara hon fick vara med en förälder. Sen blev det jobbigare när alla tre skulle iväg på olika saker, vi har inga släktingar i närheten så ibland fick vi utnyttja vänner och inte åka med själva på något av barnens aktiviteter när det krockade för alla tre. Vi har inte haft sån tur att de velat hålla på med samma grejer. Var och en har haft olika intressen.
Men aldrig att jag ångrat mig! Jag har alltid njutit av att vara med barnen, och ju fler barn man har ju fler barn får man vara med. Även nu är det underbart att ha tre barn, de gör mitt liv så innehållsrikt.
Jag och barnens pappa (vi är inte längre gifta) har också haft förmånen att kunna jobba mindre under småbarnsåren. Både han och jag utnyttjade möjligheten att arbeta 75 % under en tid för att hinna med oss själva ibland.
Jag kan bara rekommendera en trea!
Snabbt svar: Jag har två men längtade efter ett tredje hett och intensivt ett tag. Nu är jag glad att det blev bara två, det har varit lägom för mig. Tycker det låter som om ett tredje kan bli mkt påfrestning för er precis som jag känner att det hade blivit för mig. Längtan klan finnas där men det är inte säkert att det har med verkligheten att göra utan mer med positiva minen av de små man haft... Och de minnena har man ju kvar utan att återuppliva dem med ett till barn!
4
Snabbt svar: Jag har två men längtade efter ett tredje hett och intensivt ett tag. Nu är jag glad att det blev bara två, det har varit lägom för mig. Tycker det låter som om ett tredje kan bli mkt påfrestning för er precis som jag känner att det hade blivit för mig. Längtan klan finnas där men det är inte säkert att det har med verkligheten att göra utan mer med positiva minen av de små man haft... Och de minnena har man ju kvar utan att återuppliva dem med ett till barn!
biologiska barn och en hög med bonusar
Jag tyckte att barn nr två var absolut jobbigast. Antalet ökade med 100% när hn föddes. Trean gick av bara farten.
När de två yngsta föddes fanns det bara fördelar. Äldre syskon som slogs om att få leka och gosa och all den säkerhet jag saknat inför nr1 att de då gick i skolan = massor med egentid med bebis.
Men hur just du ska göra.. det vet bara du
Bara måste...... allt....
5
Jag har 5 biologiska barn och en hög med bonusar
Jag tyckte att barn nr två var absolut jobbigast. Antalet ökade med 100% när hn föddes. Trean gick av bara farten.
När de två yngsta föddes fanns det bara fördelar. Äldre syskon som slogs om att få leka och gosa och all den säkerhet jag saknat inför nr1 att de då gick i skolan = massor med egentid med bebis.
Vi har bara två men jag var 35 o maken 41 när vi fick tvåan, så vi var äldre än ni. Tvåan hade kolik och jag fick rätt stora problem med undelrivet efter den förlossningen så jag ville ha en paus emellan och återhämta mig. Och sedan närmade jag mig 40 och då kände jag mig för gammal. Jag har inte ångrat detta alls. Är helt nöjd med våra två. Visst saknar jag småbarnsåren ibland, men det gör väl alla. Man glömmer det jobbiga.
Men jag tror att om jag varit yngre så hade jag velat ha minst ett barn till. Gå du på din magkänsla.
6
Vi har bara två men jag var 35 o maken 41 när vi fick tvåan, så vi var äldre än ni. Tvåan hade kolik och jag fick rätt stora problem med undelrivet efter den förlossningen så jag ville ha en paus emellan och återhämta mig. Och sedan närmade jag mig 40 och då kände jag mig för gammal. Jag har inte ångrat detta alls. Är helt nöjd med våra två. Visst saknar jag småbarnsåren ibland, men det gör väl alla. Man glömmer det jobbiga.
Men jag tror att om jag varit yngre så hade jag velat ha minst ett barn till. Gå du på din magkänsla.
Har 3 pojkar på 16, 14 och 5 år. Det var inte först alls tänkt att vi skulle ha fler, men sen blev vi sugna och fick sladdisen. Nackdelarna att han är yngre är att han inte har så mycket gemensamt med de äldre pojkarna. Han saknar jämnåriga kompisar. Hade gärna haft 3 barn tätar istället. Vi kunde inte få fler barn sen för vi hade velat ha en till tätt med sladdisen. Våra bekanta har barn i de äldre barnens ålder.
Jag har inte haft några problem med underlivet sen jag fött 3 barn.
Vi har en golf kombi och det är trångt i bilen, men de större följer inte alltid med då vi åker och hälsar på folk. Det är mysigt med en liten men jag var 39 då han föddes så jag är ingen ungdom längre. Har inte samma ork. Men jag har inte ångrat honom. Vill du ha en till så skaffa en"
7
Har 3 pojkar på 16, 14 och 5 år. Det var inte först alls tänkt att vi skulle ha fler, men sen blev vi sugna och fick sladdisen. Nackdelarna att han är yngre är att han inte har så mycket gemensamt med de äldre pojkarna. Han saknar jämnåriga kompisar. Hade gärna haft 3 barn tätar istället. Vi kunde inte få fler barn sen för vi hade velat ha en till tätt med sladdisen. Våra bekanta har barn i de äldre barnens ålder.
Jag har inte haft några problem med underlivet sen jag fött 3 barn.
Vi har en golf kombi och det är trångt i bilen, men de större följer inte alltid med då vi åker och hälsar på folk. Det är mysigt med en liten men jag var 39 då han föddes så jag är ingen ungdom längre. Har inte samma ork. Men jag har inte ångrat honom. Vill du ha en till så skaffa en"
För det första förstår jag inte, hur du kan tycka att det är sista chansen..? Om du är bara 30 och din man bara 40, så har ni ju runt tio år på er att skaffa en till! I min vänkrets har man inga barn alls när man fyller 30!
Annars kan jag inte hjälpa dig, för jag vet inte själv. Jag har två barn, och precis som du så tvekade jag länge om jag ville ha ett tredje. Sedan blev det skilsmässa och möjligheten försvann, och nu är jag även förbi fruktsam ålder så nu är det för sent att skaffa ett halvsyskon också.
Jag tänker ibland på vad den tredje skulle ha haft för kön, hur han eller hon skulle ha sett ut, vad han eller hon skulle ha hetat, om han eller hon skulle ha haft några goda egenskaper som mina barn inte har - respektive saknat några dåliga som de har...
Men samtidigt skulle det ju ha blivit FRUKTANSVÄRT jobbigt DÅ. När äldsta skulle ha varit fem eller sex, och yngsta två eller tre... i så fall. Graviditeten då man dessutom skulle ta hand om de som man redan hade, förlossningen som alltid innebär smärta och risker, konvalescenstiden, spädbarnsåret med nattvak, dagismornarna med TRE barn i stället för två som skulle ha frukost och kläs på och fås med ut...
Men NU när yngsta i så fall skulle ha varit åtta eller nio år, så hade jag ju velat ha honom eller henne..! :-)
Nej, det är bara du själv som kan summera ihop för- och nackdelar för just DIG, och tänka efter och känna efter.
8
För det första förstår jag inte, hur du kan tycka att det är sista chansen..? Om du är bara 30 och din man bara 40, så har ni ju runt tio år på er att skaffa en till! I min vänkrets har man inga barn alls när man fyller 30!
Annars kan jag inte hjälpa dig, för jag vet inte själv. Jag har två barn, och precis som du så tvekade jag länge om jag ville ha ett tredje. Sedan blev det skilsmässa och möjligheten försvann, och nu är jag även förbi fruktsam ålder så nu är det för sent att skaffa ett halvsyskon också.
Jag tänker ibland på vad den tredje skulle ha haft för kön, hur han eller hon skulle ha sett ut, vad han eller hon skulle ha hetat, om han eller hon skulle ha haft några goda egenskaper som mina barn inte har - respektive saknat några dåliga som de har...
Men samtidigt skulle det ju ha blivit FRUKTANSVÄRT jobbigt DÅ. När äldsta skulle ha varit fem eller sex, och yngsta två eller tre... i så fall. Graviditeten då man dessutom skulle ta hand om de som man redan hade, förlossningen som alltid innebär smärta och risker, konvalescenstiden, spädbarnsåret med nattvak, dagismornarna med TRE barn i stället för två som skulle ha frukost och kläs på och fås med ut...
Men NU när yngsta i så fall skulle ha varit åtta eller nio år, så hade jag ju velat ha honom eller henne..! :-)
Nej, det är bara du själv som kan summera ihop för- och nackdelar för just DIG, och tänka efter och känna efter.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
