Föräldraledig och ensamhet
_1207 Julibarn
  1. Medlem sedan
    Nov 2011
    #1

    Föräldraledig och ensamhet

    Är det någon som känner igen sig?

    Jag är föräldraledig ca en månad till (panik!) och har varit det ett år nu.
    Min man är hemma varann vecka då han jobbar skift, men ÄNDÅ känner jag mig ensam.

    Min vänner som jag hade innan träffar jag inte längre lika ofta. Detta beror på dem inte på MIG.
    Jag hör av mig, har föreslagit spelkvällar och vinkväll m.m. men det blir inte av.
    En vän skulle höra av sig när vi kunde komma på besök, jag har påmint men det händer inget.
    Tre av mina vänner har nyligen skaffat kille så det är förstås lite mer upptagna än innan.

    Men vad gör man?
    Jag vet att man inte ska göra det, men läser på facebook om andra mammor som fikar med x, träffar x osv hela tiden. Medan jag går själv på mina promenader.
    (jag känner två andra mammor men de har fullt upp, den ena planerar bröllop och den andra har 4 barn så...)
    vi har fått till några promenader, men det är mest med mina vänner jag menar nu.

    Är vi så upptagna nu för tiden, att vi inte har tid att umgås?
    Är det jobbigt för en som inte har barn att umgås med mig (oss)?
    Är det nån som känner lika, eller har något klokt råd?
  2. 1
    Föräldraledig och ensamhet Är det någon som känner igen sig?

    Jag är föräldraledig ca en månad till (panik!) och har varit det ett år nu.
    Min man är hemma varann vecka då han jobbar skift, men ÄNDÅ känner jag mig ensam.

    Min vänner som jag hade innan träffar jag inte längre lika ofta. Detta beror på dem inte på MIG.
    Jag hör av mig, har föreslagit spelkvällar och vinkväll m.m. men det blir inte av.
    En vän skulle höra av sig när vi kunde komma på besök, jag har påmint men det händer inget.
    Tre av mina vänner har nyligen skaffat kille så det är förstås lite mer upptagna än innan.

    Men vad gör man?
    Jag vet att man inte ska göra det, men läser på facebook om andra mammor som fikar med x, träffar x osv hela tiden. Medan jag går själv på mina promenader.
    (jag känner två andra mammor men de har fullt upp, den ena planerar bröllop och den andra har 4 barn så...)
    vi har fått till några promenader, men det är mest med mina vänner jag menar nu.

    Är vi så upptagna nu för tiden, att vi inte har tid att umgås?
    Är det jobbigt för en som inte har barn att umgås med mig (oss)?
    Är det nån som känner lika, eller har något klokt råd?
  3. Medlem sedan
    Jun 2011
    #2
    Jag förstår precis! Min "bästa tjejkompis" hör av sig en gång i kvartalet och skriver att hon känner sig dålig som inte umgås med oss mer än hon gör, jag har lust att säga att ja, du är ganska dålig.Istället svarar jag: "Jag är ledig dagarna i ända, hör av dig när du har tid från jobbet så bokar vi något." men aaaaldrig händer det något.

    Jag orkar inte bry mig längre och känner inte ens längre att det är någon förlust. Jag startade en mammagrupp istället och har därigenom träffat en del mammor, går även på öppna förskolan och så. Men mest umgås jag med mina föräldrar och syskon så fort de är lediga på veckorna.

    "Vänner" som inte har barn tror att man är handikappad eller sjuk eller något känns det som...
  4. 2
    Jag förstår precis! Min "bästa tjejkompis" hör av sig en gång i kvartalet och skriver att hon känner sig dålig som inte umgås med oss mer än hon gör, jag har lust att säga att ja, du är ganska dålig.Istället svarar jag: "Jag är ledig dagarna i ända, hör av dig när du har tid från jobbet så bokar vi något." men aaaaldrig händer det något.

    Jag orkar inte bry mig längre och känner inte ens längre att det är någon förlust. Jag startade en mammagrupp istället och har därigenom träffat en del mammor, går även på öppna förskolan och så. Men mest umgås jag med mina föräldrar och syskon så fort de är lediga på veckorna.

    "Vänner" som inte har barn tror att man är handikappad eller sjuk eller något känns det som...
  5. Medlem sedan
    Nov 2011
    #3
    Tack för ditt svar. Det är lite tragiskt att det ska bli så....
    jag menar, man var tajta innan man fick barn och nu är man det inte längre.

    Startat mammagrupp lät ju bra. startade du den på facebook?
    vi gick i föräldragrupp förut men där blev det inget heller.
    Kan tilläggas att varken jag eller mannen har släkt eller familj här så vi har ingen att träffa. Det blir högst en träff med nån vän varannan vecka. Men det känns för lite vuxenkontakt för min del.

    Får kanske se mig om efter barnaktiviteter och hänga på det som finns...
  6. 3
    Tack för ditt svar. Det är lite tragiskt att det ska bli så....
    jag menar, man var tajta innan man fick barn och nu är man det inte längre.

    Startat mammagrupp lät ju bra. startade du den på facebook?
    vi gick i föräldragrupp förut men där blev det inget heller.
    Kan tilläggas att varken jag eller mannen har släkt eller familj här så vi har ingen att träffa. Det blir högst en träff med nån vän varannan vecka. Men det känns för lite vuxenkontakt för min del.

    Får kanske se mig om efter barnaktiviteter och hänga på det som finns...
  7. Medlem sedan
    Jul 2012
    #4
    Jag känner mig helt på samma sätt som Ni!!! Jag har en " s k kompis som också fick barn faktiskt men med henne måste man boka ett halvår innan man ses!! Hon fick sin pojke förra året i juni och vi sågs först efter att ha snackat typ en gång i månaden om ens det.. och till slut så kom vi på hennes sons 1 års kalas.. det är så dumt när man bor så nära egentligen. Jag tycker att man borde bara spontant höras och bara åka och träffas, tycker att det är så mycket mer socialt att bara göra det.
    Jag har inget facebook konto, är det något som går att fixa här?
  8. 4
    Jag känner mig helt på samma sätt som Ni!!! Jag har en " s k kompis som också fick barn faktiskt men med henne måste man boka ett halvår innan man ses!! Hon fick sin pojke förra året i juni och vi sågs först efter att ha snackat typ en gång i månaden om ens det.. och till slut så kom vi på hennes sons 1 års kalas.. det är så dumt när man bor så nära egentligen. Jag tycker att man borde bara spontant höras och bara åka och träffas, tycker att det är så mycket mer socialt att bara göra det.
    Jag har inget facebook konto, är det något som går att fixa här?
  9. Medlem sedan
    Nov 2011
    #5
    Det var dåligt flingan32. Man kan ju undra hur det kommer sig?
    De kan ju inte hata en för man är ju samma person.
    Jag tror att det dels beror på att de ibland tycker det är jobbigt att ses eftersom barnet nästan alltid är med (men då kan de ju säga att de vill ses utan barn) och dels tror jag att de tror att vi med barn är upptagna hela tiden. Men man vill ju få frågan nångång!

    Facebookkonto skaffar du på facebook.com
    men vill varna dig lite, facebook är skryt och ibland kan man faktiskt bli ledsen av att gå in där och se vad folk egentligen skriver. Men det är ändå ett bra forum att träffa likasinnade m.m.
  10. 5
    Det var dåligt flingan32. Man kan ju undra hur det kommer sig?
    De kan ju inte hata en för man är ju samma person.
    Jag tror att det dels beror på att de ibland tycker det är jobbigt att ses eftersom barnet nästan alltid är med (men då kan de ju säga att de vill ses utan barn) och dels tror jag att de tror att vi med barn är upptagna hela tiden. Men man vill ju få frågan nångång!

    Facebookkonto skaffar du på facebook.com
    men vill varna dig lite, facebook är skryt och ibland kan man faktiskt bli ledsen av att gå in där och se vad folk egentligen skriver. Men det är ändå ett bra forum att träffa likasinnade m.m.
  11. Medlem sedan
    Jun 2011
    #6
    Ja, både på facebook och irl. Den på facebook heter Mammas Hjärta, ni är välkomna att bli medlemmar där om ni vill! Men för att träffa folk irl så gjorde jag en vanlig mammagrupp som träffas 1ggn i veckan med.

    Så på tisdagar har jag gåttpå Öppna Förskolan och på torsdagar träffat mammagruppen. Däremellan träffat nån mamma + barn själva från mammagruppen eller umgåtts med mina syskon eller föräldrar.

    Ja, facebook är en del skryt, men i Mammas Hjärta försöker vi dela glädje, oro och förvirring på ett bra plan.
  12. 6
    Ja, både på facebook och irl. Den på facebook heter Mammas Hjärta, ni är välkomna att bli medlemmar där om ni vill! Men för att träffa folk irl så gjorde jag en vanlig mammagrupp som träffas 1ggn i veckan med.

    Så på tisdagar har jag gåttpå Öppna Förskolan och på torsdagar träffat mammagruppen. Däremellan träffat nån mamma + barn själva från mammagruppen eller umgåtts med mina syskon eller föräldrar.

    Ja, facebook är en del skryt, men i Mammas Hjärta försöker vi dela glädje, oro och förvirring på ett bra plan.
  13. Medlem sedan
    Nov 2011
    #7
    Gick precis med i mammas hjärta. Alltid kul att utbyta idéer och tankar. Vad heter du där förresten?
  14. 7
    Gick precis med i mammas hjärta. Alltid kul att utbyta idéer och tankar. Vad heter du där förresten?
  15. Medlem sedan
    Jun 2011
    #8
    Paulina Johansson Är en utav adminerna.
  16. 8
    Paulina Johansson Är en utav adminerna.
  17. Medlem sedan
    Dec 2011
    #9
    Jag känner så väl igen mig! En av min sk bästa vän (som numer är fd...) kom inte ens på dopet :O
    Jag är inte förvånad dock, hon är så självupptagen och tycker det är jättebesvärligt när någon (oavsett om det är ett barn eller djur eller något annat...) upptar min tid så ja inte kan lägga 100% på henne :/ Det va flera av mina vänner som faktiskt inte kopp sonens dop å har vara sett han 2ggr...

    Jag brukar sålla då och då bland vänner, bekanta osv. Men nu när sonen kommit är det _verkligen_ sållning på annan nivå.

    Jag hade en jättebra Föräldragrupp. Vi träffas minst 1gång/v. Nu under sommaren har det blivit lite si och så, eftersom alla åker bort. Men vi kommer på barnens 1årsdagar som är i juli-augusti
    Vanligtvis träffas vi på öppen förskola tisdagar, babysång eller babycafé onsdagar, och ofta en dag till i veckan.
    Vi är 3st som träffas och blivit rätt tighta. Men det är 2 till i föräldragruppen som vi också umgås med.
    Annars träffar ja inte så många andra, då min släkt bor ca 1h härifrån. Och ska vi träffas är det jämt på mitt initiativ.
    Mannens släkt bor här i staden, men de prioriterar inte vår son direkt. Men på somrarna "våldgästar" jag (tillsammans med son och hund) de då de har en fin sjötomt....
    Men egentligen känner jag mig också rätt ensam. Mina syskon och jag är rätt nära känslomässigt, men det är svårt med 1-1,5h enkel resväg

    Skulle också uppskatta mer vuxentid. Bara en snabbfika på kvällen eller så. Behöver ju inte handla om en halv dag lixom...inte varje kväll heller...

    Men hela dygnet är jag en mamma och det bör vänner respektera!
  18. 9
    Jag känner så väl igen mig! En av min sk bästa vän (som numer är fd...) kom inte ens på dopet :O
    Jag är inte förvånad dock, hon är så självupptagen och tycker det är jättebesvärligt när någon (oavsett om det är ett barn eller djur eller något annat...) upptar min tid så ja inte kan lägga 100% på henne :/ Det va flera av mina vänner som faktiskt inte kopp sonens dop å har vara sett han 2ggr...

    Jag brukar sålla då och då bland vänner, bekanta osv. Men nu när sonen kommit är det _verkligen_ sållning på annan nivå.

    Jag hade en jättebra Föräldragrupp. Vi träffas minst 1gång/v. Nu under sommaren har det blivit lite si och så, eftersom alla åker bort. Men vi kommer på barnens 1årsdagar som är i juli-augusti
    Vanligtvis träffas vi på öppen förskola tisdagar, babysång eller babycafé onsdagar, och ofta en dag till i veckan.
    Vi är 3st som träffas och blivit rätt tighta. Men det är 2 till i föräldragruppen som vi också umgås med.
    Annars träffar ja inte så många andra, då min släkt bor ca 1h härifrån. Och ska vi träffas är det jämt på mitt initiativ.
    Mannens släkt bor här i staden, men de prioriterar inte vår son direkt. Men på somrarna "våldgästar" jag (tillsammans med son och hund) de då de har en fin sjötomt....
    Men egentligen känner jag mig också rätt ensam. Mina syskon och jag är rätt nära känslomässigt, men det är svårt med 1-1,5h enkel resväg

    Skulle också uppskatta mer vuxentid. Bara en snabbfika på kvällen eller så. Behöver ju inte handla om en halv dag lixom...inte varje kväll heller...

    Men hela dygnet är jag en mamma och det bör vänner respektera!
  19. Medlem sedan
    Dec 2011
    #10
    Btw jag gillar också mammas hjärta på fb!
  20. 10
    Btw jag gillar också mammas hjärta på fb!
  21. Medlem sedan
    Aug 2011
    #11
    Kan känna som ni andra har skrivit. Nu har jag varit hemma sedan maj ifjol och ska vara hemma till sista augusti. Jag har väl inte många vänner, men dom flesta försvann redan i slutet av graviditeten. Två träffar jag regelbundet och min lilla syster bor i stan. Men jag behöver något mer. Jag har inga nära vänner som har små barn. Dels vill jag att vår tjej ska få träffa kompisar och umgås även om dom inte leker tillsammans och så vill jag få någon/några att kunna prata med. Både med mvc och bvc grupperna blev ingen fortsättning. Vi fixade en grupp på fb men vi skriver inte och träffas inte. Jag försökte och bjöd hit hela mvc gruppen på fika när dom var några månader och ett par till gjorde det vid lucia. Men efter det är allt tyst. Med bvc gruppen var vi fler och vi träffades några stycken på powerwalk med barnvagnar som anordnas i närheten, men jag kände mig aldrig riktigt som en i gänget, och dom sista gångerna innan sommaruppehållet så jobbade jag extra.
    Jag skulle vilja hitta några att umgås med som har barn i samma ålder som vi, både på barnen och oss vuxna. Men hur gör man? Provade med öppna förskolan men den jag gick till kändes som att det var ett gäng som träffades och dom ville inte släppa in fler. Ska kanske försöka igen nu när dom är lite större.
  22. 11
    Kan känna som ni andra har skrivit. Nu har jag varit hemma sedan maj ifjol och ska vara hemma till sista augusti. Jag har väl inte många vänner, men dom flesta försvann redan i slutet av graviditeten. Två träffar jag regelbundet och min lilla syster bor i stan. Men jag behöver något mer. Jag har inga nära vänner som har små barn. Dels vill jag att vår tjej ska få träffa kompisar och umgås även om dom inte leker tillsammans och så vill jag få någon/några att kunna prata med. Både med mvc och bvc grupperna blev ingen fortsättning. Vi fixade en grupp på fb men vi skriver inte och träffas inte. Jag försökte och bjöd hit hela mvc gruppen på fika när dom var några månader och ett par till gjorde det vid lucia. Men efter det är allt tyst. Med bvc gruppen var vi fler och vi träffades några stycken på powerwalk med barnvagnar som anordnas i närheten, men jag kände mig aldrig riktigt som en i gänget, och dom sista gångerna innan sommaruppehållet så jobbade jag extra.
    Jag skulle vilja hitta några att umgås med som har barn i samma ålder som vi, både på barnen och oss vuxna. Men hur gör man? Provade med öppna förskolan men den jag gick till kändes som att det var ett gäng som träffades och dom ville inte släppa in fler. Ska kanske försöka igen nu när dom är lite större.
  23. Medlem sedan
    Nov 2011
    #12
    Vilken tur du har som fick en föräldragrupp som var nåt att ha, där ni ses även efteråt.
    Vi hade otur. Jag föreslog picknick efter sista träffen, inget svar.
    Jag föreslog vagnspromenader, en var intresserad men det har inte blivit av.
    Har folk inte tid att umgås längre eller vad är det?

    Vi har dock valt att inte gå till öppna förskolan, hade vi gjort det hade man kanske lärt känna nån där. Men mannen kommer att börja göra det i höst när grabben blir 1 år.
    Vi har ingen släkt här alls, så ibland blir det otroligt ensamt.....
    Synd att vi "ensamma" mammor inte bor närmare och kan ses! Eller vart bor ni förresten?
  24. 12
    Vilken tur du har som fick en föräldragrupp som var nåt att ha, där ni ses även efteråt.
    Vi hade otur. Jag föreslog picknick efter sista träffen, inget svar.
    Jag föreslog vagnspromenader, en var intresserad men det har inte blivit av.
    Har folk inte tid att umgås längre eller vad är det?

    Vi har dock valt att inte gå till öppna förskolan, hade vi gjort det hade man kanske lärt känna nån där. Men mannen kommer att börja göra det i höst när grabben blir 1 år.
    Vi har ingen släkt här alls, så ibland blir det otroligt ensamt.....
    Synd att vi "ensamma" mammor inte bor närmare och kan ses! Eller vart bor ni förresten?
  25. Medlem sedan
    Nov 2011
    #13
    Jag tror också på öppna förskolan. VI har valt att inte gå dit så mycket nu, men mannen kommer göra det i höst. Där finns i alla fall fler likasinnade.
    Jag har förstått att man faktiskt befinner sig på olika ställen i livet, i alla fall vänner som är singlar mot en själv som är gift och har barn.

    Jag är som du, försöker ordna träffar, som inte blir av. Klart man slutar efter ett tag. =(
    Synd att vi "ensamma" mammor inte kan ses, eller vart bor du förresten?
  26. 13
    Jag tror också på öppna förskolan. VI har valt att inte gå dit så mycket nu, men mannen kommer göra det i höst. Där finns i alla fall fler likasinnade.
    Jag har förstått att man faktiskt befinner sig på olika ställen i livet, i alla fall vänner som är singlar mot en själv som är gift och har barn.

    Jag är som du, försöker ordna träffar, som inte blir av. Klart man slutar efter ett tag. =(
    Synd att vi "ensamma" mammor inte kan ses, eller vart bor du förresten?
  27. Medlem sedan
    Jun 2011
    #14
    Men va? :O Vad hade hon för ursäkt att inte komma på dopet? :S Jag tror du har du vunnit mer än du förlorat av att bli av med henne, det är inte kul i längden att umgås med självupptagna människor.

    Wohooo, Go Mammas Hjärta! ;D
  28. 14
    Men va? :O Vad hade hon för ursäkt att inte komma på dopet? :S Jag tror du har du vunnit mer än du förlorat av att bli av med henne, det är inte kul i längden att umgås med självupptagna människor.

    Wohooo, Go Mammas Hjärta! ;D
  29. Medlem sedan
    Jun 2011
    #15
    Jag bor i Varberg än så länge, men planerar att flytta mot Helsinborgshållet.
  30. 15
    Jag bor i Varberg än så länge, men planerar att flytta mot Helsinborgshållet.
  31. Medlem sedan
    Jul 2009
    #16
    Jag har varit bland de sista att skaffa barn i mina kompisgäng. Helt frivilligt, var helt enkelt inte intresserad av att ha barn tidigare. Så för mig var det nog snarare tvärtom, kände mig lite ensam som "barnlös". Jag märkte att de med barn gärna umgicks och själv hade jag ärligen inte så stort intresse av att träffa mina kompisar tillsammans med sina barn. Däremot sågs vi ibland utan barn, men det blev ju mer sällan... Idag umgås jag mest med kompisar som redan har barn, en och annan har tillkommit från föräldragrupp, öppna förskolan osv, men i stort är det mina "gamla" kompisar jag träffar, de har ju nu barn som är lika gamla eller lite äldre än min äldsta. Vi har konstaterat att det där med att ses går i perioder, ibland är man inte synkade i livet helt enkelt... Vet inte att nån av mina kompisar blev sura för att vi sågs mindre när de fick barn... Har fått för mig att de nog också helst umgicks med andra som hade barn...
    Nu är vi dock glada att vi ses lite mer igen
    Så ur mitt perspektiv tycker jag inte alls det är konstigt att man kommer ifrån varandra lite. Är det riktigt bra vänner hittar man tillbaka till varandra när det blir läge igen
    Sen är det klart att det är trist om man flera gånger hör av sig och att andra inte hör av sig tillbaka...
  32. 16
    Jag har varit bland de sista att skaffa barn i mina kompisgäng. Helt frivilligt, var helt enkelt inte intresserad av att ha barn tidigare. Så för mig var det nog snarare tvärtom, kände mig lite ensam som "barnlös". Jag märkte att de med barn gärna umgicks och själv hade jag ärligen inte så stort intresse av att träffa mina kompisar tillsammans med sina barn. Däremot sågs vi ibland utan barn, men det blev ju mer sällan... Idag umgås jag mest med kompisar som redan har barn, en och annan har tillkommit från föräldragrupp, öppna förskolan osv, men i stort är det mina "gamla" kompisar jag träffar, de har ju nu barn som är lika gamla eller lite äldre än min äldsta. Vi har konstaterat att det där med att ses går i perioder, ibland är man inte synkade i livet helt enkelt... Vet inte att nån av mina kompisar blev sura för att vi sågs mindre när de fick barn... Har fått för mig att de nog också helst umgicks med andra som hade barn...
    Nu är vi dock glada att vi ses lite mer igen
    Så ur mitt perspektiv tycker jag inte alls det är konstigt att man kommer ifrån varandra lite. Är det riktigt bra vänner hittar man tillbaka till varandra när det blir läge igen
    Sen är det klart att det är trist om man flera gånger hör av sig och att andra inte hör av sig tillbaka...
  33. Medlem sedan
    Jul 2009
    #17
    Sen vill jag såklart tillägga att det självklart inte är kul att känna sig ensam
  34. 17
    Sen vill jag såklart tillägga att det självklart inte är kul att känna sig ensam
  35. Medlem sedan
    Nov 2011
    #18
    Då går det inte att jämföra oss, du som sist och jag som först att skaffa barn.
    En vän som menar att det inte passar sig att umgås för att jag har barn (jag menar man kan ju ses utan barn!), är inga vänner att ha.

    Tiden får utvisa men beter dem sig som barnungar fortsättningsvis också, så finns ingen annan utväg än att säga upp bekantskapen tyvärr =( tråkigt nog. Jag menar respekten för sin vänner ska väl inte försvinna oavsett!
  36. 18
    Då går det inte att jämföra oss, du som sist och jag som först att skaffa barn.
    En vän som menar att det inte passar sig att umgås för att jag har barn (jag menar man kan ju ses utan barn!), är inga vänner att ha.

    Tiden får utvisa men beter dem sig som barnungar fortsättningsvis också, så finns ingen annan utväg än att säga upp bekantskapen tyvärr =( tråkigt nog. Jag menar respekten för sin vänner ska väl inte försvinna oavsett!
  37. Medlem sedan
    Jul 2009
    #19
    Nä det går ju inte riktigt att jämföra oss, men jag tyckte ju att det kändes som mina vänner som var först med att skaffa barn inte heller var lika intresserade av att träffa mig längre... Fast så verkar ju du inte ha resonerat, tvärtom verkar du ju mån om att behålla vännerna och då är det ju synd att de inte svarar tillbaka...
    Hmm... Ville nog mest belysa "problematiken" från ett annat håll... Allt är inte alltid svart eller vitt och varje människa och relation är unik så man kan inte riktigt jämföra...
    Att få barn ÄR en stor omställning, man förändras vare sig man vill eller inte. Hur konstigt det än kanske låter så kan det kanske vara svårt för ens vänner att ta den förändringen, jag tyckte iaf det var svårt...
    Så just nu är de kanske inga vänner som det är värt att anstränga sig för, men det kan ju komma en tid då ni har mer gemensamt och det kan vara guld värt att ha vänner man känt lång tillbaka kvar i sitt liv...
    För mig är det inte en sån stor grej att under perioder "pausa" från vissa vänner för att sedan ta upp kontakten mer intensivt igen, tycker det är så livet är litegrann...
    Samtidigt så är det ju (som jag skrev förut) skittrist att känna sig ensam och övergiven av sina vänner, framförallt om man inte hittar andra "nya" som man klickar med...
  38. 19
    Nä det går ju inte riktigt att jämföra oss, men jag tyckte ju att det kändes som mina vänner som var först med att skaffa barn inte heller var lika intresserade av att träffa mig längre... Fast så verkar ju du inte ha resonerat, tvärtom verkar du ju mån om att behålla vännerna och då är det ju synd att de inte svarar tillbaka...
    Hmm... Ville nog mest belysa "problematiken" från ett annat håll... Allt är inte alltid svart eller vitt och varje människa och relation är unik så man kan inte riktigt jämföra...
    Att få barn ÄR en stor omställning, man förändras vare sig man vill eller inte. Hur konstigt det än kanske låter så kan det kanske vara svårt för ens vänner att ta den förändringen, jag tyckte iaf det var svårt...
    Så just nu är de kanske inga vänner som det är värt att anstränga sig för, men det kan ju komma en tid då ni har mer gemensamt och det kan vara guld värt att ha vänner man känt lång tillbaka kvar i sitt liv...
    För mig är det inte en sån stor grej att under perioder "pausa" från vissa vänner för att sedan ta upp kontakten mer intensivt igen, tycker det är så livet är litegrann...
    Samtidigt så är det ju (som jag skrev förut) skittrist att känna sig ensam och övergiven av sina vänner, framförallt om man inte hittar andra "nya" som man klickar med...
  39. Medlem sedan
    Dec 2011
    #20
    Den sk "vännen" hade uvi (urinvägsinfektion), en annan glömde ("glömde" skriver jag), en tredje ville inte komma för hon skulle ha middagsgäster dan efter och va stressad över hur hon "skulle hinna med allt".
    Inte mkt att hänga upp sig på! Och nej, jag umgås inte med dessa längre.

    Jag är jätteglad över föräldragruppen. De är otroligt fina mammor och barn (ja pappor också!) som jag lärt känna.
    Jag och en till av mammorna är ganska "på" när det gäller att träffas. Vi tjatar oss till träffar. Och de andra tackar för att vi gör det haha.
    Men de ha också varit lite tråkiga och inte svarat och så. Typ i påskas föreslog jag påskpyssel, men det va ingen som nappa på det.
    Jag har tröttnat (med vissa) att tjata mig till om något ska hända/vi träffas. Medan vissa är mer värda att lägga ner krut på (i mina ögon) många verkar dock som såna att de är lata, eller är uppe i annat (och är/kommer jämt vara såna).

    Jag bor i Gnesta btw. Typ 8mil söder om Stockholm
  40. 20
    Den sk "vännen" hade uvi (urinvägsinfektion), en annan glömde ("glömde" skriver jag), en tredje ville inte komma för hon skulle ha middagsgäster dan efter och va stressad över hur hon "skulle hinna med allt".
    Inte mkt att hänga upp sig på! Och nej, jag umgås inte med dessa längre.

    Jag är jätteglad över föräldragruppen. De är otroligt fina mammor och barn (ja pappor också!) som jag lärt känna.
    Jag och en till av mammorna är ganska "på" när det gäller att träffas. Vi tjatar oss till träffar. Och de andra tackar för att vi gör det haha.
    Men de ha också varit lite tråkiga och inte svarat och så. Typ i påskas föreslog jag påskpyssel, men det va ingen som nappa på det.
    Jag har tröttnat (med vissa) att tjata mig till om något ska hända/vi träffas. Medan vissa är mer värda att lägga ner krut på (i mina ögon) många verkar dock som såna att de är lata, eller är uppe i annat (och är/kommer jämt vara såna).

    Jag bor i Gnesta btw. Typ 8mil söder om Stockholm
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar