Hej! Nu kommer ni förmodligen tycka jag e korkad, jag vet Men hur som. Jag o min flickas pappa separerade 2001. Vår dotter är nu 14 år. När vi separerade kom vi överens om att hennes pappa skulle betala hennes kläder o bidra med lite pengar då o då sas. Detta funkade bra tills hon var ca 8 år o vi flyttade till annan ort o hon valde o bo hos mig o min man. Hennes pappa har fortfarande detta att han ska betala hennes kläder, men min dotter får böna o be för o få lite kläder, samt får ta sin månadspeng till det. (Vilket jag tycker bör gå till nöjen som bio, tidningar, gå o fika m vänner lr likn) Till saken hör att hennes pappa och hans fru har en väldigt hög inkomst, medans jag o min man kämpat ganska rejält under dessa år med mkt arbetslöshet o tuff ekonomi. Jag gnäller verkligen inte, jag är inte arg. Men jag känner mig ledsen när vi kämpar för o få månaderna o gå ihop o ofta får neka dottern saker som hon skulle kunna få om hennes pappa hade hjälpt till lite ekonomiskt. Jag tycker det känns tråkigt. Jag har försökt prata med honom om detta, men han svarar med irritation o ilska. Han menar att jag tar allt ifrån honom om han istället ger mig underhåll o jag då köper kläder till dottern. Vår dotter vill att han ska ge underhåll så hon kan få lite mer kläder än nu plus att hon slipper tjata o be varje gång. Vet inte hur eller om jag ska bemöta detta med hennes pappa. Det är ju mer än kläder som kostar. Hygienartiklar, mat mm. Jag har alltid resonerat som så att jag ska minsann inte vara beroende av honom, men nu slår detta tillbaka på vår dotter o jag känner mig väldigt ledsen. Till saken hör att hennes pappa är ganska svår att prata med. Vi är vänner, men han är lite "överlägsen" i tonen sas. Vad kan man göra? Kan man kräva att han betalar? Har jag några rättigheter så här många år efter själva seperationen? Mvh
1
Pappan betalar inte underhåll Hej! Nu kommer ni förmodligen tycka jag e korkad, jag vet Men hur som. Jag o min flickas pappa separerade 2001. Vår dotter är nu 14 år. När vi separerade kom vi överens om att hennes pappa skulle betala hennes kläder o bidra med lite pengar då o då sas. Detta funkade bra tills hon var ca 8 år o vi flyttade till annan ort o hon valde o bo hos mig o min man. Hennes pappa har fortfarande detta att han ska betala hennes kläder, men min dotter får böna o be för o få lite kläder, samt får ta sin månadspeng till det. (Vilket jag tycker bör gå till nöjen som bio, tidningar, gå o fika m vänner lr likn) Till saken hör att hennes pappa och hans fru har en väldigt hög inkomst, medans jag o min man kämpat ganska rejält under dessa år med mkt arbetslöshet o tuff ekonomi. Jag gnäller verkligen inte, jag är inte arg. Men jag känner mig ledsen när vi kämpar för o få månaderna o gå ihop o ofta får neka dottern saker som hon skulle kunna få om hennes pappa hade hjälpt till lite ekonomiskt. Jag tycker det känns tråkigt. Jag har försökt prata med honom om detta, men han svarar med irritation o ilska. Han menar att jag tar allt ifrån honom om han istället ger mig underhåll o jag då köper kläder till dottern. Vår dotter vill att han ska ge underhåll så hon kan få lite mer kläder än nu plus att hon slipper tjata o be varje gång. Vet inte hur eller om jag ska bemöta detta med hennes pappa. Det är ju mer än kläder som kostar. Hygienartiklar, mat mm. Jag har alltid resonerat som så att jag ska minsann inte vara beroende av honom, men nu slår detta tillbaka på vår dotter o jag känner mig väldigt ledsen. Till saken hör att hennes pappa är ganska svår att prata med. Vi är vänner, men han är lite "överlägsen" i tonen sas. Vad kan man göra? Kan man kräva att han betalar? Har jag några rättigheter så här många år efter själva seperationen? Mvh
Så du menar att pappan har betalt mindre och mindre allteftersom och du har "gillat läget" för husfridens skull?! Hur tänkte du då undrar jag...
Pappan har SKYLDIGHET att betala för sitt barn, eftersom ni föräldrar inte bor ihop. Det spelar ingen roll hur många år ni har varit reparerade, han ska betala.
Kontakta försäkringskassan imorgon. Säg att han inte betalar, då betalar de ut till dig och de i sin tur, begär pengar av pappan. Summan han får betala beror på hans årsinkomst. Du får ändå 1173:-/månad
Tänk på att nu kan begära 3 månader retroaktivt.
2
Så du menar att pappan har betalt mindre och mindre allteftersom och du har "gillat läget" för husfridens skull?! Hur tänkte du då undrar jag...
Pappan har SKYLDIGHET att betala för sitt barn, eftersom ni föräldrar inte bor ihop. Det spelar ingen roll hur många år ni har varit reparerade, han ska betala.
Kontakta försäkringskassan imorgon. Säg att han inte betalar, då betalar de ut till dig och de i sin tur, begär pengar av pappan. Summan han får betala beror på hans årsinkomst. Du får ändå 1173:-/månad
Du kan begära retroaktivt mycket mer än 3 månader, Tror det är 3 år. Enligt föräldrabalken har föräldrar skyldighet att försörja sina barn och det ska ske efter ekonomisk förmåga, dvs den som tjänar mest ska betala mest. Kolla din hemförsäkring, om du har rätt till rättshjälp, om du har det: kontakta en jurist som hjälper dig att få korrekt underhåll för din dotter. Lycka till!!
4
Du kan begära retroaktivt mycket mer än 3 månader, Tror det är 3 år. Enligt föräldrabalken har föräldrar skyldighet att försörja sina barn och det ska ske efter ekonomisk förmåga, dvs den som tjänar mest ska betala mest. Kolla din hemförsäkring, om du har rätt till rättshjälp, om du har det: kontakta en jurist som hjälper dig att få korrekt underhåll för din dotter. Lycka till!!
Förutom att pappan självklart ska ta sitt ansvar för att försörja sitt barn så tycker jag att du också ska ta ditt ansvar. Dels handlar det om pengarna i sig och dels om att du inte ska överlåta till din dotter att vända sig till sin pappa för att be om pengar till försörjningen. Det är inte hennes ansvar, utan helt och hållet ditt. Lasta inte över dina bekymmer på henne så där.
6
Förutom att pappan självklart ska ta sitt ansvar för att försörja sitt barn så tycker jag att du också ska ta ditt ansvar. Dels handlar det om pengarna i sig och dels om att du inte ska överlåta till din dotter att vända sig till sin pappa för att be om pengar till försörjningen. Det är inte hennes ansvar, utan helt och hållet ditt. Lasta inte över dina bekymmer på henne så där.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Men hur som. Jag o min flickas pappa separerade 2001. Vår dotter är nu 14 år. När vi separerade kom vi överens om att hennes pappa skulle betala hennes kläder o bidra med lite pengar då o då sas. Detta funkade bra tills hon var ca 8 år o vi flyttade till annan ort o hon valde o bo hos mig o min man. Hennes pappa har fortfarande detta att han ska betala hennes kläder, men min dotter får böna o be för o få lite kläder, samt får ta sin månadspeng till det. (Vilket jag tycker bör gå till nöjen som bio, tidningar, gå o fika m vänner lr likn) Till saken hör att hennes pappa och hans fru har en väldigt hög inkomst, medans jag o min man kämpat ganska rejält under dessa år med mkt arbetslöshet o tuff ekonomi. Jag gnäller verkligen inte, jag är inte arg. Men jag känner mig ledsen när vi kämpar för o få månaderna o gå ihop o ofta får neka dottern saker som hon skulle kunna få om hennes pappa hade hjälpt till lite ekonomiskt. Jag tycker det känns tråkigt. Jag har försökt prata med honom om detta, men han svarar med irritation o ilska. Han menar att jag tar allt ifrån honom om han istället ger mig underhåll o jag då köper kläder till dottern. Vår dotter vill att han ska ge underhåll så hon kan få lite mer kläder än nu plus att hon slipper tjata o be varje gång. Vet inte hur eller om jag ska bemöta detta med hennes pappa. Det är ju mer än kläder som kostar. Hygienartiklar, mat mm. Jag har alltid resonerat som så att jag ska minsann inte vara beroende av honom, men nu slår detta tillbaka på vår dotter o jag känner mig väldigt ledsen. Till saken hör att hennes pappa är ganska svår att prata med. Vi är vänner, men han är lite "överlägsen" i tonen sas. Vad kan man göra? Kan man kräva att han betalar? Har jag några rättigheter så här många år efter själva seperationen? Mvh
