Bortskämd!!
_1303 Marsbarn
  1. Medlem sedan
    Aug 2012
    #1

    Bortskämd!!

    Amningen såg ut att fungera när vi lämnade sjukhuset, men det visade sig att jag inte hade tillräckligt för att han skulle klara sig på mig enbart. Ersättning i flaska har gått hur bra som helst, han växer så det knakar och han är hur snäll som helst. Han säger inte mycket och sitter mest och skrattar när han får syn på oss. Han sover ungefär 12 timmar i sträck och säger inget även om han ligger vaken en stund.

    Eftersom han inte får den närhet han behöver eftersom jag inte ammar, så sitter jag gärna med honom i knät. Han själv vill inte ligga i famnen utan sitta så han ser mer. Han gillar att titta på tv, programmet är mindre viktigt ännu. Så, jag sitter med honom i knät större delen av dagarna och vi är nöjda med det båda två. Men så påstod svärfar att min lille son inte kommer lära sig gå utan kräva att bli buren även när han närmar sig 10 år. Kan det verkligen stämma?

    Han är född den 5/3 och kan redan sitta själv om han har ryggstöd. Något jag ser som min förtjänst eftersom jag suttit med honom så han får sitta upprätt lutad mot mig. Han sitter som ett tänt ljus de gånger vi testat barnmatstolen och säger inget även om han håller på att somna sittande. Vi låter honom inte sitta i stolen några längre stunder, utan bara medan man gör i ordning en flaska åt honom eller själv äter och inte kan ha honom i knät. Låter det som att jag hämmar hans utveckling genom att låta honom sitta i knät? Eller skämmer jag verkligen bort honom på det viset?

    Som jag ser det så är det han som skämmer bort oss: han är tyst och snäll när vi går och handlar, han sover hela nätterna, han äter duktigt. Han testar gärna nya saker och han både skrattar och "småpratar" med oss.
  2. 1
    Bortskämd!! Amningen såg ut att fungera när vi lämnade sjukhuset, men det visade sig att jag inte hade tillräckligt för att han skulle klara sig på mig enbart. Ersättning i flaska har gått hur bra som helst, han växer så det knakar och han är hur snäll som helst. Han säger inte mycket och sitter mest och skrattar när han får syn på oss. Han sover ungefär 12 timmar i sträck och säger inget även om han ligger vaken en stund.

    Eftersom han inte får den närhet han behöver eftersom jag inte ammar, så sitter jag gärna med honom i knät. Han själv vill inte ligga i famnen utan sitta så han ser mer. Han gillar att titta på tv, programmet är mindre viktigt ännu. Så, jag sitter med honom i knät större delen av dagarna och vi är nöjda med det båda två. Men så påstod svärfar att min lille son inte kommer lära sig gå utan kräva att bli buren även när han närmar sig 10 år. Kan det verkligen stämma?

    Han är född den 5/3 och kan redan sitta själv om han har ryggstöd. Något jag ser som min förtjänst eftersom jag suttit med honom så han får sitta upprätt lutad mot mig. Han sitter som ett tänt ljus de gånger vi testat barnmatstolen och säger inget även om han håller på att somna sittande. Vi låter honom inte sitta i stolen några längre stunder, utan bara medan man gör i ordning en flaska åt honom eller själv äter och inte kan ha honom i knät. Låter det som att jag hämmar hans utveckling genom att låta honom sitta i knät? Eller skämmer jag verkligen bort honom på det viset?

    Som jag ser det så är det han som skämmer bort oss: han är tyst och snäll när vi går och handlar, han sover hela nätterna, han äter duktigt. Han testar gärna nya saker och han både skrattar och "småpratar" med oss.
  3. Medlem sedan
    Mar 2010
    #2
    Det går INTE att skämma bort en bebis med närhet!

    Jag hade samma problem med mina föräldrar och svärföräldrar med min 3åring. När han var bebis ville han som de flesta andra bebisar vara nära och sitta/ligga i famnen. Då fick jag höra att jag skämde bort honom. Likaså om han skrek så var det nyttigt att vädra lungorna. Så är inte fallet. Ta upp och mys så mkt du kan med ditt barn och låt han inte skrika i onödan. Med skriket vill ju bebis berätta något
  4. 2
    Det går INTE att skämma bort en bebis med närhet!

    Jag hade samma problem med mina föräldrar och svärföräldrar med min 3åring. När han var bebis ville han som de flesta andra bebisar vara nära och sitta/ligga i famnen. Då fick jag höra att jag skämde bort honom. Likaså om han skrek så var det nyttigt att vädra lungorna. Så är inte fallet. Ta upp och mys så mkt du kan med ditt barn och låt han inte skrika i onödan. Med skriket vill ju bebis berätta något
  5. Medlem sedan
    Jul 2012
    #3
    Håller med där, det går inte att skämma bort bebisar med närhet, de blir bara glada och trygga som vuxna om man får mycket kärlek och närhet, det tror jag stenhårt på. Jag låter Scarlett sova med mig på förmiddagarna om hon mot förmodan vaknar på tidig förmiddag och jag ammar henne i sängen liggandes och vi somnar tillsammans tills hon vill äta igen.. så kan vi tillbringa våra morgnar/fm på vardagarna.. det är sååå mysigt. Beroende på vad vi har för planer på helgerna, det är ofta vi försöker att umgås med folk på helgerna och det blir en hel del barnvagns/hundpromenader eftersom vi har två hundar som behöver mycket motion.

    Har hört att man inte ska lyssna så mycket på vad släktingar/vänner/svärföräldrar och div. säger/påstår.. man får sålla en hel del "goda råd"..
    Jag tycker att du ska fortsätta som du tycker känns rätt för dig och Er familj, för det är Ni som vet bäst i slutändan och vad som känns bäst och passar Er bäst :-)
  6. 3
    Håller med där, det går inte att skämma bort bebisar med närhet, de blir bara glada och trygga som vuxna om man får mycket kärlek och närhet, det tror jag stenhårt på. Jag låter Scarlett sova med mig på förmiddagarna om hon mot förmodan vaknar på tidig förmiddag och jag ammar henne i sängen liggandes och vi somnar tillsammans tills hon vill äta igen.. så kan vi tillbringa våra morgnar/fm på vardagarna.. det är sååå mysigt. Beroende på vad vi har för planer på helgerna, det är ofta vi försöker att umgås med folk på helgerna och det blir en hel del barnvagns/hundpromenader eftersom vi har två hundar som behöver mycket motion.

    Har hört att man inte ska lyssna så mycket på vad släktingar/vänner/svärföräldrar och div. säger/påstår.. man får sålla en hel del "goda råd"..
    Jag tycker att du ska fortsätta som du tycker känns rätt för dig och Er familj, för det är Ni som vet bäst i slutändan och vad som känns bäst och passar Er bäst :-)
  7. Medlem sedan
    Aug 2012
    #4
    Nu blir jag glad Jag minns inte hur det var med närhet och hur barnet blir som vuxen, men jag är helt övertygad om att barnet komuniserar med oss genom pip, skrik och gnäll. Om ingen svarar mig blir jag irriterad. Genom att ta upp honom och prata med honom försöker jag visa att jag förstått honom och därmed stärka hans självkänsla: "jag kan göra mig förstådd!"
  8. 4
    Nu blir jag glad Jag minns inte hur det var med närhet och hur barnet blir som vuxen, men jag är helt övertygad om att barnet komuniserar med oss genom pip, skrik och gnäll. Om ingen svarar mig blir jag irriterad. Genom att ta upp honom och prata med honom försöker jag visa att jag förstått honom och därmed stärka hans självkänsla: "jag kan göra mig förstådd!"
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar