Försöker sluta amma
_1207 Julibarn
  1. Medlem sedan
    Jan 2012
    #1

    Försöker sluta amma

    Jag har kört på den 'lata' vägen under hela Dastan's liv (snart 1 år). Han har tröstammat och fått sova i vår säng under väldigt lång tid. Det har fungerat smidigt och man har sluppit att kliva upp på nätterna, men nu funkar inte det här längre, snart börjar jag plugga efter ett år av föräldraledighet. Så nu är det stopp med amningen! Och jag vill få honom att sova i egen säng.

    Men nu när jag väl har börjat så känns det jättesvårt, både jag och hans pappa är så vana att få sova hyfsat ordentligt på nätterna, så att vakna och försöka trösta honom är nästan omöjligt. Han nöjer sig inte med något annat än bröstet och efter en lång stund av skrik och gråt så ger jag tillslut med mig bara för att få sova. Och ibland så ammar jag honom automatiskt i sömnen när han vaknar... :/

    Så har ni något förslag på hur man kan sluta amma? Och hur man kan lägga över lillen i sin spjälsäng utan att han vaknar? Eller hur man får han att somna där från början?
    Han har aldrig använt napp, men kanske jag borde vänja honom vid det istället? Vad tycker ni? Jag är helt lost.

    Mvh
  2. 1
    Försöker sluta amma Jag har kört på den 'lata' vägen under hela Dastan's liv (snart 1 år). Han har tröstammat och fått sova i vår säng under väldigt lång tid. Det har fungerat smidigt och man har sluppit att kliva upp på nätterna, men nu funkar inte det här längre, snart börjar jag plugga efter ett år av föräldraledighet. Så nu är det stopp med amningen! Och jag vill få honom att sova i egen säng.

    Men nu när jag väl har börjat så känns det jättesvårt, både jag och hans pappa är så vana att få sova hyfsat ordentligt på nätterna, så att vakna och försöka trösta honom är nästan omöjligt. Han nöjer sig inte med något annat än bröstet och efter en lång stund av skrik och gråt så ger jag tillslut med mig bara för att få sova. Och ibland så ammar jag honom automatiskt i sömnen när han vaknar... :/

    Så har ni något förslag på hur man kan sluta amma? Och hur man kan lägga över lillen i sin spjälsäng utan att han vaknar? Eller hur man får han att somna där från början?
    Han har aldrig använt napp, men kanske jag borde vänja honom vid det istället? Vad tycker ni? Jag är helt lost.

    Mvh
  3. Medlem sedan
    Nov 2011
    #2
    Störs du mycket av nattamningen? Det framgick inte riktigt om det var ett problem. Som jag läser och förstår ditt inlägg är ni vana vid att ha det så och det är enklast, bekvämast och ger bäst sömn.
    Jag tänker att man tar en sak i taget och inte skapar problem när det inte finns några. Att samsova och nattamma är både naturligt och smart, och tröstamma som du kallar det likaså. Fast nattamning är - tvärtemot vad BVC och andra säger som påstår att barn äldre än si och så många månader inte behöver äta på natten - bra för växande utvecklande bebisar som inte har tid att äta mer än ett par ärtor och en brödkant på dan när allting händer. Hade dom inte _behövt_ amma hade dom inte bett om det heller tänker jag.

    Om du vill sluta nattamma för att det ger er sömnproblem rekommenderar jag dig att bolla med en hjälpmamma från Amningshjälpen. Dom är duktiga på tips för avvänjning och har mycket erfarenhet av olika varianter att prova.

    Jag har inga problem med nattamningen och tror den kommer att behövas längre fram vad jag förstått på andra (15-18-månaders tänder som visst är skitjobbiga, dagisstart m.m.). Men han är ingen varannantimme-snuttare mer än enstaka nätter här och där när livet är extra jobbigt, så vi har fungerande nattsömn.

    Vi har börjat lägga M i spjälsängen bredvid vår säng första delen av natten. Den står helt intill min sida, så han väcker mej när det är dags att amma, allt mellan 12 och 3. Sen sover han kvar hos oss eftersom han ammar ett par gånger på morgonen och det är för bökigt (och tungt!) att lyfta fram och tillbaka. Jag vande honom vid spjälsängen genom att leka och busa nattinattilekar i den när han inte kunde slappna av vid nattningsamningen, och han har nästan somnat i den en gång. Det känns som om mycket håller på att förändras med det här utvecklingssprånget bl.a. sövning, som varit mitt (tuttens) jobb hittills. Nu börjar han kunna somna hos pappan om han går med honom (annars är det bra nervarvning också). Vi fortsätter sängträna. Har du koll på bebisens sömncykel? Vi brukar kunna lyfta M när han sovit 10-15 minuter, för då är han nere i djupsömn och vaknar på sin höjd till och grymtar lite. Väntar man en halvtimme kan han vara i en sömnskarv och vaknar lättare och kan behöva sövas om. Vi har alltid lyft och flyttat honom från amningskudden ner i soffan osv, så han är ganska van vid det. Men det är viktigt med tajmingen för oss.
  4. 2
    Störs du mycket av nattamningen? Det framgick inte riktigt om det var ett problem. Som jag läser och förstår ditt inlägg är ni vana vid att ha det så och det är enklast, bekvämast och ger bäst sömn.
    Jag tänker att man tar en sak i taget och inte skapar problem när det inte finns några. Att samsova och nattamma är både naturligt och smart, och tröstamma som du kallar det likaså. Fast nattamning är - tvärtemot vad BVC och andra säger som påstår att barn äldre än si och så många månader inte behöver äta på natten - bra för växande utvecklande bebisar som inte har tid att äta mer än ett par ärtor och en brödkant på dan när allting händer. Hade dom inte _behövt_ amma hade dom inte bett om det heller tänker jag.

    Om du vill sluta nattamma för att det ger er sömnproblem rekommenderar jag dig att bolla med en hjälpmamma från Amningshjälpen. Dom är duktiga på tips för avvänjning och har mycket erfarenhet av olika varianter att prova.

    Jag har inga problem med nattamningen och tror den kommer att behövas längre fram vad jag förstått på andra (15-18-månaders tänder som visst är skitjobbiga, dagisstart m.m.). Men han är ingen varannantimme-snuttare mer än enstaka nätter här och där när livet är extra jobbigt, så vi har fungerande nattsömn.

    Vi har börjat lägga M i spjälsängen bredvid vår säng första delen av natten. Den står helt intill min sida, så han väcker mej när det är dags att amma, allt mellan 12 och 3. Sen sover han kvar hos oss eftersom han ammar ett par gånger på morgonen och det är för bökigt (och tungt!) att lyfta fram och tillbaka. Jag vande honom vid spjälsängen genom att leka och busa nattinattilekar i den när han inte kunde slappna av vid nattningsamningen, och han har nästan somnat i den en gång. Det känns som om mycket håller på att förändras med det här utvecklingssprånget bl.a. sövning, som varit mitt (tuttens) jobb hittills. Nu börjar han kunna somna hos pappan om han går med honom (annars är det bra nervarvning också). Vi fortsätter sängträna. Har du koll på bebisens sömncykel? Vi brukar kunna lyfta M när han sovit 10-15 minuter, för då är han nere i djupsömn och vaknar på sin höjd till och grymtar lite. Väntar man en halvtimme kan han vara i en sömnskarv och vaknar lättare och kan behöva sövas om. Vi har alltid lyft och flyttat honom från amningskudden ner i soffan osv, så han är ganska van vid det. Men det är viktigt med tajmingen för oss.
  5. Medlem sedan
    Jan 2012
    #3
    Jo, jag störs mycket av nattamningen, jag får ont i ryggen för det krävs att jag ligger på samma sida nätterna igenom, om jag vänder på mig så vaknar Dastan så lätt. Och så får jag ont i bröstvårtorna såklart, han ligger helst och snuttar hela tiden och kan vakna upp till 8 gånger per natt och skrika.

    Jag känner att vi behöver en ordentlig förändring och lite mer frihet, för jag vill att han ska kunna sova över någon natt hos sin mormor ibland, så jag och hans pappa kan få lite egentid.

    Från början gick det rätt så bra, då sov Dastan i spjälsängen som var i fotänden på vår säng (då jag lagt honom där när han ammat och somnat), då kunde han sova igenom typ hela natten och vakna runt 6 på morgonen, då tog jag över honom till vår säng. Men det bästa skulle vara att få honom att somna i egen säng och jag kan sluta med amningen helt och hållet, för min egen skull.

    När jag pratat med BVC så sa de två saker, antingen kunde jag sluta tvärt, sova i egen säng i eget rum och låta pappan ta hand om honom på nätterna, eller ha kvar kvälls och morgon-amningen, men fortfarande samma princip, att han inte får se mig. Fast som vi lever så går inte det, jag har ingen annan sovplats och dessutom så är Dastan's pappa rätt så opålitlig när han är trött. Han blir förbannad på en gång när Dastan skriker och vet inte alls hur han ska få honom att sluta.

    Jag tänkte prova Anna Wahlgren's metod (på ett ungefär i alla fall). Kan det vara en bra grej om du har hört talas om den?
  6. 3
    Jo, jag störs mycket av nattamningen, jag får ont i ryggen för det krävs att jag ligger på samma sida nätterna igenom, om jag vänder på mig så vaknar Dastan så lätt. Och så får jag ont i bröstvårtorna såklart, han ligger helst och snuttar hela tiden och kan vakna upp till 8 gånger per natt och skrika.

    Jag känner att vi behöver en ordentlig förändring och lite mer frihet, för jag vill att han ska kunna sova över någon natt hos sin mormor ibland, så jag och hans pappa kan få lite egentid.

    Från början gick det rätt så bra, då sov Dastan i spjälsängen som var i fotänden på vår säng (då jag lagt honom där när han ammat och somnat), då kunde han sova igenom typ hela natten och vakna runt 6 på morgonen, då tog jag över honom till vår säng. Men det bästa skulle vara att få honom att somna i egen säng och jag kan sluta med amningen helt och hållet, för min egen skull.

    När jag pratat med BVC så sa de två saker, antingen kunde jag sluta tvärt, sova i egen säng i eget rum och låta pappan ta hand om honom på nätterna, eller ha kvar kvälls och morgon-amningen, men fortfarande samma princip, att han inte får se mig. Fast som vi lever så går inte det, jag har ingen annan sovplats och dessutom så är Dastan's pappa rätt så opålitlig när han är trött. Han blir förbannad på en gång när Dastan skriker och vet inte alls hur han ska få honom att sluta.

    Jag tänkte prova Anna Wahlgren's metod (på ett ungefär i alla fall). Kan det vara en bra grej om du har hört talas om den?
  7. Medlem sedan
    Jan 2012
    #4
    Jag glömde att lägga till anledningen till varför han slutade sova i sin spjälsäng, och det var för att han blev sjuk och då ville jag ha bättre koll på honom så jag lät honom sova i vår säng, därefter blev det vinter och vi bodde då i en kall stuga, så då behövde han kroppsvärme från mig plus en massa filtar som vi hade över oss.
  8. 4
    Jag glömde att lägga till anledningen till varför han slutade sova i sin spjälsäng, och det var för att han blev sjuk och då ville jag ha bättre koll på honom så jag lät honom sova i vår säng, därefter blev det vinter och vi bodde då i en kall stuga, så då behövde han kroppsvärme från mig plus en massa filtar som vi hade över oss.
  9. Medlem sedan
    Nov 2011
    #5
    Usch, förstår att det blir jobbigt med så mycket störning på natten! Och ledsen skrikbebis. Har han precis börjat vara snuttig? Senaste tiden? Min skrutt är mitt i ett jobbigt utvecklingssprång och behöver mer närhet just nu. Har också varit lite skrikig när han vaknat nån gång senaste tiden.

    Har hört talas om aws sova hela natten-metod, men det är inte min grej alls. Föredrar att lyssna på bebisens behov själv, men jag har ju som sagt inga större bekymmer mer än fläckvis, nån period här och där. Blir han lugn och sover gott av tutte får han det. Vet att det kommer att behövas under fler perioder och är glad att jag kan erbjuda tröst och närhet relativt enkelt och inte behöva trolla med knäna.

    En mjukare, mer bebisvänlig "metod" lär Somna utan gråt vara, där man bl.a. pratar om losslirkning av snuttare. Tar kanske lite längre tid, men jag tror hon har nattamningsavvänjningsråd med.

    Vi tar det lugnt och i bebisens takt. Har varit tillsammans i drygt tio år och har ett stabilt (men prövat nu med olika uppfostran i bagaget) förhållande och kan låta bebisen ta sitt utrymme och uppfylla hans behov först, så får vi nog tid till oss själva igen sen. Men visst är ryggen av vissa morgnar här också. Jag brukar köra ett sidbyte när jag kasar/rullar över bebisen (jag står på knä vid hans fötter och skyfflar iväg honom) som ligger och ber om tutte i halvdvala. Det är bästa tiden att byta sida har jag märkt, för då får han en fulltankad tutte direkt vi har stökat färdigt och somnar snabbt om. Jag har spjälisen mot min säng som urramlingsskydd och han ligger lika bra mellan oss så det spelar ingen roll vilken sida han ligger på.

    Jag tycker min skrutt är lite liten för övernattningsäventyr hos andra, men det beror såklart på hos vem och hur nära anknutna de är. Jag vill nog att han iallafall går och är lite bättre på att göra sig förstådd innan jag lämnar honom hos någon annan över natten. Fast vi har inte haft anledning att fundera i dom banorna än, och har ingen lämplig barnvakt till det heller (svärmor är alldeles för osäker för att våga, så det skulle kännas knepigt att ens be henne).

    Kontakta en hjälpmamma på Amningshjälpen och bolla lite med - dom är kanon! Det finns både såna som svarar via mail eller man kan ringa/smsa till. De har stor erfarenhet av allt möjligt och kan stötta dig i ditt val och komma med förslag. Hoppas du hittar ett sätt som funkar för er alla tre!
  10. 5
    Usch, förstår att det blir jobbigt med så mycket störning på natten! Och ledsen skrikbebis. Har han precis börjat vara snuttig? Senaste tiden? Min skrutt är mitt i ett jobbigt utvecklingssprång och behöver mer närhet just nu. Har också varit lite skrikig när han vaknat nån gång senaste tiden.

    Har hört talas om aws sova hela natten-metod, men det är inte min grej alls. Föredrar att lyssna på bebisens behov själv, men jag har ju som sagt inga större bekymmer mer än fläckvis, nån period här och där. Blir han lugn och sover gott av tutte får han det. Vet att det kommer att behövas under fler perioder och är glad att jag kan erbjuda tröst och närhet relativt enkelt och inte behöva trolla med knäna.

    En mjukare, mer bebisvänlig "metod" lär Somna utan gråt vara, där man bl.a. pratar om losslirkning av snuttare. Tar kanske lite längre tid, men jag tror hon har nattamningsavvänjningsråd med.

    Vi tar det lugnt och i bebisens takt. Har varit tillsammans i drygt tio år och har ett stabilt (men prövat nu med olika uppfostran i bagaget) förhållande och kan låta bebisen ta sitt utrymme och uppfylla hans behov först, så får vi nog tid till oss själva igen sen. Men visst är ryggen av vissa morgnar här också. Jag brukar köra ett sidbyte när jag kasar/rullar över bebisen (jag står på knä vid hans fötter och skyfflar iväg honom) som ligger och ber om tutte i halvdvala. Det är bästa tiden att byta sida har jag märkt, för då får han en fulltankad tutte direkt vi har stökat färdigt och somnar snabbt om. Jag har spjälisen mot min säng som urramlingsskydd och han ligger lika bra mellan oss så det spelar ingen roll vilken sida han ligger på.

    Jag tycker min skrutt är lite liten för övernattningsäventyr hos andra, men det beror såklart på hos vem och hur nära anknutna de är. Jag vill nog att han iallafall går och är lite bättre på att göra sig förstådd innan jag lämnar honom hos någon annan över natten. Fast vi har inte haft anledning att fundera i dom banorna än, och har ingen lämplig barnvakt till det heller (svärmor är alldeles för osäker för att våga, så det skulle kännas knepigt att ens be henne).

    Kontakta en hjälpmamma på Amningshjälpen och bolla lite med - dom är kanon! Det finns både såna som svarar via mail eller man kan ringa/smsa till. De har stor erfarenhet av allt möjligt och kan stötta dig i ditt val och komma med förslag. Hoppas du hittar ett sätt som funkar för er alla tre!
  11. Medlem sedan
    Jul 2009
    #6
    Förstår precis hur du har det! Henry ammade på natten till för två månader sedan. Jag tyckte det funkade bra att samsova och liggamma fritt fram till ungefär 7-8 månaders ålder. Sen blev det jobbigt. Jag behövde sova bättre (mer sammanhängande) för att orka vara en "bra" mamma till mina två killar på dagen. Vi försökte sluta med nattamningen vid ett par tillfällen genom att jag sov i ett annat rum och maken tog hand om lillfisen men då var han inte redo utan gallskrek trots att maken gav närhet och gick och bar på honom. När det blir så har inte vi envisats utan "avbrutit" ganska snabbt. Vi tycker väl båda att så små barn inte ska behöva skrika hela natten för att vänjas av, då är det bättre att vänta till ett bättre tillfälle. Vid tredje försöket (när han var typ 10 månader) gick det mycket bättre! Då hade han också lärt sig ta flaskan så maken kunder erbjuda honom välling när han inte kom till ro med "bara" närhet...
    Nu sover han i eget rum. Har väl som mest sovit i ett sträck till ca 5.30 (helt ok). Men han vaknar ofta tidigare och när han inte somnar om/kommer till ro med nappen så bär vi över honom till vår säng och då sover han oftast vidare tills han vill ha välling (mellan 04 och 07). Han vaknar för dagen mellan 05 och 07.
    Vi är nöjda som det är nu och kommer inte köra någon sova hela natten metod, däremot försöker vi lägga honom i sin säng när han är vaken så han lär sig somna själv, då kommer han lättare kunna somna om själv så småningom tänker vi.
    Hmm... Blev ett långt svar och jag vet inte om du blev hjälpt, ville mest bara berätta hur vi gjorde, kanske nåt tips som funkar för er. Tror tajmingen är viktig, att bebisen inte är mitt i ett utvecklingssprång t.ex. Då kanske det blir lättare för pappan att "orka"... (När barnet är nöjdare)
    Somna utan gråt körde vi med storebror (vi är som sagt inte så mkt för skrikvarianterna - men det finns ju dem som det funkat för) men först efter han slutat amma - funkade bra, men vi gjorde nog inte fullt ut "enligt boken" utan anpassade oss till hur vår familj funkar...
    Önskar er lycka till, berätta gärna hur det går!
  12. 6
    Förstår precis hur du har det! Henry ammade på natten till för två månader sedan. Jag tyckte det funkade bra att samsova och liggamma fritt fram till ungefär 7-8 månaders ålder. Sen blev det jobbigt. Jag behövde sova bättre (mer sammanhängande) för att orka vara en "bra" mamma till mina två killar på dagen. Vi försökte sluta med nattamningen vid ett par tillfällen genom att jag sov i ett annat rum och maken tog hand om lillfisen men då var han inte redo utan gallskrek trots att maken gav närhet och gick och bar på honom. När det blir så har inte vi envisats utan "avbrutit" ganska snabbt. Vi tycker väl båda att så små barn inte ska behöva skrika hela natten för att vänjas av, då är det bättre att vänta till ett bättre tillfälle. Vid tredje försöket (när han var typ 10 månader) gick det mycket bättre! Då hade han också lärt sig ta flaskan så maken kunder erbjuda honom välling när han inte kom till ro med "bara" närhet...
    Nu sover han i eget rum. Har väl som mest sovit i ett sträck till ca 5.30 (helt ok). Men han vaknar ofta tidigare och när han inte somnar om/kommer till ro med nappen så bär vi över honom till vår säng och då sover han oftast vidare tills han vill ha välling (mellan 04 och 07). Han vaknar för dagen mellan 05 och 07.
    Vi är nöjda som det är nu och kommer inte köra någon sova hela natten metod, däremot försöker vi lägga honom i sin säng när han är vaken så han lär sig somna själv, då kommer han lättare kunna somna om själv så småningom tänker vi.
    Hmm... Blev ett långt svar och jag vet inte om du blev hjälpt, ville mest bara berätta hur vi gjorde, kanske nåt tips som funkar för er. Tror tajmingen är viktig, att bebisen inte är mitt i ett utvecklingssprång t.ex. Då kanske det blir lättare för pappan att "orka"... (När barnet är nöjdare)
    Somna utan gråt körde vi med storebror (vi är som sagt inte så mkt för skrikvarianterna - men det finns ju dem som det funkat för) men först efter han slutat amma - funkade bra, men vi gjorde nog inte fullt ut "enligt boken" utan anpassade oss till hur vår familj funkar...
    Önskar er lycka till, berätta gärna hur det går!
  13. Medlem sedan
    Dec 2011
    #7
    Åh det låter tufft!
    Noel minskade ner på amningen själv, från 1gång varannan timme till några ggr /dag till endast någon gång per mat osv. Månaderna innan va det jättejobbigt dock! Väldigt intensiv amning både dag och natt trots att han åt fulla portioner med mat dagtid. Men sen blev han JÄTTEförstoppad (många sjukhusbesök senare och en son som tappade ca 0,9kg!!!!) han fick inte i sig vanlig mat och började amma igen - vilket han givetvis fick.
    När den perioden va över och han va friskare så slutade han amma själv igen. Så där har jag inga bra råd. Mer än att Noel hade intensivare amning innan han trappade ner själv. Men då åt han som sagt fulla måltider (gröt, mat osv) Han har dock aldrig tagit välling eller ersättning....
    Jag tror inte heller på skrikmetoder, och har hela tiden anpassat situationerna efter oss som familj. Noel är ofta väldigt mammig, och många ggr funkar bara mamma fortfarande. Det gör oss inget, mer än att sambon blir lite ledsen att han "inte kan göra mer". Men jag tänker som så, när Noel blir äldre kommer säkert pappa va hans idol, de får ta igen den tiden då

    Hur som helst, jag skulle nog dela upp allt. Typ, spjälsängssovning, nedtrappning av amning osv och inte samtidigt kanske?
    Spjälsängs"träning" gjorde jag dagtid. Han fick vänja sig vid sängen dagtid helt enkelt. Lättare för mig att springa då, än på natten fram och tillbaka.
    Han fick börja med att "leka"där. Allt skulle vara positivt så fort han närmade sig sängen eller va i den. I nöjt tillstånd (nymatad, ny blöja osv)
    När det va ok sammanhängande stunder, började sövningen där dagtid. Vet inte om er son sover dagtid fortfarande men vår son gör det.
    Det blir endel spring! Men tillslut kunde han somna själv.
    Och läggas där för natten och somna.
    Nu var han ju lite yngre, det är ju skillnad nu när våra små kan både dra sig upp, sätta sig upp osv i sängen. Men hitta "er grej". Läs en saga, lägg en hand på, vyscha, klappa, sitt bredvid osv. Det är jättebra med alla sömnmetoder som finns, men vi har aldrig använt oss av något 100% utan sett till sonens behov och vad som fungerar för oss föräldrar.

    Hoppas mitt inlägg inte blev för svamligt såhär mitt i natten....
  14. 7
    Åh det låter tufft!
    Noel minskade ner på amningen själv, från 1gång varannan timme till några ggr /dag till endast någon gång per mat osv. Månaderna innan va det jättejobbigt dock! Väldigt intensiv amning både dag och natt trots att han åt fulla portioner med mat dagtid. Men sen blev han JÄTTEförstoppad (många sjukhusbesök senare och en son som tappade ca 0,9kg!!!!) han fick inte i sig vanlig mat och började amma igen - vilket han givetvis fick.
    När den perioden va över och han va friskare så slutade han amma själv igen. Så där har jag inga bra råd. Mer än att Noel hade intensivare amning innan han trappade ner själv. Men då åt han som sagt fulla måltider (gröt, mat osv) Han har dock aldrig tagit välling eller ersättning....
    Jag tror inte heller på skrikmetoder, och har hela tiden anpassat situationerna efter oss som familj. Noel är ofta väldigt mammig, och många ggr funkar bara mamma fortfarande. Det gör oss inget, mer än att sambon blir lite ledsen att han "inte kan göra mer". Men jag tänker som så, när Noel blir äldre kommer säkert pappa va hans idol, de får ta igen den tiden då

    Hur som helst, jag skulle nog dela upp allt. Typ, spjälsängssovning, nedtrappning av amning osv och inte samtidigt kanske?
    Spjälsängs"träning" gjorde jag dagtid. Han fick vänja sig vid sängen dagtid helt enkelt. Lättare för mig att springa då, än på natten fram och tillbaka.
    Han fick börja med att "leka"där. Allt skulle vara positivt så fort han närmade sig sängen eller va i den. I nöjt tillstånd (nymatad, ny blöja osv)
    När det va ok sammanhängande stunder, började sövningen där dagtid. Vet inte om er son sover dagtid fortfarande men vår son gör det.
    Det blir endel spring! Men tillslut kunde han somna själv.
    Och läggas där för natten och somna.
    Nu var han ju lite yngre, det är ju skillnad nu när våra små kan både dra sig upp, sätta sig upp osv i sängen. Men hitta "er grej". Läs en saga, lägg en hand på, vyscha, klappa, sitt bredvid osv. Det är jättebra med alla sömnmetoder som finns, men vi har aldrig använt oss av något 100% utan sett till sonens behov och vad som fungerar för oss föräldrar.

    Hoppas mitt inlägg inte blev för svamligt såhär mitt i natten....
  15. Medlem sedan
    Jul 2009
    #8
    Bra tips tycker jag, Sinisalo! Dels att dela upp de olika sakerna och dels att man försöker hitta sin egen metod. För det gäller som sagt att hitta det sättet som funkar för ER!
    Sen är det lite så med små barn att "plötsligt händer det!". Det man trott aldrig skulle funka funkar helt plötsligt (och sen kan det iofs sluta funka igen har vi märkt med storebror) så ge inte upp!
  16. 8
    Bra tips tycker jag, Sinisalo! Dels att dela upp de olika sakerna och dels att man försöker hitta sin egen metod. För det gäller som sagt att hitta det sättet som funkar för ER!
    Sen är det lite så med små barn att "plötsligt händer det!". Det man trott aldrig skulle funka funkar helt plötsligt (och sen kan det iofs sluta funka igen har vi märkt med storebror) så ge inte upp!
  17. Medlem sedan
    Jan 2012
    #9
    Tack så mycket hörni! Ska verkligen se till att försöka nu.
  18. 9
    Tack så mycket hörni! Ska verkligen se till att försöka nu.
  19. Medlem sedan
    Dec 2011
    #10
    Åh tack!
    Haha ja, det är verkligen så med vissa saker "plötsligt händer det"
    Och i vissa fall hoppar man tillbaka 5steg. Som när en rutin börjar sitta, ja då händer det något (tänder, mage, utveckling, etc) och man är tillbaka där man började.
    Jag lär mig fortfarande saker om min son och det kommer ju fortsätta hela livet. Ibland förstår jag det fort, ibland långsammare...
    Men gör saker i er takt och tycke. Ibland måste man ta tag/uträtta för att underlätta i en situation.

    Hur går det förresten?
  20. 10
    Åh tack!
    Haha ja, det är verkligen så med vissa saker "plötsligt händer det"
    Och i vissa fall hoppar man tillbaka 5steg. Som när en rutin börjar sitta, ja då händer det något (tänder, mage, utveckling, etc) och man är tillbaka där man började.
    Jag lär mig fortfarande saker om min son och det kommer ju fortsätta hela livet. Ibland förstår jag det fort, ibland långsammare...
    Men gör saker i er takt och tycke. Ibland måste man ta tag/uträtta för att underlätta i en situation.

    Hur går det förresten?
  21. Medlem sedan
    Jan 2012
    #11
    Jag kan inte säga att det går framåt precis... När jag skulle sluta så fick han två övertänder och då tänkte jag att jag kanske inte borde sluta nu när han har det lite jobbigt, tänkte sluta nu, men nu är den tredje övertanden påväg mitt i allt och så fick han feber från vaccinet... Ugh~ blir så trött! Och bits gör han också, det driver mig till vansinne... Men jag har ju ett tag på mig i alla fall, jag börjar inte plugga igen förrän i oktober. Men det är fortfarande svårt att få igång det, när man normalt är lite bekvämare av sig.

    Lillens pappa tycker att vi borde börja med skrikmetoder, han förstår inte vad problemet är? Men jag tycker inte alls det är någon bra idé. Det känns taskigt liksom, jag vill ju inte att han ska skrika sig utmattad. Däremot så har hans pappa inte läst någonting om någon metod, han vet inte alls vad jag menar för nåt. Fast jag har bett han att läsa vissa artiklar osv (har till och med slagit upp dem på bordet här hemma så att han faktiskt läser dem) det är ju jobbigt att vara den som sköter om allting och den enda som har kunskap om såna här saker. Det är så jobbigt att behöva berätta och förklara VARFÖR det är bättre att göra på ett visst sätt, hela tiden.

    Men ja, vi lär ju göra nåt mer försök och ju mer han och hans pappa umgås med varandra på tu man hand, ju bättre blir det förmodligen mellan dem och då även under nätterna.
  22. 11
    Jag kan inte säga att det går framåt precis... När jag skulle sluta så fick han två övertänder och då tänkte jag att jag kanske inte borde sluta nu när han har det lite jobbigt, tänkte sluta nu, men nu är den tredje övertanden påväg mitt i allt och så fick han feber från vaccinet... Ugh~ blir så trött! Och bits gör han också, det driver mig till vansinne... Men jag har ju ett tag på mig i alla fall, jag börjar inte plugga igen förrän i oktober. Men det är fortfarande svårt att få igång det, när man normalt är lite bekvämare av sig.

    Lillens pappa tycker att vi borde börja med skrikmetoder, han förstår inte vad problemet är? Men jag tycker inte alls det är någon bra idé. Det känns taskigt liksom, jag vill ju inte att han ska skrika sig utmattad. Däremot så har hans pappa inte läst någonting om någon metod, han vet inte alls vad jag menar för nåt. Fast jag har bett han att läsa vissa artiklar osv (har till och med slagit upp dem på bordet här hemma så att han faktiskt läser dem) det är ju jobbigt att vara den som sköter om allting och den enda som har kunskap om såna här saker. Det är så jobbigt att behöva berätta och förklara VARFÖR det är bättre att göra på ett visst sätt, hela tiden.

    Men ja, vi lär ju göra nåt mer försök och ju mer han och hans pappa umgås med varandra på tu man hand, ju bättre blir det förmodligen mellan dem och då även under nätterna.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar